Kingsize träffade Madchild i Swollen Members när han besökte Stockholm nyligen med Dilated Peoples. Läs intervjun här!

Battle Axe Warriors. Det finns flera tusen krigare runt om i världen och de tävlar nästan sinsemellan om vem som är den mest passionerade supportern till kollektivet Battle Axe i allmänhet och Swollen Members i synnerhet. I hela världen ser man folk med tatueringar och merchandise från den kanadensiska hiphopens flaggskepp och på nätet ser man fans som tar det som ett personligt påhopp om någon säger något negativt om Swollen Members eller dess medlemmar Prevail, Rob The Viking och Madchild. Trion (med ett par tillägg/avhopp genom åren) har varit aktiva sedan 1992 och när man tänker på Kanada och dess hiphop genom åren så tänker nog de flesta, som varit med ett tag, snarare på Swollen Members än Drake.

Efter elva officiella grupp-releaser och lika många officiella solosläpp har man skapat ett musikarv som få artister från Nordamerika kan toppa. Nu har man också tagit sig över gränsen till USA, där Madchild bor och verkar tillsammans med sina vänner i Dilated Peoples bland annat. Nu får han också komma in i USA, något som inte var möjligt tidigare.

Madchild har nämligen haft ett brokigt förflutet. Han har brukat mycket droger och alkohol, i umgängeskretsar som inte alltid är så populära hos den amerikanska staten. Hans associationer med Hells Angels gjorde att han var portad från landet mellan 2010 och 2013. Men nu är han som sagt välkommen tillbaka och han har återvänt till USA som en ”ny människa”. Det kan verka som en platityd men med Madchild är det verkligen så. Han är drogfri och har enligt honom själv avlägsnat sig från 99 % av sin tidigare umgängeskrets. Och även om han ser ut som en kille man inte hade vågat möta i en mörk gränd så visar han att man inte bör döma boken efter framsidan. Det är en av de absolut mest gemytliga, trevliga och öppna rappare jag har träffat. Något jag hade hoppats på ända sedan jag hörde Swollen Members för första gången 1999.

Vi träffas dagen efter en riktigt bra och jäkligt vild show på Debaser Strand i Stockholm. Han är uppenbarligen nöjd med kvällen och över en kopp té sätter vi oss ner i hotellobbyn för ett väldigt trevligt samtal…

Showen igår var väldigt energisk och bra. Vad tyckte du själv? Hade du kul?

– Ja, hela den här konsertserien har varit fantastisk. När jag först gick på scenen igår så kände jag att jag var tvungen att jobba för att få med mig publiken. Jag visste att jag hade fans, men jag öppnade upp för Dilated – vilket i sig är en ära. Så efter ett par låtar märkte jag att jag skulle få jobba lite hårdare med vissa låtar och sen var det kul att det kom upp en kille från publiken och dansade på scen.

Ja det blev en lite annorlunda situation när din DJ kastade ner honom från scen trots att du ville ha kvar honom…

– Precis, men det var för att vi aldrig hade diskuterat det – ifall det skulle hända. Men jag tog upp honom på scenen igen och det tror jag satte fart på hela konserten. Flera andra gjorde som den killen och hoppade upp på scen för att röja med mig, vilket jag älskade. Jag älskar när showen sker organiskt. Hela poängen med en liveshow är att få bra kontakt med publiken och att energin flödar i hela rummet, vilket jag tyckte det kändes som. Så jag vill gärna tacka publiken i Sverige för den kvällen. Hela det här handlar mycket om att jag blivit äldre och lärt mig av allt jag gjort i livet, vilket gör att jag nu känner mig bekväm med att bli iakttagen och bedömd – på ett helt annat sätt än innan.

Dina och Swollen Members liveshower känns också mer punk-esque än ett vanligt hiphopgig. Mer röjigt och mindre konventionellt. Är det något du själv reflekterat över?

– Vi pratade faktiskt om det häromdagen. Jag gör inte direkt musik som skapar den energin, men den energin skapas när vi kör live. Folk bildar moshpits, de crowdsurfar och folk röjer loss rejält. De släpper sina hämningar och ger 100 % för showen, det uppskattar jag.

Du är nu med Dilated Peoples på turné, ni har tidigare jobbat en del tillsammans och umgås mycket än idag. Inte att förglömma att ni båda är med i Rock Steady Crew dessutom. Vad är det som gör att ni fungerar så bra ihop?

– ”Good people connects with good people”. Jag tror att alla är coola med varandra och trivs på ett personligt plan helt enkelt. Det finns en ömsesidig respekt mellan oss alla. Jag ser bara upp till ett fåtal människor som är yngre än mig här i världen men Evidence är en av dom och Alchemist är en annan. Jag tror att de förstår hur mycket jag uppskattar deras talang, deras känsla för detaljer och deras äkthet i musiken. Det är också väldigt speciellt att vara bästa vänner med sina favoritartister.

Hur kommer det sig att det ”bara” var du på denna turné, och inte Swollen Members?

