Chefredaktören reflekterar om utmaningarna 2018, de gångna årens höjdpunkter och motgångar, bästa intervjuerna och mer.
Kingsize Magazine har haft ett ett mycket händelserikt och utmanande 2018 där vi framförallt gjorde en oväntad återkomst i tidningsformat med fyra nummer under året. Under hösten var det även 10 år sedan chefredaktör Tobias Carlsson först började jobba med Kingsize Magazine, något som han reflekterade över i senaste numret av Kingsize Magazine. Läs intervju samt ledarkolumn nedan!
Först, hur har året varit sedan Kingsize Magazine gjorde återkomst i tidningsformat?
– Lärorikt!Vi fick ett väldigt positivt bemötande från början när vi bytte ägare och gick ut med återkomsten som tidning. För min del blev det en ”crash course” i att göra en tidning, även om det inte är något nytt att skapa redaktionellt material i form av intervjuer, recensioner och allt annat som ska finnas med. I stort har det varit en laginsats att skapa hundratals sidor med intervjuer och artiklar – och samtidigt upprätthålla ett vettigt innehåll och nyhetsflöde via hemsida och sociala medier. En utmaning i sig som läsare och följare inte ser. Vi har precis som många andra medier begränsat med resurser, så det blir ofta till att trolla med knäna och jobba långa dagar och helger. Min kollega Matthias Sjödin har gjort ett makalöst jobb på marknadssidan, såväl som alla i teamet av skribenter.
Låt oss blicka tillbaka. Hur kom det sig att du började på Kingsize 2008?
– Jag har alltid haft intresset att skriva men fokuserade mycket på att göra egen musik och engagera mig spelningar och klubbar runt 2005-2008. Under ett par års tid skrev jag musiknyheter och pressutskick för konsertarrangören Yes!. Dåvarande chefredaktören för Kingsize såg det och tyckte att jag borde komma in och sköta hemsidan. Framåt 2010-2011 så blev det mer och mer av ett heltidsjobb när nätet började spela allt större roll. Jag tänkte hela tiden; ”jobba så pass hårt att Kingsize inte kan vara utan mig”. Det blev arbetsdagar på 12-14 timmar ganska ofta och jag hade i praktiken dubbla heltidsjobb under 4-5 års tid. Den uppoffringen känner nog inte så många till, för att vara ärlig. Sen när tidningen skulle läggas ner 2012 för att satsa digitalt (och på Kingsizegalan) så blev det väl naturligt att jag fick frågan om att ta över chefredaktörsrollen.
Vad har varit höjdpunkter och roligast under årens lopp?
– Kingsizegalan var en fantastiskt rolig men otroligt tuff tid. Jag var juryordförande för tjugotalet kategorier, vilket var ett mastodontjobb i sig. Sen var det projektledaransvar för artistbokningar, gästlistor och…bordsplaceringen av artister, haha. Ingen lätt sak kan jag säga. Det värsta var att jag snudd på gick in i väggen, för det var oss alla övermäktigt att arrangera en gala utan någon event- eller PR-firma inblandad. Med rätt förutsättningar vore det kul att återuppliva galan, men det får framtiden utvisa. Annars minns jag med glädje alla festivaler, spelningar och events där vi gjort olika Kingsizearrangemang. Några höjdpunkter har varit Wu-Tang Clan-festen på Gröna Lund, dagsfesterna på Way
Out West, New York-resorna – och självklart att bli pappa till en underbar dotter som är 4 år idag. Familjen är allt.
Och på minuskontot…?
– Det finns helt klart baksidor av musik/mediabranschen som både påverkar och tär på en. Det är en värld där det klart förekommer maktspel, jantelag, avundsjuka och snudd på vuxen-mobbing bakom kulisserna. Jag har medvetet ställt mig utanför det där branschspelet och falska ryggdunkandet för att kunna upprätthålla en hög integritet gentemot branschfolk, artister och bekanta. Kingsize har också fått utstå en hel del obefogad kritik genom årens lopp, där hatare och kritiker sällan eller aldrig har haft helhetsbilden eller relevanta argument att backa upp märkliga påståenden och åsikter om vilka vi är.
Bästa och mest minnesvärda intervjuerna?
– Erykah Badu på Brooklyn Museum 2013 står högt upp på listan. Intressant och absurd intervju då hon var minst sagt oberäknelig. Hon pruttade backstage, sparkade intervjunoteringar ur min hand och kastade sig i famnen på fotografen. Mötet med 50 Cent i Bromma vid SMS Audio-lansering var också ganska udda men kul. Den gode Curtis var väldigt ödmjuk. Måste även nämna intervjun med A$AP Rocky för fem år sedan, när jag och Alexander Kihlström träffade honom på ”nya Hultsfred” i Sigtuna någonstans. Han var supertrevlig och gav oss vid avslutad intervju en stor påse grönt, raka vägen från Amsterdam typ. Vi blev så överrumplade att vi inte hann säga ”tack, men nej tack”. Det ledde till en hel del förvecklingar med lagens långa arm, som vi lyckades snacka oss ur turligt nog. Vilken kväll, haha. I avdelningen kvalitativa intervjuer så är mina möten med Kool G Rap och Masta Ace minnesvärda.
