Från Kingsize Magazine #5 2021.

Det har gått fem år sedan 22-åriga Naod äntrade scenen via talangtävlingen Nästa Nivå. Sedan dess har han varit ett pålitligt inslag på scenen som hela tiden fortsatt prova nya saker. Den ambitionen fortsätter på nya EP:n ”TOP GUY”, som även syftar till att omdefiniera begreppet som historiskt förknippats med att vara en gangster. Nyligen öppnade han även för Burna Boy på Hovet i Stockholm.

Det känns nästan absurt att prata om en 22-åring som en erfaren rappare. Men faktum är att Naod varit med ett bra tag nu. Sedan debutsingeln ”Dö rik”, som också var ett resultat av hans medverkan i talangtävlingen Nästa Nivå, har det gått fem år. Under de åren har han bjudit på en rad framgångsrika singlar och hela tiden legat och bubblat på den svenska rapscenen. I år har han dock tagit nya kliv och nått nya nivåer av framgångar.
– När jag lutar mig tillbaka och tänker på det, då kan jag känna det. Men samtidigt känns det som att jag fortfarande står utanför fritidsgården och rappar. Fattar du vad jag menar? I mitt huvud är det så… rushigt. Man hinner inte tänka att ”okej, nu går det bra”, så det är lätt att känna att ingenting har hänt men om man kollar på vad som hänt så går det bra asså.

Vad skulle du säga är den största skillnaden i ditt arbetssätt om man jämför med, säg, tre år sedan?
– Det är mer seriöst nu, jag har ett team runt mig och allting är mer regelbundet. Jag är mer i ansiktet på folk och när man syns oftare så det ger det en mer seriös känsla.

Något som är speciellt med Naod – och som på många sätt trotsar tidens lagar inom dagens musikklimat, inte minst inom hiphopgenren – är att han skulle kunna beskrivas som en ”slow burner”. Precis som beskrivet ovan har han hela tiden funnits med och hållit en hög nivå, utan att få överdrivet mycket uppmärksamhet. Något som han är fullt medveten om och reflekterar insiktsfullt kring.
– Ja, asså ibland har man önskat att det hade gått snabbare, men samtidigt känner jag att det var tur att det inte tog ett år. För då hade det tagit ett halvår att falla ner. För dom flesta som kommer upp snabbt, försvinner lika snabbt. Det har varit flera som gått förbi mig och sen hamnat bakom mig. Så i slutet av dagen tackar jag Gud för att det har gått långsamt för mig, för dom som rappade när jag kom finns inte ens kvar. Det kanske är två av tio som är kvar och gått förbi mig. Jag tror att den här vägen håller längst.

Det började dock med full fart. Som 17-åring deltog han som sagt i talangtävlingen Nästa Nivå och blev av bedömare som Linda Pira, Chapee och Tommy Black utvald som en av vinnarna. Med den förstnämnda som coach fick han bege sig till New York för att spela in sin första singel i karriären: femårsjubilerande ”Dö rik”.
– Det var nice. Det var mycket som var nytt! Ena dagen står man i centrum och andra dagen ska man till New York. Jag tror inte ens jag hade varit någon annanstans då. Jag tror inte ens jag fattade vad som hände. Jag minns att jag skrev texten där borta och dom ändrade i den för att det var för mycket ”orten”. Men nu är allt som funkar typ orten! Fattar du? Men dom tyckte det var för mycket ”ghetto-stil”… Så jag fick skriva om och allt medan dom filmade, det var rätt stressigt. Produktionen att göra det avsnittet var jobbigare än att göra låten. Men allt var ju häftigt, att vara i New York och den feta Red Bull-studion.

Karriärens första stapplande och hungriga steg togs sedan sida vid sida med Rågsved-kollegan Jireel, då de tillsammans rappade som en duo.
– Det var fritidsgården! Dom tiderna du vet. Vi var vänner och spelade in musik tillsammans. Sen gick vi skilda vägar, det var inte så mycket djupare än så. I Rågsved, det är så många som rappar!

