Aktuella med nya EP-släppet "Dödar Dom Med Kärlek" träffade Kingsize-skribenten Malkolm Landréus för att tala om skapandeprocessen, pendlande mellan Dalarna och Stockholm och samarbetet med Matte Caliste.
2013 var ett bra år för Borlängesönerna Achee Flips och Johan ”JK” Karlsson. Efter debutsläppet av EP:n ”Revolution” 2012, med bland annat hitsingeln ”Andra sidan”, belönades duon med en nominering till Kingsizegalans pris som ”Årets nykomling” och ett skivkontrakt med Warner Music på Matte Calistes label Stadsbild. I skrivande stund har låten ”Andra sidan” 1,9 miljoner spelningar på Spotify och nästan en miljon visningar på Youtube.
Flips: Vi hade ingen aning om att ”Andra sidan” skulle bli så stor. Killen som gjorde beatet var 16 år när han gjorde det. Vi hade en grej på skolan där vi hjälpte ungdomar i trakten och där träffade vi honom. Han sa bara ”jag har gjort det här beatet till er”, så testade vi att kicka på det och det blev låten. Sen blev den skitstor.
Det kanske var just det som gjorde att det blev så bra också? Att det var så spontant och lekfullt?
JK: Jag tror det också.
F: Det är ett av de roligaste minnena faktiskt, för det var det som gjorde att vi bestämde oss för att göra en EP.
JK och Flips var länge bekanta innan de började göra musik tillsammans. De hade båda koll på varandras musik och uppskattningen var ömsesidig trots att JK spelade i ett reggaeband vid namn Wonderful Life och Flips jobbade med sin hiphop på egen hand. När JKs band splittrades flyttade han och kom närmare sin framtida bundsförvant. För runt tre år sedan började de jobba tillsammans.
F: Jag var precis i en period där jag inte tyckte det var så kul att rappa längre. Jag vet inte varför jag kände så, men jag började göra massa andra saker i stället, jobbade mycket och så. Men efter ett tag fattade jag att jag verkligen ville göra musik. Jag höll på med min skiva och bad JK lägga en vers och en refräng för att jag ville ha en reggaerap-låt och jag ville jobba med någon som jag tyckte var tung och kom från samma ställe som mig. Det fanns två, tre alternativ men det JK gjorde var helt klart fetast. Så vi gjorde låten, men jag sket i mitt tejp helt och vi startade Rhymes & Riddim i stället. Det lät så mycket fetare och vi klickade direkt.
JK: Det föll sig ju rätt väl i och med att han ville göra mer reggaegrejer och jag var sugen på att hoppa på lite mer hiphopbeats. Jag var ju liksom gitarrist och sångare, så jag ville ha lite mer såna beats för att kunna röra mig på scenen och vara med utåtagerande.
Det märks tydligt att grabbarna kommer bra överens och att den ömsesidiga respekten är stor. Genom deras olikheter kompletterar de varandra både på ett personligt och musikaliskt plan. Flips, med sin påfallande hunger och enorma driv, och JK med sin tillbakalutade ödmjukhet och autenticitet. Tillsammans möts de i en uppenbar passion för musiken.
F: Jag tror båda vi tycker att det inte finns en genre vi skulle passa bättre i än den vi gör just nu. Även om jag är rappare så gillar jag reggae lika mycket och de går hand i hand för mig. När vi går in i studion så säger vi inte ”vi ska göra en raplåt” eller ”vi ska göra en reggaelåt”. Vi gör bara en låt och ibland blir det rap och ibland blir det reggae, det är skitkul verkligen.
JK: Man kan säga att vi är vänner och kollegor på samma gång.
F: Vi är ju så olika också och det tror jag är bra. Det kan bli knas om man är för lika som personer och tänker likadant. Vi är så pass olika men ändå så lika, förstår du? Det är psykos, ibland kan jag sitta och nynna på en melodi och säga till honom att försöka få till den slingan… Då blir det exakt som jag föreställde mig det i huvudet. De flesta låtar har gått till på det sättet.
Ja, jag läste att Revolution i stort sett kom till genom jam-sessions?
JK: Ja, vi drog med massa instrument till Alvik och satte oss med en producent. Sen lekte vi bara runt med det i en vecka…
F: Som ”Likadant”, kommer du ihåg? Jag tror du gick runt och spelade en slinga på gitarren… Allt var klart, vi hade gjort beatet och allt, sen satt han och spelade någonting och jag kände direkt att det hörde ihop med beatet vi satt på. Så jag bara ”ey, spela in det där!” och så blev det en sjukt nice slinga som man kände skulle gå hem.
