Intervju med Matias Varela – om hiphop, karriär, drömmar & ”Point Break”

Från vardagsflykt till verklighet.

Som 11-åring drömde han sig bort genom karaktärerna på tv-skärmen, nu är Matias Varela aktuell med Hollywoodfilmen ”Point Break” som har svensk biopremiär den 5:e februari.

– Att drömma så stort, att åka till USA och göra film, det var alldeles för stora drömmar. Jag hade inte det självförtroendet att våga drömma på det sättet, säger Matias Varela till Kingsize Magazine som träffar skådespelaren för att prata hiphop, karriär, drömmar och den nya Hollywoodfilmen ”Point Break”.

Matias Varela föddes år 1980 och i tonåren, i början på 90-talet satte hiphopen avtryck på honom och hans intressen. Han ville bli rappare. (red anm: se några av Matias favorit-hiphoplåtar längst ner i artikeln).

– Jag blev äldre och jag insåg att jag kan inte kan rappa. Jag växte upp i den musiken och runt 1992 så började hiphop bli ,mer eller mindre, en etablerad genre. Och vi gick runt med baggy jeans, folk skrattade och tyckte att vi såg helt galna och konstiga ut men då ville alla hålla på med hiphop.

Filmintresset började gro redan när Matias var i 11-årsåldern. Hans föräldrar hade skaffat TV och Matias började även umgås med personer vars föräldrar jobbade inom kultur.
– Och vännernas föräldrar hade VHS-samlingar som var stora som bibliotek, berättar Matias.

Var det eskapismen eller ville du vara som skådespelarna?

– Det var vardagsflykt till en början så klart. Men sen utvecklades det till ett genuint intresse. När jag blev äldre började jag inse att ” Å, det här är ett hantverk det här är ett jobb”. Och då var jag intresserad som ett jobb.
– Jag ville jobba med det rätt tidigt, när jag var ungefär 14 år. Sen kändes inte det lika verkligt som att det kunde hända på riktigt. Det var en annan tid. Det kanske låter lite som att det har hänt så fruktansvärt mycket. Jag är bara 35 år gammal; Det är ingenting! Men jag växte liksom upp i en analog värld. Vi hade inte internet. Det var inte så jävla lätt att dra till Thailand på semester, dra och hälsa på en kompis i Japan, dra på Coachella eller LA. Det funkade inte på det viset.

– Så att drömma så stort, att ” Å jag ska åka till USA och göra film”, Det var alldeles för stora drömmar. Jag hade inte det självförtroendet att våga drömma på det sättet. Det var ju inte förrän långt senare, när jag var nästan 30 år och hade börjat jobba i Sverige som jag tänkte ”okej jag kanske kan leva såhär det här kanske kan bli ett yrke för mig på riktigt”. När jag började tänka i de banorna var jag redan vuxen.

Just actionfilmer, är det din favoritgenre?
– Inte på det sättet att jag håller action eller thriller högre än någon annan genre. Det är mer än en tillfällighet att jag hamnat mest i den genren. Jag får den frågan ibland och jag vet inte jag har inget riktigt svar på varför det är så. Jag har det jätteroligt på jobbet och jag är tacksam. Jag trivs bra i mitt fack om det är det du undrar? Haha!

Haha det var faktiskt min nästa fråga. Just det här med att hamna i ett fack, du vet hur vissa skådespelare alltid får samma typ av roll, vissa kvinnor får alltid vara ”the boss lady” och vissa skådespelare får alltid vara ”tönten”. Hur ser du på det, men just att hamna i ett sådant fack som skådespelare?
– Ja du, det är en komplex fråga. Det är marknaden eller arbetsgivare som sätter olika skådespelare i fack. Jag tror inte det är någon skådespelare som säger ”det här mitt fack det här är det jag ska göra”. Jag tror att de kanske får den typen av roll för att de gjort det en gång väldigt bra. Sen kanske de gör de en gång till väldigt bra och sen en tredje gång bra och sen tänker arbetsgivaren att ”varje gång vi behöver någon som gör denna typen av roll så ringer vi honom/henne för de har spelat bra tidigare ”. Problemet är att om man som skådespelare upplever att man hamnat i fel fack. Eller får göra saker man inte vill göra. Om man hamnar i ett fack där man trivs och tänker ”fan va kul”, då är det något positivt. Och jag tror det är väldigt individuellt. Jag är glad i alla fall!

Vardagsflykten som barn blev senare yrkestiteln. 2000 medverkade han i TV4:s såpa ”Nya tider” och fick därefter olika mindre roller. Det dröjde nästan tio år tills han fick sitt genombrott som ”Jorge” i ”Snabba Cash”. Matias hade läst Snabba Cash och när han hörde att boken skulle bli film tog han tillfället i akt.

Du ringde upp regissören och mer eller mindre sa att ”Jag ska ha rollen som Jorge”- var kom drivet ifrån? Det är ju inte så vanligt att ringa upp någon och säga så ?

– Det var ett otroligt medvetet val från min sida. En vetskap om hur Sverige ser ut, om vi nu ska bli politiska. Jag fattade att om jag någonsin ska ha en chans att få en plattform att bygga en yrkeskarriär på så måste jag få en roll som har så pass stor genomslagskraft så jag kan etablera mig på en film eller två filmer. Det är så det brukar funka. Jag var 28 år gammal och hade redan försökt och misslyckats med små roller. Och för mig då, som inte är etniskt svensk som du ser, så är det ännu mer komplext för det görs inte så många bra roller som inte är etniskt svenska i svenska filmer.
– Det görs en och annan bi-roll. De slänger in en invandrare så det blir lite mörker i allt ljus färgmässigt typ. Annars görs det inte riktigt mastiga porträtt av personer som inte är etniskt svenska. När jag förstod att de ska göra film av ”Snabba Cash” så förstod jag att det här är min enda chans. Om inte jag får den så får jag sluta drömma om film och rusta om för framtiden och vad jag ska göra på lång sikt. Jag såg det som min enda chans.