Jag minns den tiden också, det fanns sjukt många duktiga rappare därifrån!
– Jag tror det var typ 15 rappare som var väldigt aktiva under den perioden. Vi tänkte inte ens utanför Rågsved på den tiden, för det fanns så många rappare. Du var tvungen att vara bra! I andra trakter kanske det finns en rappare, men det här var överdrivet. Du släpper en låt, sen släpper han, sen släpper dom! Det var så och om du inte kom med din A-game och var i studion varje dag… och studiotider var svårt för det var en fritidsgård som 15 rappare skulle hinna spela in i. Så på två veckor hade du en dag och då var du tvungen att vara redo och göra det bra.

Vi pratar en stund om Rågsved runt mitten av 10-talet, då ett flertal rappare som Lokal, Patryk, HD, Barwari, Fiidow och för all del Jamkid höll sig enormt hungriga och aktiva. Men precis som Naod nämner i början av vår pratstund är det inte många som fortfarande rappar idag. Åtminstone inte som sitt karriärsval. Jag frågar honom vad som gjorde att just han orkade fortsätta.
– Det som fick mig att orka var att jag ville ha ett stabilt liv där jag kunde ge mat till min familj och folket runt mig. Sen självklart min kärlek för musiken också. Jag hade så mycket motvind mot mig och jag kunde inte acceptera att det alltid skulle vara så för mig.

Men det var heller ingen självklarhet för Naod att bli rappare. Likt många andra ville han bli fotbollsproffs. Efter att ha börjat i Rågsveds IF provade han lyckan i Enskedes hyfsat framgångsrika förening och kom senare till AFC Eskilstuna, vars A-lag häromåret huserade i Allsvenskan.
– Jag ville bli bollare. Det var allt jag gjorde. Om jag inte svarade i min lur kunde du hitta mig på IP. Men när jag spelade i AFC fick vi någon ny bitter tränare som jag inte kom överens med.

Men rap blev det och sedan 2020 är känslan att Naod har lagt i en växel. Med det genomgående starka albumet ”BABY NINE 2” och 2021 års ”Naod vs Nine” i ryggen har han på senare tid stakat ut ett nytt sound. Nämligen UK-drill. Något som han själv menar var mer eller mindre en slump.
– Drill råkade bara komma. Jag har aldrig tänkt mig själv göra en drill-låt. Jag ville testa att göra något nytt i studion och drill var typ det enda jag inte hade gjort. Jag har provat typ allt under min karriär, det finns typ inget jag inte gjort. Men jag spelade in ”TWIST N TURN” och när jag såg reaktionerna förstod jag hur fet den var. Från början tyckte jag inte den var så bra.

Men ”TWIST N TURN” är inte bara bra, utan skulle också kunna beskrivas som en game changer inom svensk hiphop. Förutom att det var Naods första drill-låt, var det också en av dom första som fick stor spridning och fick fler rappare att haka på stilen. Låten har i dagsläget mer än 3 miljoner streams på Spotify och blev även upplockad av Ebro Darden och radiokanalen Apple Music 1.
– Det var faktiskt jävligt fett. Att det hände mig! Du vet Ebro, alla har kollat på varenda freestyle som har släppts på Hot 97 sen man varit liten. Sen sitter han där och spelar din musik. Ebro är ju värsta hataren och ska alltid roasta rappare, så att han sitter där och säger att det här låter cok bra, då tänker man ”god damn”. Om Ebro säger att något är bra, då är det bra, fattar du vad jag menar? Det var stort för mig.

I samband med detta skrev du en liten pik till dom som sagt att du aldrig skulle spelas på amerikansk radio och även på ”Naod vs Nine” nämner du ofta att folk har hatat och tvivlat på dig. Har det varit mycket så?
– 100%. Det har varit cok mycket. Men det har inte varit så att jag har tagit det personligt, för det är en del av leken. Alla kommer inte stå och heja på dig. Det kan vara din närmsta grabb, han kan stå och hata på dig, fattar du? Och jag har sett sånt där med egna ögon innan det ens hänt mig. Sånt där chockar inte mig, speciellt i den här branschen. It is what it is, men jag kommer låta dom veta att jag inte glömmer det. Och om du har hejat på mig så vet alla som känner mig att jag hejar på dom tio gånger mer. Det är bara sån jag är.

