Han gjorde låtar med gamla idoler och tog sig samtidigt ut från ett djupt missbruk. Viktor AX berättar om det hårda arbetet bakom sitt debutalbum.

Varje era har sin uppgång och sitt fall. Innan MySpace urvattnades, blev en hov för planetens samlade spam och totalt stannade i utvecklingskurvan – var plattformen en naturlig mötesplats för musikaliska utbyten. Det var också då som de etablerade artisterna läste sina mejl på sidan. Därför var MySpace verktyget som Viktor AX använde när han 2008 kontaktade amerikanska mc:s. Syfte: att få rapparna att lägga en och annan rad på hans produktioner.

Den som svarade var en gammal idol.

– Jag började lyssna på hiphop runt tiden när D12’s ”Devil’s Night” kom ut. Shit vad den var tung, jag spelade den hela tiden i min cd-freestyle. Då kunde jag aldrig tänka mig att göra en låt med dem, säger Viktor AX, idag 25.

Han som svarade hette Rufus Arthur Johnson, kom från Detroit och var 32 år gammal. Du känner säkert honom bättre med en mattantsmössa på huvudet, sida vid sida av Eminem och Proof i D12 (som han dock lämnade i februari ,tidigare i år). Då som nu gick han under artistnamnet Bizarre.

– Han svarade med sitt nummer och skrev ”call me”. När jag ringde första gången jag skitnervös och kom fram när det var mitt i natten där borta. Men så skickade han sin mejladress på sms. Jag langade ett beat och han svarade med en vers.

Samarbetet kom till slut att bli ”Smokin’, Drinkin’, Getting High”. Den första låten som blev klar till producentalbumet ”The Lab”. Idag, fyra år senare, är skivan färdig.

– Jag har velat få fram en känsla. När det börjar pirra i magen, då vet man att det är nice. Jag skulle aldrig släppa ut en låt som inte ger mig den känslan: om det inte pirrar i min mage, varför ska jag då förvänta mig att det gör det i någon annans.

Hur har det gått att hitta den känslan?

– Du kan göra allt rätt efter teorin, men ändå låter det tråkigt. Jag vill rysa och hitta helheten, det har jag jobbat väldigt mycket med på plattan. Vissa låtar har känts rätt, men har inte passat in med de andra. Då har jag fått göra om den från scratch. Sista spåret, ”Crack In A Pipe”, det var en klubblåt från början. Men det passade inte in, så jag gjorde ett helt ny beat.

Producenten i Uppsala och rapparen från Detroit fortsatte att hålla kontakten. Några månader efter den initiala digitala kontakten packade Bizarre och D12 väskorna för en Europaturné. En turné som inte kom till Sverige. Men väl till Köpenhamn. Bizarre sa att han kan fixa in Viktor om han kunde ta sig till Danmark.

– Jag gick backstage, men vakten släppte inte in mig. Så jag ropade till Bizarre: ”It’s Viktor from Sweden”. Då släppte de in mig och två polare och så var vi där ett tag. Jag hälsade på resten av de som var där: Kuniva och Swifty. De var väldigt trevliga, väldigt jordnära.

– Sen skrev jag lite till Swifty och så hookade alla tre på samma låt. Jag hade beatet och kände att ingen annan än D12 skulle passa på det. Jag var tvungen att ha med dem. Så skrev jag att jag ville att de skulle berätta om alla negativa sidor av rockstarlivet och kändisskapet. Allt skit. Det blev ”I Wanna Be Famous”.

Trion i D12 var inte de enda som Viktor Ax lyckades knyta till sitt albumprojekt. Han tog kontakt med Stat Quo och King Magnetic. Den senare förmedlade också kontaken med Sean Price och Saigon. Ett ruggigt starkt startfält med andra ord.

– Jag tror att… vill man något väldigt mycket kommer man en dag att komma dit – eller väldigt nära. Jag ville inget mer än att verkligen göra den här plattan. Det har verkligen varit blod svett och tårar. Bara köra på hela tiden. Inte nöja sig: tycker inte jag det är bra, kommer ingen annan att göra det heller.

Hur har du matchat dina beats med rapparna?

– Jag brukar vara väldigt sparsam med vilket beat jag ger till vem. Det behöver egentligen inte vara värsta beatet. Men han kan få beatet att låta grymt för att han passar så bra på den. Helheten är viktigast. Det finns beats som är grymma men som jag aldrig kommer att ge ut.

Har du ofta bestämt ett tema som du vill att rapparna ska hålla sig till?

– På ”7 24 365” skrev jag till dem: gör en låt om amfetamin. Det finns låtar om weed, om kokain – men inte om amfetamin. Jag tänkte att vi skulle göra en riktigt mörk låt om amfetamin.

Viktor AX tog amfetamin första gången i tidig 20-årsålder. Just den första gången var effekten marginell. Andra gången var han i studion. Det blev en kreativ explosion. Han berättar att han aldrig tidigare hade ”knockat ut så många bra beats”. Efter det kunde han inte sluta.

– Det började med tre ,fyra dagars mellanrum, sen var det nästan varje dag. Jag lovade mig själv att inte ta nått mer. Men så gick det någon dag, jag kände att: ”jag kommer inte kunna sluta” – och så fortsatte jag, varje dag. När jag inte hade något i mig låg jag bara och sov, kunde inte ens gå upp ur sängen. Drömde mardrömmar. Det var väldigt jobbigt att vara beroende. Om jag skulle spela in med någon kände jag att jag var tvungen att ha det för att vara kreativ i studion.

– Nu är jag tacksam för att vara drogfri. Jag hade aldrig klarat att släppa den här skivan som det låter nu. Jag har nog varit påtänd när jag började med alla låtarna, men ren när jag slutförde dem. Det blir väldigt såsigt: när man är på drogen lägger man på massor, man får storhetsvansinne.

När kände du att det hade gått för långt?

– Många gånger. Det får sådana konsekvenser: hur man mår, hur man blir mot sin familj. De man älskar börjar ta avstånd. Min största rädsla är att vara ensam. Man märkte hur illa man gjorde dem, hur illa man gjorde sig själv.

– Det är också hur man skämmer ut sig. Jag kommer ihåg att jag var med på radio en gång, sen fick jag höra min egen röst… det kändes bra i stunden. Men när jag kom hem och lyssnade på det kände jag verkligen att jag lät som en riktig tjackis. Jag stängde av.

Hur tog du dig därifrån?

– Man behöver en strategi. Musiken är en stor del av det. Jag använder det lite som en drog. Att uttrycka sig där istället för att förtränga och ta något. Om du tycker illa om dig själv, då kommer säkert alla andra göra det också – du utstrålar den energin. Om du misstror dig, kommer folk att göra det också. Men om du hittar dig själv och accepterar dig för den du är på ditt sätt, då kommer andra också att göra det. Kommer du till den punkten, då kan du låta det göra ont. Acceptera den känslan. Och hålla dig borta från skiten.

”The Lab” är i stort en berättelse om de olika sidorna och nivåerna i ett beroende. Idag är Viktor AX helt ren och har inte druckit alkohol på ett års tid.

– Många artister ältar sina problem, utan att ha en vision av en lösning till problemet. Men jag har berättat hur jag löste mitt.

Skribent: Harald Broström

Foto: Angelica Klang