Alexander Kihlström mötte uppe med mannen bakom Tags and Throws för att snacka graffiti, bombing och mycket annat!
Graffiti är som bekant ett av de fyra element som är grunden för hiphop. Men i begreppet graffiti finns det många olika delar och uttryckssätt som skiljer sig åt. En viktig del är så klart målningar eller pieces, som är det man allt som oftast ser i media med egna tidningar och hemsidor tillägnat enbart detta. Men det finns mycket annat som klassas som graffiti…
Grunden till den moderna graffitin spårar många till tags i allmänhet och ett bud från New York i synnerhet. ”TAKI 183” anses vara en av de första som skrev sin tag på New Yorks gator i början av 70-talet. TAKI blev känd för allmänheten i form av en framsida på New York Times vilket inspirerade många andra unga i New York att också sätta igång och resten är historia, som man brukar säga.
Throw-ups är nästa steg efter tags och är steget mellan en tag och en piece i svårighetsgrad/ komplexitet, går relativt snabbt att genomföra och ser oftast likadan ut varje gång en writer gör den – som en slags logga. Men även om man kan se tags och throw-ups i städer över hela jordklotet så får de sällan den respekt de förtjänar. I folkmun används oftast det negativa ordet ”klotter”, eller som politiker klassar det: ”vandalisering”. Få lägger något större värde i det som smyckar våra städer och förpassar det till samma kategori som en krossad ruta, trots att det av andra kan ses som ett viktigt personligt uttryck – ”konstnärligt” eller inte.
Men öppnar du ögonen när du går runt på din stads gator så lovar jag att du kommer att se vissa tags och throw-ups som du verkligen uppskattar. Jag träffar ”TagsAndThrows” (som vi väljer att kalla honom här) på en sådan promenad i Gamla Stan i Stockholm. TagsAndThrows.com och @TagsAndThrows på Instagram visar upp alla möjliga olika stilar från New York, Stockholm och flera andra städer världen över. Den huvudansvariga är någon som har tagit sitt livslånga intresse för graffiti och tags/throw-ups, och skapat ett hem för dokumentation av dessa uttryck med digitalkamera och mobiltelefon, oavsett var i världen de kan finnas.
– Min mamma tog med mig för att titta på graffiti i Huvudsta när jag var fem år. Jag vet inte riktigt varför, men det var i alla fall tunnlar fyllda med en massa grymma målningar. Vi åkte dit flera gånger, det blev liksom till en grej att vi stannade till där och tittade. Sen var breakdance populärt hos min dagmamma och då kollade vi på breakdancefilmer, med graffiti i bakgrunden. Det fanns också danska tuggummin med graffiti-klistermärken i, och läsk med graffitietiketter. Det var liksom starten av mitt intresse för graffiti och efter det började jag att hålla på själv, först och främst med tags. På den tiden fanns heller inte samma motstånd mot det som finns idag, så du kunde se målade tunnelbanetåg och pieces som fick sitta i flera år.
Hur har din relation med graffiti förändrats fram till idag?
– Jag kom in i graff, wildstyle och målningar med de jag växte upp med. De gjorde många stora produktioner som ofta tog flera timmar att göra. Sen var jag borta från graff ett tag men efter det gjorde jag någon slags bakvänd utveckling och kom tillbaks till tags och throw-ups. Det var när jag kom till New York som jag återupptäckte det och började fota det jag såg.
Vad är charmen med tags och throws enligt dig?
– Jag tycker att det är snyggt. Långt ifrån all bombing är snygg, kanske 90% av allt som görs som är skit. Men så är det väl med mesta, musik till exempel. Det är mycket skit som produceras. Sen är det väldigt viktigt för mig vart tags sitter, rent placeringsmässigt. Ofta kan jag tänka: ”shit, de där två sitter skitsnyggt bredvid varandra”, men så kanske det kommer en yngre förmåga som drar över eller förstör symmetrin. Men jag gillar snygga tags och vad det är, är så klart en definitionsfråga. Jag kan uppskatta vissa tags som andra inte uppskattar för att jag kan sätta det i en historisk kontext och jag vet vad den personen har gjort tidigare osv. Men det som är mest intressant med tags och throw-ups är att det ska vara mycket av det. Det spelar ingen roll om du har dragit en snygg tag, det intressanta är att du har tags överallt, hela tiden. Kvantitet över en lång period, inte bara att du kör i en månad. Vem som helst kan ta en sprayburk och köra hårt i en månad tills man torskar, men då är jag mer intresserad av de som har kört i 25 år i så fall, där man har ett längre tänk kring det hela.
