”Reverie is an underground rapper on the rise”. Det stod att läsa i en lokaltidning i Los Angeles redan 2013 efter hennes verkliga genombrott på hemmaplan. Sedan dess har hon turnerat i Europa flera gånger om och blivit en högt respekterad MC i hiphopkretsar, en röst att räkna med. Men hon har ändå stannat kvar där, som en underjordisk drottning. Under vårt samtal står det dock klart att Reverie siktar högre. Hon spår själv sin framtid och räknar med att uppträda på stora arenor om fem år.
28-åriga Reverie har under årens lopp hunnit med tre fullängdare och mängder av singlar och gästinhopp på olika projekt. Debutskivan landade redan 2011 och 2016 kom ”Russian Roulette” med gästinhopp av Murs med flera. Året efter kom senaste skivan ”Satori” där hon levererade insiktsfulla reflektioner med utgångspunkt från livserfarenheter. I höstas åkte hon ut på en omfattande Europaturné med MC-kollegan Gavlyn och DJ Lala, med avslutande gig i Borlänge.
Ni turnerade under parollen ”Girl Gang”. Vad har det för innebörd för dig?
– För mig handlar det om att stärka kvinnor. Fast i förlängningen också stärka män genom att peka på enigheten mellan könen och att vi är starkare om vi jobbar tillsammans. Det var ett budskap som både Gavlyn och jag tror på och vi har båda behövt kämpa för att ta oss dit vi är och vill uppmuntra andra kvinnor att våga ta plats.
Upplever du att det har förändrats till det bättre eller sämre under din tid i branschen? Alltså möjligheterna för en kvinna att vara verksam inom scenen.
– Till det bättre definitivt! Men det betyder inte att situationen är bra och att det är lätt, utan det är i allra högsta grad en utmaning. Som kvinna i den här branschen måste jag alltid jobba i uppförsbacke. Fast som i alla situationer finns det egentligen bara två val. Antingen sitter du och gnäller över det, eller så hittar du kryphålen och
ser till fördelarna med att vara kvinna. Jag tycker att det är jävligt fett att vara kvinna i en väldigt mansdominerad bransch så jag klagar inte.
Det började med poesi för dig. Eller ja, du skriver fortfarande poesi – men till ett beat. Men har ditt sätt att skriva förändrats om du jämför dina dikter med det du skriver nu?
– Otroligt mycket! Men det är svårt att säga vad som är vad och varför det har förändrats. När jag lärde mig att stava gjorde jag det genom att skriva dikter, och då var jag så sprudlande glad och uppe i den kreativa processen att det inte fanns något annat. En rätt fin naivitet kanske, som man till viss del förlorar längs vägen. Nuförtiden finns det ju en strategi bakom och orden ska passa in i en större helhet. Det är ju dessutom mitt jobb nu och det ska betala mina räkningar och du vet… Det är omöjligt att inte förändras under en sådan resa. Fast det är bättre. Det jag skriver nu är helt klart bättre än det jag skrev som tonåring.
Skriver du fortfarande dikter också? Dikter utan ett beat alltså…
– Väldigt sällan faktiskt. Men det händer och ibland publicerar jag dikter på min Instagram. Jag jobbar dock på en bok och sparar de dikter och den prosa jag skrivit genom åren till den. Men nu är det ny musik som gäller. Du släppte precis en ny singel, ”Blocked”.
Är det en teaser på något större? Har du ett album eller en EP på gång?
– Det är ett album på gång som jag gör med Louden, som är min ständige producent och min lillebror. Alltså min riktiga lillebror med samma föräldrar, haha. Vi jobbar hårt nu med nya låtar och de låtar som släpps på vägen kommer troligen att vara med på plattan också.
Hur är det att jobba så nära sin lillebror?
– Det är ju helt fantastiskt! Jag gillar att hålla det här inom familjen, det är nära och äkta. Man kan ha en ärlig dialog och man vet att man får ärlig feedback tillbaka. Det kan så klart vara utmanande också, men ärligheten betyder allt för mig. Det är klart att jag kan jobba med främlingar också, men i mitt närmaste team vill jag ha min familj och mina vänner.
När kommer albumet?
