Skribenten Alex Fernaeus mötte upp Stockholm-gruppen albumaktuella med debutskivan "Rap På Svenska".

Jag träffar en hungrig Bjarne B, en sen men glad Dirty Jens, en upprymd Buju Anton och en mystisk sumo-björn på legendariska Record Mania i Stockholm.

”Startade Sjukstugan för fyra år sedan?” frågar jag och får ett ”whaaat” och ett skratt som svar. Sjukstugan blev Sjukstugan för ett och ett halvt år sedan, okej. Det känns i och för sig mer rimligt när jag tänker efter, jag vet ju knappt någonting om den här gruppen, så en kometkarriär känns mer passande. Men efter ett tag inser jag att det började mycket tidigare än så. Alla tre har på ett eller flera sätt sysslat med hiphop ända sedan gymnasietiden, det vill säga runt tio år. Ingen kometkarriär alltså. Inte heller nykomlingar. Men ändå är det just det de är: nykomlingar. Och med nya fullängdaren Rap På Svenska och ett kontrakt med BABA Recordings har Sjukstugan blivit ett välkänt namn i Sverige, på väldigt kort tid. Sjukstugan har slagit ner som en psykedelisk, nyskapande och äkta bomb i vårt land. Inte bara hiphop-förståsigpåare har ögonen på Sjukstugan och många försöker greppa vad som är så annorlunda, vad gör att folk runt omkring oss nynnar ”zigzagzagazoozagazuguzaaa” hela tiden?  Vad är det de gör, Sjukstugan, som sitter så perfekt? Vad får Fredrik Strage, Tilde De Paula och Peter Jihde att i Nyhetsmorgon deklarera ”det är så himla roligt och bra” när det talas om Sjukstugan? Jag försökte ta reda på det och kom lite närmare svaret, det är ”ingen jävla nittiotalsromantik” i alla fall…

Buju Anton: Det var någon som sa, inte direkt till mig, ”Va fan, varför imitera musiken som va på nittiotalet? Skapa något nytt istället”. Men det är ju precis det vi gör, vi skapar något nytt. Det är ingen jävla nittiotalsromantisk hiphop vi gör. Den låter fan inte nittiotal…

Dirty Jens: Nej verkligen inte, ta det inte fel, jag är fett smickrad över att folk refererar till feta grejer från nittiotalet. Men inte fan sitter jag i studion och tänker att jag ska göra en fet låt som låter som nittiotalet, jag säger inte till Anton och Bjarne att jag vill ha ett fett nittiotalsbeat. Det är inte nittiotal, det är inte ens 2012… det är fan 3 lax 12.

Till skillnad från mycket annan svensk hiphop känns Sjukstugan mer befriad från datoriserat ljud och elektroniska inslag. Det är mer samplebaserat och låter organiskt. Var det en självklarhet för er att använda vinyl och samples som ett instrument?

BA: Ja, det är hela grejen. Jag får absolut inte samma feeling från musik som har gjorts med ljud från datorer. Jag kan inte vibba till det på samma sätt. Jag är starkt troende på vinyl och att det är överlägset allt annat. Vinyl är också ett instrument, mitt instrument och det är viktig del av hiphop.

Er musik känns lite ”folkig”, lite svensk. Dels tänker jag på skits där det talas svenska, som samplade barnprogram. Men också på att det i ert ljud finns svensk musik i botten, stämmer det?

Bjarne B: Det tycker jag finns i rappen också, inte nog med att den är på svenska så finns det svensk stämning i den. Från folkvisor, gamla ramsor till alla skits.

BA: Vi har ett stort intresse för svensk musik. Det finns en svensk musikskatt som vi försöker värna om. Det är värsta guldgruvan. Det hade vart synd om ingen gjorde det, tog till vara på all bra progg, rock och jazz som har skapats i Sverige.

DJ: Precis, det är bara tur att ingen annan redan har tagit allting, haha. Men det är klassiskt: alla vill vara USA. Det gäller även musiken. Alla vill sampla det amerikanarna samplar, om de gör ett jättestort beat med stråkar i vill alla i Sverige göra ett jättestort beat med stråkar i. Jag tycker såhär, bevara det vi har här. Vårt kulturarv. Det gör dem med sitt kulturarv, sin musik. De har funken och soulen, vi har proggen och jazzen. Men visst, vi tar inspiration från hela världen, det handlar inte bara om Sverige och svensk musik. Allting som är nice. Det finns bra musik i hela världen och vi begränsar oss inte.

