Harald Broström mötte uppe med EP-aktuella producenten som nyligen släppte "Stadsbild Volym 1".

Efter Fjärde Världen la Matte Caliste sin energi på beatsen och slog igenom som producent i USA. Men oärligheten och nyckfullheten på den amerikanska marknaden nötte på honom. Nu har han istället samlat ihop några av landets främsta MC:s på sin nya EP: Stadsbild volym 1.
Deras döttrar är jämngamla. Det är därför inte ovanligt att de gamla vapendragarna Matte Caliste och Tom Piha gör kortare dagsexkursioner med sina nytillskott i familjen. Så även den här sommardagen 2011. De tar båten från Hammarby sjöstad över till Södermalm där de landar vid lekställningarna i Blecktornsparken. De två har följts åt sedan tiden i Fjärde Världen, men sedan gruppens senaste album, Världens Ände, har Toms fokus varit riktat mot sitt grime-alterego Max Peezay. Samtidigt har Matte Caliste nästan uteslutande gått in i rollen som producent, både för svenska och utländska artister – bland annat Ras Kass och den japanske WMA-vinnaren Anarchy. I parken börjar de prata om att det kanske är dags för Matte att sätta ihop ett producentalbum med svenska rappare. Tom menar att ett album inte nödvändigtvis behövs idag. En EP däremot, skulle vara ett perfekt format.

– Jag hade gått i tankarna att det skulle vara kul att göra en produktionsgrej. Men det var det samtalet som gjorde det till något man kunde ta i. Sen lät jag det vara, men hade det ändå i tankarna. För ungefär ett halvår sen bestämde jag mig för att göra en EP, berättar Matte Caliste, 33, nästan ett år efter besöket i Blecktornsparken.
Vi har precis mötts upp på en lunchrestaurang vid Odenplan, just för att diskutera EP:n som fick namnet Stadsbild volym 1.

– Citronfanta, en sommarklassiker, konstaterar Matte när han noterar mitt dryckesval.

Vad var det som inspirerade dig till att samla ihop ett gäng svenska rappare på den här EP:n, i egenskap av producent?

– Jag hade sett hur levande den svenska scenen var, det inspirerade mig. Som Houman (Sebghati) och hans senaste platta. Det inspirerade mig att se honom som har kört innan oss (Fjärde världen) – han är fortfarande hungrig och släpper grejer. Sen har jag sett hur bra det har gått för till exempel Mohammed Ali och Kartellen. Jag har sett hur den svenska scenen fortfarande är hälsosam och ärlig, på ett annat sätt än i USA. Där det är så mycket som är uttänkt, och så många som kanske inte är så kreativa – men som bestämmer vad som ska komma ut. Här är det artisterna själva som bestämmer, nästan alla har mer eller mindre kreativ kontroll själva.
Stadsbild volym 1 finns ute på både iTunes och Spotify. Namnet kommer från raden ”så vår stadsbild är säkert vilt skild från din” på låten Fri från Fjärde Världens andra skiva, Gatumusikanterna.
– ”Stadsbild” är ett ganska vitt begrepp, man kan integrera rätt mycket under det. Mitt mål var egentligen att bara göra en bra hiphop-EP, som kan vara ett avstamp för flera till, där jag kan få ut min kreativitet som producent. När man gör beats åt folk är det mer på artistens villkor. Som producent kunde jag få ut de låtar jag ville, och så att säga bestämma spelreglerna. EP:n består av fem spår, som gästas av bland andra Sebbe Staxx, Mohammed Ali, Alpis och SödraSidan. Och, naturligtvis, Max Peezay.
– Han hade mer eller mindre förbeställt ett upplägg till en låt från mig och Juuso från Fritjof och Pikanen, som jag gjorde den med: organisk hiphop skulle gå över till crunk/down south, till grime och sen till dubstep. Det blev Anomi.
Hur har du arbetat?
– Beatsen gör jag hemma där jag bara har en dator, en synth och ett mixerbord. Inte ens monitorer, så jag sitter med hörlurar, haha. Men inspelningen var nästan uteslutande på Safe House. Det var bara hooken till Vid min sida som jag spelade in på Junkyard.
– Jag gillar Safe House. Jag har varit där väldigt mycket där och spelat in. Gatumusikanterna spelade vi in med Sam-E på en fritidsgård i Fiskis (Fisksätra). Men Världens Ände spelade vi in på Safe House. Det är en miljö som jag är van vid. Det är alltid en skön vibe att komma dit.
Fjärde Världen slog igenom på bred front 2002, med debutalbumet Världsomspegling. Med redan i slutet av 1990-talet hade gruppen gjort sig ett namn i Hiphopsverige genom att vinna en raptävling utlyst av Redline Records där priset var ett singelsläpp och en video. Fjärde Världen släppte Mer än musiken, samma namn skulle senare komma att användas i en dokumentär om Stockholmsrapparna.
Trots att han ansågs vara först och främst rappare, producerade Matte nästan hälften av låtarna på debutskivan. När uppföljaren Gatumusikanter (minns ZTV-hittar som Här i vårt kvarter och splitvideon Ännu en gång/Upp med garden) kom ut 2004 stod han för majoriteten av skivans beats, en del i samarbete med producenten A.K.
Vad hände efter Gatumusikanterna?
– Jag fick barn, det var svårt att hinna med musiken ordentligt. Jag började fokusera och på att producera och göra mer beats.
Samtidigt hittade Tom in på sin grime-grej.
– Men det låg hela tiden i luften. Vi sa det: när vi känner för en till Fjärde Världen-platta så gör vi det.