Du har ju även varit producent/beatmakare under många år och 10-årsjubilerar med ditt första album? Och 15 år sedan debut-EP:n via JuJu Records…?
– Ja precis, det är ganska precis 10 år sedan jag släppte mitt första och enda album, ”Moods & Moments”. Jag hade jobbat på den skivan i ett par års tid och precis börjat avsluta projektet när jag fick frågan om att börja skriva för Kingsize. Så, jag jobbade dygnet runt för att sköta ett annat heltidsjobb, Kingsize-skrivandet och att få klart alla lösa trådar med skivan. När jag tänker tillbaka så blev det nog lite framstressat med allting kring skivan. Jag hade en så tydlig vision för koncept, gäster och allt det kreativa men skulle tagit mer hjälp från folk runtomkring. Är ändå glad att jag fick med grymma verser av amerikanska MC:s som Reks, Supastition, Fabnickel, (numera Doppelgangaz), Wildelux, D Strong, Alex Chadwick. Och en lång rad svenska artistvänner jag hyser den stor respekt för. EP:n var resultatet av mina studieår i Malmö 2000-2004 och där fick jag fin hjälp av några amerikanska artister på Sverigebesök och även Matte Caliste, Supersci, Fudogg och Black Fist. Ska se till att få upp dessa skivor på Spotify inom kort (men går även att höra via Bandcamp eller Rimslakt.se). Hursomhelst tror jag att mitt producentperspektiv faktiskt hjälpt mig genom åren i arbetet med Kingsize. Jag vill påstå att jag har en förståelse och analytisk förmåga kring hiphop som ett fåtal journalister kan tillskriva sig.
LEDARKOLUMN KINGSIZE MAGAZINE #4 2018
För tio år sedan, när jag började jobba med Kingsize 2008, var musikbranschen mitt uppe i en omfattande strukturomvandling där skivbolag och artister slutligen började omfamna den digitala utvecklingen. Jag minns introduktionen av en rad nya musikdistributionslösningar via olika streamingplattformar, där Spotify drog igång verksamheten och YouTube växte i rasande takt. Facebook började spela en allt viktigare roll, vilket senare kommit att påverka sociala mediers monumentala betydelse över tid. Även om svensk hiphopmusik hade firat framgångar under en tioårsperiod så var vikande skivförsäljning ett större problem än någon kanske vågade erkänna. Storbolagen satsade uteslutande på internationella akter, säkra kort eller ”one hit wonders”. I tomrummet som uppstod fick många artister marknadsföra sig själva via nätforum och enstaka mediekanaler, som Kingsize Magazine. Jag minns hur jag uppfattade att svensk hiphop stod vid ett ”kreativt vägskäl” efter många års dominans av de svenska hiphopgiganterna sprungna ur den sena 1990-talseran. Men vem eller vilka skulle ta kommandot in i 2010-talet? Det rådde knappast brist på kandidater för att ta facklan vidare. STOR var emellertid en av landets mest hungriga talanger på micken, som tycktes sträva kompromisslöst framåt. ”Dikter Från Bikten” och ”Nya Skolans Ledare” anslog tonen för en återupplivad svensk hiphop-generation, i rakt nedstigande led från pionjärerna The Latin Kings. STOR fick vid den här tiden sitt definitiva genombrott. och prydde förstasidan av Kingsize Magazine (#1 2009), tillsammans med mentorerna The Salazar Brothers. Kikar vi i backspegeln stod svensk hiphop inför ett enormt uppsving under flera års tid. Intresset stegrades successivt och Ayla-crewet prydde omslaget på det sista Kingsize-numret i äldre format våren 2012.
Nu står vi i slutet av 2018. På ett par års tid har vi sett en utvecklingskurva där hiphop/urban-musik är bredare och hämtar influenser från alla möjliga olika håll. Uppluckringen av hiphop som genre kanske aldrig varit så tydlig som nu. Utvecklingen har skapat olika läger med generationer av kulturbärare som har allt mer diversifierade inspirationskällor för vad som definierar den hiphop vi alla(?), innerst inne, håller om hjärtat. Att omfamna framtiden och nya influenser är självfallet av största vikt för en vital musikutveckling. Jag upprepar det som ett mantra; vikten att växelvis blicka bakåt och framåt. Likaså att hålla en röd tråd genom förändringar. Det är vad Kingsize Magazine gjort under mitt ledarskap sedan sex år tillbaka. En solid respekt för hantverket och föregångarna i kombination av att vara kontinuerligt lyhörd för nya influenser med bäring för framtiden. Just den egenskapen är en styrka STOR sannerligen tycks besitta. Han utkristalliserar sig bland en handfull artister som över tid visat upp en kraftfull kreativ kompass, vägledande för svensk hiphop. Han besitter en trygghet, kunskap och vision, något han bevisat med all tydlighet under höstens ”Så Mycket Bättre”. Därför känns det extra kul att han nu, tio år senare, pryder omslaget för årets sista nummer av Kingsize Magazine. Att både vi och han med stadig hand navigerat oss igenom en förrädisk tid av förändring och samtidigt lyckats hålla hiphopfanan högt. Det är trots allt det som utmärker en ledare.
Chefredaktör, Kingsize Magazine
Tobias Carlsson
tobias.carlsson@kingsizemagazine.se