– Jag bygger på varumärket Madchild nu. Vi har precis gjort 50 shower i Nordamerika med Swollen och vi släppte skivan ”Brand new day”. Nu är det dags att fokusera på Madchild. Jag startade mitt varumärke som soloartist för två och ett halvt år sen bara. Även om jag är en veteran i branschen så är Madchild en helt ny artist.

Är det svårt? Att plötsligt behöva börja från ”noll”?

– Nej det är jättekul och spännande! Jag får ju leva om mitt liv kan man säga. Jag får leva om min ungdom. Det är så sjukt roligt med en ny utmaning och jag är verkligen redo för det här steget i karriären.

Men jag antar att många Swollen Members-fans överlappar och lyssnar på Madchild också?

– Självklart! Jag har ju fått en massa automatisk kärlek från bloggar och andra på grund av Swollen Members vilket har hjälpt mig massor, som en liten kickstarterkampanj typ. Men jag har också väldigt många unga/nya fans som aldrig hört Swollen förut.

Just fansen till Swollen Members och Battle Axe är väldigt unika då de är väldigt hängivna och lojala när det kommer till att supporta er. Det känns som att de är fans för alltid. Det måste vara en väldigt speciell känsla att alltid ha en stor fanbase att backa upp dig och er?

– Jag skulle inte byta bort det mot något i världen. Jag har haft mainstreamframgångar men jag skulle aldrig föredra det framför våra lojala fans. Framgång är också väldigt flyktigt, det är ”here today, gone tomorrow”. Många av dagens rappare får sina 15 minutes of fame och sen glömmer alla bort vilka de är. Vi är här för alltid, på grund av våra fans. De har på sig kläderna, de kör tatueringarna, de försvarar oss på nätet – utan att vi har bett om något av detta. Det är en riktig familj. Det var därför jag startade Battle Axe Warriors, där vi har 5000 medlemmar över hela världen. Vi har stängt möjligheten att bli medlem nu för att organisera det ännu mer inför framtiden, men det växer hela tiden. När man ser sina fans som familj och förstår hur viktiga de är, så ser man på saker på ett annat sätt. Utan våra fans så hade jag inte suttit här och gjort en intervju med dig. Utan våra fans så hade jag inte turnerat med Dilated Peoples. Utan våra fans så hade jag inte åkt till Australien efter det här. Fansen är ALLT.

Det skiljer sig en del mot attityden att fans finns där för artisten och inte tvärtom. Lite av en Kanye West-attityd skulle jag vilja säga. Knappast framgångsrikt…

– Nej precis. Många rappare tror att de är så speciella. De är inte speciella, de har tur. De är kanske talangfulla, men det finns 100 rappare bakom dom som är minst lika talangfulla. Det är inget att bli kaxig och dryg över, det är något att vara tacksam för. Det borde vara något som gör en ödmjuk. De unga rapparna kan jag förstå, men när de äldre går runt med den attityden så skakar jag mest på huvudet.

Ger du själv tips och råd till yngre rappare eller låter du dom lära sig av sina misstag?

– Hmm… Jag är väldigt selektiv med vem jag ger råd till. Jag brukade hjälpa folk mer förr, men när man märkte att de inte lyssnade så var det lönlöst. Nu hjälper jag bara de som jag connectar med. Vill de ha eventuell hjälp från mig så ställer jag upp. Jag vill bara att de ska ha en smidigare resa från A till B än vad jag hade, att slippa många av de här snedstegen man kan ta på vägen.

Det nya varumärket Madchild då. Var tanken att skaka liv i det genom battlescenen? Du ställde upp i en battle i KOTD, där du också vann. Men det var inget du ville fortsätta med?

– Jag har egentligen aldrig varit en battle MC. Jag har battlat två gånger i mitt liv. Ena gången var för att bli medlem i Rock Steady Crew och den andra var på KOTD. Men jag tror att om jag hade ställt upp igen så hade jag varit 10 gånger bättre, nu när jag förstår hur det är uppbyggt och så.

Du skulle väl möta en kille från Australien efter din match mot Dirtbag Dan?

– Ja det var tänkt så. Men han backade ur på grund av en ögonoperation. Men nu har han stor mainstreamframgång i Australien så för honom var det säkert rätt val att göra. För jag hade, i ärlighetens namn, skämt ut honom något fruktansvärt. Eller vem vet, han kanske hade vunnit, men det ser jag inte som troligt. Men han, 360, är en väldigt bra rappare som gör bra musik – han förtjänar de framgångar han skördar nu.

Det var väl en speciell tid i ditt liv också? Du hade precis blivit nykter och höll på att räta upp ditt liv?

– Precis… Jag riskerade allt. Det var inte långt innan det som jag bestämde mig för att bli nykter – sen valde jag att riskera allt på något som är oerhört krävande. Men jag gillar det. Jag gillar att utmana mig själv. Så det skulle vara den enda anledningen för mig att battla igen, för att utmana mig själv. Men då hade jag sett till att jag har mer tid att förbereda mig, för det tar oerhört mycket mer tid än vad man tror. Jag var på turné med Redman innan jag skulle göra den battlen. Jag åkte igenom Kanada i min Range Rover, gjorde 24 shower på en månad och skrev mina rader klockan 3-4 på morgonen. Battlerappare sitter hemma i två månader, röker gräs och skriver bars. Det hade inte jag tid med direkt.

