Anna Maria Broström mötte upp med Johan "Sober" Alander och Majk "Mickelito" Jutbo hos Crazy Fresh Tattoo för att snacka nya albumet "Välkommen Till Planet Regn". Läs intervju här!

Norrlandsduon Ismen, Johan ”Sober” Alander och Majk ”Mickelito” Jutbo, vågar säga vad de tänker och tycker.

– Musiken är hiphop men mentaliteten är punk, säger Johan Alander. Vi träffar Ismen på Crazy Fresh Tattoo i Stockholm för att prata tatueringar, Ismens tredje skiva ”Välkommen till planet regn” och hiphop som är fejk.

– Vi kallar skivan ”Välkommen till planet regn” därför att världen, som vi kallar planet regn, är en vacker plats där hemska saker händer. Eller en hemsk plats där vackra saker händer. Beroende på hur deppig man vill vara, säger Majk.

Ismens texter är baserade på verkliga händelser, de är ärliga och raka. De handlar om Johan och Majks egna livsöden, och ibland andras. På första spåret på ”Välkommen till planet regn” presenterar de sig själva. Majk rappar på spanska och Johan berättar om sina tidigare missbruksproblem.

– Jag och min familj flyttade till Spanien när jag var elva år och vi bodde där i sju år, jag kan därför inte presentera mig som Majk från Sundsvall. Det blir fel. Ska jag vara norrlänning, ska jag fan presentera vem jag är på spanska också, säger Majk Jutbo.

– Jag har bara bott i Stockholm sedan januari 2012, så jag är fortfarande jävligt mycket Norrland i min musik. Och för mig är de viktigt att vara helt ärlig och öppen med mitt missbruk, säger Johan Alander.

Den röda tråden genom ”Välkommen till planet regn” är ärligheten.

– Det är inte en massa metaforer och skit, utan det är rakt på, hur det känns och hur det är, säger Johan Alander.

– Skivan är ihopslängd på det sättet att vi har blandat texter som vi skrivit tidigare med nya, den äldsta texten är tre år gammal. Vi har ett beat, Johan har en vers i huvudet och jag har en vers som passar och så kör vi, säger Majk Jutbo.

Ismen står från början för I-don’t-give-a-fuck-ismen. Johan och Majk menar att deras första låtar och texter var mest brutala och provocerande. De ville ta yttrandefrihet till en helt ny nivå, som de beskriver det själva.

– Vi missbrukade yttrandefriheten när vi började, vi sa jävligt dumma grejer. Lyssna på första skivan så förstår du. Vi tävlade om vem som kunde vara dummast i huvudet, typ, säger Johan Alander.

– Nu handlar inte ”I don’t give a fuck” om att göra dumheter, utan att göra det man vill och må bra. Ismen står för att följa sina drömmar, vara sann mot sig själv och inte bry sig om vad andra tycker. Vi har ett ordspråk; man ska ha fötterna på jorden, huvudet bland molnen och näven i vädret, säger Majk Jutbo.

Idag har Ismen växt upp och är mindre pubertala, enligt dem själva. Attityden är den samma men texterna på nya skivan är mer mogna och renodlade än tidigare.

– Nu säger vi någonting med våra texter, säger Johan Alander.

– Det är värdelöst att lyssna på rap som handlar om att rappa, eller om hur bra artisten är på att rappa. Det framgår väl ändå, säger Majk Jutbo.

– Alla rappar om att de är bäst på att rappa, även om de kanske inte själva tycker det, säger Johan Alander.

– Jag tycker att jag är bäst, säger Majk Jutbo.

Ni säger att ni det bästa som hänt svensk hiphop sedan The Latin Kings?

– För mig är vi det, men jag är inte helt objektiv, säger Johan Alander.

– Jag vet inte vad folk tycker. Det finns säkert många som skulle säga att jag är bäst, men fan, det är ju musik, man kan inte sitta och säga att man är bäst. Fast jag är det, säger Majk Jutbo.

