Kingsize-skribenten Mia Andersson träffade gruppen albumaktuella med "Lever Livet" i Malmö tidigare i veckan.
Under våren 2012 debuterade raptrion Trappmusik med sin EP ”Slö & Slängd”. Med ett tillbakalutat, släpigt och drömskt sound blev de snabbt utmärkande bland all annan svensk hiphop. Kraftigt influerade av den amerikanska söderns trögflytande rytmer bidrog de med något som idag kallas den perfekta bilåkarmusiken.
Bakom den säregna ljudproduktionen står stockholmaren Daniel ”Banken” Stengård som har en lång meritlista som producent åt bland andra Öris, Nimo Cheebs och Yukmouth. Stefan ”Trappadon” Sandgren kommer däremot ursprungligen från Umeå och rappade en gång i tiden med A-laget. Den tredje medlemmen Tobias ”Tub von Trapp” Svensson utgjorde tidigare ena halvan i rapduon Kungahuset och är idag gruppens skånska stomme.
Inför Trappmusiks släpp av debutskivan ”Lever Livet” träffade Kingsize gruppmedlemmarna Banken och Trappadon för ett snack om allt från Jantelag, resor i Alabama och vad leva livet innebär för gruppmedlemmarna.
Ni har alla en gedigen bakgrund inom hiphop och produktion och ni alla är från olika delar av landet – hur hittade ni till varandra?
S: Jag och Tobias hade arbetat ihop lite innan och när jag gästade hans dåvarande grupp under en festival mötte vi Daniel som bodde i samma artisthus som Tobias, så där började vi lära känna varandra.
Bodde ni alla i Malmö då eller?
D: Detta var år 2008 så jag bodde kvar i Stockholm då. Tuben var uppe hos mig och hälsade på och spelade in något därefter men sedan av en händelse flyttade jag in hos Stefan när jag flyttade ner till Malmö. Så det var där som samarbetet egentligen började.
Och själva Trappmusik började med att ni skulle göra remixer på musikgenren Trap?
D: Precis! Det var ett projekt jag och Tuben började med när jag fortfarande bodde i Stockholm. Men projektet rann ut i sanden och när jag sedan flyttade ner började vi istället göra låtar på mina beats.
Men när kände ni att det övergick från att vara en rolig grej till att Trappmusik skulle bli något att satsa på?
D: Det måste varit vid punkten när vi bestämde att vi skulle släppa ett album. På ”Slö & Slängd” var det mer en klubbgrej kändes det som och när sedan ”Lever Livet” började ta form började vi också ta det mer seriöst.
Hur skedde tänket kring att ni först släppte EP:n och nu debutalbumet?
S: Det är roligare att paketera ett album och man gör inte en EP för att försöka slå igenom – för vi vill ändå att det ska få lite impact och vill man lyckas med det ska man släppa ett album.
På skivans titelspår har ni samarbetat med Simon Emanuel, Jaqe och Öris. Hur uppstod det samarbetet?
S: Jag tror vi tänkte på vilka vi verkligen, verkligen ville ha med.
D: Ja, och sedan tog vi vara på dem vi kände sedan tidigare och vilka som hade mest anknytning till vår musik. Öris och Simon Emanuel har båda kört mycket söderinfluerat och Jaqe är för både mig och Tuben en av Sveriges bästa rappare.
När kom kärleken till den amerikanska södern och Trap och var det gemensamt?
S: Daniel och Tobias hade det definitivt gemensamt sedan dag ett medan jag nästan bara lyssnat på Houston tidigare.
D: Jag har lyssnat på det länge och har även samarbetat lite med Slow Motion Soundz. Jag var över hos dem i Huntsville, Alabama en månad i slutet av förra året och då kunde jag verkligen förstå varför musiken låter som den låter, att det finns en anledning till varför 808 låter som den låter. För det var något som jag inte riktigt hade förstått förrän jag såg hur de spelade musiken i sina bilar med basarna och sådär.
Kände du att det utvecklade dina egna produktioner?
D: Absolut! Jag la till exempel in mycket mer 808-subar direkt när jag kom hem från Alabama, så det har absolut färgat soundet på ”Lever Livet”.
Hur mycket tänker du på att vara originell när du sätter samman dina beats?