Med TagsAndThrows.com känns det som att du har fyllt ett utrymme som ingen, eller få, rört sig i när det gäller att visa upp graffiti. Var det en tanke du hade när du drog igång projektet?
– Det var en liten tanke, men framför allt var det för att jag själv tyckte att det var coolt. Jag kollar nästan inte alls på graff längre, jag tycker tags och throw-ups oftast är mer intressant. Jag kollar gärna på annan konst dock, jag går på konstutställningar, går på Fotografiska och jag gillar design. Det finns många saker som jag uppskattar mer än graff, samtidigt som det finns en del som målar som fortfarande är intressanta. Men det finns ingen som har dokumenterat tags och throw-ups så ingående som jag har gjort, vad jag har sett. Sen tror jag att fotot spelar en stor roll också. Jag försöker alltid ta ett bra foto, det är inte många som tänker på det när man fotar graffiti. Jag vill gärna få med situationen, kanske få med en person eller att visa Empire State Building i bakgrunden t.ex. Det hör ihop med att jag inte bara riktar mig till de som är inne i den här världen utan även de som kanske är nyfikna på den, lite utbildande nästan.
Det har också gått väldigt bra för dig. Sidan har blivit omskriven i USA ett flertal gånger bland annat. Hur många besökare har du nu och var kommer de ifrån mestadels?
– Ja, vi har fått väldigt bra uppmärksamhet. Just nu är det ca 17.000 följare på Instagram t.ex., på 11 månader. Det ökar med ungefär 70-100 varje dag. De flesta kommer från USA och Sverige men även från resten av världen. När jag var i New York och la upp bilder därifrån så ökade besökarna från USA. På samma sätt lär de italienska följarna öka när jag åker till Milano och fotar till exempel.
Kan du förklara just ditt recept för framgång med TagsAndThrows?
– Jag tror att det är att för att jag har en varumärkespaketering. Jag har en väldigt tydlig produkt för människor och det har jag gjort innan också, med andra grejer. Det gäller att paketera saker för människor så att det går att begripa. Följer man mig på Instagram så är det ganska enkelt. Det är snygga svartvita foton på snygga tags – det är allt. Det är inte så att det plötsligt dyker upp en bild på min lunch eller något sådant. Jag är konsekvent och det betyder också att de allra flesta som följer kontot har något slags intresse för tags och throw-ups. Jag vill inte att folk som inte är intresserade följer mig. Jag vill inte att mina vänner ska följa mig bara för att vara schysst liksom. Man ska följa @TagsAndThrows för att man gillar grejen. Sen lär följarna öka när jag åker runt mer på olika platser i världen som sagt.
Du åker runt i världen och verkar jobba helhjärtat med det här. Det låter som att du gör ett hästjobb, men har du några som hjälper dig?
– Jag står nästan fullt ut för allt arbete. Sen har jag en kille som jag startade allt med. Han har ett annat jobb och familj, men vi försöker att träffa varandra två gånger i veckan och lägger upp posts på sidan och diskuterar hur vi ska göra. Men jag vaknar just nu 06.30 på morgonen och sitter till tolv på kvällen och gör det här liksom, det krävs om man ska komma igång ordentligt. Jag kan inte göra något halvhjärtat heller. Är man inne i det så är man. Jag somnar och tänker på detta och jag vaknar med tankar på det. Sen har jag andra människor som hjälper till för att de tycker att det är en skön grej. Jag har en assistent som har styrt upp en massa med filmreleasen vi hade, det är guld värt för mig att få den hjälpen. Men själva grovjobbet gör jag själv.
Det är en bra grej men det känns inte som en vinstaffär för dig just nu? Nu när sidan och kontotbörjar bli stort, har du några sponsorer som vill hjälpa till?