Actionfilmen Point Break är en modern version av filmen från år 1991, med samma titel. Den handlar om FBI-agenten Johnny Utah som upptäcker mönster mellan brotten som begåtts av en grupp spänningssökande elitidrottare, då Utah själv har ett liknande förflutet. Utah infiltrerar gruppen, där bland andra karaktären Grommet som spelas av Matias Varela ingår, för att kunna sätta dit dem. Filmen skildrar förutom natur och äventyr som livsstil, brödraskap och lojalitet.

Det var Matias agent som tipsade honom om rollen som Grommet, efter att ha läst manuset och bad Matias göra det samma. Matias nappade, spelade två dagar senare in en provfilm i sitt kök hemma i Stockholm. Därefter skypade han med regissören som meddelade att Matias fått rollen. Trots att han just nu blir intervjuad för att ha medverkat i en Hollywoodfilm är han jordnära och tacksam. När jag frågar om han hellre spelat en annan roll i filmen är svaret glasklart:

– Nej. Jag försöker se livet som att glaset är halvfullt istället för halvtomt. Vi lever i en tid där alla bara vill ha mer och mer. Alla 90-talister håller på med 150 miljoner grejer samtidigt. Jag är glad för det jag får. Det är en Hollywoodfilm för 100+ miljoner så jag är glad att jag ens får vara med. Så som jag har vuxit upp, oddsen på att det här ska hända är ju matematiskt så himla små så min tacksamhet är större än min vilja att stå i centrum och säga att ”jag är störst”- det är inte så viktigt för mig.

Filmen Point Break har spelats in i en rad olika länder och miljöer så som: Tahiti, Tyskland, Österrike, Schweiziska Alperna, Italienska Alperna, Italienska Rivieran och Venezuela. Skådespelarna har därmed befunnit sig på platserna och i miljöerna som uppges i filmen, vilket är utmärkande då man egentligen inte måste det vid filminspelning tack vare dagens teknologi.
– Det är därför jag märker att man måste göra de här intervjuerna för det är alltså noll green screen i filmen, på riktigt! När de hoppar och flyger- det är på riktigt!

Det är helt sjukt!
– Ja! Motorcyklarna genom fönstren är på riktigt, motorcykeln i början när de hoppar är på riktigt.

Inte ens stuntartister?
– Nej inga stuntmän, utan de som är med i filmen är bäst i världen på det. När de skulle göra en klättringscen så tog de in Chris Sharma (professionell klättrare), och vid snowboardscenen hade de med Xavier De La Rue(professionell snowboard åkare). Och jag hoppas att folk går och ser filmen av den anledningen för den är gjord på ett gammal dags sätt. Förr i tiden var folk tvungna att göra på det här sättet.

Men fick du gå någon utbildning?
– Ja. På riktigt! Det tog lång tid innan vi ens skådespelade. De första 5-6 veckorna det var klätterkurser, träning, lära sig att köra motocross, skjutövningar med vapen. Det är det som är det häftiga med den här typen av produktioner, de har såna jävla resurser så att om de verkligen vill att nån ska komma dit så fixar dom det. De ville ha en dj och då finns det en snubbe som heter Steve Aoki som tar 500 000 dollar per gig…

Inom parantes bara; Han var bara med i typ en sekund!
– Ja han var bara med i en sekund. Det var någon som ba ”han är ju cool” och mycket riktigt några dagar senare så är han där. Står och lirar skivor i en jättevilla och jag har ingen aning vilka summor de slängde fram för att han skulle dyka upp men det lär inte vara några småpengar.

Skådespelaren Tobias Santelmann som spelar karaktären ”Chowder” i filmen är norrman och bekant med Matias sedan tidigare. Under en sceninspelning bestämde Matias och Tobias sig för att prata svenska och norska i en av scenerna.
– Vi fick feeling och ba freestyle in någonting på svenska och norska och vi kände att men det här var coolt. Dom ba ”Nej, det här är inte häftigt. Sluta!” Det var too much och regissören ba ”Nu pratar ni något jättekonstigt nu måste ni sluta på en gång!”

Om rollen som Grommet i Point Break har öppnat upp Hollywood för honom kan han i nuläget varken svara på eller avgöra. Men han har fått en roll i filmen “Assassin’s Creed”(som har premiär i slutet på 2016). Men rent karriärsmässigt underlättar rollen i Point Break Matias framtid ur flera aspekter: Nu vet branschen att han kan skådespela på engelska samt att han är en pålitlig person att anställa.

– Det är vad det handlar om. Det skulle kunna vara Point Break, det hade kunnat vara ”Days Of Our Lives”. Nu kan mina agenter visa det här för folk och säga “titta han kan prata engelska”. Det är det som är skillnaden.Om någon skulle fråga ” vad har han gjort då?” Då kan man hänvisa till Point Break och då kan folk relatera. Och på det sättet var det lättare för mig att få Assassin’s Creed. Inte för att jag var så fantastisk i Point Break, men det visar att regissörerna litar på mig. Dom kollar ju så klart om jag i tid, om jag var duktigt och då känner även andra att de kan anställa mig. Samma sak är det med Sverige. Om du gör en tv-serie här en gång och så funkar det: Du kommer i tid, är duktigt och inte tror att du är bäst i världen och allt det där, så öskar chanserna dramatiskt att du får ett ytterligare jobb och då leder det i sin tur till nästa sen så håller man på så där.

Point Break har biopremiär i Sverige idag 5:e februari. Biljetter via SF.se