Hösten 2007 kom den plattan, som fick namnet Världens Ände. Salla Salazar stod för en produktion och Fronten var ett samarbete med den finske producenten MGI. Annars var samtliga beats signerade Matte Caliste.

Var det svårt att återupprepa Gatumusikanterna?
– Vi kände att mycket av det vi ville få sagt, hade vi fått sagt på Gatumusikanterna. Så absolut, det var inte helt enkelt och kanske också en bidragande faktor att det dröjde några år.

Var det också en av anledningarna till att Fjärde Världen gick lite i stiltje efter Världens Ände?
– Det var väl det, sen var det också så att jag hade haft väldigt lite rap i tankarna. Det var naturligt för mig att fortsätta på produktionsbiten. Men Tom och jag har snackat om att liva upp det, göra någon EP, något litet projekt. Men det har legat lite vilande.
– Vi har inte splittrats, det ligger bara på is. Vi har inte sagt något utan bara låtit den frågan vara helt öppen. Det kommer när det kommer.
När Big Daddy Kane kommer till Stockholm i juni är Fjärde Världen förband…

– Precis, men vi kommer inte att köra något nytt material. Vi ska försöka rama in den tiden vi har haft med tidigare låtar. Vi kör Fjärde Världen, sen så tar vi in alla från Stadsbilden som får köra sina låtar.

Mer än ett decennium innan Matte och Toms samtal i Blecktornsparken sitter samma duo på en stadsbuss. De träffar två killar från Seattle som är på besök hos den enes kusin i Stockholm. Amerikanarna är medlemmar i Blast Off, ett löst sammansatt crew som gör beats till artister i Seattle-trakten. Det är också därifrån som Fjärde Världen ska få sitt namn, efter gruppen Fourth World i kanadensiska Vancouver.
– När jag började göra beats sa de: ”du måste vara med i Blast Off”. De hade mest varit ett crew. Det är först de senaste fem åren som det har blivit seriöst, säger Matte Caliste mellan kebabtuggorna (”det är inte lätt att hitta sköna kebabställen: det är det här stället, Folkets och Palmyra”).

När tog det fart med Blast Off?
– Det var inte förens 2006 som en av killarna, Frank, gick ut skolan i New York och bestämde sig för att satsa mera. Då började vi grejer åt Maino. Vi har också gjort massa grejer åt Avery Storm, kanske 20 låtar. Han var signad under Universal på Dirty, Nellys bolag. Han var med på Rick Ross singel Here I am, en sommarplåga för några år sen.
– Vi skulle gjort en singel med honom och Jadakiss, men på grund av vissa label politics… bolaget tappade det. Nu jobbar vi med honom igen, fast utan labeln.

Ni fortsatte att göra grejer med Maino?
– På hans första platta If Tomorrow Comes gjorde han en låt med B.G, Gangsta, som jag producerade. Min polare som var på releasefesten berättade att Funkmaster Flex hade rewindat den fem gånger och varit helt tokig.

