Kingsize-skribenten Mia Andersson besökte skolan i Malmö där studenter får utlopp för kreativitet och skapande under ledning av Mårten "Promoe" Edh och Pärra ”Ruskig” Andreasson.

En graffiti-klädd garageport står öppen. När jag närmar mig den hör jag en bas läcka ut. Jag kliver in och möts av ett klassrum långt ifrån de klassrum jag tidigare besökt och om jag tvekat förut blir det nu uppenbart, detta är Spinneriet.
Väl inne slås jag omedelbart av lokalens öppna planlösning. Det är högt i tak och inte ens på samlingsplatsen med ett bord för ett tjugotal personer är det någon vägg utan de enda väggar som finns är de vid de tre studiorna. Den öppenheten och definitionen högt i tak ska också visa sig vara signifikativ för Spinneriet.

Terminen har bara pågått i en dryg månad när jag gör mitt första besök på Spinneriet men studenterna är redan i full gång med sina projekt. En ung kille välkomnar mig och följs snart av en av skolans lärare, Mårten Edh, eller ”Promoe” som fler kanske känner honom som. Studenterna är utspridda i lokalen. Några sitter i studion, några skriver verser medan en annan målar på ett Tupac-porträtt. Jag själv matas med omedelbara intryck och stannar stirrandes upp i mitten där graffiti vackert pryder väggar, golv och stolar. På Spinneriet har man skapat en inspirerande miljö där man arbetar med urbankonst och hiphopkultur. Studenterna undervisas i streetart/graffiti, DJ/ turntablism samt rap och produktion men kursblocken anpassas beroende på årets sammansättning av deltagare och deras intresse. Robin Johansson som ursprungligen kommer ifrån Nyköping nekade en plats på Musikhögskolan för sin plats på Spinneriet.

– Här kunde jag utvecklas på mina egna villkor än att gå en utbildningen där allt handlar om att följa en läroplan. Här är det mer eller mindre vi själva som
instiftar läroplanen. Vi har till exempel mycket mer att säga till om när det kommer till vilka som ska vara gästlärare, vad vi vill lära oss och vad vi vill
utvecklas inom, berättar han.

Just denna dag gör studenterna sig redo för redovisning av sina senaste projekt. De har fått i uppgift att göra en låt som innehåller något mer än en vers och en refräng. Mårten vill utmana dem kreativt och därför skulle de inkorporera bryggor, sticks, instrumentala partier eller svansar på refränger. Vi alla slår oss ner i en studio för att lyssna och bortsett från det visuella intryck jag skapat öppnas nu mina ögon upp för studenternas olikheter och individualism. Från texter om att festa och röka en joint till personliga samhällsskildringar med stor medvetenhet och politiska budskap. Några av studenterna har dessutom samarbetat och det ska visa sig att det också är så som många av projekten på Spinneriet går till. Samarbetet är nämligen något man högaktar på skolan och det ses som ett betydelsefullt resultat för såväl konstnärliga resultat som individuell utveckling.

– Du kan sitta hemma och göra massa musik som det inte blir något av men här finns andra som kan inspirera dig och plötsligt gör du musik med personer du aldrig trodde att du skulle göra musik med, säger den självlärda musikproducenten och lovande sångerskan Ayla Adams.

Under redovisningen blir också ”each one, teach one” – tillämpningen som jag sedan tidigare hört att skolan arbetar med väldigt märkbar. För på Spinneriet får man mycket feedback och man hjälps åt att ta sina produktioner framåt. Och när den ena studenten inte är den andra lik blir det desto mer intressant. Från renodlade hiphop-fantaster till electro-dunkande killar och totala nybörjare. Kvinnor och män, människor från olika samhällsklasser med olika livssyn och värderingar skapar tillsammans en fängslande dynamik och tillika fängslande musik.

– Jag tycker det är skittråkigt att jobba ensam. Jag vill hela tiden ha folk att jobba med, hitta nya idéer och bli inspirerad på nya sätt. Här har alla olika
livshistorier och det är väldigt användbart i textutbyggnad – Att kunna suga in allas erfarenhet och få ut det i text, att återge någon annans verklighet, berättar Robin Johansson.

Men deras olika bakgrunder kan också betyda en utmaning. Många av dem som söker sig till Spinneriet kan nämligen redan väldigt mycket när det börjar medan
andra aldrig producerat någonting förut. Som lärare arbetar Mårten frekvent med att hitta en balans i studenternas olika nivå.

– Det är en utmaning att hitta en uppgift som fungerar för en som gjort skitmycket låtar och vet vad en brygga är och för någon som inte riktigt vet hur man räknar bars. Men jag ger alla samma uppgift men kanske hjälper vissa på ett sätt och andra på ett annat sätt, förklarar han.

Studenternas teoretiska undervisning tillgodoses dels via skolans anställda lärare, gatukonstpionjären Pärra ”Ruskig” Andreasson eller Looptroop Rockers egna Mårten ”Promoe” Edh. Men en stor del utgörs också av skolans omtalade gästlärarsystem. Såväl svenska som internationella artister, producenter och
konstnärer bjuds in och delar under en 1-2 veckors period med sig av sin kunskap till studenterna.

– Det är en häftig idé eftersom man får många betydelsefulla kontakter och de lär en olika perspektiv på att se på musik, hiphop och rap. Gästföreläsarna hjälper
dessutom en att hålla uppe tempot, att inte finslipa på en text i flera dagar utan arbeta med en känsla och att vara spontan, menar rapparen Deks.

När jag några veckor senare kommer tillbaka till skolan är det Marcus Price som ansvarar för föreläsningarna. Som en av svensk hiphops mest centrala artister har han med nytänkande produktioner gjort ett stort avtryck i såväl hiphop som klubbkultur. Hans produktionssätt tycks ge utrymme för andra ljudbilder för i stället för en djup basgång hör jag nu Nintendo-liknande produktioner eka i lokalen på Spinneriet. Det är första gången Marcus arbetar med skolan och han liksom jag slogs av den öppenhet och frihet som råder här.

– Jag blev lite överraskad först men nu tycker jag friheten är bra. För det är svårt att vara kreativ under tidspress så när det gäller en så pass kreativ grej som musik så tror jag att man ska ha en del frihet, säger Marcus.

Men med friheten kommer också ett ansvar och ansvaret betyder att det krävs hög arbetsmoral och självdisciplin om man ska klara det. Ett faktum som i sig kan utkristallisera hur långt man kommer att komma i branschen.

– Bara för att man gör musik är det inte säkert att man har en fallenhet för det. Men när det är fritt som det är på den här skolan så märker man också vem som
har drivkraften och verkligen vill göra sin grej och under processen kommer det märkas om man har talang eller inte, fortsätter Marcus. Samtalet med Marcus får mig återigen att tänka på den öppenhet som sköljde över mig vid garageporten. För Spinneriets höga tak handlar om hur man omfamnar olikheter och där man låter samma olikheter ligga till grund för den unika gemenskap som uppstår. Och det som först kanske förväxlades med flummighet blir snart ganska uppenbart inte något annat än frihet under ansvar. Som en välkomnande mötesplats ger Spinneriet dig alla verktyg du kan tänkas behöva för att skapa dig ett namn värt att minnas men i slutändan är det din egen vilja och dedikation som bestämmer hur agnarna skiljs från vetet.

Se bilder från Spinneriet nedan:

[pgallery id=”FVY2EM0WX2″ /]

Skribent: Mia Andersson
Fotovideo: Dennis Bärlund