Trots att duon allt oftare huserar i Stockholm bor båda kvar i Borlänge. Därifrån pendlar de den drygt 25 mil långa sträckan till huvudstaden för att kunna hålla på med musiken som fortfarande är väldigt Stockholmscentrerad.
Vad tycker ni om Ametist decentraliseringskampanj som kör igång nu?
F: Det är fett big up alltså, min kompis ska uppträda där på torsdag, Chris Jyck. Jag har också skickat in mycket grejer som inte plockats upp för att det inte är härifrån. Det är najs nu, det är en helt annan mode. Det välkomnar mer artister och rappare överlag och det gör hiphopen större bara.
Varför tror ni att det är så? Förutom av uppenbara skäl?
F: Det är ju här allting finns liksom. Skivbolagen kan inte göra så mycket där ute.
JK: Det är inte så många som väljer att satsa på bara musiken. Man gör någonting annat för att tjäna pengar i stället för att satsa på det. Här i de stora städerna känns det mer värt liksom. Det är närmare till allting.
F: Det går runt här liksom. Det är det som är grejen. Jag skulle kunna nämna fem akter som skulle kunna få en studio att gå runt. När vi var här igår så var det runt 14, 15 rappare i studion, förstår du? Här kan man alltid fylla tomrummen, det är aldrig tomt i studion.
JK: Det är ju en grej som satt sig i huvudet på folk. Man ska ta sig till Stockholm liksom. Men det är klart, du kan ju klara dig överallt bara du har rätt personer runt dig och får de verktyg du behöver.
F: Exakt, man kan stanna i vilken stad man vill och göra musik egentligen, men det funkar inte på samma sätt. Här kan du gå till ett skivbolag liksom. I de mindre städerna kör de flesta independent och startar grejer själva. Vi byggde upp vår studio själva från grunden, förstår du? Vi köpte alla prylar själva och investerade för att kunna börja med musiken. Här kan du gå och ge grejer till folk och skicka vidare. Det fanns inte studios där vi bodde.
Hur skulle ni säga att hiphopscenen ser ut i Dalarna?
F: Det finns hiphop, det finns reggae också. Big up till Prop Dylan… I-king. Chris Jyck är från Borlänge. Follow him (to the end of the desert, reds anm) är från Borlänge. Det finns några, men det är många olika stilar också. Prop Dylan kör mer boom bap rap, Follow kör en helt annan grej, sen gör Chris en helt psykedelisk musikstil… Alla gör olika grejer. Sen finns det ju musiker, vi har till och med dubstep i Daladubz som spelar typ överallt. Så vi har såna musiker också, men det är inte mycket.
Ni kommer uppenbarligen bra överens, men när gör ni inte det?
F: Om du jobbar mycket med en människa, det är klart, ni kommer ha era diskussioner och vara oense. Men när vi bråkar tar det fem minuter sen säger vi bara ”nu går vi in och gör en låt brorsan”, förstår du? Det är den moden. Han är min storebrorsa och jag är hans lillebrorsa.
JK: Ja precis, man kan bråka men man blir alltid sams.
Men har ni haft några musikaliska dispyter? Jag menar, vad skulle hända om en av er sa att ni inte ville göra reggaehiphop längre?
F: Det skulle inte hända, haha.
JK: Då är det så, men jag tror inte att det kommer hända.
F: Om det skulle bli så att JK sa att han ville göra något annat så skulle jag säga ”aight, visst, det är musik, vi gör para brorsan”.
JK: Man vill ju göra det tillsammans så om en vill prova något annat så kan vi göra det så länge det känns bra för båda.
F: Det är samma sak som när någon är med på en låt. Det är inte alltid alla kommer överens och då måste man se till att båda tycker det låter bra. Personligen tycker jag det är skittråkigt att bara rappa, så det är skitnice att få göra nya grejer och jag tror att han känner samma sak. Det här ger oss möjligheten att göra både och.
Tror ni att det finns en chans att ni kommer börja göra en helt annan typ av hiphop?
F: Jag har sagt till JK att det skulle vara nice att göra något rockinfluerat. Typ som Labyrint gjorde, men på ett annat sätt. Att vi fortfarande kör reggaerap men på ett rockigare beat.