Har ni läst recensionerna av ”Välkommen till planet regn”? (3 av 5 på Kingsizemagazine.se)

– Det vi har sett är en recension på whoa.nu. Det enda jag kan säga om det är att de två som har skrivit den recensionen är kuksugare och amatörer, säger Johan Alander. (1 av 5 på whoa.nu)

”Välkommen till planet regn” är mörk och tung. Den handlar mycket om sociala-, psykiska- och missbruksproblem. Finns det något hopp också?

– O ja, det finns det. Men när jag mår bra, då vill jag vara ute och bada och kicka fotboll. När jag mår skit sitter jag hemma och skriver texter. Det blir bättre låtar när skiten får komma ut. Jag vill inte göra låtar om sol och bad, säger Johan Alander.

I låten ”Maraton” dissar ni andra rappare som bara gör låtar om bling och hur mycket pengar de har, någon som är fejk. Vem handlar den låten om?

– Gör vi? Ja, den handlar om Stockholms rapscen där allt ska vara så jävla swag, en liten äcklig nisch inom hiphop. Men det är ingen specifik rappare vi pratar om, det är många svenska rappare. Det finns ingen jävla swag här, säger Johan Alander.

– Det är en gren inom hiphopen som är ganska tråkig och opersonlig. Och töntig, säger Majk Jutbo.

Vem är Sveriges sämsta rappare?

– Det tänker jag inte uttala mig om, säger Johan Alander.

Okej, jag ska inte tvinga er. Säg tre duktiga svenska rappare istället.

– Jag hörde han Kanyama, igår. Golden child, fy fan va tung han är, vad är han? 15 år? Han kommer att gå hur långt som helst, han är helt galen, säger Majk Jutbo.

– Jag gillar Stor, och vem mer. Cleo, hon är grym, säger Johan Alander.

Låten ”Kasta sten”, handlar den om att lägga ner sitt vapen, att man har stenar att kasta men gör det inte?

– Vi har tolkat den låten olika. Jag har en tolkning i vad jag lägger i begreppet kasta sten. Det handlar om att man ser så mycket skit och man står där med en sten i handen, så kan det vara svårt att veta vem man ska kasta på. Stenarna räcker inte till, säger Majk Jutbo.

Om ni hade gjort ”Kasta sten” för fem år sedan, hade ni kastat då?

– Ja, då hade vi fått beef! Men i min vers, då kastar ju jag sten, på Sverigedemokraterna, säger Johan Alander.

– Det är symboliska stenar, men vissa förtjänar en jävla sten. Det finns mycket som är fel och man vill göra någonting åt det men man kan känna sig så jävla maktlös ibland, säger Majk Jutbo.

– Att kasta sten skulle vara skönt för stunden i alla fall, säger Johan Alander.

– Det är en metafor, och handlar faktiskt inte att på riktigt, fysiskt, kasta en sten i ansiktet på Jimmie Åkesson. Även om det skulle kännas bra, säger Majk Jutbo.

Sommaren 2011 befann sig Majk Jutbo i Oslo, där han för tillfället bodde och jobbade. Han satt och fikade med en kompis, då Anders Behring Breivik genomförde sina terrorattentat bara ett kvarter därifrån. – Det löjliga var att vi satt och pratade om terrorattentat just då, och plötsligt small det utav bara fan och en massa rutor längs gatan exploderade. Det steg upp en stor rökpelare bakom huset, och vi sprang dit för att kolla. Vi såg byggnaden, och bilar upp och ned, det var jävligt surrealistiskt. Vi hörde skrik på hjälp, folk som var blodiga och när polisen kom och spärrade av stack vi hem, säger Majk Jutbo.

– Hemma hörde jag på radion att det varit skottlossning också, nästan samtidigt som bomben. Och när vi vaknade morgonen efter förstod vi att han hade mejat ner barn ute på en ö. Den upplevelsen blev en vers i låten ”Soldater”, det kändes värt att berätta om.

/Anna Maria Broström