Det är alltid skönt att komma till Redlinestudion i Norsborg. Det är alltid något på gång och det är alltid folk där som jobbar med sina projekt. Jag anländer samtidigt som Salla till studion och medan han gör Stor och Aki sällskap i sofforna för att avsluta en intervju så sätter jag mig i rummet där Masse och Dani M just håller på att lägga sista ”finishing touches” på Danis kommande skiva. Det är sällan en lugn stund och innan jag har hunnit sätta mig till ro i soffan för att intervjua Stor, Aki och Salla så har Stor hittat en gitarr som han vant spelar på. Ni kanske har sett deras nya ”rockband” i videoklipp på Instagram?

Det kreativa nav som Redline innebär är också det som skapat skivan ”Redline is for the children”. En skiva som helt enkelt kom till för att Stor och Aki ofta var kvar i studion i Norsborg sist på kvällarna. Det, i kombnation med att båda är fans av Sallas beats och att just Salla var i ett ”beatskapar-mode”, gjorde att låt efter låt skapades tills vi nu sitter med en fullängdare innehållandes riktigt bra låtar, underhållande skits och grymma beats. Vilken annan studio/label hade skapat något så kvalitativt på så kort tid, i stort sett för att upphovsmakarna fick ”feeling”?

Hur formades idén om att ni skulle släppa en skiva tillsammans? Var det efter er låt ”S.U.M.O.” på Stors album som det såddes ett frö?

Stor: S.U.M.O. var fet, så det kanske inspirerade oss på något plan. Men det var inget vi tänkte på så.

Aki: Vi tänkte aldrig göra en skiva, det bara blev så. Det var helt naturligt eftersom vi alltid hänger här i studion tillsammans. Det känns självklart att samarbeta med alla här i Redline. Det började med att vi gjorde några låtar, sen blev det tillräckligt många för att vi skulle göra något av det.

Stor: Först blev det till en EP, sen gjorde vi en varsin sololåt på Sallas beats och då fortsatte vi bara. Då hade vi åtta låtar klara och bestämde oss för att göra två låtar till, för då hade vi vibe.

För oss utomstående så känns det som att skivan kom lite från ingenstans. Arbetet måste ha gått ganska fort ändå?

Stor: Ja det kom jäkligt snabbt faktiskt.

Aki: Vi började visserligen för längesen. ”Redline is for the children” och ”Gitta Snabbt” gjorde vi för skitlänge sedan, sen har de bara legat och väntat. Vi hade nästan glömt bort att vi hade gjort dom. Men sen började vi igen och ofta hör man Salla sitta i andra rummet och hålla på med beats. Oftast är det jag och Stor som är kvar till sist i studion också, så det blev ganska naturligt att vi gjorde låtar.

Det är en bild man ofta får bekräftad här i Redline också, att alla kan samarbeta med alla och att olika konstellationer ofta skapas helt naturligt. Det måste vara en inspirerande miljö för spontana samarbeten?

Aki: Absolut. Och det som var roligt för mig med att jobba med Stor är att jag tycker att han är en av de bästa rapparna i Sverige och det pushar mig till att göra bra ifrån mig också liksom. Det är samma sak med Salla som producent, det soundet han skapar är något speciellt. Jag älskar Masse som producent också men Sallas sound är mitt favoritsound, det är det som ligger mig närmast hjärtat. Att få göra en skiva med Stor på Sallas beats är ett projekt som jag aldrig skulle kunna säga nej till.

Salla: Jag tycker likadant. Jag gillar att jobba med alla de här rapparna. Jag jobbar egentligen bara med folk som jag tycker om, personligen.

Stor: Det betyder att han inte har tyckt om någon sedan Latin Kings, haha.

Haha, nej det är inte jättevanligt att få beats från Salla direkt…

Salla: Nej, jag gör inte så mycket beats.

Aki: Labyrint har ändå haft Sallas beats på skivorna, Linda Pira också.

Stor: Du har ju gjort mycket annat också.

Salla: Ja precis, jag har blivit en hustlare nu. Eller som det heter i musikbranschen: ”manager”, haha. Sen har jag ju DJat mycket också. Men jag gör beats i perioder. Det brukar alltid börja lite trögt men efter ett tag kommer man upp i varv och då är man nästan uppe i ”Masse mode”, alltså 4-5 beats om dagen, haha. Egentligen borde man göra det hela tiden, men jag gör det bara när jag känner för det och när jag tycker att det är kul. Nu blev det så att Stor och Aki var taggade och högg beatsen direkt.

Du gör beats när det är kul och det låter som att ni två hade riktigt kul när ni spelade in skivan? Det hörs ganska tydligt på skivan kan man säga.

Aki: Ja, vi hade skitkul! Mycket skratt.

Stor: Sen måste vi säga big up till Sanjin också.

Aki: Ja, verkligen. Det är Sanjin som gör alla skits på skivan. Han är helt otroligt alltså.

Ja, just skitsen är en stor del av skivan och är oerhört underhållande. Gör han ALLA skits och röster alltså?

Stor: Ja, han gör alla röster. Afrikanen, juggen, turken, svennen från Örebro, tjackissvennen, den engelska killen… Allting. Han är en one man army alltså.

Aki: THOR Radio heter hans grej på P3, vi måste få göra lite reklam för det också. Riktigt bra grejer.

Salla: Vi håller faktiskt på att skissa på en idé. Vi vet inte exakt hur vi ska göra än. Men vi tänkte göra en uppsättning där vi kör skivan live och Sanjin kör alla skits live. Nu är det en grej, när man hör allt på skiva. Men det är en helt annan sak att se det live och att se Sanjin göra alla de här rösterna, det är sjukt. Han stänger aldrig av heller så man vet inte riktigt vem den riktiga personen bakom allt är, haha.

