Intervju – Pontus Gustavsson, mannen bakom “Gatuslang”

Pontus Gustavsson är namnet på mannen bakom podcasten Gatuslang.

En eldsjäl som, förutom att ha varit en drivande kraft bakom viktiga communitys som Whoa och svenskunderjord.com, under de senaste två åren ägnat tid och kraft åt att ge den svenska hiphopen ett forum för djupdykning. Genom att erbjuda en inblick i genrens mest framstående profilers liv och karriärer utgör Gatuslang en kulturhistorisk dokumentation av den svenska hiphopen.

I den nya säsongen kommer man kunna höra djuplopande intervjuer med bland annat Ken Ring, Thomas Rusiak, Promoe och Lilleman. Gatuslang släpps en gång i veckan och säsongsstart är på söndag 10/8.

Den 27/8 firar podcasten även två år i samband med att Dilated Peoples spelar på Debaser Medis.

Hur och varför startades Gatuslang?

– Det var i någon slags Whoa-depression när man märkte att användarantalet gick ned och jag kände att man hade gjort så mycket jobb i det tysta väldigt länge. Det var ju inte jag som ägde Whoa. Så jag kände att det skulle vara nice att äga ett projekt och ha något som är ens eget. Jag tänkte att jag borde göra något med min hiphopkunskap och göra något som var lite mer bestående och ”på riktigt”. Jag har alltid varit ett stort fan av fördjupande journalistik och varit väldigt trött på hur medieklimatet ser ut i dag. Det var dags att ge den svenska hiphopen ett format som inte var så poppigt utan fött ur passion och kärlek.

– Då hade jag lyssnat på podcasts ganska länge och hade egentligen idéer om att göra det flera år tidigare. Jag började med att göra tre avsnitt av Whoacast som var Whoas pod. Men det var med två andra och så skulle man sitta på Skype och spela in med ganska taskigt ljud. Jag kände väl att ska man göra det så ska man göra det på riktigt. Det var också då jag flyttade till Stockholm, där mycket av den svenska hiphopscenen finns och många kontakter knutits under 10-15 år. Så jag bestämde mig för att köra och spånade väldigt länge på upplägg. Efter det började jag bjuda in lite gäster som jag var bekant med och som jag kände att jag själv var intresserad av. Så de fyra första jag gjorde var Kashal-Tee, Blues, Zacke och Henry Bowers. Sen samlade jag på mig åtta intervjuer och planerade allt väldigt noga, gjorde en hemsida och skickade ut pressmeddelande för att se om det fanns något intresse. Det var någon som skrev om det och jag fick väldigt bra respons på avsnittet med Kashal-Tee. Det var ändå första försöket och jag ville testa om jag klarade av det och om hiphop funkade i det formatet, vilket jag tycker det gjorde. Så det var så det började i princip.

Men du har inte pluggat någon journalistik?

– Nej, det har jag inte. Men jag har hållit på med musikjournalistik i över 15 år. Men jag har däremot studerat mycket på universitetet och läst en kulturprojektledarutbildning där intervjuteknik varit en del. I Etnologi, eller folklivsvetenskap som det också heter ingår också en kurs i intervjuteknik eftersom mycket av det arbetet går ut på att prata med människor för att få kunskap om andra människors kultur.

Hur såg din roll ut på Whoa?

– Jag var inte med och startade det men jag har varit medlem sedan day one. Jag och Martin (Lindgren, reds anm) var chefredaktörer, men även administratörer som tog in alla moderatorer, drev bloggen, mejlade och fixade med regler och massa annat Man kanske inte tänker på det, men det var jävligt mycket att göra. Sen skrev jag parallellt för en sida som heter svenskunderjord.com, som var konkurrerande. Därför var det lite problematiskt att bli insläppt i Whoa-kretsen. Det är lite som att skriva för Aftonbladet och Expressen samtidigt. Men nu finns ju inte Whoa längre.

Hur reagerade du på nedläggningen av Whoa? Det måste varit jobbigt.

– Det är jävligt trist, men samtidigt en typ av lättnad. Man hade alltid det hängande över sig på något sätt.

Du skrev också en del recensioner. Kan du sakna det? Gjorde du ett medvetet val att ta avstånd från det?

– Alltså jag hade gjort det så jävla mycket då. Jag var recensent på Sveriges största recensionssite som hette dagensskiva.com och där jag skrivit typ över 100 ganska ambitiösa recensioner. Men det var jäkligt coolt när jag började skriva för då var cd-skivan fortfarande relevant. Det fanns inget Spotify och det låg inte uppe massa mp3:or på YouTube heller. Då kunde man verkligen tipsa folk om bra skivor. Nu känns det ganska meningslöst med recensioner eftersom alla kan få tag på plattorna och avgöra själva om de tycker om de eller inte. Man borde egentligen bara tipsa om några skivor i månaden. Annars blir det lätt att man är väldigt negativ. Ett tag tyckte jag det var skitkul att såga och kalla folk med talfel för elaka saker. Det är så jävla onödigt. Nu tänker jag att man bara borde tipsa om det man tycker är fett i stället för att klanka ner på det man tycker är dåligt.

Har du haft någon annan podcast som du inspirerats av? Gatuslang och Värvet startade till exempel ungefär vid samma tid.

– Det är många som har kallat Gatuslang ”Hiphopens Värvet”. Jag tyckte det var riktigt bra i början men jag tycker inte att det är särskilt påläst eller journalistiskt. Gatuslang är väl mer fördjupande på det sättet. Mats Nileskär är en mycket större förebild i så fall. P3 Soul har jag lyssnat på sen 1996. Men på den tiden kände jag ofta att jag ville veta mer, då var han begränsad av radioformatet. Nu, med podcasts, kan man köra i princip hur långt eller kort som helst. Jag gillar det mer kontextbaserade. Jag vill veta vad personens föräldrar gjorde och få ett helhetsperspektiv av människan. Det är ganska svårt att göra på kort tid, speciellt med artister som har släppt så jävla mycket. Det går ju att göra på en modern artist som är 20 år gammal och har släppt tre singlar.

