Kingsize-skribenten Rakiya Nurhusein träffade Mac Miller på ett hotell i London häromveckan för att tala om nya skivan "Watching Movies With The Sound Off", hans samarbeten med Pharrell Williams och Tyler The Creator samt producent-alteregot Larry Fisherman.

Albumaktuelle Mac Miller är i London och jag träffar honom på ett hotell på västra sidan av stan. Han möter mig i receptionen iklädd en Kurt Cobain t-shirt och mjukisbyxor, han sätter sig ned och ber om ursäkt för att han är sen (vilket han inte är). Det första jag lägger märke till när han sätter sig i soffan mittemot är alla hans tatueringar. Han slänger upp benen på bordet, dricker lite av sin Starbucks iskaffe och frågar om jag vill ha. Mina första tankar är att han verkar vara lite udda, kanske tillochmed lite svår att hålla en bra konversation med. Det visar sig senare att jag har fel, Malcolm är en riktigt trevlig och charmig kille.

Med sin unika stil är Mac Miller en utav de populäraste rapparna just nu. Den mycket omtalade artisten ifrån Pittsburgh, Pennsylvania hade redan vid tonåren hunnit släppa ett antal mixtapes samt blivit väldigt populär både i rapkretsarna hemma i Pittsburgh och på nätet. När Mac var ungefär 18 år började han få väldigt mycket uppmärksamhet, det märks då skivbolagen börjar visa intresse för artisten. Mac väljer att signa ett skivkontrakt med ”Rostum Records”, inte bara för att de är baserade i hans hemstad, men också för deras koppling till Wiz Khalifa som är Mac’s vän.

– Jag och Wiz representerar ju Pittsburgh, det är vår stad. Allt handlar om, och är pga Pittsburgh!

Att Mac älskar sin hemstad Pittsburgh och har en hel del stolthet för staden han växte upp i är ingen hemlighet. ”Wanna be buried in my Pittsburgh jersey bitch” rappar stjärnan på sin låt ”Day One: A Song About Nothing”. Den unga rapparen pratar ofta om att ge tillbaka till staden han aldrig flyttat ifrån och hoppas kunna starta ett projekt för ungdomar med intresse för musik. Idén kring detta projekt är att de som deltar skall få tillgång till instrument och prova på att spela in musik i en studio, vilket var svårt för Mac själv att få göra när han började rappa eftersom det var så dyrt med studiotid.

Mac Miller’s första album ”Blue Slide Park” (Rostrum Records) sålde 145 000 exemplar veckan det släpptes och Mac blev då den första oberoende artisten med en platta som toppade listor sedan ”Tha Dogg Pound” 1995. Mac Miller har haft en händelserik start på sin karriär med både upp-och nedgångar. Han fick även uppleva hur tufft det kan vara i branschen när han förra året hamnade i blåsväder då legendariska rapparen Lord Finesse stämde honom för att ha använt ett av hans beat på sin låt ”Kool-Aid and Frozen Pizza”.

2013 har iallafall börjat bra för Mac, tv-serien han har medverkat i, ”Mac Miller and The Most Dope Family”, på MTV2 blev en hit och fortsätter med säsong två nästa år. Han ska ut på två turnér, en med start redan i sommar och ”Complex Magazine” har nämnt 21 åriga rapparen till ”Man Of Next Year”. Med en framgångsrik platta och åtta mixtapes bakom sig släpper han nu sitt nya album ”Watching Movies with The Sound Off”. Det efterlängtade albumet som släpps 18 juni gästas utav några av de populäraste rapparna just nu, som tex ScHoolboy Q, Action Bronson, Earl Sweatshirt och Ab-Soul.

Du var väldigt ung när du började rappa och spela instrument. Visste du redan då att du skulle fortsätta och göra det på den nivån som du gör idag?

– Det var alltid min plan, det jag ville göra och det var alltid min dröm. Man kan ju inte veta hundra procent, men jag lade alla mina ägg i en korg som man säger. Det var antingen detta eller så vet jag inte. Tack gode gud att det blev detta! Skulle kanske kunnat vara en lärare. Jag gillar att jobba med barn.

Du var med i en grupp med din vän, ”The Ill Spoken”, var det svårt för dig att börja som soloartist efter det?

– Nej, faktiskt inte eftersom vi båda var solo artister som gick ihop och bildade gruppen. Så när jag började på egen hand efter det så var det lätt eftersom det faktiskt är svårt att vara med i en grupp. Man får inte riktigt vara med och bestämma eller vara så kreativ som man vill. Man får kompromissa mer men nu får jag göra som jag vill. Det kan nog vara svårt för vissa att vara solo efter att ha varit med i en grupp, men inte för mig. Det kändes helt rätt.