På hans andra skiva fick du göra fler beats?
– På The Day After Tomorrow proddade jag fyra låtar, bland annat Never Gon Stop där J-Son lägger refrängen.
– När tidningen DX recenserade skivan skrev de att han blir som tyngst på Blast Offs storslagna beat. Det är kul att höra.
Det var också via ett mixtape med Maino som Snoop Dogg la några rader över ett beat av dig?
– The Art of War, Maino släppte det mellan sin första och andra album. Jag gjorde beatet till It’s on Tonight, där Snoop var med. De läckte den som ”singel”, det var skitroligt.
Hur ser arbetsgången ut på Blast Off?
– Jag skickar över beats när jag gör dem. De kollar runt bland sina kontakter, vad som kan vara aktuellt. Däremot, det senaste halvåret har jag börjat skära ner på beats som jag skickar över, och försöker istället hitta en egen artist där borta. Hela grejen att pusha beats till artister där, den branschen är så nyckfull. Ena dagen kan man göra en låt till en artist: ”det här är det bästa någonsin, det här är skivat bröd, nu gör vi en singel”. Två dagar senare är det inget alls istället. Det är väldigt mycket snack.
– Drake skulle komma till vår studio en gång. Jag fick mail: ”Drake kommer, försök göra något galet”. Då måste man försöka göra något som knäcker hans andra producenter, vilket är svårt, han är väldigt inkörd på sin grej med 40 och Boy-1da. Samtidigt måste man hitta något som passar artisten, men också något som låter som något han inte har gjort. Det blir nästan som ett omöjligt pussel man ska lägga. Det dödade min kreativitet.
Prestationsångest?
– Absolut.
– Samtidigt proddade jag Näääks första platta, där jag gjorde sex låtar. Jag proddade Kartellens första mixtape – grejer med Sebbe över fängelsetelefonen. Jag kände att det var roligare. Här vet jag att saker händer. Jag kan vara med och påverka. Jag kan ringa folk och fråga vad som händer. I USA, där vi har pitchat beats till de flesta, har vi många gånger fått höra: ”den här låten är skitfet, den där ska vi göra något med”. Sen hör man inget mer. Så kommer plattan ut, utan oss

Det måste vara skönt här där allt är ett telefonsamtal bort?
– Ja, verkligen. En stor anledning till att jag gjorde den här EP:n är att jag har kreativ kontroll själv. Jag väljer när den ska släppas, vilka som ska vara med och att den ska släppas.

Att göra Stadsbild måste ha varit en stor kontrast till att slå sig in på den amerikanska marknaden?
– Precis och det var lite den kontrasten jag letade efter: att ha kreativ kontroll. Den har jag hittat nu. Det har varit skitroligt att göra EP:n, att få komma in i studion igen och sätta ihop låtarna.

Volym 1 förresten, det är smashupplägg för en tvåa?
– Ja, haha verkligen. Den är redan planerad. Planen är att släppa den till hösten eller vintern. Jag kommer nog att hålla på så länge jag pallar och tycker det är kul. Det är många jag vill jobba med: Houman, Toffer, Nimo och Näääk, Simon Emanuel, Sexfemman, det finns hur många som helst. Det
finns så många bra rappare idag, så det är inget problem med att fylla en ny EP.

Fler projekt på G?
– Både en EP för Sebbe och en för Alpis är på gång. Jag jobbar också på att utveckla min kusin Allen från New Orleans. Han är 19 år och kommer från ett hem med nio syskon, missbruk och våld. Han har kanaliserat mycket av det i att skriva och jag försöker ledsaga och hjälpa honom att utvecklas som
rappare…

/Harald Broström

Foto av Christer Carlsson

– – – – – – – –

Låtlista “Stadsbild Volym 1”:
1. Stadsbilder (Jaqe, Mohammed Ali & Matte Caliste)
2. Överlever dessa tider (Alpis & Södra Sidan)
3. Vid min sida (Dani M, Sebbe Staxx & Matte Caliste)
4. Ingen som mej (Lani Mo & Cedd & Jeff)
5. Anomi (Max Peezay & Pikanen Beats)