I samband med Europa-turnén Rap Mayhem i december träffade Kingsize en emotionell Philadelphia-rappare efter att veckan tidigare ha uppträtt i fäderneslandet Italien och fick tankar kring att lägga micken på hyllan...
Den 8:e december publicerade Vinnie Paz en text på jmthiphop.com. Ett sentimentalt meddelande som avslutas med orden ”jag kan dra mig tillbaka nu”. På Wikipedia hette det att Phillyrapparen slutat och flera bloggar hakade på tolkningen. Kingsize träffade Vinnie Paz, eller Vincenzo Luvineri som han egentligen heter, för att räta ut frågetecknen.
Tiden hinner ikapp oss alla. Kanske en av världens tröttaste klyschor men likväl stämmer den ofta. Den här gången verkar den ha hunnit ikapp Vinnie Paz, hjärnan bakom den numera klassiska gruppen Jedi Mind Tricks och en av grundarna av supergruppen Army of the Pharaohs. Efter att ha uppträtt i Bologna lördagen den 8:e december skrev han ett meddelande som oroat mer än ett fan:
“I’ve done a lot of things in my life. Music has done things for me I never imagined, but performing in front of 1,300 kids in Italy… where I’m from? Where my father is from? It was the most beautiful experience of my life. I felt my father with me. They chanted my name: “Vin-Cen-Zo, Vin-Cen-Zo.” I cried onstage for the first time in my life. For the first time in my life, I felt like I did my father proud. I can retire now. It’s been a good run. Thanks”
(Vinnie Paz 08/12/12 via jmthiphop.com)
Han hade aldrig tidigare uppträtt i sitt hemland. När Vincenzo var sex år gammal lämnade familjen Luvineri sitt hem på Sicilien för att söka efter ett bättre liv i Nordamerika. Philadelphia skulle komma att bli deras nya hem.
– Mitt hemland är mitt allt. Även om jag växte upp i Philadelphia höll vi det italienskt hos oss. Maten, språket och sättet vi uppfostrades med
söndagsmiddagar och allt sånt. Så kopplingen till Italien har alltid funnits där oavsett vad, berättar Vinnie.
Det är en känslosam och skör Vinnie Paz som talar. Hans mäktiga kroppshydda och kraftfulla röst krymper bakom hans tyngda och fuktiga ögon. Landskrona Bois-halsduken döljer hans tatuerade nacke. Det är samma dag som nyheten om skolskjutningarna i Newton når världen. Tragedin plågar hela artistlogen men om några minuter måste Vinnie samla sig för att beträda scenen på Strand i Stockholm tillsammans med vännen och kollegan Ill Bill.
– Det känns som att världen tömmer mig, säger han och stirrar ner.
Det är även exakt en vecka efter spelningen i Bologna. Vinnie hade inför spelningen haft kontakt med kusiner och kusinbarn som skulle åka och se
showen men ett snöoväder förhindrade släktträffen. Ändå saknades inte stöd för den sicilianska rapparen.
– Det var helt galet. Jag har aldrig tidigare gråtit på scen men när 1300 ungdomar skrek mitt namn ’Vincenzo, Vincenzo’… Och jag snackade med dem på italienska och hade med mig italienska flaggan… Jag kan knappt berätta det utan att få en klump i halsen, säger Vinnie Paz och torkar en tår.
Han visste om att han hade fans i sitt hemland men chocken blev honom ändå övermäktig. Stämningen väckte känslor som han inte känt på väldigt länge och sedan dess har framtiden varit oviss. Orden ”i can retire now” ekar högt hos de trogna fansen.
– Jag minns på 80-talet när jag stod och rappade med i This Cut’s got Flavour med Latee framför spegeln. Jag minns hur jag tänkte ’det här vill jag göra’ och jag minns all skit som krävdes för att nå dit. Men allt jag sa att jag skulle göra har jag gjort. Det är inte många som kan säga det, säger han.
Det är inte lite saker han har gjort heller. Förutom Jedi Mind Tricks´ sju album, tre med Army of the Pharaohs och två soloalbum har han även släppt mellan 20- 30 mixtapes och EP:s. Bara sedan 2010 har han släppt sina två soloalbum, ett med JMT, ett med AOTP, en rad mixtapes och Heavy Metal Kings tillsammans med Ill Bill. Lägg till turnerandet i Europa såväl som Nordamerika.
– Jag är på resande fot så mycket att det känns som att jag suger ut år från mitt liv. Nu när jag är här [Europa] i tre veckor känns det som att det försvinner ett helt år. Mängden sömn är noll och festandet typ konstant. När jag är ledig vill jag bara vara hemma och hänga med min mamma och min bror. Jag kallar det ’staycation’, berättar han.
