Kingsize träffade Michigan-trion Apollo Brown, Verbal Kent och Red Pill i samband med deras Stockholm-besök för spelning på Fasching.

Som producent i USA är det svårt att lyckas. Som rappare också givetvis, men producenter är ofta mer utsatta och ensamma på vägen till toppen. Men en som har fått unisona hyllningskörer att sjunga hans namn är Detroitsonen Apollo Brown, som är en av de absolut hetaste producenterna i USA just nu.

Efter att ha släppt två extremt bra och hyllade samarbetsskivor med Guilty Simpson (”Dice Game”) och O.C. (”Trophies”), som du förresten bör kolla in, så var det inte helt otänkbart att hela rapvärlden ryckte i mannen med den själfulla boom bap-viben. Han kunde i princip välja vem som helst att jobba med och han kunde ha håvat in betydligt mer pengar än tidigare idag. Men han valde att gå motsatt väg.

In i bilden kommer Verbal Kent från Chicago och Red Pill från Detroit. Två rappare som mest var kända i sina hemstäder även om viss kunskap fanns i undergroundvärlden i USA, framför allt kring Verbal Kent som bl.a. släppt ett album via kända Molemen Records i Chicago. Överlag var de dock relativt okända men oerhört hungriga och respekterade på sina lokala scener.

Just hungern var något som Apollo Brown också såg. Han hade sett de två rapparna uppträda i sina respektive städer och sett något som han fastnade för. En plan bildades hos Apollo och efter ett tag ringde han upp Verbal Kent och Red Pill och ställde frågan om de ville bilda en grupp. Och i samma anda som Little Brother bildades denna nya intressanta trio, som nu hunnit släppa albumet ”Ugly Heroes” till många fans och kritikers stora lycka, 2013.

Apollo Brown är märkbart den tydliga ledaren i gruppen men är också väldigt eftertänksam och noggrann när han ger sina svar i logen på Fasching i Stockholm. Verbal Kent och Red Pill är uppspelta och stolta över att få turnera i Europa och på sin lediga tid gick de och turistade i Gamla Stan i Stockholm. Det är en brokig trio, en trio där alla tre har olika stilar, bakgrunder och förutsättningar. Men det låter så bra. Det är helt på grund av Apollo Browns vältränade öra och extraordinära fingertoppskänsla som de “fula hjältarna” har blivit ”superhjältar” för många fans runt om i världen…

Hur skulle ni definiera en ”ugly hero”? Vad är det för er?

Apollo Brown: Det är inte meningen att hjältar ska vara fula. De hjältar som vi växte upp med var inte fula: Superman, Batman, Wonder Woman osv. De var perfekta människor med perfekta utseenden och dessutom med olika superkrafter. Allt var perfekt. En ”ugly hero” är en person som får jorden att gå runt. Vardagshjälten. Servitrisen, mekanikern, den som packar varor på affären… du vet, utan dessa människor skulle inte världen fungera. Jag ser oss som ”ugly heroes”, vi är arbetarklass- och medelklassmänniskor i våra familjer. Det är inget superspeciellt med oss, vi är som vem som helst.

Kan man använda den liknelsen för rapvärlden också? Är ni ”the ugly heroes” jämfört med mainstreamrapparna, eller ”superhjältarna” om ni så vill?

Red Pill: Det är två helt olika saker. Vi vet vad vi gör och vad vi vill uppnå och det har egentligen extremt få likheter med Drake och de andra industrirapparna. Vi vet att vi inte kommer spelas så mycket på radio, men det är lugnt för oss. Vi ser oss lite som underdogs, som ändå får turnera runt om i Europa och göra det vi älskar.

Verbal Kent: Men jag tror att frågan var om vi jämför oss med de största i industrin och det gör jag.

Red Pill: Jo, jag förstod frågan. Och jag svarade att jag inte jämför mig med de rapparna.

Verbal Kent: Då vill jag ge ett annat svar, om det är okej. Jag jämför mig nog ändå. Vi kan vara oss själva, mer än vad de allra största kan. Vi kan gå ut på Twitter och skriva exakt vad vi vill utan att egentligen oroa oss för att det ska påverka våra karriärer nämnvärt, till exempel.

Apollo Brown: Ja, vi kan vara närmare våra fans på ett helt annat sätt.

Verbal Kent: Precis. Och vi kan verkligen vara oss själva. Det är det som gör det här roligt.

Red Pill: Så är det. Det är två helt olika världar, där vi kan vara närmare fansen.

Era texter är också vardagsbetraktelser som många kan relatera till, mer än ”the glamour and glitz” à la Drake. Du, Red Pill, kör bland annat en oerhört bra rad i låten ”Desperate”: ”While these motherfuckers pop bottles / I’m taking pop bottles back into the store so I can get some Top Ramen…”. Det är en sådan rad som slår väldigt hårt när man hör den och känns som Ugly Heroes…

Apollo Brown: När jag hörde honom köra den raden för första gången så bad jag honom att köra den igen och igen. Det är verkligen en fantastisk rad som folk kan relatera till, som du säger. Många har varit i den situationen, att man måste panta burkar och flaskor för att ha råd med nudlar liksom.

Red Pill: När jag skriver en rad som den så tänker jag på hur många pratar om pengar och framgång, men det är bara en marginell del av befolkningen som kan känna igen sig i det. De flesta är inte i närheten av något sådant. För att återkoppla till din första fråga så är väl det en ”ugly hero” för mig.

Att just Ugly Heroes bildades är ändå intressant. Du, Apollo, har jobbat med O.C., Guilty Simpson med flera och blivit väldigt hyllad de senaste åren. Du har kanske varit den allra hetaste producenten på marknaden i USA. Då väljer du att bilda en grupp med Red Pill och Verbal Kent som är oerhört duktiga MCs, men samtidigt relativt okända för folket. Hur kom det sig att du gjorde det karriärdraget?

Apollo Brown: De är fantastiska MCs, helt enkelt. För mig handlar det om att göra bra musik som folk kan relatera till och få en bra känsla av. Det kände jag att jag kunde skapa med Red Pill och Verbal Kent. Det spelar ingen roll vilken status eller hur mycket shine en viss rappare har. Jag har jobbat med stora och kända rappare men jag har också jobbat med helt okända undergroundheads.

Verbal Kent: Eller så har han bara förlorat ett vad och får dras med oss…

Haha, nej det tror jag inte. Det var Apollos idé att starta gruppen. Kände ni två rappare varandra sedan tidigare och hur reagerade ni när ni fick förfrågan?

Verbal Kent: Jag blev riktigt taggad. Jag älskar att samarbeta med andra, vilket jag har gjort i många år. Det är kul att köra solo men jag föredrar ändå att rappa i en grupp. Och att då få rappa i en grupp där Apollo Brown gör beatsen? Det var en no-brainer. Jag var inte övertygad om att vi skulle komma överens eftersom jag och Red Pill inte kände varandra sedan innan, men det funkade hur bra som helst faktiskt.

Red Pill: Ja, jag håller med helt. De två hade jobbat tillsammans innan, men jag var helt ny för båda så det var lite nervöst för mig i början. Jag är lite yngre så jag har alltid sett upp till Apollo Brown som också är från Detroit och jag har följt hans karriär genom åren. Sen när Apollo hörde av sig så hade jag precis slutat skolan och var inte så sugen på att påbörja någon karriär, så jag jobbade på fabriken tills han ringde och frågade mig om jag ville jobba med honom. För mig kom det helt oväntat men jag sa givetvis ja och nu fick jag möjlighet att satsa på musiken, så som jag ville göra. Det här var den chansen jag väntat på, så jag tog den.

Du nämnde det Verbal, men hur var det då att gå från att vara en soloartist till att helt plötsligt rappa i en grupp?

Verbal Kent: Ja, för mig var det smärtfritt. Jag är van vid det så det tog inte lång tid att anpassa sig efter sättet att jobba på. Det var nog en högre tröskel för honom att ta sig över…

Red Pill: Det var ganska svårt för mig först ja. Jag är van vid att jobba helt själv annars. Jag har ett soloalbum som jag jobbar på nu, där jag inte har några gäster med t.ex. Jag är inte mycket för det. Men när vi väl kom igång så fungerade det riktigt bra. Jag tror att jag lärde mig väldigt mycket av den här erfarenheten som jag kan ta med mig i min karriär som soloartist sen också. Det är bra träning och vi triggar varandra och utmanar varandra till att bli bättre.

Apollo, hur kände du då? Var du nervös över att sätta ihop två olika MCs med relativt skilda stilar och med olika bakgrunder? Att det kanske inte skulle fungera som du hade tänkt dig?

Apollo Brown: Nej, inte alls faktiskt. Jag visste att de skulle uppfylla de önskningar om vilket sound och vilken typ av musik jag var ute efter att göra. Jag visste att de kunde hantera sig själva väl som soloartister och jag var helt övertygad om att de kunde leverera i grupp också.

Du måste ha fått ganska många erbjudanden och folk som drog i dig efter din framgång med ”Dice Game” med Guilty Simpson och ”Trophies” med O.C.?

Apollo Brown: Absolut. Jag fick många erbjudanden och vissa projekt drogs igång för att sedan inte avslutas eller att det lades på is. Men som vi pratade om innan så jobbar jag bara med folk som jag gillar och som jag själv är ett fan av. Det är skönt att jag har den möjligheten att faktiskt välja vilka jag vill och inte vill jobba med.

Red Pill: Det säger ganska mycket om Apollos integritet och karaktär. Att han är så passionerad för musiken och det han skapar att det är det som är det viktiga och inte alla yttre omständigheter. Det är säkert flera som tvivlade på oss två när de hörde att vi skulle släppa en skiva med Apollo Brown, men jag tror att vi har visat att det här faktiskt var en lyckad kombination och att Apollo var rätt ute från början.

