Från Kingsize Magazine #4 2024.
”Tvivlet är vishetens början”, yttrade en gång den franska filosofen René Descartes. Ord som sångerskan miri tesfazion av allt att döma kan skriva under på. Debutprojektet ”8: the mixtape” är det talande beviset.
Kärleken till musiken började för miri tesfazion någonstans kring sju eller åtta års ålder. Det spelades en bred blandning av musik i hemmet. CD-skivorna och kassettbanden hade allt från afrikansk musik till jazz, r&b, soul, hiphop, gospel, rock och klassiskt samt reggae, dancehall och country. Hon hade precis fått sina första skivor: Destiny’s Childs ”The Writings On The Wall” och Shania Twains ”Come On Over”. Hon började bli mer medveten kring musik och insåg att det fanns artister som ska- pade allt det hon hörde.
– Jag skrev min första låt vid den åldern och inte långt efter det köpte mamma mitt första keyboard och jag fick ta pianolektioner. Jag drömde stort och bestämde mig senare för att jag skulle göra musik till alla mina favoritartister och eventuellt ha mitt eget skivbolag. Min Walkman blev min bästis. Jag brukade blunda och leva mig in i musiken och skapa hela musikvideos i huvudet med koreografi. Känslan var obeskrivlig. Jag var förälskad.
Nästa period av livet var dock tuff känslomässigt. Hon kände sig vilsen, osäker och otillräcklig. Men hon fortsatte ändå att skapa. I musiken kände hon sig hemma och fri. Flyttlasset gick till Chicago för att plugga på college och hon blev tvungen att komma ur sitt skal. Efter några år hamnade hon till slut i studiomiljö omgiven av rappare, sångare, producenter och studiotekniker.
– Jag lärde mig mycket under den tiden. Jag var så nyfiken kring allt. Jag var fortfarande inte helt bekväm med rösten för att jag ansåg den vara liten i soundet, men jag spelade ändå in låtar med den. Sen släppte jag, tillsammans med en vän, lite musik på SoundCloud. Tyvärr så hamnade jag återigen i en mörkare period efter det, när jag flyttade tillbaka till Sverige, berättar hon och fortsätter:
– Musiken blev eventuellt min livboj. Jag fortsatte skriva, jag gick tillbaka till att producera musik. Jag började ta sånglektioner som gjorde min röst friare och mer sann till mitt sound. Långsamt kom jag tillbaka till drömmen om karriären. Efter att jag blev humbled av Skatteverket som varsamt, och på det snällaste möjliga sätt, sa att min musik var en hobbyverksamhet, bestämde jag mig för att, en gång för alla, satsa på det här.
Med en Dropbox och SoundCloud fyllda med demos på låtar kontaktade hon Changers Studio i Alby och studiomanagern Sorraya kopplade ihop henne med Denis Beganaj. Några år senare och mycket inre bearbetning är hon här. I september släpptes hennes debutprojekt ”8: the mixtape”, producerat av henne själv under aliaset nzelalem888 och Denis ”linkupdb” Beganaj. Utöver honom har också hennes lillasyster SARU varit en stor del av resan.
– Jag tror att det är viktigt att omgiva sig med människor som går efter sina drömmar och kan pusha och stötta en i att det man själv drömmer om också är möjligt. Hon är en av dem människorna för mig. Vi får lära oss av varandra och jag är beyond tacksam över att jag har min syster att diskutera och dela den här resan med.
Hur känns det att släppa sitt debutprojekt?
– Det känns ganska overkligt ibland. Typ som att jag inte riktigt förstått det än och att det inte riktigt har hänt än, men jag har en djup tacksamhet och glädje över att jag äntligen är här. Jag har velat släppa musiken och projektet som ett koncept en väldigt lång tid. Mitt inner-child är jättelyckligt. Jag känner mig ganska fri nu, trots att det fortfarande finns mycket kvar att jobba på. Det är inte alltid lätt att vara independent. Vägen är krokig, men man lär sig mycket och får se sig själv växa. Det är fint och spännande.
Du har valt att börja med ett mixtape, vilket känns väldigt hiphop. Antar att du lyssnar och tar en del influenser därifrån?
– Jag har definitivt tagit influenser från hiphopen. Jag har en sån stor respekt för lyricismen inom genren. Rappare är poeter. Ett av de vackraste kärleksbreven som någonsin skrivits är J. Coles vers på 6LACK:s “Pretty Little Fears”. Jag lyssnar mest på hiphop från USA, men de senaste åren har jag också börjat lyssna på svenska rappare tack vare min partner. Sättet Yasin berättar om sin sanning, sin historia och hur han känner… Han är riktigt duktig på sin grej. Jag vill lowkey vara en rappare, men jag älskar att sjunga, skapa melodier och harmonies. Så jag nöjer mig med att vara en singing lyricist.
Jag har förstått att projektet handlar mycket om att släppa på rädslor. En rädsla för att våga satsa på en musikkarriär?
– Ja, precis. Det är tufft när ens största hinder är en själv. Jag stängde in mig själv med tankar om att jag inte var tillräcklig, att min röst inte var tillräckligt stark, att jag inte var kapabel att göra drömmen till verklighet. Jag stötte på situationer som fick mig att känna mig liten och obefintlig. Stötte på folk som ville “jobba”, men hade andra intentioner. Jag tappade tillit till både andra och mig själv under ett par år. Jag har också haft svårt att ta för mig, att våga synas och höras. Jag kan inte säga att alla rädslor eller känslor av otillräcklighet är helt borta, men jag har bearbetat mycket, innan och under skapandet av projektet. Mitt mixtape har frigjort mig. Även om inget är perfekt så visar det sig att rädslorna jag bar på inte var starkare än min kärlek till musiken. Tack Gud för det.
Ni gör ett fantastiskt jobb med produktionen, det låter verkligen som internationell klass för mig.
– Stort, stort tack! Jag älskar verkli- gen soundet vi har skapat för det här projektet. Det har varit fantastiskt att se låtarna utvecklas från demosta- diet till det som är ute nu. Det är ganska sentimentalt för mig personligen när jag tänker på resan från idé fram till släpp. Jag vill däremot highlighta Denis extra mycket. Hans musikalitet, hans kreativa förmåga att ta ett sound och elevate it till något större, hans nördiga kärlek till produktionsprocessen, hans vilja att verkligen samarbeta med artisterna han jobbar med för att få fram ett sound som känns troget till den han skapar med… Jag tror verkligen att han skulle kunna vara Sveriges nästa stora r&b/hiphop-producent.
”the comethrough” är min favorit, vilken är din och varför?
– Åh stort tack! Den låten betyder mycket för mig. Hela projektet och dess låtordning, från första låten till den sista, är en konversation mellan mig och min musik samt hur jag har navigerat och till viss del fortfarande navigerar, vår relation. Just “the comethrough” handlar om att ta första steget och gå över tröskeln till den värld som existerar inom mitt artisteri och karriären jag vill ha. Sista låten är mer av ett manifest, en påminnelse och ett löfte. Med det sagt, I need all my babies. Jag har så många minnen från skapandet av varje låt och var jag var i livet under den perioden. Varje låt hämtar fram olika känslor och sidor hos mig själv. Så det är en väldigt tuff fråga!
Har du redan mer musik på gång eller tar du det långsamt?
– Oh, for sure. Jag försöker fortfarande smälta släppet av debutprojektet och fortsätta arbetet kring att dela det med världen, men jag är alltid i skapandeprocessen. Kanske är det så att nästa släpp redan är redo? Jag återkommer i november.
Foto: Daniela Spiroska
