I våras bjöd en av soulmusikens giganter på en show vi sent ska glömma och efter spelningen mötte Alexander Kihlström och fotograf Erik By Erik upp med sångaren från North Carolina.

Det är omöjligt att förneka kopplingen mellan soul och hiphop. Det var soul och funk som DJs som Kool Herc spelade på gatufester i New York på 70-talet och valde att spelade på två skivspelare för att sätta som grund för hiphop och beats. Kopplingen är stark även idag, inte minst i form av artister som Anthony Hamilton.

Man kan säga att Hamilton står med fötterna i två världar. Delvis är han starkt influerad av soulikoner som Bobby Womack och Bill Withers, vilka han också med största respekt också har liknats vid, sångmässigt. Men han är också en ”70s baby” som han själv säger och var med då hiphop föddes, växte och utvecklades. Han har jobbat med en stor mängd rappare och är en av de mest respekterade sångarna som finns i USA. Delvis kan man tänka sig att Anthony Hamiltons sångstil påminner rapparna om deras gamla soulfavoriter och den musiken som är så ofta samplad av hiphopproducenter. Men det är också för att Hamilton har ”soul” i blodet, han har det i sin röst och han förmedlar det på ett sätt som andra bara kan drömma om.

Sverige hade en liten roll att spela i varför det har gått så bra för Hamilton. Då är den rollen väldigt liten, men det var ändå bland annat här han var när han körade för D’Angelo på hans Voodooturné år 2000. Två år senare blev han känd för allmänheten då han lånade ut sin stämma till Kentuckygruppen Nappy Roots låt ”Po’ Folks” som året efter det blev nominerad för en ”Grammy” för ”Best rap/sung collaboration” – en hyfsad start på karriären kan man säga. Efter en massa album, singlar, samarbeten, nomineringar och priser kan ingen påstå något annat än att Anthony Hamilton är en ytterst respekterad och etablerad soulsångare.

Med 41 år bakom sig och 17 år i branschen är det en rutinerad herre vi får möjligheten att träffa. Det är efter en oerhört bra konsert (4/5 i betyg av Tobias Carlsson på Kingsize) på Hamburger Börs i Stockholm som vi sätter oss ner med ikonen från Charlotte, North Carolina.

Första gången du var här var väl för 12 år sedan när du körade för D’Angelo?
– Ja det var väl första gången jag var här, det var fantastiskt… Eller vänta nu, det var inte alls första gången, det var första gången jag uppträdde i Sverige dock. Jag var faktiskt här och hängde med Robyn och hennes manager Alex Strehl innan det, det var riktigt kul. Båda gångerna var riktigt kul!

D’Angelo var också här tidigare i år och gjorde hyllade shower. Jag har hört att han är någon du skulle vilja göra låtar med framöver?

– Absolut, jag älskar D’Angelos stil, det vore en kul grej framöver. En av mina bakgrundssångare jag har med mig idag var faktiskt med mig och vi var bakgrundssångare för D’Angelo här i Stockholm för 12 år sedan… Full cirkel!

Om vi spolar tillbaks tiden några år till… Du flyttade från Charlotte, North Carolina till New York City år 1993, vid 22 års ålder. Kände du dig tvingad att göra flytten för att få igång karriären?

– Ja, jag kände att jag ville göra allt betydligt större än vad det var – och att möjligheterna för det fanns i New York. Det var där allting hände just då. Du hade redan Jodeci (med bl.a. K-Ci & Jojo, också från North Carolina, reds. anm.) på plats i New York och det kändes som att de öppnade upp dörrar för en ny talang som mig från North Carolina.

Det var onekligen ett smart drag från din sida, kan man konstatera i efterhand… Men visst är det så att du är hemma i Charlotte igen nu?

– Precis. Jag bodde väl i New York i… 12 år tror jag att det blev. Men sen flyttade jag hem till Charlotte där jag har ett hus och trivs oerhört bra. Det känns alltid bra att komma hem igen!

För att spola tillbaks tiden en tredje och sista gång då. Jag och många med mig har en stor uppskattning för artister som Bill Withers och Bobby Womack t.ex. Några som du har blivit liknad med till viss del. Har de betytt mycket för dig i din karriär?

– Så är det ju… Det är klart att man beundrar och ser upp till storheter som har kommit innan mig. De har gjort väldigt mycket för soulen och för musik överhuvudtaget. Jag såg många legender när jag var yngre och när de absolut bästa körde så blev jag helt tagen. Då kände jag: ”den här känslan vill jag att folk ska få av min musik!”.

Inspireras du fortfarande av de stora soullegenderna när du skapar musik eller var får du din inspiration ifrån?

– Jag inspireras av allt. Min familj, mina förebilder, folk på gatan… Jag kan inspireras lika mycket av en hemlös människa som mina barn. Det finns så många berättelser i allas liv, alla har något att säga.

Det känns som att dina barn har en extra viktig roll i ditt liv. Du har sex barn, vad betyder de för dig?

– De betyder allt för mig. De håller mig jordnära och får mig att uppskatta livet på ett helt
annat sätt.

Hur har livet förändras i takt med att du har fått barn då?

– Min förstfödde är 23 år nu så det har gått ett tag, haha… Men vad har ändrats? Ja du, jag har spenderat mer pengar, haha.

Är dina barn intresserade av att följa i dina fotspår och sjunga eller syssla med musik på något sätt?

– Äldsta sonen, 23-åringen, gillar att producera trancemusik faktiskt.

Trance? Lite otippat kanske?