Nu ska framgångarna följas upp av den nya EP:n ”TOP GUY”, som släpptes den 5 november. Ett projekt som han beskriver som en utökad version av sitt förra album.
– Det är som ett experiment. Eller inte experiment, för jag har gjort alla dom genrerna innan. Men jag har en r&b-låt, en drill-låt, ”Slide” som jag nyss släppte och ”Playboy”. Det är som typ alla mina projekt, det finns allt! Jag tror det enda som inte finns med här är afro. Annars är varje låt helt olika genres. Det kändes rätt att avsluta året så. Det är som en extended version av albumet typ.

Tidigare i år släppte Naod ”Naod vs Nine”, vilket också är albumet han refererar till. Precis som föregångaren ”BABY NINE 2” är det ett spretigt projekt, men på bästa tänkbara sätt. Ett album som är svårt att tröttna på, något som Naod också menar är hela poängen.
– Det är det som är grejen, det gör att man kan pumpa dom länge. Jag lyssnar själv på album med Lil Durk och Lil Baby och dom… det är bra musik men efter ett tag tröttnar man. Tre låtar åldras bra, men det är svårt att hålla isär allt. Jag vill nästan att varje låt ska låta olik dom andra. Det är bara positivt i mina öron.

Men en annan ambition Naod har med EP:n är att förändra just uttrycket ”top guy”. Ett uttryck som länge har förknippats med att vara en gangster och som förstärkts av populärkulturen, genom exempelvis Netflix-serien med den UK-anpassade titeln ”Top Boy”.
– Folk tror att en ”top guy” bara är någon som står på hörnet och langar, yäni. En top guy är en människa som står bakom sina ord och har sin heder, följer sina koder och gör rätt för sig i varje situation. Det är inte lätt att vara en top guy, men en top guy kommer vara en top guy i varje situation och göra rätt för sig. Det behöver inte vara en kille heller, det kan vara en tjej. Det är vad en top guy är för mig, en människa med heder som man kan respektera i varje situation han eller hon hamnar i. Så jag ville bara make that shit clear.

Jag frågar Naod om han tänker mer på samhälleliga problem eller missuppfattningar nu när han blivit äldre, då han också medverkade på Ison & Filles remix av klassikern ”Lägg ner ditt vapen” 2019. Men det ska visa sig finnas en helt annan anledning till att han ville medverka på låten – och svaret har förvånansvärt lite med Ison & Fille att göra.
– Jag minns att han som sjunger refrängen heter Ismael och han jobbade på vår skola när vi var små. Vi brukade alltid stöta på honom och det var liksom ”ey, det här är vår lärare!”, förstår du? Haha. Så när jag fick höra om låten var det mer än något annat att vi pumpade den låten när vi var små och Ismael, han tog hand om oss mer än vad en lärare egentligen ska göra. Han brukade alltid lära oss saker och snacka med oss, du vet. Så när dom frågade mig om låten var det att ”110%, jag måste göra det och ha en låt med Ismael”.

Det var inte för att få jobba med Ison & Fille då? Haha!
– Jo, asså jag har fett med respekt för dom också! Speciellt Fille, han har alltid varit en stand up guy. Du vet, det är inte många av de äldre som ger kärlek till en ny artist men speciellt Fille har alltid varit skön. Så jag menade inte att det inte var fett, men att få vara med på en låt med Ismael – det var det som var hela grejen för mig.

Men apropå UK-scenen så släppte du ju faktiskt redan 2017 en låt med titeln ”London Thing”. Inte för att det är en drill-låt, men har du haft en kärlek för UK-scenen länge?
– Jag har mycket släkt där. Så på loven och sånt brukade vi alltid åka till mina kusiner och sånt. Jag har alltid vetat vad som händer där borta, även om det inte har varit så populärt här i Sverige förrän nu. Men jag har alltid varit connected till just London.

Du kan inte fira EP-släppet för hårt, för dagen efter ska du öppna för Burna Boy på Hovet. Hur känns det?
– Sjukt. Vi satt och snackade om att ”ey, Burna Boy kommer, vad sjukt om vi hade kört då”, och så vidare. Sen går det typ två veckor och någon ringer mig och säger att dom vill ha mig på spelningen. Jag tror inte restriktionerna hade släppts än så jag fattade ingenting. Det blir som att få fira EP:n med Burna Boy, haha.

Intervju: Malkolm Landréus
Foto: Art by Esse