Att han kommer stanna hemma för gott nästa gång verkar dock inte särskilt troligt. Trots att han uppenbarligen överväger att lägga ner. Förutom en uppföljare på Heavy Metal Kings väntas även en ny platta med AOTF. Turnéer följer säkerligen bägge släpp och ett Europabesök kan inte vara alltför otroligt.
Vinnie själv vill dock inte lova någonting. Han är förvirrad och har en enorm hemlängtan. Det verkar som om han hade någon form av uppenbarelse i Bologna som han inte hunnit smälta. Han tänker mest på sin familj hemma i Philadelphia. Och sin pappa som gick bort när han var tio.
– Min farsa var mitt allt. Den första kontakten de flesta människor har med döden är när en mor- eller farförälder dör. Inte deras hjälte som de tror är Superman. Min farsa var ’the man’. Han försörjde oss alla och när han dog lämnade han oss inte lottlösa. Alla älskade honom. Hela ’South Philly’ var på hans begravning. På begravningsbyrån sa de att de aldrig sett så mycket folk där, berättar han.
Trots att Vincenzo var så pass ung när hans pappa gick bort påverkades han mycket av tiderna de spenderade tillsammans. Det var exempelvis tack vare hans pappa som intresset för boxning väcktes. Ett intresse som ofta märks av i hans musik. Inte minst i hans artistnamn som anspelar på boxaren Vinny Pazienza.
Även fadern tar plats i musiken. I låten Cheesesteaks, singeln från det senaste albumet God of the Serengeti, rappar exempelvis ”Box Cutter Pazzy” följande textrad:
”Then my father died, that was like a knife through my core. Any love I had inside me not alive anymore”.
– Att vara med om att personen du ser som Gud dör, krossar dig. Än idag är jag rädd för att det jag älskar ska dö. Vad och vem jag än älskar kommer slutligen dö, förklarar Vinnie.
Men det var just det med spelningen i Bologna som väckte vissa känslor. Känslor han glömt och känslor han tidigare inte känt.
– Jag kunde känna min pappas närvaro och att han var stolt över det jag gör. Det betydde mycket för mig. Jag har aldrig känt så på scen innan. Visst, jag kan ofta tänka att han hade varit stolt över mycket av det jag gjort men att känna det genom alla människor där. Jag kommer aldrig glömma det, berättar han.
Att börja överväga att lägga ner sin musikkarriär efter en sådan spelning verkar kanske egendomligt. Men för Vinnie var det kulmen för vad som varit några väldigt intensiva år. Från att ha befunnit sig i en djup personlig kris för några år sedan gick han till att helt koncentrera sig på musiken. Han släppte sitt första och andra soloalbum och samarbetade med sina nära vänner Ill Bill och Dj Eclipse.
– Heavy Metal Kings-skivan och mina egna grejer var väldigt lika och enkla att skapa. Vi grälar eller gnabbas inte. Samma sak på turnéer. Eclipse och Bill hjälpte mig att rädda mitt liv och är en stor anledning till att jag är där jag är idag. Jag var i ett sinnelag jag inte borde vara i innan de hjälpte mig. Verkligen vid vägens slut, berättar han.
I Sverige hade vi sagt att han gick in i väggen i Bologna men för honom handlar det om insikt.
– Jag sålde aldrig platina, jag var aldrig på MTV eller BET. Men jag gjorde allt jag sa till min mamma att jag skulle göra. Hon sa alltid: ’lyssna inte på någon annan, gör vad du själv vill’. Nu har jag gjort henne stolt så jag är nöjd. Jag kan hoppa av, säger han.
Till skillnad från informationen på Wikipedia, som nu har korrigerats, och vad en rad bloggar sagt, har han dock inte meddelat sin avgång. Samtidigt som han inte vill lova att han fortsätter vill han vara tydlig mot sina fans.
– Om jag säger att jag slutar så gör jag det. Annars ser jag ut som en idiot. Just nu behöver jag rensa huvudet om jag ska kunna göra det här ordentligt. Jag kommer inte göra ’wack’ musik, säger han.
Med andra ord behöver han en av sina “staycations” för fatta ett beslut om framtiden. Han behöver tid med sin familj och innan dess vill han inte ens spekulera åt vilket håll han lutar. När beslutet är fattat lär fansen få veta det först, men till dess får de hålla andan.
– Jag gör det jag måste göra för att min mamma ska ha ett bra liv. Hon kommer före mig. Hon ska inte behöva jobba. Hon jobbade för mig så att jag kunde springa runt på gatorna och vara en ’fuck up’. Hon grät för att jag inte kunde bete mig. Jag är skyldig henne mitt liv. Så nu frågar jag mig: var slutar konsten och var börjar verkligheten? Jag vet inte just nu, säger han.
Men Vinny Paz, boxaren, avslutade sin karriär med en knockout. Kommer du göra detsamma?
– Ha! Det kanske jag gör. Vi får väl se…
Skribent: Emiliano Strauss
Foto: Marko Holmgren