Skitsen på Rap På Svenska utmärker sig väldigt mycket. Jag kan knappt komma på en annan svensk hiphopskiva som använt sig av samplade skits på samma sätt som ni har gjort, hur kommer det sig?

DJ: Musiken vi växte upp med, framförallt hiphop, hade mycket skits. Nästan varje platta var full med skits. Det hörde till en hiphopskiva. Man köpte inte bara en skiva för artisten, utan det fanns ett koncept bakom. Han har gjort si, han har gjort så. Skitsen hör ihop med det här och så vidare. Folk har ju glömt bort kärleken till skivor, hela album. Så vi försöker bara återskapa det. Vi bygger en helhet. Och det är ett sätt att visa vilka vi är, karaktärerna bakom Sjukstugan.

Vad tror ni om BABA Recordings, ert skivbolag, hur känns det med ett nytt svensk skivbolag och att ha signat med dem?

DJ: Ja det känns bra, såklart, annars hade vi inte gjort det. Man hade inte gjort Rap På Svenska heller. Det är så här, de satsar på bra saker och det känns jävligt nice att jobba med dom. Det är personer som har koll och har bra erfarenheter av branschen. Det ska bli ett spännande äventyr som förhoppningsvis slutar skitbra, allt kan hända, men det känns bra nu. Fråga oss igen om tio år, haha.

BA: Det är grymt, det är grymt att de satsar på ny svensk musik, ny svensk hiphop och alla som driver bolaget är skitbra snubbar.

Från att släppa en singel på Whoa till att Peter Jihde sitter i Nyhetsmorgon och diggar Sjukstugan, hur känns det med den nya uppmärksamheten?

BB: Det är nytt och ovant. Det känns väl fortfarande rätt konstigt, men det är bara välkommet.

BA: Det har vart en del recensioner nu på sistone och man märker vilka som fattar grejen och vilka som inte fattar grejen. Jag ska inte nämna några namn, men vissa som skriver om skivan har inte lyssnat. De har lyssnat men de har inte förstått det. Och det är kanske inte så lätt, man måste anstränga sig för att förstå det om man inte har ett öra för det. Så ja, det är kul att Fredrik Strage förstod det i alla fall.

Då är det något positivt med all uppmärksamhet?
 

DJ: Ja, fan det är ju ett bra sätt att få ut sin musik på och det vill vi. Någonstans är det också såhär, vi vill göra musik, vi vill fortsätta med det så länge det är möjligt och nå ut till folket. Vi vill inte inrikta oss på något specifikt utan göra musik för landet, för folket. Kärlek, vibb, funk och bra stämning, det vill vi förmedla till så många som möjligt. Tack vare Nyhetsmorgon och Strage kan tant Agda lyssna på Sjukstugan, det är ju bara positivt, haha.

Vad får ni ut mest av när ni skapar musik, vilken bit av pusslet gläds ni mest av?

BA: En bra låt kan vara en bra låt på många olika sätt. Men det är just den där känslan som måste fram, när man hittar den, i vad man än gör. Då är det som bäst. Som känslan av att hitta en bra loop. Det är speciellt med just hiphop, du kan leta igenom vilken genre som helst: country, jazz eller progg. Helt plötsligt kommer det en ½ takt eller en ¼ takt eller bara ett litet pip och du har hittat något som gör en hel låt. Just den lilla sekunden blir hela grejen, hela låten, det blir den känslan du är ute efter. Det gäller att kunna höra det, få fram det och sen göra det till vad du vill att det ska bli.

Hur ser framtiden ut för Sjukstugan, nu när skivan är släppt?

BA: Party ’n bullshit, party ’n bullshit, party ’n bullshit… haha.

DJ: Precis, haha, nej men vi kommer fortsätta att göra musik. Vi gör det hela tiden och det kommer naturligt, vi fortsätter med det vi gör.

BA: Och förhoppningsvis kommer det bli många spelningar, gå gärna och betala dyra pengar för att se oss spela, haha. Vi ska uppträda så mycket som möjligt i framtiden. Vi har en knäckande liveshow som vi är jäkligt stolta över. Så missa inte det om ni får chansen!

Skribent: Alex Fernaeus

Fotograf: Adam Falk