– Just nu är det en ren förlustaffär. Nu betalar jag från egen ficka för att åka till New York och filma och fota där. Men så är det ju för de flesta företag i början, det tar tid att komma igång. Som tur är har jag jobbat en del med hiphop och andra projekt tidigare där jag har fått kontakter som jag kan använda mig av för TagsAndThrows, vilket givetvis underlättar enormt. Jag har gjort en del coola samarbeten hittills men det har varit för att det har varit en bra grej, inte för att man har tjänat något på det. Men tanken är ju att 1-2 personer ska kunna överleva på det här. Det finns ju en massa företag som säkert får upp ögonen för
projektet nu när det går så bra, som Montana som gör sprayburkar t.ex. De skulle säkert tjäna på det samarbetet. Men jag skulle aldrig ändra formatet eller poängen med det hela för en sponsor, de får hänga med på tåget istället. Ett samarbete måste ske på ett snyggt och passande sätt. Vi kan vara med på flera olika grejer som pennor tillsammans med bombare, en app där man kan fota sina grejer och de försvinner automatiskt upp i ett gömt ”moln” eller kanske en speciell handtvätt där du kan tvätta fingrarna snabbt när du är ute. Jag är intresserad av att ta fram produkter som gör det säkrare för bombare när de håller på helt
enkelt, och det vill jag göra tillsammans med de som kör själva. Det är de som det handlar om.
…och nyligen hade du en releasefest för en minidokumentär med writern ”Guns”. Kan du berätta mer om det projektet?
– Jag fick möjligheten att hänga med en av de som har bombat mest, både på öst- och västkusten: Guns. Jag hookade upp med honom i New York och filmade honom och några till i tre dagar i New York. Sen åkte jag med honom och en kille som kallas Malvo till Puerto Rico och filmade. Det har resulterat i en kortfilm på 13 minuter som heter ”Bombing with Guns”. Jag är oerhört nöjd med filmen och har fått bra respons redan på YouTube och via sociala medier. Vi visade filmen i fredags (15/3, red. anm.) och ställde ut tre foton på när han kör live, som är lite mer åt fotokonst hållet. I samband med detta har vi släppt en limiterad hoodie tillsammans med WESC också.
Till sist då. Hur ser du på framtiden för tags och throw-ups i Sverige? Börjar motståndet minska eller är det bestående?
– Jag hoppas att fler människor som inte är inne i det börjar bli intresserade av fenomenet och börjar förstår det. Medelsvensson är emot graffiti och framför allt klotter, för de ser det inte. När de går på en gata så ser de bara att det är smutsigt runt omkring. De kan inte ens skilja på de olika konstverken, typ: ”där står det HNR och där står det Honey & Gimp” osv. När man väl når den nivån att man börjar läsa tags, då ger det mycket mer. Jag har dragit parallellen till fågelskådning, där du kan spana efter tags på olika ställen. En helt ny värld öppnar upp sig. Jag märker flera som har börjat uppskatta det och skickar bilder till mig t.ex., och jag tror att mycket av det etablerade hatet mot det är ignorans. Man förstår inte fenomenet. Men så är det väl alltid, folk som inte förstår sig på något ställer sig ofta emot det. Sen hoppas jag såklart att nolltoleransen försvinner i Stockholm och att samtalet blir mer nyanserat och
balanserat. Folk bor här och betalar skatt här men får inte vara med och påverka hur det ska se ut. Jag tycker egentligen att vem som helst ska få rita på väggen om de vill det. Som det är just nu så är det bara de som har skitmycket pengar som får synas. Stora företag smäller upp reklam över hela tunnelbanan och täcker hela vagnar, på in- och utsida, för att de har mycket pengar. Man tycker att det är okej att de med väldigt mycket pengar kan få ta plats i staden för att kunna få in ännu mer pengar. Det är det enda meddelandet som får synas på gatorna: de som har pengar vill ha mer pengar. Sen om någon har en klubb t.ex., så får man inte ens sätta upp en affisch för det, för då åker man dit för olaga affischering. Men jag tror inte att folk kommer att sluta köra tags och throw-ups, oavsett. Jag vet folk som har kört i 25 år utan att samla på sig en massa böter. Tags och throw-ups kommer att finnas kvar, oavsett vad folk tycker om det och oavsett vad politiker tycker och beslutar, oavsett hur mycket de vill stoppa kultur och hindra medborgarna från att uttrycka sig.
Se filmen “Bombing With Guns”:
Mer info: http://www.tagsandthrows.com/
Intervju av Alexander Kihlström
Foto: Press