JK: Det handlar nog mer om att ta in nya influenser i vårt sound och det är nog så vi kommer jobba mycket framöver. Vi vill nog inte byta sound utan mer ta in nya saker. Utifrån hiphop och reggae har man ju egentligen alla musikstilar, det kommer ju från så mycket annat. Du har popen där, funk, blues, jazz… Allt.
Efter att ”Andra sidan” blåste upp till en hit gick allting väldigt snabbt. Ni blev bland annat nominerade som Årets Nykomling på Kingsizegalan ifjol. Hur var det?
JK: Det var nytt på många sätt. Något man inte varit med om innan, att stå i centrum. Men vi har haft riktigt kul och tänkt att nu gör vi det bästa av det här liksom.
F: Det var kul eftersom vi började med det här på skoj. Att det blev så stort var en överraskning och det handlade inte om att vinna eller förlora utan mer ”ey, vi är där” liksom. Det har varit kul att se responsen live också. I vissa städer kommer folk fram och säger att vi är grymma och andra är lite stelare. Nomineringen var ett bevis på att vi gjort något bra. Big up till Dani M, men alla som var där var vinnare. När jag var liten trodde jag aldrig det skulle finnas galor för svensk hiphop.
JK: Det känns bara jävligt bra att en grej man har gjort för att det är kul kunde bli så stor. Det har ju fått en att jobba hårdare och mer seriöst också. Att ta det på allvar.
Finns det inte en svårighet att ställa om från att göra allt på skoj till att bli mer seriös? Jag tänkte på det vi pratade om tidigare, att det ofta blir bra när man bara gör det på skoj och låter kreativiteten flöda… Har ni upplevt att ni blivit ”låsta” av den omställningen, om ni förstår vad jag menar?
F: Jag förstår vad du menar, men vi har alltid gjort vår musik på riktigt, så vi har inte tänkt om utan vi jobbar på samma sätt som förut.
JK: Nu vet man kanske vad som slår och inte, men när vi är i studion så jobbar vi med samma engagemang. Så det är nog mer det, att vi alltid tagit musiken på allvar men att vi inte riktigt brytt oss om vad som händer med låten och vem som tycker om det.
Nu är ni signade till Stadsbild genom Matte Caliste. När och hur kom ni i kontakt med honom?
F: Stadsbild 2, när han jobbade på den. Jag skrev till honom innan det och frågade efter beats till vår skiva. Då svarade han att han hade ett beat till Stadsbild 2. Jag visade det för JK, vi skrev till det och skickade tillbaka. Det var ungefär ett år sedan. Sen träffades vi och klickade direkt. Det är skitkul att jobba med honom eftersom han är både rappare och producent. Han vet vad han gör. Jag menar, skämtar du? Fjärde Världen, mannen! Haha.
Man får också en känsla av att han har extremt bra koll på allt som händer och är lite som en pappa när det kommer till musiken?
JK: Han har dunderkoll asså. Han skickar lista på vad vi ska göra, fixar biljetter, hotell… allt. Han har sån jävla koll på allting, vet vem man ska ringa och så.
F: Exakt. Det är aldrig något krångel, allt är enkelt. Man känner aldrig att något är jobbigt, utan det är bara ”aight, kul, nu kör vi!”. Det är bara tågresorna som är lite dryga, men det är ju inte hans fel. Det är vi som bor i Borlänge, haha.
JK: Och vi försöker ju vara likadana tillbaka. Att jobba hårt och skicka tillbaka grejer snabbt liksom.
Vad hände efter det?
F: Vi åkte till Kroatien och spelade in två videos på tre dagar. Vi skulle bara göra en men vi hade så mycket energi så vi spelade in en till.
JK: Det var ju ett litet test också och vi ville visa att vi jobbar hårt. Vi var ändå där själva, vi hade kunnat komma hem med ingenting liksom, men vi kom hem med två.
Jag har tänkt på att era videos är grymt snygga!
JK: Ja det är RedEye Pictures och Fransisco Conejeros.
F: Han filmar och Matte klipper.
Såklart.
F: Haha, det är det jag säger, han kan göra allt.
JK: ”Frasse” (Conejeros, reds anm) har filmat alla våra videos sen ”Andra sidan”.
F: Jag diggar han som fan. Han är lätt att jobba med och fattar alltid vad man vill ha.