D: Eftersom jag hållit på ett tag nu känns det som jag byggt upp min egen stil. Så vid det här laget behöver jag inte riktigt tänka på det viset utan kör mitt eget race. Jag lyssnar knappt på ny musik, lyssnar knappt på andra och inte på radio. Jag kör min grej och så får det låta som det låter.
Ja, det är kanske att isolera sig som är receptet?
D: Ja, ett känt citat säger ju att om du ska göra en hitskiva eller något originellt så sluta lyssna på radio. Lyssna inte på hur det låter nu, lyssna på hur det s k a låta sen.
Men genren ni kommer med nu är ju relativt ny för de svenska lyssnarna, hur tänker ni kring det?
S: Jag tycker det är konstigt att den fortfarande är så ny här. Att den inte fått större genomslag är skitkonstigt. Vi i Sverige har fastnat i Boombap-eran och det är ingen som riktigt tagit sig an södern alls. Så jag hoppas att vi kan bidra till att genren sprider sig ytterligare och att vi får mer söder-sound i Sverige.
När man lyssnar på er musik och ert album så slås i alla fall jag av en befriande känsla. Ni säger saker man inte är van att höra i Sverige och motsätter er den rådande Jantelagen, framförallt i låten T-3S #Boom.
S: Jag tycker att det råder en kollektiv konstig normalisering av gnäll, det är jävligt mycket gnäll överallt. Man gnäller sig in i en roll där det är okej att ha lite medgång. Jag tycker det är en rolig företeelse för jag förstår inte hur folk pallar gnälla sig igenom vardagen. Så ja, Trappmusik är en kampsång emot Jantelagen.
Ja, det blir spännande att se hur det tas emot…
S: Ja, verkligen. Jag hoppas att folk älskar att det äntligen finns lite motivationsliknande-skryt-framgångs-rap i Sverige! För det är också på ett jävligt oblygt och framförallt icke-ironiskt sätt, vilket jag tycker att all annan brag-rap oftast saknar. Det är klart att vi har glimten i ögat och sådär men det är inte samma plojgrej som det ofta är för andra.
Hur sanningsenliga är ni i era texter då?
D: Allt Banken säger är sant för Banken…haha…Nej, men vi plockar delar från vår vardag men skillnaden från oss och andra är kanske att vi plockar de nice:iga grejerna istället för de sämsta.
Ja, det är väl kanske därför er musik känns så befriande, att allt inte alltid är så tungt…
D: Ja, och det har alltid varit ett utsatt mål för oss.
Nuförtiden kallas er musik för bilåkarmusik, blir man trött på det?
S: Haha nej, det är super, de får gärna kalla oss det.
D: Det har ändå varit en av våra grundgrejer sedan dag ett och första låten ”Vilka är ni” handlade b a r a om bilar – och i och med det har det varit vår grej som gjort oss unika eftersom ingen annan gör det.
Men när man lyssnar på er skiva hör man ju mer än den där bilåkarmusiken…
S: Ja, absolut men det ganska ofta i alla fall skrivet utifrån att den som rappar gör det från bilen eller att bilen hela tiden är närvarande i alla texter. Det kan handla om olika saker men bilen har lite fått vara en ledstång genom många av texterna ändå.
Tror ni lyssnarna kommer höra det?
S: Hoppas verkligen, verkligen det! Och är du intresserad av söderhiphop överlag kommer du hitta hur mycket referenser som helst och förstå att det är en halvsvensk version av den hiphop-kultur som finns i USA.
Men om ni skulle välja ett annat ord för att beskriva er musik, vad hade det då blivit?
D: Livsnjutarmusik
Bilden ni målar upp är ju väldigt skön, hur ser ni själva att ni vill leva ert liv?
S: Musiken är för mig lite som en visionboard. Jag vill ha allt det jag predikar om. Jag blir jättegärna superrik, har det jättebra, reser och känner mig fri och kan bestämma över min vardag. Det är någon slags frihetskomplex, jag vill vara helt fri. Jag vill inte känna ångest över saker jag borde göra och gjort, har inte råd med detta, inte råd med det, jag vill inte känna några begränsningar över huvud taget.
Är det likadant för dig Banken?
D: Ja, i mångt och mycket är jag likadan och för mig är också största drömmen att kunna göra saker och ting utan begränsningar.
Text: Mia Andersson
Film & foto: Dennis Bärlund
