Det är ganska exakt 20 år sedan Öris började rappa. Ändå har det bara resulterat i två solosläpp, bortsett från mixtapes: Plattan från 2003 och I Brist På Bätttre Ord, som släpps idag.
Det var under 1990-talets första hälft som Fredric Öris började med hiphop. Han gick då under namnet T.R och rappade enbart på engelska. Snart gick han med i gruppen Mean Concept och 1994 släppte gruppen det som var Öris första mixtape.
– Det var inte så många som rappade på den tiden. När jag berättade att jag gjorde det för Marcus Saxell, som hade Mean Concept, tyckte han direkt att jag skulle gå med i gruppen. Det räckte med att jag rappade liksom, berättar Öris.
Trots att utövarna inte var så många, var det ändå en period då den skånska hiphopscenen blomstrade. Med namn som Spotrunnaz, Chords & Scissors och Timbuktu var det aldrig svårt att boka akter till jamsen, och intresset för den nya genren bara ökade.
Det var framför allt i Lund som hiphopscenen slog rot. Det då ockuperade kulturhuset Mejeriet huserade stora jams där skåningarna fick dela scen med världskända namn som Common Sense eller Fugees.
– Jag var inte och hängde i tusen andra städer men jag vill ändå hävda att det som hände i Lund under de åren var väldigt speciellt. Vi var väldigt mycket människor som var på samma sida, som hade samma intresse. Det klaffade. Jams drog 800 pers, alla fick stå på scen och det var mycket kärlek, säger Öris.
Samhörigheten han talar om märktes bland annat i skapandet av kollektivet Down South Ballers. Det startade under en studiosession med Chords, Scissors, Nicolas L, Saxell, Öris och ett beat av More-10. Syftet med samarbetet blev att ha kul under inspelningarna och spotta ur sig de råaste rimmen de kunde komma på såklart. Resultatet blev en låt på Ordkrig och en andraplats i rap-SM, trots att de aldrig var riktigt seriösa med sitt kollektiva skapande.
Detsamma kan nog sägas gälla för Öris solokarriär. Han har haft en del framgångar – och likaså motgångar – men aldrig har hans ambitioner varit att slå igenom stort. Från början var syftet att ha kul och komma på stenhårda, grova och roliga rim. Det handlade om att vara nyskapande och oförutsägbar.
Men det tydligaste draget i Öris rap är, och har alltid varit, hans rättframhet. Det finns exempelvis troligtvis ingen annan rappare i Sverige som hade börjat en vers med:
”Jag var på Stureplan igår och alla där var bulla” (Öris & Organism 12 – Fy Fan!)
– Faktum är att jag hade varit på Stureplan kvällen innan jag skrev det, och alla där var bulla, berättar Öris.
Det var just den rättframheten som gjort att hans enda album, Plattan, blivit närapå kultförklarad bland skånska hiphopare. Trots att den bara trycktes upp i 1000 exemplar och såldes ur en bagagelucka – en för 100 kronor, fem för 400 – är det få som har missat den. Den råa och grova tonen var inte likt något som hörts i Sverige tidigare. Inte heller efter för den delen.
– Jag är skittacksam för den har blivit lite ”classic” där. Jag tror den fångade en känsla i Lund runt 2002-2003, säger Öris.
Han blir tveklöst smickrad av det stöd han får och fått genom åren. Ändå vill han understryka att det inte är för publikens skull han gör musik. För honom är det självterapi. Och otroligt roligt så klart.
– Publiken finns ju inte med mig när jag sitter och skriver, och det är det enda jag bryr mig om. Där skriver jag inte för fansen. Det har jag aldrig gjort.
Om det rent personliga suget inte finns där, ser Öris ingen anledning att göra musik. Det är därför han bara spelat in ett soloalbum, och även därför han lagt micken på hyllan mer än en gång.
Denna kreativa egoism bekräftas dessutom av faktumet att han numera nästan aldrig uppträder. Inte heller tänker han ha någon releasefest. Han gästspelar gärna på någon av polarnas spelningar, men någon egen show är han inte intresserad av.
– Det handlar inte om att jag skiter i folk. Det handlar om att jag inte tycker jag får det jag är värd. Jag har gjort det där konsertracet innan och får inte ut något av det längre. Får jag inte 30-50 lax så tänker jag inte ens på det, och det får jag aldrig. Folk tycka vad de vill om det. ’Du har ju inte släppt nått på tio år’. Nä, absolut, men det är upp till mig hur jag vill göra.
Mer än sitt stöd, struntar Öris i kritiken. Alltsedan hans allra första verser har hatet duggat tätt. Det har främst rört sig om personer som känt sig kränkta eller bara allmänt bestörta av hans grova texter. Öris själv förstår att många kan bli provocerade. Det rör sig ju om texter som inte sällan har både sexistiska och homofobiska inslag. Samtidigt blir han fortfarande förvånad när han möts av hat.
– Folk har varit imponerande konsekventa i sitt hatande. Det har varit en konstant hatstråle. Det som förvånar mig med hatet mot just mig är att jag faktiskt aldrig har blivit något. Jag har aldrig ens varit påväg och någon har fått trycka ner mig, utan folk har hatat på en snubbe i underläge i nästan 20 år och kommer fortsätta göra det, säger han.
– Det beror på att jag back in the day har sagt helt sjuka saker. Det vi skrev då hade med orden och rimmen att göra. Det handlar om en vänlig konkurrens mellan rappare som driver det åt helvete för långt. Men det är såklart inte mina personliga åsikter. Men egentligen känns det rätt bra för det är folk jag inte känner till som står för saker jag hatar. Att överhuvudtaget som utomstående lägga sig i en musikform som man inte alls förstår sig på är något som jag hatar, fortsätter Öris.
Om den nya EP:n kommer tolkas som lika provocerande som tidigare låtar återstår att se. Om inte annat så planerar han att släppa en ny – betydligt hårdare – EP under nästa år. Öris själv kunde inte bry sig mindre. Han nås ändå sällan av hatet. Det är bara när någon av hans vänner visar honom som han tar del av kritiken. Och samma sak gäller ofta berömmen.
En sak som är han är säker på är att I Brist På Bättre Ord inte kommer få upp honom på topplistorna. Visst hade det varit roligt, tycker han, men det är absolut inget han eftersträvar. Han vill hellre fortsätta vara sig själv. Och så länge han är det, menar han, har han inga chanser att slå igenom storskaligt.
– Jag har aldrig sett mig själv som en kommersiellt gångbar figur. Du kan inte bygga någonting på mig. För om du sätter mig i den positionen kommer jag förr eller senare säga någonting som kommer plocka mig därifrån. Jag hör inte hemma där.
/// Emiliano Strauss
Foto: Christer Carlsson