Apropå research – är du Sveriges största hiphopnörd eller?

– Det kan man nog säga. Speciellt om man kopplar det till upplevelsekunskap också. Jag umgås ju med hiphopare hela tiden, umgås privat och spelar in med folk. Sen finns det en kille som heter Ernst, som har en sektion som heter ”Ernst nördar till det” på Gatuslang, han är nog mer skivnördig än jag är. Så utan att låta som att man har storhetsvansinne så skulle jag nog säga att jag är den som har bäst koll på svensk hiphop i Sverige. Sen finns det ju till exempel Alexander Kihlström (Kingsize musikredaktör, reds anm) som har jävligt bra koll. Martin ”Oracle” från Whoa. Jag tror även DJ Grass (Niklas Grees, reds anm) ligger ganska bra till, speciellt gällande gamla grejer. Men det är jävligt svårt att hålla koll på allt, för det finns ju fortfarande saker att backtracka i historien. Samtidigt måste man hålla koll på alla nya hungriga MC’s som spottar. Förr räckte det nästan att kolla Frizon och Whoa så fanns alla där. Nu finns det liksom ingen tydlig samlingsplats.

Hur gör du för att hålla dig uppdaterad?

– Jag kör en check varje morgon och kväll vid datorn. Jag lyssnar i princip på all svensk hiphop som släpps.

Så vad lyssnar Sveriges största svenska hiphopnörd på just nu?

– Ivory gillar jag väldigt mycket. Framför allt för att jag vet vad han kommer ifrån. Han har hållit på länge. Plus att jag har polare som backar upp honom på Level 8 och han är jävligt genuin och trevlig kille liksom. Jag lyssnar mycket på kompisar, så det blir kanske lite konstigt att propsa dom men Jas the Cat som är med i ett avsnitt i Gatuslang om Sveriges hungrigaste rappare. Han är jävligt bra och rolig att lyssna på. Han har en EP som släpps snart som heter ”Fadjo Fadjo”. Sen är det alltid Timbuk och Chords och hela den ligan. Nimo gillar jag jävligt mycket och Nomad. Jag skulle säga att Nomad har bäst pengame i Sveriges just nu. Han har inga fillers i princip. Bildspråk och Kim Gambino är tunga också, samt Gonza-Ra! Han är för fet. Det är den nya skolan som är unga men har koll på historien samtidigt som de uppdaterar sitt sound. Broder John & Friman är skitfeta också. OP som chillar med Basgränd. Jass, som är Kalmar-rappare. Det är ett gäng jag verkligen uppskattar.

Nya säsongen då, vad kan du berätta om den?

– Jag har gjort ungefär tio intervjuer hittills, som ännu inte är klippta. Första avsnittet kommer vara med Ken Ring, som jag är jävligt nöjd med. Sen blir det Marke och Thomas Rusiak.

Kommer du ändra något i upplägget eller är det samma som tidigare?

– Ja det kommer vara samma. Men jag försöker utveckla det hela tiden. I de första 17 avsnitten var det ingen musik till exempel. Nu har jag börjat försöka väva in lite gamla intervjuer som andra har gjort. Jag har även börjat ha med en vän eller person som arbetat med artisten, som får prata över telefon på introt. Så det ska jag försöka fortsätta med. Bonusavsnitt har jag något som heter också, med listor av olika slag. Det är inslag med mer spontant förfestmode.

Tabs kommer fortsätta vara med också?

– Tabs kommer också vara med, ja. Arga rapparen. Vi ska spela in några avsnitt i höst så får vi se om han lyckas röra om något i grytan.

Men Gatuslang är fortfarande helt ideellt?

– Ja precis. Jag har försökt få sponsorer men det är svårt. Jag hoppas kunna lösa det till den här säsongen. Om man tycker att något är bra och förtjänar att finansieras på något sätt så vill man gärna fortsätta att göra det. Om svensk hiphop mår så himla bra borde en person kunna få ut någon slags lön för att producera en intervjupodcast, men vi får se.

Är det inte konstigt att inte fler folk att har uppmärksammat den här grejen, speciellt med tanke på hur stor svensk hiphop är nu?

– Jag vet inte om det är för att det inte finns det där genuina intresset för svensk hiphop. Att det är mycket folk som bara spelar YouTube-låtar på telefonen på tunnelbanan liksom. Att dom inte riktigt orkar sätta sig in i det här. Samtidigt tycker jag att det är ganska allmänna teman i Gatuslang. Vi pratar ju mycket om livet, drogmissbruk och splittrade familjer. Saker som borde kunna träffa folk oavsett om de gillar svensk hiphop eller inte.

Känner du dig förbisedd?

– Det kan jag nog göra. Speciellt med tanke på hur många som hör av sig och ger propps. Sen ska man ha i åtanke att jag gör allt själv. Ett vanligt radioprogram har ju en redaktion av personer som jobbar med det. Jag fotar, redigerar, gör all research, intervjuar och pushar allting själv. Pengar och tid gör ändå att man har begränsningar. Man hoppas väl att man kan försörja sig på något liknande eller att någon plockar upp konceptet innan jag har gjort alla svenska hiphopprofiler. Men det finns jävligt många kvar. Jag har bara skrapat på ytan än så länge.

www.gatuslang.se
www.facebook.com/gatuslang
www.twitter.com/gatuslang
www.instagram.com/gatuslang