Du säger ofta att du vill göra musik med ett unikt sound, som hiphop fans kan lyssna på men även de som gillar rockmusik. Har du lyckats göra det på nya skivan?

– Ja, det var det som var planen och jag försökte göra allt eftersom jag inte kunde bestämma vad jag gillar mest. Vissa dagar är jag på ”hard core hiphop humör” och andra dagar vill jag vara med i ett jazz band. Jag har försökt göra det medans jag har varit mig själv vilket är det viktigaste. Folk är inte förvirrade heller eftersom jag har visat att jag kan. Ibland sätter folk så mycket gränser på musik och konst överhuvudtaget. Många vill bestämma vad man får eller inte får göra och det är hemskt. Vi ska få göra vad fan vi vill och jag tror att vår generation visar det nu. Som tex min låt ”Objects in the mirror”, ni får höra mig sjunga och den har fått bra respons. I slutändan så försöker vi bara skapa musik och vara kreativa. Om du är kock så behöver du inte bara göra desserter… du kan göra frukost också. Shit! Jag har aldrig tänkt på det så, det ska bli min nya grej!

Har du fått höra att du inte gör bra musik? Tror du att folk börjar ta dig mer på allvar nu?

– Ja, det har faktiskt roat mig att höra folk säga ”åh vad jag hatar Mac Miller, han är skit” och sedan säga ”han är ju helt ok”. Det är samma folk som idag säger att jag är en grym rappare. Jag har så kul och jag växer som artist. Det är naturligt. Om du känner mig eller har lyssnat på mycket av min musik, vilket jag inte förväntar mig att folk ska, så märks det att jag blir bättre på det jag gör.

Ditt nya album ”Watching Movies With The Sound Off” har en annan riktning än din första skiva. Vad var tanken bakom det?

– Jag sätter ingen press på mig själv när det gäller försäljning eller vad mina fans vill, inte för att jag inte respekterar dem men förut tänkte jag för mycket på vad de ville. Vid första skivan tänkte jag så hårt på att mina fans älskar ”Donald Trump”, de älskar ”Knock, Knock” så jag måste göra den typen av musik eftersom jag bryr mig så mycket om de som har stöttat mig. Med nya skivan har det varit mer typ , fuck allihopa, jag ska skapa något för mig själv. Det är coolt och det känns dessutom bättre och vad som än händer så har jag gjort detta. Om folk hatar det, älskar det, om folk köper det eller ingen köper det så hänger allt på mig. Det var min syn. Jag höll fast vid vad jag trodde skulle funka och är stolt över det jag har fått göra.

Har du producerat mycket på nya skivan?

– Jag har producerat fem låtar på skivan. När man skapar ett album så är det vissa låtar som representerar hela skivan, känslan och hur det ska låta. Det bestämde jag och sen har producenterna som jobbat med mig utgått ifrån det när vi har jobbat på albumet. Pharrell, Diplo, Tyler The Creator, Earl Sweatshirt, Chuck Inglish, Alchemist, ID Labs har alla vart med och producerat på plattan. Nästa platta kommer jag nog producera allting på.

Du nämnde Tyler och Earl ifrån Odd Future, ni jobbar mycket ihop. Hur är det när ni är i studion tillsammans?

– Det är så kul. Jag tror vi alla känner oss lite som outsiders eftersom vi är är så unga och mysko. Vi gillar Radiohead, Portishead, massa skumma grejer och sen kör vi seriös rap. Vi är ett gäng polare som tycker om allt. Vi har kul och skapar musik medan vi kan.

Ni får ju en hel del negativitet som kommer per automatik när man blir känd och du har ju dessutom vart i trubbel med lagen några gånger. Du fick ju känna på det ordentligt när du blev stämd utav legendariska Lord Finesse för att ha använt ett beat ifrån hans låt ”Hip 2 The Game” som han släppte 1995. Hur hanterade du det?

– Massa droger! Hahaha, skojar bara! Man måste bara ta reda på vad som är viktigt och hålla fast vid det. Man kommer få ta skit men man får bara ta det lungt. Det är som en del av min personliga utveckling och jag tror att jag har mognat pga den situationen. Det finns inte många 21-åringar som kan säga att de har handskats med en 10 miljoner dollars stämning. Förstår du vad jag menar? Man förstår då vad som är viktigt, så fort jag fick höra 10 miljoner dollar insåg jag hur lite jag faktiskt brydde mig om 10 miljoner. Han hade sina skäl och jag har mina men han är en av mina idoler och vi är coola nu. Jag håller inte något agg och försöker vara positiv.

Du skapar beats under aliaset ”Larry Fisherman”, hur går det? Jobbar du fortfarande med det?

