New York-veteranen aktuell med nya albumet "MA Doom: The Son Of Yvonne" mötte upp med vår skribent Niklas ”DJ Grass” Grees i Göteborg.
Under några sena timmar nyligen gled jag och några goda vänner in på en diskussion gällande hiphopartister som har fem gjutna album under bältet. Det var enklare sagt än gjort för trots namedroppande av respekterade rappare som: Scarface, Brand Nubian, Ghostface Killah, Ice Cube, Jay-Z och KRS-One kunde vi inte komma på en enda artister som lyckats göra fem bra plattor. Vi var redo att ge upp när min kompis Ronnie försiktigt hasplade ur sig ett ”Masta Ace då? Han har ju faktiskt aldrig gjort en dålig platta” och där och då kunde vi äntligen enas.
Nu är Ace aktuell med sitt åttonde album (hans tredje projektalbum) MA DOOM: The Son Of Yvonne, ett album helt baserat på instrumentaler gjorda av MF DOOM. När Masta Ace tillsammans med sina vänner Wordsworth, Stricklin och DJ Marco Polo besökte Göteborg i slutet av maj var Kingsize självklart där för att ta ett kort snack med legenden från Crooklyn.
Se video där Masta Ace berättar närmare om “MA Doom”-projektet som finns ute på Spotify/iTunes och släpps på CD/vinyl 17:e juli:
Det blev ett ordentligt magplask när Juice Crew-turnén som utannonserades tidigt i våras helt plötsligt ställdes in. Vad har du att säga om det?
– Allt jag kan säga är att det var väldigt olyckligt att det inte gick att genomföra men man måste ha i åtanke att det här är en sammanställning av väldigt många olika personligheter och där alla individer har olika krav och synpunkter på hur saker ska skötas. Jag tror att det skulle ta tid för alla att kunna hamna på samma nivå och därför blir det en mardröm för en arrangör att försöka sy ihop ett sådant arrangemang. Jag vill inte säga att det aldrig kommer att hända men det kommer att bli otroligt svårt att genomföra.
Tyckte du att det skulle bli spännande när du först fick förslaget presenterat?
– Jag blev exalterad av potentialen i det hela men eftersom jag känner alla inblandade hade jag på känn att det skulle bli avblåst. Jag vet ju hur alla funkar så jag blev aldrig riktigt superoptimistisk.
Hur var det att jobba med Big Daddy Kane igen?
– Kane är bra snubbe. Jag anser dock inte att The Symphony som vi båda rappar på som ett samarbete oss emellan. Han har ändå alltid varit den i Juice Crew som har gett mig tillfället att få synas och höras. När jag hade min debutplatta (Take A Look Around) ute och ingen riktigt visste vem jag var så brukade Kane alltid låta mig få uppträda på hans konserter.
Var det någonsin snack om att du, Buckshot och Special Ed skulle spela in mer material ihop som ”The Crooklyn Dodgers”?
– Japp, och det fanns faktiskt ett kontraktserbjudande. MCA Records och Spike Lee ville att vi skulle spela in ett helt album. Jag och Ed var med på det men Buckshot, Dru Ha och Duck Down Records var mitt uppe i att göra sin deal med Priority Records och var för upptagna så det hände tyvärr inte. Det är synd för möjligheterna fanns och jag tror att det hade kunnat bli en episk platta.
Kommer det ett andra album med EMC?
– Just nu så ligger det på is. Vi känner att vi måste vara på samma sida om vi ska få det att hända och vi är fyra personer med fyra olika liv och med fyra olika smaker gällande beats och musik, samt att vi bor i olika städer. På den första EMC-plattan så var vi tillsammans och gjorde den på plats i studion och det är så jag vill att vi ska göra nästa skiva också. Jag vill inte hålla på och maila verser och beats fram och tillbaka och det
låter inte heller trovärdigt för lyssnaren när en grupp inte spelat in tillsammans på plats.
Begreppet ”hiphop” har förändrats en del genom åren. Vad betyder ”hiphop” för
dig idag?
– Jag vet inte vad som har förändrats? Det är musik där rappare rappar, inte sjunger, över instrumentaler och beats. Det är sättet vi klär oss på, det är vad DJ’s gör med sina skivspelare. Det är vad graffitikonstnärer gör på väggar och det är vad breakare, poppers och lockers gör på dansgolven. Det är elementen och för mig förändras dem aldrig. De har förbättrats och utvecklats men allt handlar i grund och botten om det.
Oftast hör man bara ”hiphop” som ett begrepp enbart för rapmusik idag.
– Det är medias fel men vad jag kan se speciellt när jag turnerar runtom i Europa är att hiphopens grundelement i all högsta grad är levande. Åker jag till Berlin eller London ser jag graff överallt, t.o.m. på tågen. När jag är på festivaler ser jag DJ och b-boy battles. Och även om detta inte är något som lyfts fram inom kommersiell media så finns det och folk rockar fortfarande där ute.
/Niklas ”DJ Grass” Grees
