Petter Tarland (Professor P) kommer från Lund och träffade Viktor Backemar ( DJ Akilles), från Uppsala för drygt tio år sedan via gemensamma vänner. Duon insåg ganska snabbt att de var ”The Perfect combo”: Petter rappade och Viktor var DJ. Under de senaste åren har duon släppt flera musikprojekt: album, EP:s och ett mixtape. Senaste släppet kom 2013 EP:n ”Brews & Good News”.

– Vi är egoistiska i vårt musikskapande, säger duon till Kingsize Magazine som träffar dem inför skivsläppet för att prata om den nya musiken, skapandeprocessen, trender och skillnaden mellan publik i olika länder.

Professor P och DJ Akilles har nyligen uppträtt i Rumänien och Polen under festivaler och upplever en  skillnad mellan publiken i Östeuropa och Sverige.

Petter: När vi kommer till Östeuropa och ska spela så är vi automatiskt mer intressanta för vi kommer utifrån och då visar publiken större uppskattning de kanske tänker att det är deras enda chans att se oss. Här i Sverige tänker publiken ”Om jag missar konserten har jag ändå chans att se dom igen”. Plus att vi i Sverige är mer restriktiva med att visa att vi uppskattar artisten. I Östeuropa visar de mer fysiskt uppskattning. Det har vi även hört från amerikaner som kommer från Tyskland till Sverige och de tycker också det det tar lite längre tid innan den svenska publiken vaknar till.

Viktor: Sen smakmässigt, om man vill generalisera, så skiljer sig musiksmaken mellan Östeuropa och Sverige. Vi kanske är bra på att haka på eller skapa trender i Sverige. Mycket av den svenska musiken som kommer ut har ett modernt och progressivt sound, framförallt när det kommer till hiphop medan i Östeuropa är man generellt sätt mer traditionell i sin hiphop smak. Det är ett sound som de gillar. Och det märker man på många amerikanska artister som har liknande sound som oss, de är också väldigt populära i Östeuropa. När det kommer till lyriken representerar den framförallt Petters egna tankar men eftersom duon är nära vänner så är de ganska likasinnade.

Viktor: Vi har ju jobbat tillsammans i tio år så vi har också format varandra men vi har väldigt lika musiksmak och ambitioner i den egna musiken.

Petter:  Jag skriver för mig själv men mycket av mina texter kan Viktor också stå för. Vi hänger mycket och vi är goda vänner. Vi är ganska lika. Så jag rappar inte om att jag går och skjuter folk på gatan.

Viktor: Ja de klart om Petter skulle skriva något politiskt som jag absolut inte står för så kanske vi skulle behöva ta en diskussion om det. Men nu ligger vi väldigt nära varandra politiskt också.

Petter: Jag vill vara så personlig som jag bara kan för när jag lyssnar på hiphop är det det jag tycker är intressant att höra.

Ibland säger du ”We” när du rappar och ibland säger du ”I”?

Petter: Precis och när jag säger det så pratar jag om vår musik för texterna handlar ganska mycket om rapp och det är något som handlar om oss båda. Om jag till exempel skriver en vers som handlar om min kompis mamma som gått bort så säger jag ”I”.

Både Petter och Viktor är producenter. Just nu är det framför allt Petter som producerar men de delar även omdöme när det kommer till beatsen och samplingarna.

Petter: Vi har en gemensam smak och om vi sitter och lyssnar på en soulskiva tänker vi ”okej den där delen av låten kan vi använda”. Men grejen med soulsampling är att det är svårt att hitta något som inte är använt för det har varit poppis så jävla länge. Vi måste hitta jävligt mycket mer på mindre material. Det går inte att hitta ett intro som vi bara loopar , som på Kanyes första platta tillexempel, utan nu är det delarna mellan sången som vi måste sitta och pussla med och det är ju det som är jävligt roligt med.  Vi gör aldrig bra beats när det är en uppenbar sampling utan våra bästa beats tillkommer på något annat sätt, jag vet inte varför det är så. Men det fina är att det finns en själ i samplingen redan från början. Om soundet är rätt på beatet så blir det fett till slut. Det är därför soulsampling är så populärt för att det talar till själen liksom.

