För ett par veckor sedan fick Harald Broström en pratstund med den albumaktuella duon som idag släpper "The Heist".

Det är inte varje dag som ett namn i XXL:s årliga ”Freshman Class” dyker upp i Stockholm. Kanske är september månad unik, för inom ramen av fjorton dagar spelar både Machine Gun Kelly och Macklemore i vår huvudstad. Tillsammans med bland andra French Montana, Iggy Azalea och Danny Brown utgör de en tio rappare lång lista som enligt den amerikanska tidsskriften kommer att braka igenom på bred front under 2012.

– Att få ett erkännande på den nivån… Det var grymt att åstadkomma något sånt. Jag har alltid velat vara med på XXL:s omslag, som definitivt är det största hiphopmagasinet i staterna – kanske till och med i hela världen, säger Macklemore när Kingsize träffar honom drygt en timme innan spelningen i Stockholm.

– Det här året hade XXL en väldigt stor spännvid på sina freshmen. Det var artister på storbolag, co-signs, artister med enorm fanbase, artister som har haft internetbuzz – och jag tror att vi också representerade en egen nisch där. Det var en riktigt stor ära… en av sakerna i min karriär som jag är mest stolt över.

Anledning till att Macklemore pratar om sig själv i plural heter Ryan Lewis, är hans producent och sitter till vänster om honom i logen. Duon håller på att beta av de sista dagarna på sin europaturné innan de sätter sig på planet tillbaka till Seattle och USA. Det är bara ett par veckor innan kommer att släppa sin gemensamma debutfullängdare, ”The Heist”.

– Det ska bli sjukt spännande! Samtidigt finns det nästan inget mer smärtsamt än att färdigställa ett projekt och sen behöva vänta i två månader för att visa alla. Man är nervös, det blir massa förväntningar, man vill ha bra recensioner. Det är en blandning av spänning och lite ångest, konstaterar Ryan Lewis.

– Men jag är superstolt. Även om folk bara kastar skit på det, vilket jag inte tror kommer hända, kommer jag ändå vara sjukt stolt över varje låt.

”The Heist”, vad kommer titeln ifrån?

– Namnet handlar om att man som oberoende artist tar saken i egna händer utan att lämna över något till ett storbolag. Det finns inget bättre sätt att beskriva det än som en stöt: man går ut och tar något som man inte får – men som finns inom räckhåll. Nu kände vi att det fanns inom räckhåll, berättar Ryan Lewis

När de två senare kliver upp på scen får de snabbt näst intill utomplanetärt stöd under ” Can’t Hold Us” och ”Thrift Shop” – två låtar från den kommande skivan. Macklemore gör sitt bästa för att bjuda tillbaka: han dansar på ett V.I.P-bord, blir nedsprutad med öl och brottas skrattande med gärningsmannen. Han proklamerar att det är första gången som duon är i Stockholm – i affärer. Men han har varit här tidigare, 2008. Vännen och producenten Matte Caliste minns tillbaka:

– Det var inte direkt raprelaterat, han var ute på en hitta-sig-själv-resa i Europa och kom förbi Stockholm. Vi hade träffats via gemensamma vänner redan 2003 när jag och Tom (Piha) var i Seattle. Sen producerade jag två spår på hans ”The Language Of My World” 2005. Då var det en ganska renodlad backpacker-hiphop. Nu har han hittat en stil som inte är för komplex – men inte heller fördummande. Låten ”The town” binder ihop dåtidens och nutidens Macklemore rätt bra, berättar Matte Caliste.

”The town” handlar om hemstaden Seattle, högst upp i USA:s nordvästra hörn. Staten Washington, där Seattle är den största staden, har fostrat flera stora och viktiga namn inom grungen: ”Nirvana”, ”Alice in Chains” och ”Pearl Jam”. Men stadens hiphopscen har, bortsett från den gode Sir-Mix-A-Lot, generellt haft svårare att nå ut till en bredare publik.

– Seattle är ett ställe som främjar kreativitet eftersom det regnar hela tiden. Du måste hänga inomhus – och om du är kreativ är det kanon, det inte finns inget som stör dig. Regnar det är vi studion, även om det är soligt är vi studion, haha. Men det är lättare att vara i studion när det regnar. Då är du tvungen att jobba med ditt hantverk, säger Macklemore. Den 29-årige Ben Haggerty (som är Macklemores dopnamn) och producenten Ryan Lewis träffades via Myspace. Tillsammans släppte de ”The VS. EP” i slutet
av 2009.

Vad är det som gör att ni fortfarande håller ihop?

– Allt är tack vare det där första mötet på Myspace, flinar Macklemore.

– Vi är riktigt bra polare. Jag tror att det hade varit för jävla svårt att jobba länge med någon som man inte kommer överens med utanför musiken. Jag och Ben har en bra vänskap, en bra affärsrelation men vi har också liknande smak när det kommer till det konstnärliga. Absolut inte identisk smak, men vi värdesätter samma grejer inom musiken, säger Ryan Lewis.

Vad har hänt sen ”The VS. EP”?

– Vi har gått ifrån att knappt ha några fans alls till att få möjligheten att turnera och kunna sälja slut på platser runt om hela världen. Vi har hamnat på tidningsomslag, miljoner människor ser våra videos. Det har varit en enorm utväxling, otroligt utvecklande och mycket hårt arbete, säger Macklemore.

Vad har tanken varit bakom ”The Heist”?

– Så här: det är sjukt svårt att vara artist 2012. Vi började från noll, tog det lilla vi hade och försökte göra oss ett namn. Det här albumet går långt tillbaka. De äldsta låtarna är flera år gamla, så albumet har fångat flera olika steg och skeenden i livet under de senaste åren. Från att ha gjort vad man kunde i sina föräldrars källare till att ha ständig medvind och turnera runt jorden. Därifrån har vi samlat det bästa, säger Ryan Lewis.

Rent sound- och beat-mässigt, vad säger du om resultatet, Ryan?

– Jag har aldrig varit en beat salesman som gör beats för snabba cash. Många av beatsen till ”The Heist” är beats som jag har samlat på mig under åren. Jag menar, även innan jag jobbade med Mack, så gillade jag verkligen honom som en MC och höll några beats åt honom. Första versionen av ”Can’t Hold Us” gjorde jag 2007 – det var i en annan tid av livet, men jag behöll det, för jag visste att det var något speciellt.

Vi började med att prata runt ämnet ”heta rappare 2012”. Schoolboy Q och Ab-Soul lägger varsin feature på plattan, hur var det att jobba med dem?

– It was dope! ”Q” är min homie, jag har känt honom några år och ville verkligen ha med honom på en låt. Han råkade vara i Seattle och så vi passade på att kicka några dagar. He knocked his verse out, säger Macklemore.

– Ab-soul träffade jag genom ”Q”. Jag hade en låt som jag visste skulle passa honom perfekt, skickade den till honom och han skickade tillbaka den efter bara några dagar. Top Dawg och Black Hippy innehåller generellt några av mina favoritrappare just nu, så det är kul att få med båda två. Det var väldigt organiska samarbeten. Det var inte genom något manegement eller någon betalning för en feature, jag ville göra något där det fanns en ömsesidig respekt. Det är så bra musik ska skapas.

Skribent: Harald Broström

Foto: Salome Petros