67a09c62031422de92044c12

Efter två mixtapes och hitten ”Tandtråd” släpper nu Tjuvjakt sin första EP. Harald Broström löste en enkel biljett på Lidingöbanan för att träffa rapkollektivet bakom ”Vems Värld Är Det Här?”.

De kallar den Jaktstugan 2.0. Den första studion var installerad i en röd stuga på Olle Grafströms bakgård (just det, den som dyker upp i nya videon ”Fru Gårman”). Numera finns inspelningsapparaturen i en källare i Skärsätra på södra Lidingö.

Det är här Tjuvjakt huserar. Eller – tre fjärdedelar av kollektivet. För tillfället är Jonathan Holmquist på en resa i Shanghai. Men Olle Grafström, Jesper Svärd och Arvid Lundquist har alla slagit sig ner i lokalens soffa. Alla har gått på samma gymnasieskola och den kommande EP:n ”Vems Värld Är Det Här?” har föregåtts av två mixtapes (”SSB & Elk Brews” och ” Man Ska Vara Seriös”) sen gruppen bildades för ett par år sen. Eller grupp och grupp…

– Vi är ett kollektiv. Vi kommer i framtiden släppa olika mixtapes. Det är mer som en plattform för att skapa karriär. Nu ser säkert folk oss som en grupp, och just nu är vi en grupp, men framtidsplanerna är att vi ska kunna bredda det, jobba individuellt och ta del av varandra, berättar Arvid Lundquist.

Ni slog igenom på allvar med singeln ”Tandtråd”, var ni beredda på den uppmärksamheten som följde?

– Jag trodde inte alls det skulle bli så stort, men det kändes som att något var på gång med ”Tandtråd”. Men att det skulle bli skivkontrakt, det trodde man inte alls, säger Jesper Svärd.

Precis, ni har nyligen fått skivkontrakt. Vad innebär det för er?

Jesper: Man får lite ekonomisk hjälp, det blir mycket lättare att göra en musikvideo till exempel.

Olle: Struktur. Det känns seriösare.

Jesper: Vår svaga sida har varit just att strukturera upp saker och ting. Den här intervjun hade inte blivit av. Att nå ut blir plötsligt mycket lättare.

Arvid: Det ger mycket, men det är inte så att vi helt plötsligt blir superstars och får fota pressbilder för femtio tusen. Det är när man får skivkontrakt som man ska börja jobba tio gånger hårdare.

Vad var tankarna bakom ”Vems Värld Är Det Här”?

Jesper: Vi hade verkligen ingen tydlig ram, många av låtarna är ganska gamla från förra året. Vi har väl haft 40-50 låtar och sen tagit ut de som vi tycker är bäst.

Olle: Men man kan höra på alla att vi har förändrats över tid.

Vilken var den första låten ni började jobba med på EP:n?

Olle: ”Dagen Efter” jobbade vi på för länge sen, den fick inte plats på vårt första mixtape. Den skulle ju egentligen varit med på ert, Arvid och Jonathans, mixtape för ännu längre sen tillbaka.

Arvid: Vi hade en refräng, ett beat. Men sen har beatet gjorts om… och min vers, det är den konstigaste versen jag har skrivit. Jag har skrivit typ fyra bars per år, haha.

Är ni nöjda med resultatet då?

Olle: Självklart. Den är väldigt glad, men det kanske inte reflekterar allt… Men nu när den är överstökad och vill man göra nått helt annorlunda.

Jesper: Jag kan känna att… som att ”Fru Gårman” är en gammal låt. Jag vill släppa mer nytt. För mig tog det emot att släppa en så gammal låt.

Arvid: Vi vill släppa ny musik, men samtidigt vet vi att den låten måste ut för att vi vill att folk ska få höra den.

Ni mixar svenska med engelska?

Arvid: ”Jonis” kör ju på engelska och gör det hur grymt som helst. Vi har blivit lite kritiserade för att vi har blandat, samtidigt har många gillat det också. Men det där får folk vänja sig vid. Det kommer komma mer med tiden. För oss handlar det om att variera oss överlag. Vi är inte så mycket att hiphop ska låta på ett speciellt sätt. Det handlar mer om att det ska vara kul, det är så det var från början.

Är det lätt att hålla det på den nivån – att det bara ska vara kul?

Jesper: Det var en period i slutet av EP-processen som det började bli lite tidspress, då var det inte askul.

Olle: Oftast är det så att man går in för att göra en låt som man har bestämt och sen går på något roligare om man får tid. I nio av tio fall blir den andra låten bättre. Våra bästa låtar är nog de som har gått snabbast att göra.

Olle, du och Jonathan delar på produktionsbiten?

Olle: Vi gör inte ett beat tillsammans. Det är ganska svårt att göra det på beställning. Jag kör mycket mer akustiskt och han kör mer elektroniskt, så då kan vi blanda.

Arvid: Ni kompletterar varandra. Samtidigt har ni gjort mycket tillsammans. Och det blir en bra kombo. Båda förstår musik på samma sätt.

EP:ns första spår har tydliga Nas-vibbar. Berätta om ”Världen Är Vår”?

Olle: Dels är det ett homage till Nas, såklart. Men texterna handlar också om plats och tid: att världen är vår, liksom.

Arvid: Just när det kommer strofen ”Whose world is this”, det är så bra. Det är något som sätter sig på huvudet. Jag tror att folk som har lyssnat mycket på Nas innan och känner till honom, de lyssnar nog på låten och tycker att det är fett – snarare än att de tycker att vi bajtar.

Det här med att ni är från Lidingö, får ni ofta reaktioner på det?