Ja jag håller verkligen med men det känns som att det börjar dö ut?

Viktor: Precis men det är för att allt redan är använt. Soul är ju fortfarande det mesta vi samplar men vi tittar också mycket på jazz som ligger nära soul, jazzfunk och i viss mån även progressiv rock för att hitta grejer. Att kämpa med att pussla ihop soulsamplingar som ingen annan artist använt tar tid men det anser duon är roligt och har inga som helst planer på att byta språk eller sound.

Viktor: Det är svårt det där med trender. Trender skapas inte bara utifrån artister utan även utifrån lyssnare och då känner artister sig tvungna till att skapa musik som efterfrågas av lyssnare. Men vi är egoistiska i vårt musikskapande. Vi gör musik så som vi vill att den ska låta. Och sen om den är gjord 1994, 2004, eller 2014 är inte lika viktigt. Vi gör musik som vi vill att den ska låta och då låter den såhär oavsett vad som är inne just nu.

Petter: Jo men verkligen. Jag ser ingen anledning till att göra musik för någon annan än mig själv. Gör man musik för sig själv blir det naturligt att man gör det för publiken också. Det finns ju många som gillar den sortens hiphop. Men det har aldrig varit en fråga om att göra något på svenska.

Albumet ”All Year Every Year” är uppdelat i fyra delar: ”Winter”, ”Spring”, ”Summer” samt ”Fall”. Nästan alla delar skapades under 2015 och släpptes löpande vid respektive årstid under hela året. Genom arbetsprocessen har de hela tiden sett på det som ett album- årstiderna har varit grunden för soundet och de har ständigt arbetat efter en röd tråd. Uppdelningen har inneburit många deadlines men har samtidigt fungerat som en drivkraft för duon, som dessutom är independent och har fått dra i många trådar själva.

Petter: Vi har varit tvungna att jobba väldigt disciplinerat för att få ut den så som vi ville. Vi valde dels för att det är ett coolt koncept och dels för att det går så snabbt med musiken: skulle vi släppa ett album så lever det i två veckor sen är det förbi. Det var ett sätt att hänga med mer under hela året och vara aktuella mer. Sen så var det också för att vi kände att ingen av oss hade inspiration nog att sätta oss och göra 12 låtar på en gång. Det var ändå som att ”Fan nu tvingar vi ändå oss själva att göra tre spår till varje släpp”. Och det är framför allt jag som inte varit superinspirerad när det gäller skrivandet. Vi ville göra något annorlunda än att gräva ner oss i studion i två år och sen komma ut med ett album.

Har ni sett det som en drivkraft eller har det varit stressigt med deadlines?

Viktor: Saknar man självdisciplin får man sätta upp något som gör att man tvingar sig själv till det. Det var ett sätt: att sätta upp ordentliga deadlines. Vi visste att vi måste vara klara vid en viss tidpunkt annars blir det inget. Till exempel när vi skickade in Winter till tryckeriet har vi haft en månad att göra spring så de ligger om lott hela tiden Vi har helatiden legat före Och vi hela tiden tänkt på det som ett album så det har funnits en röd tråd fastän det inte funnits klara låtar

Förutom kända svenska gästartister som Cleo och Promoe har Professor P och DJ Akilles lyckats få med Masta Ace (Thinking Of You), Planet Asia (As Long As I Can) samt Rah Digga (For The City). På tidigare släpp har de även samarbetat med A.G. och Blu.

Petter: Ofta är det att vi känner att den här artisten skulle passa jävligt bra på den här låten. Vi har ju liksom dröm mc´s som vi jobbar med.

Hur lyckas ni få med alla internationella artister? Det är ju riktigt tunga rappare! 

Petter: Om man går igenom artistens sociala medier så finns det ofta någon mailadress till någon form av manager eller nästan direkt till artisten om de är på en underground nivå. Sen så brukar vi ofta ha låten nästan klar så får de säga om de är intresserade att vara med.

Och då är det framförallt east coast-rappare ni försöker få med?

Viktor: Vi gör ju musik som vi vill att den ska låta och det råkar ju vara jätteinfluerat av amerikansk east coast. Så det faller naturligt att det blir dem.