– Haha, ja… Men det är kul att han håller på med musik tycker jag! Sen har jag en son som går på college, på Cal State, och studerar teater – så han är inne på den biten och vill bli skådis. Sen sjunger faktiskt i stort sett alla barn, till och med de yngsta, haha.

Vi kan återgå till din sång istället… Du har släppt skivorna ”Soullife” (2005) och ”Southern Comfort” (2007), två samlingsskivor med tidigare osläppta låtar. Har du många osläppta låtar i ditt arkiv?

– Jag har kanske… 2-300 inspelade låtar i mitt arkiv som jag inte har släppt än. Men jag kan säga som så att både Soullife och Southern Comfort släpptes utan min tillåtelse. Framför allt Southern Comfort som släpptes på ett sätt som jag verkligen inte tycker är okej och det är personer som jag inte vill jobba med igen.

Har du stött på många sådana ”ormar” i skivbranschen genom åren?

– De finns överallt tyvärr. Om jag skulle lämna min skjorta hemma hos en sådan människa så skulle de 9 gånger av 10 försöka sälja den eller göra någon stor grej av det, för att tjäna pengar. Det är den moralen de har.

Senaste skivan, ”Back to Love” (2011), har du däremot haft full kontroll över. På den skivan har du dessutom jobbat med Babyface för första gången. Hur var det?

– Det var fantastiskt! Han är en otrolig textförfattare och producent. Han vet verkligen hur man får ut det bästa av en artist när han producerar. Han bryr sig verkligen om de artister han jobbar med också, en sann expert.

Kommer du att jobba mer med Babyface framöver?

– Förmodligen. Men det är svårt att säga. Vi kanske kommer att jobba med varandra på varje skiva, eller kanske mer sporadiskt. Det beror på hur det känns. Alla skivor känns annorlunda i processen och nu kändes det helt rätt att få med Babyface.

Vi skriver också väldigt mycket om hiphop på Kingsize. Du har jobbat med många rappare tidigare: Jadakiss, David Banner, Nappy Roots, Busta Rhymes och många fler. Hur ser din relation med hiphop ut idag?

– ”I’m a hiphop head! I’m a 70’s baby!”. Jag lyssnar på det väldigt mycket fortfarande, överallt. Det är definitivt en genre som står mig nära och som jag gärna jobbar mer med i framtiden.

Du har jobbat med väldigt många men har du någon favoritrappare?

– Oj så svårt… Jag gillar många rappare. Jag är ett enormt Biggie-fan! Jag gillar också Run DMC, Kanye West, Drake, Raekwon, Jadakiss…

På tal om Raekwon så såg jag en bild med dig, Raekwon, Will Smith och Common på BET Awards. Jag föreställde mig direkt en låt med alla er…

– Haha, det hade varit sjukt kul faktiskt. Men det är polare till mig… Jag och Common har varit vänner i många år nu. Det skulle vara kul att göra lite musik med honom framöver. Vi körde faktiskt en låt den kvällen – jag, Common och John Legend.

Tre supertalanger… Jag listade för övrigt din skiva ”Back to Love”, liksom Commons skiva ”The Dreamer/The Believer” på min topp-10 lista 2011 för Kingsize…

– Är det sant? Riktigt kul. Ja, jag är oerhört nöjd med min skiva, och om vi pratar om Commons skiva… Hade du satt dig i min bil just nu och tryckt på play på stereon så hade det varit den skivan du hade fått höra – jag lovar dig!

Härligt. Men själv har du lite andra tankar framöver eller hur? Jag läste att du hade tankar på att göra en country/bluesskiva?

– Ja, jag har jobbat på det ett tag nu faktiskt. Det känns riktigt bra och det är ett projekt som är spännande och nytt för mig, det känns som att det behövs. Men just nu har jag inga konkreta planer på när eller hur materialet ska släppas. Jag jobbar fortfarande på det, så får vi se…

Något annat som jag har funderat på kring ditt musikskapande är din tro. Du är troende och hur stor roll spelar det och Gud i ditt musikskapande?

– Det får mig bara att tänka mer på vad jag säger och att säga rätt saker. Sen vill jag gärna göra folk medvetna om att Kristus finns och vilken kraft han innehar.

Är det svårt för dig att veta om att dina fans kanske inte är lika troende? Många av dina fans kanske inte alls delar din tro eller har en helt annan?

– Jag kan inte döma någon och jag kan inte tvinga någon till att bli kristen. Jag kan däremot plantera ett frö. Men jag är inte här för att tvinga folk till att bli kristna. Jag kommer inte att ogilla dig för att du inte är troende. Fast om du dyrkar Djävulen? Det är en helt annan grej, då håller jag avstånd. Jag kysser inte en kvinna som ber till Lucifer, haha.

Haha… ett bra tips för alla kan man väl säga? Kyss inte Lucifer eller hans följare…

– Exakt! Så länge folk inte kysser Djävulen så är allt ganska cool, haha.

Till sist då… Du har jobbat mycket med föräldralösa barn och du verkar vara en oerhört bra förebild för unga. Har du något bra råd för livet till alla barn och ungdomar där ute?

– Tro på dig själv. Utöver allt annat, tro på dig själv och älska dig själv. Sen bör du omge dig själv med folk som verkligen älskar dig, innerligt. Folk som har en ren och sann kärlek för dig som person och som inte kommer att svika. Till sist förespråkar jag utbildning också… Utbilda dig så mycket du kan och lär dig så mycket kan om världen och vad den innehåller, införskaffa dig kunskap och basera dina framtida beslut på den kunskapen…

/Alexander Kihlström

Foto: Erik By Erik

Se även ett videoklipp när Kingsize träffade Anthony Hamilton och han fick svara på läsarnas frågor: