Från Kingsize Magazine #5 2022.
Professionell dansare. Malmöprofil. Dancehall Queen. Lärare. Ledare. Syster. Artist. Mamma. Rappare. Förebild. Julie Chikane har många titlar och hon bär dem alla med stolthet.
Varje morgon går Julie Chikane fram till kylskåpet. Där hänger en bild på henne som 6-åring. Hon betraktar sitt yngre jag.
– Allt jag gör idag gör jag för lilla Julie. Hon visste allt det här. Att hon skulle bli en fet jävla dansare och stå på de största scenerna. Men att hon skulle bli en artist? Jag vet att hon är stolt över mig idag, säger Julie Chikane.
Julie är resultatet av ett möte på Migrationsverket i Malmö på 80-talet. Hennes mamma hade flyttat till Sverige från Chile med två barn från ett tidigare äktenskap och där träffade hon Julies pappa som precis hade kommit till Malmö från Ghana. Romansen växte och hon flyttade snabbt ihop med sin kärlek. Kort därefter kom Julie.
– Min mamma är en mäktig kvinna. Hon är min inspiration. ”Julie, du fick en käft för att du ska använda den, säg vad du tycker” säger hon alltid.
Julie har en pondus som inte alla klarar av att bära. Men bakom de stora solglasögonen och snygga kläderna finns en kvinna som har fått kämpa.
– Jag och min syster kommer från en familj med en tuff ekonomisk bakgrund, vi var fem syskon och det var alltid rörigt. Det enda sättet vi kunde försvinna från världen var genom att dansa.
Under ungdomen gick Julie och storasystern Janet på alla dansklasser de kunde hitta. Men den tillfälliga vardagsflykten upphörde när det var dags att betala kursavgiften, något de aldrig hade råd med.
– Då tänkte vi ”fuck dom, vi dansar själva” och vi startade vårt eget danscrew Bow Down. Vi körde hardcore dancehall, uppträdde och tävlade.
Intresset för systrarna växte och plötsligt ville alla lära sig dansstilen och vara en del av deras crew. Det ledde till att de startade sin egen dansskola Bow Down Dance Academy, tillsammans med crewmedlemmen Benjamin Anderberg, med syftet att ge andra barn det de själva inte fick.
– Idag är vi fortfarande Skånes billigaste dansskola. Vi får in ungdomarna som har en liknande bakgrund som oss. Vi jobbar med underdogs och fostrar ledare. Det sker så mycket mobbning i samhället. Det är viktigt att skapa trygga platser där barn får vara sig själva.
Dansen är Julies kall i livet. 2010 fick hon titeln som Sveriges Dancehall Queen och representerade Sverige i Jamaica. Det, tillsammans med Bow Down, har banat vägen för Julies karriär som professionell bakgrundsdansare. När hon för två år sedan släppte sin första singel ”040” hade hon redan stått på stora scener, både i Sverige och internationellt, och backat upp artister som Kaliffa, Robyn, Syster Sol, Elliphant Man, Beenie Man och Busy Signal.
– Jag hamnade utan att förstå det i branschen redan när jag var liten. När jag var 16 år smög jag in på klubbar med min systers ID. Jag stod där på sidan av scenen för att ta chansen att få dansa. Vakterna visste att när jag fick ögonkontakt med artisten så kunde ingen stoppa mig från att gå upp på scenen.
Efter alla år som bakgrundsdansare förstod Julie att hon själv kunde satsa på en musikkarriär. Men vägen från dansare till artist var svårare än hon trodde. Redan 2016 försökte Julie komma igång men blev avskräckt när en producent endast gav henne fyra försök att sätta en vers.
– Han sa att om jag inte klarade det var jag inte gjord för branschen. Och jag klarade det inte. Upplevelsen traumati- serade mig och jag sket i musiken helt.
Ett år senare blev Julie gravid. Och födseln av hennes son var det som kickade igång musikskapandet igen.
– Jag insåg att jag är den mäktigaste kvinnan i världen eftersom jag kan trycka ut en människa med hjärta, hjärna och själ. Jag fick tillbaka min kraft och kände att ”nu jävlar tar jag tag i musiken igen”.
Julie tog kontakt med en producent- och låtskrivarduo och på ett år hade de 15 låtar klara.
– Det gick skitbra i början, varenda session levererade jag en ny låt. Efter det förstod de min kraft och försökte få mig att skriva på ett 360-avtal.
På grund av jobbet som bakgrundsdansare för Kaliffa träffade hon Jens Malmlöf, som jobbar med skivbolaget Island Records, och berättade om situationen. Han förklarade vad avtalet innebar och Julie skrev aldrig på kontraktet. I och med det förlorade hon rätten till 14 av de 15 låtarna eftersom ”040” redan hade släppts. Producenten och låtskrivaren bröt med henne helt efter det. Efter de dåliga erfarenheterna bestämde sig Julie för att släppa sin musik independent. Idag jobbar hon med sitt team som består av artistagen- cyn Jubel, dansare från Bow Down Dance Academy, managern Robin Pihl, DJ BIG T, som är hennes lillebror, och stylisterna Sebastian Recabarren och storasyster Janet Chikane.
– Just nu gillar jag att vara independent. Det är viktigt för mig att keep it in ”La familia”, som vi kallar oss. Det är en fet känsla, att alla pengar jag lagt in i min musik går tillbaka till mitt team. Det ringer på Julies mobil, det är Jens. Han har blivit hennes producent och hon spricker upp i ett stort leende när de pratar om dagens session och framtida projekt.
– Jag tackar Gud för Jens. Han har verkligen trott på mig när det kommer till musiken. Han lät mig testa min dröm och då kom låten ”Chale” fram. Det är första gången jag sjunger och är med som textförfattare och det är ett professionellt sound. Han pushar mig och får mig alltid att tänka större.
För att visa vad hon menar höjer hon volymen på sin telefon. Välkommen till buffén, säger hon och spelar upp en osläppt låt där Mapei hörs som gäst över tunga basgångar med kaxigt ärliga texter.
– Är du hungrig? Här finns det drill, afrobeats, hip hop, baile funk, amapiano, afrolatin och dancehall. Jag vill inte begränsa mig längre. Förut var mitt sound ytligt. Men nu har jag hittat min röst och this new shit is fire.
Hon blir tyst och funderar ett tag efter att hon spelat upp låten.
– Jag är starkt kopplad till att vara en Malmöprofil, en förebild, men jag har inte bett om det. Jag vill att människor ska vara sina egna förebilder. Det är asfett om jag kan inspirera någon men det viktiga för mig är att folk vågar gå sin egna väg i livet och vågar vara annorlunda, säger Julie och fortsätter:
– När jag blev Dancehall Queen sket jag i vad alla tyckte om mig och gick hela vägen mot mina dansdrömmar. Det är dags för mig att göra detsamma med musiken. Allt handlar om Julie nu och det kommer märkas på låtarna som släpps.
Intervju: Stella Svärd
Foto: Robin Pihl