Verbal Kent: Det var som när Michael Jordan passade bollen till Craig Hodges eller någon annan mindre känd spelare. Han kände att han kunde sätta trean när han fick bollen av Jordan, han ville verkligen leverera. Det var lite så jag kände med Apollo, nu hade man chansen att visa vad man gick för. När någon man själv respekterar och ser upp till visar respekt för dig och berättar att han gillar det du gör, ja då blir man bättre och får mer självförtroende. Jag har blivit mycket bättre som rappare av den här gruppen.

Apollo Brown: Jag blir också ofta ifrågasatt för det här samarbetet. ”Jaha, du kan göra ett album med de två men inte med mig?” och så vidare. Men jag har en anledning bakom allt jag gör. Allt jag gör är uträknat in i minsta detalj och jag gör ingenting slumpmässigt. Lyssna på skivan så förstår du min anledning med det här projektet. En skiva som folk får bra känslor av och som de kan relatera till på ett djupare plan. Jag är helt övertygad om att vi kommer att göra en skiva till efter den här.

Det var min nästa fråga. Tänker ni fortsätta att jobba tillsammans som Ugly Heroes?

Apollo Brown: Vi kommer att släppa en skiva till. Det kommer att bli svårt att toppa den första skivan, som med alla första skivor som släpps, men vi kommer att försöka. Jag har flera andra projekt på gång men Ugly Heroes är ingen engångsgrej, så mycket kan jag lova.

Jag som växt upp under ”boom bap-eran” kan uppskatta er musik väldigt mycket som en form av ”boom bap från 2014” kan man säga. Är det en medveten tanke att placera sig där på ljudkartan?

Apollo Brown: Vissa producenter gillar inte att bli stämplade som ”boom bap” för att det kanske har en negativ klang, men jag har ingenting emot det. Självklart är jag boom bap. ”I’m boom bap all day, every day”. Men det är väl för att folk associerar boom bap med något gammalt, ett sound som redan haft sin tid. Men vad ska jag säga, jag växte upp under den tiden. Jag köpte Illmatic på kassett när den kom liksom. Det är en era som jag gärna förknippas med. Mellan typ 1991 och 1996 så släpptes så fantastiska skivor. Det är en tid som är en väldigt stor inspirationskälla för mig som musikskapare. Sen är jag faktiskt inte mycket för att utvecklas om jag ska vara ärlig. ”I’m more of a revolver than an evolver”, jag gillar att bevara ljudet som det lät när det var som bäst. Men det är bara jag det.

De mest framgångsrika producenterna, har jag märkt, är också de som är mest ödmjuka och som tar sitt yrke på störst allvar. Proffsigast, kan man väl säga. Är det den uppfattningen ni två har fått av att jobba med Apollo?

Red Pill: Vi är alla från ”the midwest” och vi har nog alla tre lite liknande syn på livet och musiken. Det är arbetarklassmusik, skapad av arbetare för arbetare. Apollo är otroligt ödmjuk, professionell och väldigt lätt att jobba med. Samma gäller för Verbal Kent och hela vårt samarbete är väldigt dynamiskt och lättjobbat. Att arbeta med Apollo var det enklaste jag har gjort måste jag säga. Att spela in det här albumet var så himla okomplicerat, jag önskar att allt i livet var lika lätt som detta.

Verbal Kent: Apollo är en väldigt intressant människa, för som han säger så är han väldigt uträknande och planerar allt han ska göra i detalj. Men även om man har en tanke bakom allt och ofta en långtgående plan för något så är han väldigt förstående för oss som kanske inte ser exakt samma sak som han gör i ett projekt. Då har han tålamod och till slut förstår man vad det är han är ute efter. ”Usually people that has it figured out like he does… are cocksuckers. But he does what he has to do and still doesn’t piss people off on the way. And that’s what a leader does, right?”.

Apollo Brown: Haha, tack. Men ärligt talat så tror jag att man måste vara ödmjuk och bry sig om både sina kollegor och sina fans. Om man inte bryr sig om sina fans så kommer inte de bry sig om dig. Det är de som sprider din musik, det är de som Twittrar och bloggar om den. Det får man aldrig glömma.

Jag är helt klart ett fan. Och som ett fan undrar jag – när kommer din skiva som du släpper tillsammans med Ras Kass? Första singeln låter riktigt bra. Kan du berätta lite mer om skivan?

Apollo Brown: Tack, ja den har vi jobbat på i 5 månader. Vi spelade in den i Los Angeles och den ska släppas 28:e oktober. Skivan heter ”Blasphemy” och kommer att ha en religiös och politisk underton, men med många bangers och riktigt feta låtar och bra gäster. Det är samma med Ras Kass som med de här två killarna, jag vill bara jobba med folk som jag själv är ett fan av. Jag vill också kunna vara stolt över hela min katalog. Om jag dör imorgon så vill jag lämna efter mig ett musikarv som folk uppskattar och som representerar mig på ett bra sätt… Det är allt som betyder något.

Intervju av Alexander Kihlström

Foto: A L Fotos