”Did he tell you how I wrote all of his rhymes for the last three years?” kommer Evidence förbi och säger. Madchild börjar gapskratta och de två dagen efter spelning-trötta herrarna omfamnar varandra i en kärleksfull kram. De ska nu åka på olika håll i Europa för egna spelningar men de ser redan fram emot att träffas hemma i Los Angeles igen. ”Safe travels brother. I’ll see you at home!” säger Madchild till Evidence som i sakta mak rör sig mot hotellrummet och sedan vidare på turnén. Det märks att de inte bara är kollegor, utan att de umgås privat också.

Vad är nu nästa steg i formandet av Madchild som varumärke? Hur ser din närmaste framtid ut?

– Jag släpper snart en EP, sen kommer jag att jobba otroligt hårt. Jag tänkte så här när jag började satsa på Madchild: jag ville släppa en massa videos och stänga in mig för att skriva texter i ett år. Jag lämnade 99 % av människorna i mitt liv, för att de bara gav mig negativ energi. Det gav mig en chans att förnya mig själv och utveckla mitt skrivande. Det har jag inte haft tid för innan eftersom jag har kört 200 liveshower om året. Men jag känner att jag kan göra det bättre och vara vassare än 90 % av de som rappar. Så varför inte utmana mig själv? Varför inte försöka bli bättre hela tiden? Det är så oerhört viktigt att hela tiden pusha sig själv. Nu kommer jag avsluta året med att turnera runt, sen kommer jag att stanna hemma. Januari, februari, mars, april… i 4-5 månader så kommer jag att vara hemma. Jag kommer att sitta i studion, skriva texter, kolla på film, samla inspiration, spela in, gymma, fixa resten av tatueringarna, fixa mina tänder och allt annat som får mig att må bättre som människa. Om Gud tillåter så kommer jag att vara den bästa människan och rapparen jag någonsin varit efter den perioden. Jag kommer givetvis att släppa en massa videos under tiden också. Det blir att bygga den andra fasen av varumärket Madchild. Efter allt detta kommer jag att släppa och förhoppningsvis finns det en buzz som gör att jag kan turnera, att jag kan turnera så länge jag vill – och aldrig sluta. Nu kommer jag att hålla mig mer fokuserad på turné också, jag ska spela in när jag reser och hela tiden ha musiken i fokus.

För att kunna skapa och bibehålla den fokusen så är väl just din nykterhet väldigt viktig? Hur stor skillnad är det att skapa, turnera och leva som artist när du är nykter jämfört med tidigare?

– Det är allt för mig. Det är så otroligt viktigt. Skillnaden är så otroligt stor nu. Jag är per automatik mer fokuserad och jag blir i förlängningen också mer inspirerad.

Hade du ens kunnat göra de här förändringarna och fokusera på ”varumärket Madchild” under din mörka period? Eller är nykterheten ett krav för att lyckas?

– Jag hade nog inte kunnat hitta samma fokus och skärpa om jag inte blivit nykter. Jag har haft sådana här jobbperioder tidigare, där jag har poppat piller och skrivit. Men det är inte samma sak. Innan var det en så stor del av mitt liv: droger, tjejer, alkohol och fester. Att jag trodde att jag var en häftig kille på grund av det, det var riktig jävla bullshit. Nu har jag tagit avstånd från alla de distraktionerna… eller ja, inte tjejer då, haha. Men det är en tillräcklig distraktion. Det är därför jag inte kan ha en riktig flickvän, för det tar för mycket energi. Men i alla fall, om man tar bort allt det… så har man så mycket mer tid och plats för sin kreativitet och sin vision. Då kan man manifestera sitt eget öde. Hur kommer det sig att många rappare släpper en eller två bra skivor för att sedan tappa det helt? Jo, de blir distraherade. De får pengar, de gifter sig, de skaffar barn, de blir feta, de blir lata, de går på VIP-fester, de åker till Vegas, de har en flickvän på sidan av, du har räkningar… När man är ung och bor hos sin farmor och du bara har din sovplats och gymmet typ – då är du betydligt mer hungrig och fokuserad. Anledningen till att jag fortfarande äter upp de flesta rappare i gemet är för att jag håller livet enkelt. Jag tar bort så många distraktioner som möjligt. Självklart har jag en lägenhet och en bil, men jag har inte mycket mer än så. Jag har inte så många vänner. Jag smsar inte till tjejer. Jag sitter inte på middagar och slösar tid. Inget illa menat mot de som lever så, men för mig är det bara en ren distraktion! ”Keep it simple!”

Intervju av Alexander Kihlström

Foto: Coby Media/Melika Duvetinte Zakariae