Från Kingsize Magazine #4 2020.

Västerås-bördiga Ricky Rich har sedan 2017 staplat hits på hits och gjort sig ett namn genom sin framgångsrika och originella mix av orientaliska vibbar och hiphop. Men vägen hit har kantats av en rad hinder. För Kingsize berättar han om krossade drömmar, hans ovanliga sjukdom och väg framåt i musiken.

Även om Ricky Rich beklagar sig över den pågående pandemin som inneburit många förlorade spelningar, har han haft mycket att göra under sommaren. Han har nämligen gjort något som de flesta bara drömmer om. Ett mål som speciellt inom rap, främst från USA, varit ett återkommande tema genom åren.
– Jag har precis köpt en villa. Jag tog familjen och flyttade ut från slummen. Det har varit lite smågrejer som ska fixas, vi ska göra om altanen och något badrum. Ingen i min familj har koll på sånt, så det har varit lite huvudvärk för mig, haha.

Tack vare musiken har han flyttat sin familj – bestående av två äldre systrar, mamma och pappa – från stadsdelen Råby, ett bostadsområde i västra Västerås som byggdes som en del av miljonpro- grammet under 60-talet, till Norra Vallby. Från en skokartong till 180 kvadratmeter.
– Det är verkligen den bästa känslan jag har haft i mitt liv. Morsan har alltid drömt om att få bo i ett hus. I en villa. Samma för mig, säger Ricky Rich och demonstrerar ungefär hur stort han bodde i Råby – där kök, matbord och hans säng rymts på samma yta som det kontorsrum i Warners lokaler som vi sitter i.
– Så har jag bott i 21 år, så för mig var det ”oh, my god”. Jag sa: ”Jag ska ha hela undervåningen för mig själv! Ni får ta vad ni vill där uppe”, haha. Nä, men det är en jättenice feeling faktiskt.

Men framgång kommer ofta efter motgång. Ricky Rich beskriver sin uppväxt som både mörk och ljus. Från att ha det dåligt ställt ekonomiskt, till att behöva ge upp sina drömmar. Drömmar som initialt kretsade kring fotbollen snarare än musiken.
– Jag spelade fotboll fram tills jag var 13 år, när jag fick sluta på grund av min sjukdom. Min pappa var dålig på att förklara saker, att lägga upp det på ett bra sätt. Han hade svårt att förstå hur mycket fotbollen betydde för mig. För honom var det att jag slösade min tid. Så det blev ett ganska aggressivt uppbrott med fotbollen, vi bråkade mycket om det.

Sjukdomen, som går under namnet PCD och står för primär ciliär dyskinesi, är ovanlig. I Sverige beräknas mellan 250-800 personer leva med symtomen som primärt orsakar problem med luftvägar på grund av dåligt fungerande flimmerhår. I Ricky Rich fall innebär det en lungkapacitet på dryga 40 procent. Men även om proffsdrömmarna inom fotboll fick ges upp har han klarat sig bra. Mycket tack vare hans pappa, som genom hård men villkorslös kärlek sett till att hans son alltid haft de bästa förutsättningarna för att klara sig.
– Min pappa har varit den bästa läkaren jag har haft. Redan när jag var åtta år lärde han mig andningstekniker och sen jag föddes har jag sett honom sitta och läsa på om den här sjukdomen varje dag. När jag var liten förstod jag inte det här med andningsteknikerna, men nu har det blivit en grej som sker automatiskt. Jag har lärt mig var jag ska andas, jag vet hur jag ska bespara min andning när jag ska uppträda i 30-35 minuter. För att jag ska orka. Då vet jag exakt när och hur mycket jag ska andas för att klara av det. Men minsta fel jag gör så reagerar min kropp genom att jag måste hosta. Och den hostan är ostoppbar, den måste ut. Det är svårt att förklara. Men jag är jättetacksam att jag hade min pappa som lärde mig det här, det hade inte funkat annars.

Ricky Rich pappa har också en bakgrund som artist. Som sångare från Turkiet hade han alla möjligheter att lyckas, då han jobbade med några av de största artisterna i landet. Men här krossades också drömmar tidigt, då pappans bröder varken delade eller stöttade hans passion.
– Jag har aldrig sett någon brinna för musik som min pappa gör. Så, det har varit en djup depression för honom. Men jag vet att han är jätteglad nu över att hans son kunde bli något inom musik. Och jag hoppas det verkligen, berättar Ricky med känslosam ton innan han brister ut i skratt.
– Han frågade mig förra veckan: ”När ska du fixa studion? Jag ska göra ett album!”, haha.

När drömmarna om fotbollen raserades hamnade Ricky Rich liv i limbo. Intressena utöver sport var få och i skolan hade han koncentrationssvårigheter, vilket ledde till att tidsfördrivandet förpassades till centrum.
– Jag dömdes fort av mina lärare. Jag ska inte säga att dom inte försökte hjälpa mig, men det var så jag kände. Så det var verkligen noll motivation kring livet. Allt jag hade var mina grabbar. Det var tufft ekonomiskt ställt, så det fanns inte mycket man kunde göra heller. Jag kunde inte käka, gå på bio, bowla… Sånt fanns inte. Så fort man hade en hundring så var det ”kom grabbar, vi delar på en kebabtallrik”. Det var på den nivån. Jag blev mogen ganska snabbt, konstaterar han men tillägger snabbt:
– Men jag har alltid försökt se saker från den ljusa sidan, du vet, vara positiv. Det var mycket risker man tog när man var i tonåren, jag vill inte gå in på det för detaljerat, men det löste sig till slut.

Och det får man verkligen säga att det gjorde. Av en slump fick Ricky Rich kontakt med Miklo (från duon Miklo & Tusenfalk), som jobbade som fritidsledare. När han hörde Ricky lägga en freestyle erbjöd han sig omedelbart att bygga en studio åt honom, så länge han lovade att komma tillbaka. Några månader senare startade samarbetet på riktigt och debut-EP:n ”Mitt liv” släpptes.
– Han motiverade mig mycket till att fortsätta med musiken och tills idag jag visar uppskattning. För jag tror inte jag hade fortsatt med musiken om inte han hade motiverat mig.

Under den här tiden startade också samarbetat med producentduon ARAM Mafia successivt. Markus, ena delen av duon, är barndomsvän till Ricky och Peter, andra delen av duon, är Markus morbror.
– Det var då vi gjorde ”FTP”. Vi skickade den till Peter för han höll också på med musik, han var dj och jag tror han proddade lite house-grejer. Sen ringde han och sa: ”Ricky, vill du bli störst i Sverige?” Jag sa ”ja” och vi började jobba ihop.

Tillsammans hittade man snabbt ett sound som fungerade med Rickys orientaliska influenser och en sångröst som på många sätt påminner om det utdragna och känslosamma sätt muslimska böneutrop kan låta.
– Det har ju funnits med mig sen jag var liten. Så det var ganska lätt för mig att binda ihop det med hiphopen och dancehall… allt möjligt. Men absolut, det är ju därifrån. Sen om det är böneutrop eller kyrkan, det är en del av min uppväxt. Det finns i blodet. Dom här melodierna och det här sättet att sjunga på – det finns inte i världen. Det är bara i Mellanöstern. Det är det som gör det enkelt, i och med att det är så outforskat och det finns så mycket att ta från.

EP:n och ”FTP” följdes senare upp av singeln ”Habibi”, som också skulle bli Ricky Rich stora genombrott. En låt som gjordes på två timmar och i skrivande stund har över 23 miljoner streams på Spotify. Men låten ”FTP” har hemsökt honom långt efter den gjordes. Under de senaste tre åren har han inte tillåtits spela på Västerås Cityfestival, den största scenen i staden.
– Mina fans har fattat att jag inte står för det hatet mot polisen idag, som jag gjorde då. Men jag kommer aldrig någonsin ta bort den låten eller vara respektlös mot den. Det är fortfarande min låt och jag har gjort den med mina känslor som jag hade då. Det behöver inte betyda att jag hatar polisen idag, förtydligar han och fortsätter:
– Polischefen i Västerås vet själv, gott och väl, varför jag hade hat mot polisen. Annars hade han inte gjort så som han gjorde… Dom där tre åren, jag glömmer aldrig. När dom berättade att polischefen inte lät dom boka mig så blev jag galen. Sen fick vi en ny polischef och han är ett fan av mig, avslutar han och skrattar.

I år skulle Ricky Rich ha spelat på Västerås Cityfestival för första gången – men denna gång var det en världsomfattande pandemi som agerade stoppkloss. Istället har han fått fokusera på arbetet i studion. Ett arbete som nu mynnat ut i ett minialbum och en kommande fullängdare.
– Det är enligt mig ett ganska hittigt minialbum. Där vi satsar på att hålla en story, men varje låt ska ge en hitkänsla. Vi har stora planer för det, jag har några visioner. Det kommer bli något unikt, som ingen har gjort i Sverige innan. Det är positiva vibes, jag älskar att sprida positivitet. Det är viktigt för mig.

Jag påpekar att han och till exempel Saliboy lyckats hitta positioner där de kan göra upplyftande musik och vara bra förebilder, samtidigt som de är framgångsrika. Något som inte alltid är så lätt som det låter.
– Precis. Jag kan känna ibland att jag inte har någonting att jämföra min musik med. Det är det som kan vara det svåra ibland, men jag tänker alltid positivt på det. Det har jag märkt att mina fans uppskattar också. Jag får mycket DM:s och både barn och föräldrar kontaktar mig och säger att dom blir glada av min musik. Och då mår jag bra. Det här är det jag vill göra och det blir som att jag hittar mig själv i det.

Och denna gång har han lärt sig av sina misstag, som enligt egen utsago manifesterade sig på debutalbumet ”Shhh” från i fjol.
– Jag är inte så jättestolt över det albumet. Jag vet att jag kunde gjort det betydligt mycket bättre. Det var mycket stress. Jag trodde att det skulle vara enklare än det var. Det var inte bara att välja låtar, omslagsbild och marknads- föra på Instagram. Röda trådar…gå in detaljerat, mixa och mastra, allt låter olika… sånt där som inte folk ser, själva jobbet. Det blev mycket pusslande.

På det kommande albumet utlovas både nya och gamla bekantskaper.
– Jag kommer ha en del features. Dani M kommer vara med. Och även Adel, förhoppningsvis. Vi har inte gjort klart låten än. Sen kommer det vara fler samarbeten till det stora albumet.

Foto: Andreas Avelin