Från småstaden Massillon i Ohio till krossade basketdrömmar i New York, följt av en osannolik tvåårsperiod under vingarna på några av de största mogulerna inom hiphop, står nu Stalley på kanten till sin största dröm hittills. Med senaste skivan ”A Savage Journey To The American Dream” står han nu redo att låta resten av världen få veta vem han är.

Den Ohio-bördiga artisten Stalley framstår egentligen som själva antitesen till den man som spenderat de sista åren med att jobba med rutinerade herrar som Dame Dash, Ski Beatz och Rick Ross. Den jordnära poeten med det signifikativa skägget härleder sin personlighet till uppväxten i lilla Massillon, Ohio:
– En befriande lugn uppväxt. Massillon var en ”blue collar”, familjeorienterad och hårt arbetande liten stad i mellanvästern där mycket av fokus låg på sport, high school och att alla kände alla. Det lärde mig mycket om sammanhållning, disciplin, hårt arbete och att få saker att hända för en själv i en positiv bemärkelse. Det var en mycket vacker uppväxt för en ung man som jag.

Siktet var inte inställt på att bli en stjärna på rap-himlen när först flyttlasset gick österut till New York City efter high school; en idrottslig karriär med akademisk skyddskudde var den egentliga planen från början.
– Jag kom hit för att gå på college och förverkliga min livslånga dröm om att bli basketproffs. Tyvärr så fungerade varken skolan eller basketen för mig, av olika orsaker. Men jag bestämde mig för att stanna i New York City, mycket på grund av att det fanns mycket större möjligheter för mig här än där hemma. Så nästa dröm var istället att försöka mig på en karriär inom musiken.

Hur länge hade du då hållit på med ditt musikskapande?
– Det började väldigt sent. I början handlade det mesta om tjejer, skolan och idrott; det var först för sådär fyra år sedan som jag började skapa i en studio på allvar. Men musik som koncept har alltid betytt väldigt mycket, inte bara nu när jag börjat leva på det, utan redan från tidig ålder.

Hur gick det till när du träffade Dame Dash och Ski Beatz?
– Jag hade en show i NYC med Curren$y och Wiz (Khalifa) och vi hamnade lite senare på kvällen i studion hos DD172 (namnet på Dame Dash egna mediakollektiv) nere i Tribeca. Där träffade jag båda två och vi spenderade kvällen med att snacka, lyssna igenom beats, köra freestyles och så vidare. Efter att Dame hörde mig den kvällen sa han att jag kunde komma och använda deras studio när jag ville, plus att jag blev introducerad till Creative Control som en stund senare filmade mina första riktiga videos. I dagarna efter det började Ski och jag göra låtar ihop och det var så hela den grejen startade.

***

Efter ett fruktsamt samarbete med DD172, ett antal hyllade mixtapes, videos och en stor portion erfarenhet var det dags för nästa steg i karriären. Då ringde telefonen plötsligt en dag.
– Det kom ett samtal från Rick Ross som en blixt från klar himmel. Han sa vilket stort fan han var och hur mycket han gillade vad jag gjorde. Han tyckte jag hade kvaliteter att bli en stjärna på allvar och att jag skulle passa bra in med vad de höll på med hos Maybach Music Group. Vi satt ner ett flertal gånger och pratade om vad vi båda hade för mål och jag berättade vad jag ville med min karriär och vad jag ville uppnå i livet. Han var med på noterna och lovade att hjälpa mig på vägen. Allt kändes självklart för oss båda.

Din livsfilosofi går lite stick i stäv med övriga auran kring Maybach Music Group; Rick Ross har inte försökt styra dig i någon annan riktning vad gäller image osv?
– Absolut inte och det är en av anledningarna till att jag är där. Han sa nyligen, precis innan vi släppte ”A Savage Journey To The American Dream”, att han var stolt över mig för att det aldrig funnits någon som varken ser ut eller låter som jag. Han gillar också att jag inte försöker hoppa på låtar med alla heta artister, med fingret i luften, utan att jag kör min egen stil hela vägen. Han ser allt det där och säger att han ser en stjärna i mig och att jag påminner om honom när han först började få luft under vingarna.

En av dina rader lyder: ”I just wanted a chevy and a nice flat, a quiet place I can vibe out at.” Är du den tysta typen som gärna stannar inne?
– Haha, absolut så. Jag vill ha ett lugnt liv. Ross frågade mig: – När du nu sitter i en någotsånär maktposition, med pengar och frihet – vad vill du då göra med ditt liv? Jag svarade att jag bara ville köpa en gård på landet där jag kan zoona ur och drömma lite för mig själv. Han tyckte det lät helt underbart och galet när jag sa det.
Jag gillar lugnet och naturen; de sakerna inspirerar mig tusen gånger mer än nattklubbar och den så kallade ”glammiga tillvaron”. Jag gillar att sitta på en gungstol ute på landet med en bra bok och ett glas lemonad istället, det är en glammig tillvaro för mig.

Men du har ett enormt intresse för mode?
– Jag tycker det är otroligt viktigt hur du presenterar dig själv som artist. Mitt intresse för kläder kommer naturligt och har alltid funnits där. Allt faller under helhetsbilden och då är det också viktigt hur du ser ut. När du har en viss stil som folk gillar så är också chansen större att de kollar in din musik. Andra kan identifiera sig med hur du ser ut och känna ett visst samband till sig själva. Om någon ser att du har en stil som de gillar stannar de kanske upp för att höra vad du har att säga.

***

Du verkar så svår att rubba, vad kan få dig riktigt förbannad?
– Ingenting. Eller jo – att vänta på att få saker gjorda och saker som testar mitt tålamod kan göra mig frustrerad. Men samtidigt vet jag att livet handlar så mycket om timing och att skrida till verket när det är din tur så jag finner ofta ro i situationer där jag blir otålig, trots allt. Jag låter saker falla på plats av sig själv för jag vet att allt gott som händer är Guds gåva och han hindrar mig från att tappa hoppet när det ser mörkt ut.

Ditt omfattande skägg kommer av din muslimska tro, har du alltid varit troende eller har det kommit på senare år?
– Jag har alltid varit muslim och jag har alltid varit en mycket spirituell person. Jag tummar lite på det nu med mina tatueringar osv men inget har förändrats när det kommer till min tro. Min relation till Gud är väldigt stark och han är mitt stora fokus i min karriär och mitt liv. Utan honom skulle jag vara riktigt vilse, på allvar. Men jag undviker att forcera min övertygelse på andra, det går emot reglerna inom Islam. Folk måste hitta sina vägar och sin tro själva.

Freeways skägg är ju också imponerande, händer det att ni hänger ihop?
– När vi ses så har vi alltid en bra relation. Han är definitivt en bra vän och någon som är väldigt påläst inom den sunni-muslimska tron. Han har gett mig många goda råd på vägen.

”A Savage Journey To The American Dream” var ett i raden av riktigt bra album, kan vi förvänta oss att du kommer till Europa snart för litespelningar?
– Jag hoppas verkligen det! Jag kommer vara i Paris för ett Nike-event nu i sommar och göra en show där. Förhoppningsvis kan vi stanna och göra ett par spelningar till. Men självklart vill jag till Stockholm och Köpenhamn också. Vi kollar på en möjlig turné i Europa i September eller Oktober med runt 26 datum. Folk där borta har verkligen talang för att gå på konsert. De står inte bara med sina mobiler och tweetar om showen utan de är verkligen där för att lyssna på musiken och ge energi. Sånt är väldigt viktigt för en artist…

/Nicholas Bonde