– Vi har inte satt något datum ännu, men troligen till sommaren. Vi har typ 15 låtar nu som vi jobbar på och som ska vara med på skivan.
Har det varit svårt att leva på din musik? Du är ju en undergrounddrottning vid det här laget. Men räcker det för att det ska gå runt?
– Ja det räcker. Jag håller verkligen inte med folk som säger att det skulle vara så svårt för artister att leva på sin musik nuförtiden. Jag tror snarare att det är lättare än någonsin på grund av sociala medier. Du kan vara fri från skivbolag om du vill. Förut var ett stort bolag din enda chans till framgång. Men nu kan du ganska lätt skapa ditt eget bolag och din egen merch. Du vet allt är mycket friare och det är lättare att skapa. Problemet med att alla kan göra det är förstås att marknaden blir övermättad och det blir en jävla konkurrens. Det svåra blir helt enkelt att sticka ut. Att folk klagar på att ingen betalar för musik längre känns ganska gnälligt. Folk har inte betalat för musik på över tio år nu och det känns som att det är dags att gå vidare. Jag tänker inte ens att skivförsäljning ska betala min hyra eller så, utan jag hittar andra vägar.
– Jag har inte tid att fastna i ett dike och klaga över att det är svårt att ta sig upp. Om inte skivförsäljningen betalar så får jag turnera mer och vara mer kreativ med min merch.
När man läser äldre intervjuer med dig känns det som att du hade en något mörkare syn på tillvaron förut. Du pratar också en hel del om alkohol och droger. Upplever du själv att du har förändrats mycket?
– Jag är en mycket positivare människa absolut. När det kommer till alkoholen och drogerna är det tyvärr fortfarande en del av mitt liv. Eller en del av min kamp. Det är något jag brottas med, enkelt uttryckt. Det är lite jobbigt att prata om, men jag försöker ändå att göra det för jag tänker att det kanske kan hjälpa någon annan. Det tuffa är att vara på turné för det erbjuds överallt och det är alltid gratis.
– Jag jobbade på McDonalds när jag var yngre du vet. Om jag kommit dit packad hade jag blivit sparkad direkt. Men nu är läget helt annorlunda. Även om jag i någon mån verkligen är på jobbet när jag är på turné så är det inte så jag blir bemött. Folk hälsar mig välkommen med en flaska eller en joint och sedan är bollen i rullning igen.
Jag lyssnar ju fortfarande på album. Alltså att jag sätter mig ner och lyssnar på en A och en B-sida från början till slut. Men en stor del av mänskligheten har ju slutat med det. Skapar du fortfarande låtar som en del i en större helhet? Eller är du själv för medveten om att låtarna troligen kommer bli en del av playlists på Spotify?
– Jag förstår verkligen hur du menar och jag antar att det där har förändrat och påverkat många i min bransch. För att vara ärlig så skriver jag inte tematiskt och tänker att den och den låten ska passa in i en större helhet. Alltså jag turnerar ju hela tiden, och skriver medan jag är på turné. Sen har ju alla skivor ett sammanhållande tema ändå, eftersom att jag alltid skriver om mig själv, haha. Men jag börjar inse nu att för att ta mig dit jag vill måste jag faktiskt dra ner på turnerandet och öka produktionstempot.
Och ditt mål är vad?
– Jag tänker sälja ut arenor om fem år! Nu vet jag att det är möjligt och då vill jag dit. När jag började turnera i Europa så trodde jag inte det. Det kändes som att jag skulle befinna mig typ där jag var, som en underground hype och en drottning inom scenen för de redan invigda. Nu när jag har sett min fulla potential och ser hur många dörrar som öppnats har mina mål förändrats. Det är hela tiden nya dörrar som öppnas och drömmarna blir större i takt med det. Fast det handlar om att våga också. En öppen dörr kan stängas rätt fort och det handlar om att passera tröskeln. Och just nu är mitt sinne inställt på att passera varenda jävla tröskel. Jag och hela mitt team har händerna uppsträckta mot stjärnorna just nu.
Intervju av Fredrik Langrath
Foto: Enkrypt Los Angeles
Se Reveries senaste musikvideo med Blimes Brixton, “Woke Up In Paris”:
