Mellan godbitarna från buffén i backstageområdet på Strand i Stockholm, fick Alexander Kihlström chansen att prata med New York-rapparen om nya skivan, sin tidigare depression och vapenlagarna i USA.

Krig finns i hela världen. Krig mellan länder. Krig mellan religiösa grupper. Krig i städers gatuhörn. Det finns också mindre krig, på ett individuellt plan. Oftast kallat ”kamp” men för Pharoahe Monch råder det inget tvivel om att han har krigat. Nu återstår det bara att se vem som vann kriget…

Efter tre album med i den nu legendariska duon Organized Konfusion (tillsammans med Prince Po), två soloalbum, otaliga gästverser och låtar på mixtapes släppte han skivan ”W.A.R. (We Are Renegades)” 2011 (20 år efter Organized Konfusions debutskiva). Det var en äldre och mer erfaren Pharoahe som nu började kriga mot skivindustrin och radio, två aktörer som kan vara en rappares bästa vän men också ens värsta fiende. Fram tills ”W.A.R.” hade han genomgått mycket, bland annat en depression som präglade honom under flera år. Resultatet av depressionen, kriget och hans allmänna attityd till hiphopbranschen kommer vi att få se i det evigt uppskjutna släppet ”P.T.S.D. (Post Traumatic Stress Disorder)”. Ett släpp som hittills har genererat singeln ”Damage”, som är slutet på en trilogi om vapenvåld som Pharoahe startade via Organized Konfusion, redan 1994. Men i övrigt är alla väldigt spända på vad skivan kommer att innehålla och hur den kommer att låta. Gissningsvis är Pharoahe medveten om detta och man får känslan av att han sällan har varit så öppen och rak som han kommer att vara på ”P.T.S.D.”.

Den 40-årige rapparen från Queens anländer till Stockholm en vecka innan jordens undergång (21 december, det minns ni väl?) tillsammans med celebert sällskap som A.G. och O.C. från D.I.T.C. samt Ill Bill och Vinnie Paz (vars intervju ni kan läsa här!). Det är en trött och framför allt hungrig rappare som egentligen inte har någon lust med en intervju. Men efter ett löfte om att han snart får återgå till sin andra vrakmåltid på en timme ställer han ändå upp. Ibland har man svårt att hänga med i hans resonemang men Pharoahe Monch är ett original och som han själv säger: ”Jag är jag, jag kan inte vara någon annan”.

Välkommen till Sverige så här en vecka innan ”jordens undergång”…

– Haha, tack. Jag har faktiskt en show i Chicago den 21a december, tillsammans med 9th Wonder, Masta Ace och Jean Grae…

Ni tänkte ”go out with a bang” alltså?

– Verkligen. Jag hoppas att jorden går under när vi kör “Simon Says”! Det känns som den ultimata låten för jordens undergång, eller hur?

Verkligen! Jag ska köra den på repeat om en vecka. Men skämt åsido, hur går arbetet med ditt kommande släpp: ”P.T.S.D.”?

– Ehm… Jag gjorde klart den, men sen hörde jag tre nya beats jag vill ha. Så, du vet… vi kanske släpper den imorgon, eller så spelar vi in lite nya låtar. Jag vet faktiskt inte alls när den släpps. Tyvärr Kingsize, ni får inget scoop om det, haha.

Förra skivan, ”W.A.R.”, var ett slags krig mot skivindustrin till viss del. Är det ett krig du har vunnit nu?

– Det är det ”P.T.S.D.” handlar om. Den handlar om de frågorna. Man går till krig mot skivindustrin, radio och annat. Man kör independent och talar om viktiga frågor och använder många sätt. Den handlar bland annat om hur jag mår och har mått. Den tar upp min depression jag led av, från ”Internal Affairs” till och med ”Desire”. Det är den mest personliga skivan jag har gjort. Sen är det ingen utmaning för mig om en skiva inte låter annorlunda. Nu är det en del ”straight up hardcore Marco Polo-shit” och den är annorlunda mot andra plattor. Men vi får se, jag har tagit en del risker med den här skivan, både som person och som artist.

Vi ser fram emot skivan helt klart. Men du har länge setts som en intellektuell och ”medveten” rappare. Idag verkar dock många lockas av rap som inte är lika intellektuell, utan att nämna några namn. Finns det fortfarande en plats för medvetna rappare tror du?

– Jag talar inte till de som lyssnar på idiotisk musik.

Vem talar du till?

– ”I’m talking to people who are intrinsically interconnected with the same thing”. Vi åkte bil upp från Göteborg idag. Då satt jag och A.G. och talade om spöken, andar och varelser och såna grejer. Jag sa till honom: ”hade vi haft den här diskussionen för 10 år sen så hade vi sagt: ’yo, that’s deep!’”. Nu… nu känns det som en vanlig konversation. Jag vet att folk utvecklas, samtidigt som dumheten blir tydligare, men jag kan inte oroa mig för det – för det är inte jag. Det häftiga med hiphop är att om du släpper en skiva där du står för något, och folk märker att det är fake, då kommer folk att påpeka det också. Men jag är bara den jag är, på gott och ont. Marknadsföringsmässigt så är det svårare. Jag är bara en vanlig kille från Queens som läser serietidningar och gillar sci-fi. Det är klart att jag blir påverkad av skolmassakern i Newtown t.ex. (som skedde samma dag som vi gjorde intervjun och vi hade precis fått reda på det, reds. anm.). Jag berörs väldigt kraftigt av sådana händelser och det är klart att jag skriver om det. Jag är den jag är och jag skriver det jag skriver, det kanske blir svårt att marknadsföra eftersom jag inte är ett objekt som en industri kan forma efter sina behov.

Tror du att folk förväntar sig det av dig? Har folk en bild av Pharoahe Monch som en medveten rappare, som blir en form som är svår att bryta sig ur?

– Ja, så kan det vara till viss del. Jag var på turné med Rock The Bells för ett tag sedan och satt backstage med Nas och Erick Sermon. Då hade jag bara två soloskivor bakom mig och Nas sa till mig att när min katalog växer kommer jag se en skillnad i vad man presenterar och vad man skriver om, folk kommer att se på en på ett annat sätt när katalogen växer. Sen efter att jag släppte ”W.A.R.” så hade jag tre skivor och jag frågade folk: vilken av mina tre soloskivor gillar ni bäst? Många sa då ”Desire”, men när jag släppte den så förstod inte folk skivan riktigt. Men man måste ge credit till de som började lyssna på riktigt efter den skivan. Man har folk som gjorde det med A Tribe Called Quest, Wu-Tang och nu sådana som Odd Future. Man kan inte säga till de människorna att de lyssnar på fel grejer, det går inte. När ens katalog växer så skiljer sig fansen helt enkelt. Många röstade ändå på ”Desire”, trots att ”Internal Affairs” är ganska klart min bästa skiva om man dömer efter skivförsäljning och popularitet överhuvudtaget. Det är konstigt.

Det finns unga idag som börjar lyssna på Organized Konfusion och har det som sina favoriter…

– Eller hur? Jag fick faktiskt ett sms av min manager idag. Han hade varit på en klubb där de spelade ”Stress” där människor från olika åldrar diggade den, gamla som unga. Det hade tydligen varit världens drag. Det gör mig riktigt glad och optimistisk i all elände som ändå finns i den här branschen. Med de orden tänkte jag gå och äta lite mer… Ni kan få ställa en fråga till.

Absolut. Du har pratat mycket om vapenvåldet i USA, bland annat genom en låtserie som avslutades med singeln ”Damage”. Idag skedde ytterligare en skolmassaker i USA, en av många tyvärr. Vad är dina tankar kring denna fråga?

– Det vi har nu är traditionell och gammal politik. Ens tolkning av politiken handlar om vilket ståndpunkt man tar. Om man ser vilka som äger vapen i USA idag så är det en väldigt bred massa. Det är allt från de som är old school som säger: ”vi vill jaga!” till revolutionärer som säger: ”vi vill skydda oss själva från skiten!”, som polis och annat. Man har också rasistorganisationer som säger: ”vi vill skydda oss själva från skiten!”, på ett helt annat sätt. Det är svårt att få alla dessa olika sorters människor att bli omvända och lägga ner sina vapen för gott. Lyssna på den här låtserien, med ”Stray Bullet” från ”Stress: The Extinction”, ”When the gun draws” från ”Desire” och nu senast ”Damage”. De handlar om hur kulan inte bryr sig. 18 barn dog idag och innan det var det biografen i Colorado och det är automatvapen som används. Det är sanslöst. Varför skulle vanliga medborgare behöva maskingevär?

Tror du att man kan kontrollera detta med hjälp av regleringar? Kan fler skjutningar förhindras med förändringar i lagarna?

– Det tror jag. Man behöver förändra lagarna och reglera så att vanliga medborgare inte springer runt med automatvapen. Vi behöver en förändring snarast för att förhindra dessa hemska händelser i framtiden!

 
Skribent: Alexander Kihlström
Foto: Press

 
Lyssna på Pharoahe Monche´s senaste singel “Damage”: