Kingsize mötte upp med Stockholm-rapparen aktuell med nya albumet "Till Slut" för att tala om inspelningsprocessen, texter och kommande albumprojekt med Näääk.

Jag vill inte dra för många långsökta paralleller mellan Nimo och Dr. Dre men man kan väl säga att vi har väntat ett bra tag på Stockholmarens debutalbum. Det är nästan så att det har börjat klia lite i öronen pga. väntetiden. Men nu, nu är den här! ”Till slut…”

Han har jobbat med erkända artister runt om i landet och är oerhört respekterad i olika läger i Sverige. Trots albumväntan så har han faktiskt jobbat på flitigt med musiken genom åren. Från egna mixtapes (”Brush från en annan mush” volym 1 och 2) till att göra låtar med kollegan Näääk och arbete med andra medlemmar i supergänget Safe House Staff. Men det är först nu det är dags för Nimo att släppa sitt debutalbum. Det är en av de där skivorna folk har surrat om i barer och på hak i flera år: ”När kommer Nimos platta?” eller ”Jag hörde att Nimos platta är klar!” och det senare har faktiskt varit sant, två gånger tidigare.

Skivan har varit med om en resa genom åren och har nu formats om från topp till tå. Efter ett par års arbete finns den äntligen ute och den har fått ett väldigt positivt bemötande av media och fans tillika. Efter att ha signat med Svenska Inspelningar/Universal finns alltså plattan ”Till slut” äntligen ute. För produktionerna står Matte Caliste, Pure P, Skizz, Beatslingers, Chapee och Jeansbjörn. Gästar gör givetvis vapendragaren Näääk, Abidaz, Masayah, Adiam Dymott, Newkid och Ison & Fille. En imponerande gästlista som är ett av många exempel man kan ta fram på att Nimo är en av de mest välrespekterade och högt aktade rapparna från Stockholms Söderort.

”Till slut” heter skivan och det är ett oerhört passande namn. Till slut kommer den. Äntligen?

– Till slut, det är verkligen så jag känner. Det är liksom tredje gången jag gör samma skiva och nu ska jag äntligen släppa den. Det är lite av en sten som lämnat bröstet. När jag tänkte på en titel till skivan så var ”Till slut” det enda rätta också.

Hur kommer det sig att du har gjort om samma skiva tre gånger och släppt den först nu?

– Första gången var jag inte nöjd med den. Jag tyckte att det var lite för plottrigt och att den inte hade ett sound. Andra gången var det för att jag bytte label, från Slang Musik till Universal. Det var i början av sommaren som jag signade med Universal och de sköt upp releasedatumet. Tanken var att jag skulle släppa innan sommaren, men så fick jag vänta lite och då började jag spela in igen. Då började jag successivt byta ut de gamla låtarna mot nya.

Hur mycket material från första gången du gjorde skivan är kvar på slutprodukten?

– Det är typ, en låt som jag gjorde då som är med nu. Sista låten, ”Koppen” med Adiam Dymott. Låten med Newkid hade vi också spelat in från början men den gjorde vi om helt, fast på samma beat.

Det här är ditt debutalbum men du har släppt ”Brush från en annan mush” volym 1 och 2 tidigare. Man brukar vanligtvis jämföra artisters utveckling mellan albumsläpp, men hur skulle du säga att du har förändrats och utvecklats sedan de släppen?

-Jag ser inte riktigt min utveckling på det sättet. Näääken brukar alltid påpeka att jag har utvecklats som fan, men det ser inte jag. Jag ser däremot att han har utvecklats rejält. Men ens erfarenheter har staplats på och man har lite mer att snacka om idag. Jag har blivit lite lugnare och lite mer bekväm i vad jag snackar om. Förut kunde jag snacka lite om vad som helst på låtarna men det fanns sällan något konkret budskap som jag ville framföra. Nu är det fortfarande dagboksstil som på mina mixtapes, men jag är mer noggrann nu och det finns en tanke bakom soundet på skivan. Men första gången jag spelade in den här plattan var jag inte så noggrann, då körde jag på lite som innan, som ett mixtape. Det är nog när man lyssnar på hela skivan i ett svep nu som man reagerar på tanken bakom soundet.

Det är flera olika producenter på skivan men det finns ändå en ljudmässig röd tråd på plattan. Har du önskat en viss typ av beats från Matte Caliste, Pure P, Skizz och resten av producenterna?

– Oftast så frågar producenterna vad jag lyssnar på annars. Om jag då säger UGK så kanske Matte Caliste ger mig ett beat som de skulle kunna ha rappat på. Men det känns som att många redan har koll på vad man låter bra på. Jag har precis tagit upp kontakten med El Sheriffo och han har börjat skicka beats till nästa projekt som jag och Näääken ska göra. Där är det samma som med Caliste, han kan göra precis det man vill ha. Ena sekunden kan man få ett Dr. Dre-beat och i andra ett minimalistiskt Ying Yang Twins-beat typ. Men så länge jag är nöjd med slutprodukten så spelar det ingen roll vilken sorts beat det är. Jag kör beat för beat och sen sätter jag ihop det till en enhet.

När jag intervjuade Näääk så pratade vi lite om det, huruvida man har ett ansvar för vad man säger gentemot sina (unga) lyssnare. Tänker du på dina texter mer nu för tiden, när lyssnarskaran har ökat?

– Både jag och Näääken har börjat tänka på det när vi giggar. Man kan göra spelningar för ungdomar och även om man kanske ibland pratar om en verklighet som de borde känna till så tar det emot att rappa om vissa saker för en 10-åring liksom. Det finns bättre sätt att lägga fram det på än att trycka upp det i deras face som att det är en tuff grej.

Kan ni då ändra setlistan inför vissa spelningar, kanske skippa en viss låt?

– Det har hänt. Men det är mest av respekt för arrangörerna, om de har ett drogfritt arrangemang så absolut. Jag kan dock tycka att det är skumt att de bokar in oss till det, men samtidigt kan man inte stå och vara för liberal framför den publiken, det är ändå folks barn.

Det är samtidigt svårt att censurera sig själv också…

– Absolut och jag tycker att det är fel att censurera sig själv. Men om jag vill prata om droger så kan jag säga att det här och det här är nice med det, men också att det här och det här är dåligt med det, förstår du? Jag vill inte säga att jag röker weed hela dagarna utan att ha några problem med det, för det är en lögn. Jag har gjort grejer som är fett keffa men jag har lärt mig av de sakerna och om jag ska rappa om det så kommer jag att berätta hela sanningen och inte spela häftig på något sätt.

Där har vi en slags utveckling som vi pratade om. Så hade du kanske inte resonerat för 5-6 år sedan?

– Nej precis, för 5-6 år sedan hade jag nog inte tänkt så. Men för 5-6 år sedan var jag inne i de dumheterna på ett annat sätt så jag såg de inte som jag gör nu, utifrån. Nu när man har lagt ner allt annat som inte har med musik att göra så märker man det. På de gamla låtarna… visst, det var jag då. Men jag hade kunnat lägga upp det på ett snyggare sätt än vad jag gjorde.

Men du ångrar inte de låtarna idag? Du kan fortfarande stå för texterna?

– Ja, absolut. Som sagt, det var fortfarande jag. Men om folk nu, 2012, tror att jag är samma snubbe som då… nej då har de helt fel. Visst, jag röker weed och jag gör de grejerna. Men samtidigt så sköter jag allt det andra, jag sköter mitt liv som jag kanske inte gjorde då.

Det är väl också så att fans inte alltid accepterar att artister utvecklas? De vill att en rappare ska låta som han eller hon alltid har gjort.

– Det är ju det. Jag kan komma på mig själv när jag hör Snoops senaste grejer att jag jämför med hans första platta… och undra varför han har förändrats. Men han utvecklas ju också, blir äldre och får andra värderingar. Eller Jay-Z som har gått från att vara en grym rappare till att också vara en affärsman, men det är en del av hans utveckling. Men för mig… utan mina tapes så hade inte detta album kommit, så det är klart att jag är glad och stolt över de grejerna också. Det har lett till det album jag nu släpper.

Kommer gamla Nimo Cheebs-fans att känna igen sig på ”Till slut” och på kommande släpp?

– Det tror jag. Jag hoppas det. Det är ju fortfarande jag, men däremot så har det ju hänt en massa grejer på de här åren, som jag snackar om. Men när jag gör låtar så tänker jag aldrig på vad jag ska göra för låtar. Jag sätter mig inte och tänker: ”nu ska jag göra en kärlekslåt”, det blir lite som det blir men det är jag hela tiden. Det har också blivit enklare för mig att skriva, det är enklare att berätta vad jag har gjort och vad som har hänt i mitt liv.

Du kommer att släppa en skiva med Näääk så småningom. Ni är två soloartister, som ofta jobbar tillsammans. Känns det som att folk klumpar ihop er två lite för mycket ibland?

– Inte direkt, vi har ju gjort det mot oss själva i så fall. Vi har valt att göra en massa låtar tillsammans, att turnera tillsammans. Men det är just för att vi är så bekväma med varandra och vi funkar bra ihop både när vi rappar och även utanför musiken. Jag har aldrig stått på en scen med någon och lyckats bli så samspelt som vi är när vi giggar… och när vi väl är i studion så känns det som det gjorde i början, innan kameror och innan att folk brydde sig egentligen. Vi har samma passion för det och vi har lika kul idag. Men jag har inget problem med att bli sammankopplad med honom, utan varandra hade vi nog inte varit där vi är idag.

Ja, ni har ändå det bästa av två världar lite grann. Ni kan jobba på eget håll men vill ni göra mer av en ”gruppgrej” så är det inte långt bort…

– Precis och det passar väldigt bra för oss med spelningar också, det blir en bra ruljangs på det. Jag kommer med en platta, så är vi ute och spelar med den, sen kanske Näääk släpper, sen kanske vi släpper något tillsammans… och vi är ute och spelar nästan hela tiden, vilket är skitkul. Det är skönt för då kan vi livnära oss på det, vi behöver inte sitta på Konsum eller vara på gatan och göra något kefft… vi kan göra det vi älskar istället, på heltid.

Ert kommande släpp då, hur långt har ni kommit på det? Har ni några producenter klara förutom El Sheriffo?

– Vi har inte kommit så långt än… Men Skizz kommer förmodligen att producera, Rusiak kommer förmodligen att producera något. Men vi har varit så inne på att turnera och våra egna solosläpp att vi inte har haft tid.

Det verkar vara så att ni går från det ena släppet till det andra, det är inte en lugn stund?

– Jag föredrar det så faktiskt. För då blir det inget glapp i jobbandet. Jag har märkt att om jag tar en semester och inte skriver något på två månader så måste jag komma ikapp igen. Man tappar väldigt mycket, väldigt snabbt. Men så länge jag får jobba med musik så är jag nöjd. Det är det jag känner är bäst med mitt liv just nu, att jag bara kan koncentrera mig på att göra låtar… och så har det verkligen inte varit tidigare, haha. Det är de senaste fyra månaderna som jag har kunnat lägga all fokus på musiken utan att något annat stör mig. Förhoppningsvis kommer det att märkas på låtarna som kommer framöver. Näääken är också i samma mode och båda två har blivit driftiga på ett helt annat sätt.

Skönt att kunna nå det stadiet. Trodde du för några år sen att du skulle hamna där?

– Jag trodde aldrig att jag skulle nå det stadiet med svensk rap. Jag har alltid sett på det som en grej som är fett kul att göra, men jag trodde aldrig att det skulle kunna betala hyran tack vare rap och ändå ha lite pengar kvar. Jag tror att YouTube och Spotify ändrade många svenska rappares livssituationer. Det känns som att hela nöjesbranschen har börjat respektera svensk rap på ett helt annat sätt också. Nu ser du plötsligt Mohammed Ali på Nyhetsmorgon… eller Ison i juryn på X-Factor. Det hade inte hänt för några år sedan, inte en chans. Det har vi Spotify och YouTube att tacka för. Det finns inga som har så många views och så populära videos som rappare här i Sverige.

Det har väl blivit lättare att få spelningar runt om i landet också?

– Ja, helt klart. Kidsen sitter inte på iTunes liksom. Kidsen sitter på Spotify och YouTube, eller laddar hem. Det är kidsen som ser till att vi får spelningar. Arrangören bokar dig inte för att de tycker att du är bra, de bokar dig för att de vet att de kommer att fylla sin lokal. Så jag är svinglad över hela internetmarknaden. I början var jag skiträdd för den och trodde att det skulle bli musikens undergång men så blev det inte, speciellt inte för den musiken vi håller på med. De förutsättningarna som internet har skapat gör också att jag, och många med mig, bara blir mer och mer motiverade för att släppa mer fet musik… och mer kommer att komma!

Kolla in Nimos debutalbum ”Till slut” som finns ute nu, på Spotify och iTunes! Framöver kan vi alltså se fram emot ett gemensamt släpp med Nimo och Näääk också. Vi längtar redan!

Text: Alexander Kihlström Foto: Marko Holmgren