Kan ni berätta lite om låtarna på EP:n och hur de kom till?
JK: Oftast så kommer temat efter vi har fått beatet. Ibland känner vi att vi vill göra en speciell låt, men då håller man på det tills man får ett beat som passar.
F: Och vissa låtar hör man direkt vilka som passar på den, som t.ex. på låten som I-king gästar. Den kändes perfekt för honom så vi flyttade honom till den istället för ”Spola tillbaks” refrängen som han egentligen skulle vara på och körde med Shivano istället. Vi går efter gehör liksom.
Låten med Lani Mo och Dani M är fet!
F: Aa Dani M gör sin grej och Lani lägger en tung rapvers. Det är en bra variation på olika stilar och det är ett bra budskap för folk att ta åt sig. Det spelar ingen roll om du misslyckas, så länge du försöker igen.
Ni har generellt, och kanske ännu mer på Revolution, en väldigt positiv vibe i er musik. Känner ni att det är något som saknas på hiphopscenen?
F: Ne, det är inte det. Det är mer att många säger en sak samtidigt och det är inte lika roligt att vara en i mängden, förstår du? Men alla passar inte i den genren heller och vissa tycker gangstarap är mycket fetare och vissa tycker reggaegrejen är fetare. Vi valde det vi passar bäst i och om man lyssnar på våra texter så har vi ändå det negativa där, men vi lägger fram det på ett annat sätt. Vi har deppiga låtar också men vi sjunger om det på ett positivt sätt.
JK: Vi blandar ju lite av allt, ”Walking” är ju rätt hård och ”Ghetto Blues” också. Vi försöker få människor att tänka till och se det positiva i det negativa på något sätt.
Hur kommer det sig att ni valde att göra en till EP istället för ett album? Var det för att ni signade med Matte?
JK: Ja precis, det här med Matte var ju nytt och vi ville ändå känna efter lite. Nu har vi också rätt verktyg för att göra ett album som vi verkligen kan vara nöjda med. Hade vi gjort det direkt, tror jag det hade blivit helt annorlunda. Vi hade kanske inte fått tag på det där instrumentet som vi ville ha, nu kan vi få det eftersom vi har så många musiker runt omkring.
F: Vi hade kunnat fortsätta om vi ville när vi hade elva låtar. Vi hade kunnat göra ett album, men det kändes rätt att göra en EP till innan vi släpper en fullängdare.
Så, vad är planen framöver?
JK: Få ut EP:n, komma ut och spela…
F: Släppa två riddims, ett album.
JK: Ja, vi kommer släppa två riddims (skiva med samma beat som artister får göra egen version på, reds anm) där vi kommer bjuda in massa artister. En med reggaeartister som får kicka egna låtar och sen ett hiphopbeat som massa rappare får hoppa på.
F: Vi tänkte att det kunde bli kul. Eftersom vi gör reggaerap, så gör vi en med reggae och en med rap. Det är något som aldrig hänt i hiphop heller. Det ska bli fett kul och se vilka som vill ställa upp och kicka på den här grejen. Det kommer vara en skitskön musikalisk tävling på beats. Alla på samma fotbollsplan, så får man se vem som är roligast och bäst. Det blir fett roligt.
JK: Vi kommer kasta ut det och se vilka som vill köra på det. Vi frågar så många vi kan så får vi se hur många spår det blir liksom.
Det låter verkligen spännande! Matte kommer producera då eller?
JK: Självklart. Det är det vi ska lägga ett riff på senare i dag, till reggaeriddimet.
F: Det blir fett. Vi spelade faktiskt in en låt i går med Twang System och Slag Från Hjärtat. Det var jäkligt kul att samarbeta med dom och den kommer komma snart.
När kan vi förvänta oss att de här projekten kommer släppas?
JK: Så snart som möjligt hoppas vi.
F: Jag kan säga så här; det kommer släppas innan vårt album. Någonstans mellan EP:n och albumet.
Efter intervjun fick jag chansen att höra grabbarna spela upp en låt som förmodligen kommer vara singeln från det kommande debutalbumet. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att det precis som innan låter bra, helt enkelt. Riktigt bra.
2014 kommer bli ett bra år för Rhymes & Riddim.
Intervju av Malkolm Landréus
Foto: Melika Duvetinte Zakariae
iTunes: http://bit.ly/O6kaa6
WiMP: http://bit.ly/1cWzj3r