Petter: Även om vi har lyssnat mycket på West coast och sydstatsrapp så har vi båda vuxit upp med New York-soundet. Så det är ju många av de rapparna som vi tycker är fetast.

Viktor: Och de två West Coast rappare som vi har med (planat Asia och Blu) är ju ganska east coast i sitt sound. Jag är ju skitpeppad på att vi har fått spela in med alla. Det här det är ju as mäktigt! Sen råkar ju folk också tycka att det är grymt det är ju världens bonus liksom!

Petter: Sen finns det säkert lyssnare som upptäcker vissa artister genom våra samarbeten. Troligtvis vet redan folk vilka våra gästartister är, men om de tänker ”vem är den är A.G?” och sedan lyssnar och inser att ”okej han var ganska fet ett tag”. Sen tror jag det finns folk som vet vilka alla de här är som har tappat intresset. Många av dem är ju gamla rapp-gubbar som vi tycker är as feta. Andra kanske inte tycker att de är så intressante längre. Men vi är såklart as stolta och as glada över att folk vill ställa upp och tycker det är fett!

Jag älskar ju att ta ut citat och diskutera innebörden av vissa texter när jag gör intervjuer. Jag har försökt googla fram era texter: Men det finns inget! Va fan är det här för jävla stil? Haha

Viktor: Haha precis!

Petter: Viktor sa till mig igår att jag måste skriva ner alla texter, men jag skriver ju oftast i studion för hand och bara när jag har feeling. Det blir inte ofta att jag gör ett fint dokument. Jag har inte tagit mig tiden bara men jag får ta nån dag där jag sätter mig ner och skriver ner det.

Det blir ju roligare för mig också när folk kan texterna då kan jag få sånna här frågor också vilket är jävligt kul!  I många intervjuer vi har gjort pratar vi faktiskt inte om innebörder och så utan mer ”hur träffades ni” så absolut! Jag måste skriva upp det.

I The Real Me säger du ”Swedens least famous artist with a platinum plack”- Vad menar du?

Petter: Den är ganska rak på. Jag har skrivit en låt med Daniel Adams Ray som har gått dubbel platina men det är ingen som vet att jag har varit med och skrivit. Jag har varit med och skrivit saker som folk inte vet. Jag har en historia som rappare som folk inte vet om. Det är väl egentligen bara det jag menar. Jag är inte känd för den stora allmänheten men jag kanske ändå har varit med och påverkat scenen på fler sätt än vad folk faktiskt tror.

Jag gillar sista låten på albumet ”The Interview” den känns som en pik mot journalister att ”Ställ inte några dumma frågor nu”- var det tanken bakom låten? Haha jag kände mig så träffad som journalist!

Petter: Det var även sista låten jag skrev. Det var tidspress och då var det ett sätt för mig att prata om det som vi normalt pratar om i texter fast göra det med en annan vinkel. Jag kunde prata om vår hiphop, vardagslivet och kärlek men ställa mig själv lite frågor på något sätt så det var egentligen bara ett kul koncept. Sen var ju tanken också att djupdyka lite och ställa frågor som man önskar att en journalist hade ställt men det rymdes inte i två verser så det blev på en ganska vardaglig nivå på det ändå men jag tycker det blev en fet låt.

I låten så frågar du dig själv om du är bitter..?

Petter: Men det är ändå sånt som man tror om man lyssnar på mig. Jag har svårt för rappare som klankar ner på hiphop som inte låter som deras egen och jag har själv gjort det förr. Men nu har jag filosofin att alla ska göra den musik de själva tycker är bra. Då är det inte upp till några andra att tycka till. Så länge man står för det man sägare och man själva tycker det man gör är fett så spelar det ingen roll om det är old school, soulsamplade beats eller trap. Så när folk snackar om ”real hiphop” så handlar det om vad man tycker är real för en själv.

Intervju av Mariana Benyamin Sir

Foto: Adam Klingeteg

Idag släpps fjärde delen av albumet ”All Year Every Year: Fall” och den hör ni nedan via Spotify. Läs även recension av skivan här: https://www.kingsizemag.se/recensioner/svensk-musik/skivrecension-professor-p-dj-akilles-all-year-every-year-album/