Det är tidig morgon några dagar innan Kaah, eller Peter Alexandersson, som han egentligen heter, ska släppa sin femte soloskiva och framföra de nya låtarna live.

Det har gått mer än sex år sedan sist. Han tar en klunk på sitt kaffe och erkänner att han nu börjar bli nervös. Men att han också är exalterad över att stå på scen igen.

– Jag satt och kollade på ett youtube-klipp från en Earth Wind & Fire-konsert från tidigt 70-tal. De var 25 personer på scen. Det lät precis som på skiva. Det är nog det bästa jag någonsin har sett

Kaah återkommer ständigt till musik han växte upp med. Ny musik plockar han upp mest från radion eller tips från vänner.  Att han tittat tillbaka mot 70 och- 80-talet hörs mer än någonsin på nya skivan ”Matcha din look”, minus hiphopinfluenserna. Det här är pop med soul och- funkinfluenser.

– Jag är fortfarande barnsligt förtjust i grejerna jag gillade när jag var liten. Det är det som jag älskar och sitter och snöar in på hemma. Hiphopen får ingen plats musikaliskt längre på nya skivan, men den har format mig som människa framförallt. Min största känsla och passion för hiphopen är styrkan i känslan att man gör något som inte alla andra gör. Det var så otroligt tillfredställande när man på skolresan på högstadiet spelade Public Enemy och Jungle Brothers, vi kände oss supercoola, och andra kom fram och bad oss att sätta på annan musik. Då höjde vi bara. Den klassiska ungdomsrevolten, den var jätteviktig för mig. Jag har alltid varit svag för det där rebelliska, att vara emot, och det bär jag med mig i alla möjliga sammanhang fortfarande. Och att hiphopen berörde samhällsorättvisor lärde jag mig jättemycket av.

Just titelspåret är dock den enda låten som har ett politiskt tema och den handlar om Sverige. Kaah skrev den direkt efter förra valet. Han drar sig för att vara specifik och menar att han inte har tillräckligt på fötterna för att säga exakt i praktiken vad det är som har gått snett med Sverige, men att det är en tydlig känsla av mindre solidaritet. Men även om just ”Matcha din look” är ett ställningstagande, låter han det rebelliska stanna på det privata planet. Kaah har samtidigt ett starkt behov av trygghet och stabilitet och jobbar med mer eller mindre samma människor som förut, både på skivan och i sitt band.

– Det är viktigt att de kan spela och göra det man vill göra, att de kan förlänga ens vision. Men det allra viktigaste är att jag tycker om dem som människor, att det ska vara en kompisgrej.

Allt är väldigt kul för Kaah just nu. En paus från musiken var det bästa som kunde hända honom. Han hade tröttnat på musiken och branschen och började studera ekonomi och arbeta på en revisorfirma. Men lusten kom tillbaka. Han var lite ringrostig i början och undrade ibland vad han höll på med och spelade egentligen inte upp det för någon. Det var inte förrän han satt ner och skulle skriva skivkontraktet med Baba Recordings, Petter och Sleepys bolag, som han kände att han ville, och trodde att han faktiskt kunde, leverera en skiva. Ändå länge var Kaah rädd att han inte skulle bli klar, att lusten skulle försvinna, att det skulle sluta vara kul igen, eftersom det hade hänt en gång.  Men nu verkar han ha hittat en balans där han kan ägna tid åt musiken, utan att det blir hans liv och identitet, att lyckas behålla en distans till musikbranschen. Då är det kul och han litar nu på att den känslan kommer bestå.

– Jag vill utveckla min musikalitet. Nu känns det lite som när jag började. När jag hade en sampler första gången och letade samplingar bland skivor. Barnet i mig som försvann har kommit tillbaka, men nu är jag betydligt mer insatt i musik och musikalitet. När jag gjorde min första skiva kunde jag knappt spela piano. Jag är inte så bra idag heller men jag har lyssnat och spelat musik mycket mer, och har nu försökt förfina hantverket, bli en bättre musiker. Och det vill jag fortsätta med. Jag vill göra en skiva som John Coltrane, nå dit han nådde mentalt och kom fram till. Klart jag inte kommer att kunna låta som Coltrane, men hans musik är så vansinnigt verklig och mänsklig. Det vore kul att gör en instrumentalplatta i alla fall, att bli en bredare och större musiker musikaliskt.

Texterna och hans röst tycks redan nu på ”Matcha din look” ha fått en något sekundär plats, då sången inte är lika tydlig, utan bakas in med massor av pålägg, körer och blir som en del av musiken mer.

– Det är inte medvetet gjort, jag går väldigt mycket bara på känsla för stunden och det har varit kul att göra det så. Jag vet aldrig vad det ska bli innan jag gör det. Det var därför jag tappade lusten också. Jag har väldigt svårt för allt runt musiken, själva branschen, hur man förväntas vara eller vad man förväntas göra. Jag är en väldigt enkel människa. Du ser på mitt omslag, jag står i mina vanliga kläder under ett träd, det där är jag rakt upp och ner. Ibland har jag drömt om att kunna vara en David Bowie-figur som spelar spelet till 100 %. Men jag är inte sån som person och skulle aldrig klara av det. Det hade varit mäktigt. I alla fall när man är 20.

Att Kaah kan ha så roligt nu är också en personlig mognadsprocess.

–  Jag kan göra precis som jag känner för utan att grubbla på vad andra ska tycka. Det sa jag nog innan också, men nu stämmer det bättre. Jag har inte lika många nojjor och tänker inte lika mycket. Det blir mer bara ”det här är skönt, jag kör på det”.  Jag har familj nu, har inte tid att tänka så mycket.

En annan mognadsprocess som hänt är just konsekvensen av att ha fått en dotter. Han har blivit mer medveten om våld och egoism i samhället, och framförallt jämställdhetsfrågan.

– Det var ärligt talat inget jag direkt tänkte på innan. Utanförskap, segregation och rasism har jag alltid varit medveten om och brytt mig om. Nu har jag funderat på och lärt mig mycket mer om kvinnors situation. Och det behövs verkligen att vi gör det.

Text: Marimba Roney

Foto: Erik By Erik