– Ja det går bra. Jag tycker om det. Aliaset är så kul eftersom man måste vara så seriös pga det jag jobbar med. Det är faktiskt skit kul att få skapa en karaktär och leva genom den lite. Man pratar med någon och talar om för dem vad ”Larry” har gjort under dagen. ”Jag pratade med Larry idag och han bråkade med sin fru, han är alkoholist så hans barn tycker han har förändrats” haha det är kul! Sen så får man byta tillbaka men ibland fastnar jag där ett par dagar.

– När jag producerar nåt för mig så finns det inga gränser eftersom det är för mig och jag skapar det jag vill. När jag skapar något åt någon annan måste jag vara försiktig med att lyssna på vad de vill. Jag älskar att producera och vara involverad i någon annans musik utan att behöva rappa, vilket är kul men att skapa beats är också kul. Som tex på låten ”Guild” med Earl. Där så jobbade jag dock inte på musiken men jag rappade och jag älskar den låten. Så det är kul att få göra alltihop. Vissa låtar spelar jag endast gitarr på. Det är coolt att kunna göra så mycket. Om någon säger att de behöver någon som spelar instrument, skapa beats eller rappa så finns jag där. Jag är en ”one stop shop” baby!

Hur går det med projektet ”Pink Slime” som du jobbar på tillsammans med Pharrell?

– Det är på gång men jag ville göra mitt album först. Pharrell är någon som har en identitet inom branschen. Han är en ikon och legend för många. Jag är inte det, så för att jobba med honom så ville jag ta reda på vem jag är inom musiken först. Det är så kul att jobba med honom för att han kan göra vadsomhelst. Han låter mig ha kul och prova på nya saker. Han uppmuntrar mig att visa allt som jag kan och så lär jag mig mycket nytt. Han är en schysst kille. Vi har gjort mycket olika låtar ihop som tex ”Objects in the mirror” på nya plattan.

Du har också hållt på med lite projekt vid sidan av musiken, bla din tv serie ”Mac Miller and The Most Dope Family” på MTV2. Kommer du fortsätta expandera utanför musikskapandet?

– Det är så mycket på gång så jag vill bara fokusera på musiken och nya plattan just nu. Det är så mycket jag vill göra men vill inte heller typ tvinga fram en klädkollektion. Det kommer i sinom tid. Du vet, jag är bara 21 så jag tar min tid.

Hur var det att ha kameror runt omkring sig hela tiden? Glömde du att de var där efter ett tag?

– Det var intressant, konstigt men det blev bra. Ibland får de med riktigt seriösa stunder, men många gånger var vi bara skumma med flit för att vi visste att kamerorna var där. Jag ångrar inte att jag gjorde det men önskar att de hade med mer musik, de filmade ju mig när jag skapade musik men visade inte mycket av det. Jag var lite orolig över att folk som kollade på serien skulle få en annan bild av mig, men ”it is what it is”.

Mac Miller släppte häromdagen sin nya skiva ”Watching Movies With The Sound Off” i samma veva som J. Cole, Kanye och Kelly Rowland släpper sina nya album. Han berättar att han inte är nervös men hoppas att folk ger hans musik en chans.

– Jag glömde faktiskt att Kelly släpper samma dag. Shit! Jag är inte nervös och har räknat med att hamna sist när det gäller försäljning. Allt annat än det skulle vara grymt. Allt jag bryr mig om är att folk lyssnar på min skiva. Så länge det sker så är jag cool. Det spelar ingen roll om jag så säljer 30 000 eller 200 000 exemplar. Jag behöver inte vara bättre än någon annan. Det är inte en tävling för mig. Ge albumet en chans. Jag kommer ihåg när jag var ung och köpte skivor. Folk kanske gör det snart igen.

Mac berättar att han har en spelning två dagar senare i södra London och säger att det är första gången han ska spela inför publik med live bandet ”The Internet”.

– You coming? frågar han och fortsätter, det är en intim spelning och det kommer vara galet!

Efter att ha spenderat lite tid med honom så ville jag inte missa konserten. Väl på spelningen i Brixton, när han äntligen dyker upp på scenen kör han igång med ”Star Room” ifrån nya plattan som får bra respons, han fortsätter sedan med fler spår ifrån ”WMWTSO”. Han avslutar med låten alla har väntat på hela kvällen, ”Donald Trump” och publiken blir helt galen. Det som verkligen fångar mig under spelningen är när han framför ”Remember”, en väldigt personlig låt ifrån nya plattan han skrivit om sin bortgångna vän. Det är här man får se den riktigt genuina sidan av den talangfulla artisten, där i den stunden var det klart för mig att detta inte kommer bli det sista vi ser av Mac och att han har så mycket mer att framföra.

Intervju, text & foto av Rakiya Nurhusein