Olle: Hela tiden.

Jesper: Varje intervju, varannan youtube-kommentar, haha.

Arvid: Det där är jävligt irriterande. Vi är medvetna om att vi måste visa mer, det kanske är lite svårare för oss. Kolla på Snook, det hade det tufft innan de slog igenom, men sen…

Olle: Det finns så mycket… mycket rap i Sverige låter mycket likadant idag. Vi vill göra något som sticker ut.

Arvid: Det känns lite som att folk ser det som ett hot. Att vi ska hota den äkta hiphopen? Eller? Vi kan väl också göra boom bap, fast vi rappar inte om samma grejer. Men med tiden tror jag att folk kommer att acceptera det. Jag menar inte att jag hatar all förortshiphop, det är ingen av oss som gör. Stor är min favoritrappare, men det handlar om att han är grym på att rappa, ingenting annat.

Varför sticker det i folks ögon?

Arvid: Ibland är det som att det är en bok, där man måste göra alla rätt. Annars får man inte kalla det hiphop.

Jesper: Hiphop är asstort på Lidingö idag. Det är ju det folk lyssnar på.

Sommaren kommer, vad har ni för planer?

Arvid: Vi vaknar, drar och käkar på thaien här uppe i Skärsätra, så spelar vi väl in… det är så olika.

Olle: Det är svårt att pusha kreativitet.

Arvid: Men hänger vi mycket här så kommer det.

Olle: Det ökar ju chanserna, är man här mycket så lär det ju komma, haha!

Intervju av Harald Broström

67a09b1c08079e190f099af2

Av Özgür Kurtoǧlu.

De La Soul ”Clear Lake Audiotorium” (7 mars)

2025 års rent definitionsmässigt mest efterlängtade musikrelease är ett som knappt gått att höra på 30 år, om du inte laddade ner det 14 februari 2014. De La Soul släppte EP:t som en promo-skiva för DJ:s och så var det med det, ungefär. Nu släpps det äntligen på riktigt både fysiskt och digitalt.

Lil Wayne ”Tha Carter VI” (6 juni)

Det säger något om Lil Waynes status att han använde en collegefootball-sändning i januari och en reklam inför Super Bowl att presentera sitt senaste album. ”Tha Carter VI” är hans första album på fem år, hans femtonde album sedan karriärstarten för 34 år sedan, det första i ”Tha Carter”-serien på sju år, och släpps i sommar.

Kendrick Lamar (TBC)

Det tog internets alla hiphop-detektiver knappt någon dag att komma fram till, på mystiska och inte helt tydliga sätt, att ”GNX” bara var ena halvan av vad Kendrick Lamar i hemlighet kokat ihop i albumväg under 2024. Kommer han verkligen släppa nytt kort efter framträdandet på Super Bowl LIX? Alla hoppas.

Doechii (TBC)

Snart tio år och tre mixtapes in i karriären, det senaste ”Alligator Bites Never Heal” hyllades som ett av 2024 års bästa och krönt med ett fantastiskt framträdande hos NPR Tiny Desk, har Doechii hävdat att hennes debutalbum antingen är snart klart, eller på god väg, eller något precis däremellan. 

Nas & DJ Premier (TBC)

Var sak har givetvis sin tid men det är ändå smått otroligt att Nas och DJ Premier först började prata om ett samarbetsalbum i januari 2006. Nästan 20 år senare släppte de singeln “Define My Name” i samband med 30-årsjubileumet av ”Illmatic” och nu verkar albumet faktiskt vara på väg att släppas i år.

Yasiin Bey & The Alchemist ”FORENSICS” (TBD)

2024 släppte The Alchemist hela fyra väldigt bra album: ett med Oh No som Gangrene, ett med Hit-Boy och Big Hit, ett med Roc Marciano, ett soloalbum, och hann även producera Kendrick Lamars “Meet The Grahams”. Nya albumet ”FORENSICS” med Yasiin Bey, premiärspelat i Paris i januari kommer senare i år.

Clipse ”Let God Sort Em Out” (TBD)

När Malice vände sig till religionen, bytte namn till No Malice, och kallade duon han haft med sin lillebror avslutad, fick Pusha T vara världsbäst på “high-taste level, luxury, drug raps” ensam. Efter 15 långa år är Clipse äntligen tillbaka, med ett nytt album som vanligt helt producerat av Pharrell.

A$AP Rocky ”DON’T BE DUMB” (TBD)

30 augusti 2024 skulle A$AP Rockys fjärde album ha släppts. Sedan gällde någon gång den hösten. Nu verkar inte ens Rocky själv vara helt säker men han säger heller inte varför. Det försenade albumet, det första på sju år, är iallafall ett av årets mest omtalade och en välkommen återgång till musiken.

J. Cole ”The Fall Off” (TBA)

10-årsfirandet av ”2014 Forest Hills Drive” på Madison Square Garden i New York var som ett ärevarv för J. Cole. Där sa han att nästa års Dreamville Fest kommer bli den sista, och inför festivalen han själv skapade planerar J Cole att släppa vad han hävdar kommer att bli hans sjunde och sista album. 

Freddie Gibbs & Madlib ”Montana” (TBD)

Både Madlib och Freddie Gibbs pratade om att ”Montana” skulle släppas förra året. I och med att Madlibs hus sorgligt nog brann ner i Los Angeles-bränderna har han givetvis annat att tänka på. Förhoppningsvis kommer albumet senare i år och ger fans ett sätt att hjälpa Madlib rusta upp familjehuset igen på.

Foto: NPR / Kaito