Marimba Roney tog en pratstund med Göteborg-duon albumaktuella med skivan "Rebellious Hearts".

Serengeti – duon från Göteborg som tagit Europa med storm är tillbaka. Mer fokuserade än någonsin fortsätter de med uppföljaren ”Rebellious hearts” att ta svensk reggae till en annan nivå.

Svensk reggae motarbetas av polis, kommunala politiker och den breda pressen. Samtidigt dominerar hiphopreggaegruppen Labyrint youtube, Million Stylez turnerar världen runt, Kapten Röd vinner priser och spelar för 10 000-tals människor på olika scener i Sverige, och Serengeti ett välkänt namn i Europa har på nya skivan samarbetat med jamaicanska världsproducenter och artister som Don Corleon, Assassin (Agent Sasco) och Lutan Fyah. När jag dock hävdar att det fortfarande inte finns en marknad för engelskspråkig reggae i Sverige säger Liza ”True” Mukasa, ena halvan av Serengeti emot.

– Det tror jag absolut. Vår musik i alla fall är ingen svår musik att ta till sig. Man skulle kunna säga att den är lättsmält, eller jag vet inte hur jag ska beskriva det. Du får absolut inte skriva fräscht! Men luftigt kanske med en krisp, snygg, popkänsla, fast med ärlighet och ett budskap, fortfarande med ett djup.

– När vi började hade vi gjort saker på svenska, men det var inte så stort då. Och vi valde engelska för att vi verkligen ville spela utomlands, och visst, vi har haft mest spelningar utomlands men ändå spelat relativt mycket i Sverige. Vi kanske kan tänka oss att göra något på svenska igen i framtiden, fyller Stina ”Zany Lou” Göransson i.

Zany Lou rappar på svenska på Syster Sols ”Bland dom” och som kul kuriosa har hon på en resa med Serengeti i Sydafrika bland annat delat scen med Public Enemy där Zany Lou på Chuch D:s begäran la några svenska rapverser. De första singlarna ”Keep, keepin on” och ”I am the one” från det nya albumet har fått rotation under våren och sommaren på såväl P3 som P4 så det har onekligen öppnat upp sig även på hemmaplan för Serengeti. Det kan också bero på att duon har utvecklats och låtarna och klassen på produktionerna, framförallt gjorda av Partillo och Kapten Röd, helt klart är högre.

– Genremässigt har vi nu gjort mindre dancehall och mer roots. Vi influeras också väldigt mycket av hiphop och afrobeat som nog hörs lite ibland fortfarande. Men vi var lite spretigare förut och gick bara på känsla. Vi gjorde en låt och kändes den bra så fick den vara med på skivan. Nu har vi verkligen tänkt på vad det är som vi vill göra, vad det är som vi är bra på. Det har varit en helt annan fokus. Vi sjunger inte längre på patois utan nästan uteslutande på engelska. Vi har ett tydligare budskap och är inte lika kaxiga längre. Vi får många rytmer skickade till oss från producenter i Europa, men vi är ganska noga med vad vi väljer, vad som passar Serengeti, hur vi vill att det ska låta, förklarar Zany Lou.

Vad är budskapet?

True: – Vi skriver mycket om vardagssaker, kampen i vardagen. Vi vill att det ska bli en rättvisare värld, att alla ska få ha en röst och möjligheter. Det som händer i ens privata liv påverkar en såklart, men vi skriver mer allmänt om hur vårt samhälle ser ut än direkt personligt.
Zany Lou: – Vi för ju våra vardagskamper som alla andra och vi belyser det ofta ur en kvinnas perspektiv, för det är en ständigt pågående vardagskamp. Tyvärr har samhället politiskt de senaste åren inte gått åt rätt håll, så det har vi skrivit om.

Hur fick ni med en av modern reggaes största producenter Don Corleon?

True: – Vi spelade båda på Uppsala Reggae Festival, och då gick vi fram till honom bara och gav honom vår första skiva och Stina tvingade honom att lyssna på ”Walk with an empress” i sina små hörsnäckor. Han gillade det och så skickade han lite rytmer till oss.

Zany Lou: – Så har det oftast varit, vi har aldrig varit rädda för att gå fram till folk och presentera oss. Vi var på en inspirationsresa till Jamaica, vårt första besök där, 2011. Vi såg Assassin ute på en fest och gav honom en skiva. Några dagar senare ringde han och vi har hållit kontakten sedan dess. Lutan Fyah träffade vi också där genom en vän och spelade in på direkten.

Påverkade resan till Jamaica er på något sätt?

Zany Lou: – Det var häftigt att se ett land där musiken har en sådan påverkan och makt, där artisterna verkligen är royalties, där det var uppenbart att Bounty Killer verkligen ägde Kingston. Det är så långt från Sverige, speciellt för reggaeartister….

True: – Det vi lärde oss mest var kanske hur de gör musik på Jamaica, vilket var intressant. Men vi bor i Europa, vi måste ändå vara lite sanna mot oss själva, vi har inte samma förhållningssätt och måste göra det på vårt sätt. Vi hade tex redan innan resan pratat om att inte köra så mycket på patois men nu bestämde vi oss för att köra på engelska. Att helt enkelt göra det vi är bra på, inte vad jamaicanerna är bra på.

Zany Lou, du producerar även själv men du har bara producerat en låt ”Can’t test we” på skivan. Varför då?

– För att det är roligare att producera åt andra. Det är lättare för mig att skriva på ett beat som jag inte har gjort själv. Dessutom kör vi mycket modern roots, mer organisk musik. När jag producerar blir det mer hiphop eller elektroniskt. Jag tänker alltid att jag ska producera mer generellt, det vill jag, men låtskrivandet och sjungandet har alltid kommit i första hand.

Intervju av Marimba Roney
Foto: Press