Från Kingsize Magazine #5 2020.
Den brittiske rapparen vill visa världen vem han verkligen är. På sitt andra album ”Tyron” blickar Slowthai inåt och släpper för första gången fram sina känslor.
Slowthai, eller Tyron Frampton som han egentligen heter, fick ingen höjdarstart på sitt 2020. Det var då lite mindre än ett år sedan rapparen hade släppt sin hyllade debut ”Nothing Great About Britain”. Han skulle uppträda på musikmagasinet NME:s gala. Men det gick inte som han hade tänkt sig. Med lite för mycket alkohol i blodet drog Slowthai ett snuskigt skämt om galans programledare Katherine Ryan uppe på scenen. Skämtet gick inte hem hos publiken. Utbuad och skriken på fick rapparen panik, tappade humöret och slängde ett glas mot sina åskådare. Händelsen förändrade Slowthai. Corona kom och tillät rapparen att stanna upp, reflektera över sitt senaste år av ständigt turnerande och hårt festande. Slowthai hittade Tyron Frampton. Han hittade sig själv. Och snart växte också behovet av att dela med sig. Nu är rapparen tillbaka och den här gången för att visa världen vem den verkliga Tyron Frampton är.
– På grund av omständigheterna i livet, var jag är just nu så känns det rätt. Att jag är i rätt sinnesstämning för att kunna prata ut. Jag gick vidare. Vilket är svårt. Jag har varit mer fokuserad på att blicka inåt för att visa vem jag är, och vem jag inte är.
Slowthais andra album är betitlat ”Tyron” och är uppdelad i två olika sidor, sidorna representerar rapparens två personligheter. Den första kanaliserar den arga och frustrerade Slowthai och den andra rapparens snälla sida. Den som bara gillar att vara hemma med sin familj och ta det lugnt.
Hur kom du på idén med de olika sidorna?
– Genom att göra musik. Det fanns så många lager av mig som kom fram. Jag testade olika grejer, olika röster. Både på en aggressivt röst, där det inte fanns så mycket problemlösning. Och sedan en mjukare sida av mig. Där jag visar det jag lärt mig över tid, lärt mig om livet. I början försökte jag blanda låtarna, men det funkade inte. Det blev för mycket upp och ner. Så då gjorde vi om det till två sidor, två olika sidor av min personlighet.
Skulle du säga att den nya musiken är en reflektion över ditt år ute på turné och händelsen på NME-galan?
– Jag tror att det handlade om att ta sig igenom det. Fuck det där, liksom. Det är så här det är. Det handlar om att komma tillbaka till verkligheten. Att inte vara Slowthai utan Tyron.
Vad menar du med det? Hur skiljer sig Tyron och Slowthai åt?
– Tyron – det är personen som är med sina vänner och är chill. En happy go lucky-kille som blir frustrerad över grejer. Slowthai är bara en arg liten motherfucker. Jag tror att vi alla har den personen inom oss. I alla fall om man har växt upp där jag har växt upp. Men nu har jag kommit till en ålder där jag känner att det där bara är idiotiskt.
Att berätta om sig själv innebär också att man måste vara mer personlig. På så sätt skiljer sig ”Tyron” åt från Slowthais debut där rapparen snarare använde musiken för att kritisera samhället.
Hur känns det att dela med sig av sig själv och sitt inre liv med alla dina fans?
– Det är svårt att känna sig bekväm och självsäker när man är så ärlig och sårbar. Men jag känner att jag gör det här för att hjälpa människor på deras resa, genom att använda min egen upplevelse för att kanske kunna hjälpa någon annan. Det är svårt, men samtidigt är det bra. Att lätta på hjärtat helt enkelt. Det är mitt sätt att gå i terapi. Så får andra tolka det som de vill.
Intervju: Morgan Storesund Skarin
Foto: Crowns & Owls