Det är en skön mix av album och radioteater. Det är en fin flirt till 90-talet och alla grymma skivor med skits som gjordes då också.

Aki: Precis, jag gillar också den grejen.

Salla: Jag gillar också det, om det inte blir för mycket. Jag gillade när De La Soul gjorde det. Men sen spårade det ur lite grann, många överdrev och la in skits som inte passade in på skivan ens. Det måste vara underhållande också.

Stor: Cypress Hill hade en del tråkiga skits kommer jag ihåg.

Salla: Precis. Och våra skits handlar också om att visa på att vi har humor också. Att vi inte är här för att spela balla eller något sådant. Vi gillar att ha kul.

Det märks som sagt att ni har haft kul när ni gjort skivan. Men ni har också ett par seriösa och allvarliga låtar med som ”Slavar” (med Allyawan) och ”Blattarna på tåget”. Var den balansen något som ni medvetet strävade efter?

Aki: Inte alls. Vi har inte tänkt någonting, förstår du, haha.

Stor: Precis. Allt bara blev som det blev och inget var planerat. När vi gjorde ”Slavar” så satt vi inte ens i samma rum. Vi skrev var för sig och sen visade sig att våra texter passade bra ihop och efter lite ändringar hit och dit så blev det den låten.

Låten ”Gruppterapi” då? Någon slags planering måste väl ha skett för att få till en låt med (nästan) alla rappare från Redline?

Stor: Den låten var lite speciell. Salla hade gett beatet till Mohammed Ali först. Det var det största boom bap-beatet och den sista låten vi gjorde. Vi kände att vi verkligen behövde det beatet. Så vi hustlade av beatet från Mohammed Ali, haha. Vi tjatade väl oss till det kan man säga. Men de skulle ju så klart vara med på låten också och Mommo la sin grej.

Aki: Vi hade den inställningen att de som hinner komma hit och lägga på låten får vara med. Dani M var här när vi gjorde den så han la sin direkt, Allyawan la också sin direkt. Linda kom någon dag efter. Alla som hann hit innan vi stängde låten fick vara med och det gick ganska snabbt ändå.

Stor: Labyrint hade ju ”Cypher i bunkern” och vi ville inte ha en ny cypher bara utan något nytt, så Aki kom på temat med gruppterapi.

Aki: Hela den här skivan har varit lite av en slags terapi också. Alla har typ hängt här och inte haft någon annanstans att vara typ, haha.

Ja Redline är ju lite av en fritidsgård för vuxna. Ett ställe där man kan komma undan lite…

Stor: Eller hur. Jag satt faktiskt och tänkte på det häromdagen när vi festade. Det finns två centrum i Norsborg. Det ena är det vanliga och det andra är Redline. Här kommer musiker och kreativa människor som springer in och ut som man snackar med, knyter kontakter med och så.

Just att ni spenderar mycket tid här, är väldigt nära varandra och skapar musik konstant i stort sett – måste göra att projekten går smidigare och snabbare för varje gång i stort sett?

Aki: Absolut, så är det. Det är en kreativ miljö och trivs man här så kommer man att skapa mycket musik.

Salla: Det kan vara motiverande men det kan också vara skrämmande för vissa. Om det kommer hit någon färsking som ser hur mycket folk jobbar och vilken hög nivå det är, så kan den personen bli rädd och banga ur. Vissa artister har chokeat när de kommit hit. De vill ta mer tid på sig att skriva sin text men sen kommer de aldrig tillbaks.

Stor: Det finns inga egon här heller. Jag kan göra en låt och så kan någon säga: ”testa det här istället, gör så här” eller så. Alla lyssnar på varandra och respekterar varandra. Vi gör allting tillsammans här.

Salla: Vårt jobb här är också att peppa artister, men också pressa dom, så att de når upp till sin potential. Man ser också en utveckling hos alla som kört här. Stor, Aki, alla har utvecklats mycket sedan första gången de spelade in här.

Känner ni som rappare av er egen utveckling? Märker ni att ni utvecklats i ett, kanske lite högre tempo, här på Redline?

Stor: Ja det gör man, vi har utvecklats väldigt mycket, inte bara rapmässigt utan hur man tänker kring musik och allt. Det har förmodligen gått snabbare här i Redline eftersom det finns så många kreativa och duktiga människor som jobbar här.

Salla: Det är också viktigt att man är ödmjuk här. Masse sitter inte och låtsas som att han vet allt, att han sitter på alla svar. Man kan säga saker till honom också och han tar det till sig. Ibland när han tycker att han har rätt så kanske han kan hänvisa till sina guldskivor och sånt på väggen, haha.

Aki: ”Du kanske har rätt… men har du sett vad som hänger på väggen?”, haha.

Salla: Nej vi skojar bara. Han är oerhört ödmjuk.

Stor: Ja, han är nog den som har nått störst framgångar men är också den som är mest ödmjuk.

Salla: Han är också rätt sjuk för vad han än gör så blir det bra. Jag kan fråga om han kan göra ett trap-beat t.ex. men han vill inte för att han inte gillar musiken. Så gör han det ändå och det blir hur bra som helst. Han är så med allt.

Stor: Som med videos. Han fick för sig att göra en video så han läste en handbok från första till sista sidan, kollade tutorials på YouTube och sen satte han igång. Det slutade med att han vann pris på Kingsizegalan för ”Årets Video”, haha. Sjuk grej!

Aki: Ja, det var för ”Tribulations”. Så sjukt alltså, haha. Nu är Mig-L hans lärjunge och han börjar bli en ny Masse när det kommer till att lära sig saker snabbt. Det måste vara den kreativa miljön vi snackade om här i Redlne, eller hur? Haha.

Intervju av Alexander Kihlström

Foto: Camilla Cherry