Han har blivit något av en snackis. Inte bara i hiphopvärlden men även hos de som vanligtvis inte pumpar genren i sina högtalare. Han är extremt frispråkig i sina texter, samtidigt som han har ett sound som få (om någon) kommer nära i Sverige. Geografiskt skulle han snarare kunna placeras någonstans djupt i den amerikanska Södern än Norrtälje och Solna som han kommer ifrån.
En del av snackis-faktorn kan tillskrivas låtar som ”Andreas Kleerup”, som blivit en låt som tilltalat alla från graffitimålare till just Andreas Kleerup, visar det sig när vi pratar om det. Det är i Stockholms södra delar, som jag träffar Ivory – hemma hos managern Tony. I lägenheten finns, förutom de ovannämnda, videoregissören och ett par av Ivorys kompisar. Atmosfären är avslappnad men fokusen är hög. De håller på att avsluta det sista i klippningen av videon till ”Squats”.
Norrortsrepresentanten Ivory får ta en ciggpaus under fläkten i köket med mig där vi pratar om allt från hans passionerade följare till hur allt han säger är saker han lever. Det är en sympatisk, karismatisk och framför allt produktiv rappare som jag pratar med. Jag märker snabbt att han, medan vi pratar, redan tänker på nästa projekt, nästa låt eller nästa vers…
Inom ett år har du släppt albumet ”Molnfällan”, mixtapet ”Rap Game Jackie Arklöv” och nu EP:n ”Vatten”. Du ligger inte på latsidan direkt…
– Nej men jag gör grejer hela tiden typ. Jag har jobbat med det här länge och jag känner mig motiverad till att göra mer grejer. Snart kommer två släpp till: ett soloalbum med mig och en skiva som jag gör tillsammans med en grym rappare från orten, men jag kan inte säga mer än så. Bara att det kommer döda allt.
Många andra svenska rappare är också hungriga, men sällan lika produktiva som du. Vad är det som gör dig så motiverad till att göra så mycket musik?
– Det finns många svenska rappare med talang, men de släpper ingenting. De snackar en massa om releasedatum hit och dit utan att leverera, sån är inte jag. Därför vill jag aldrig prata om releasedatum, men jag kommer att släppa grejer hela tiden. Jag vill inte göra folk besvikna nu när det finns många som gillar mig och kanske förväntar sig mer musik av mig. Jag vill leverera. Jag är motiverad nu för att jag känner att jag har något bra på gång, tillsammans med att jag har bra uppbackning av min manager och folket runt omkring mig.
Skrivkramp är annars något som kan hända den bäste, men det verkar inte finnas på kartan för dig? Har du alltid varit lika produktiv?
– Nä… Alltså, det är klart att jag också har haft perioder där man inte har varit lika motiverad, men nu känns det bra – då lägger jag ganska mycket tid på att skriva texter och att spela in. Det är just det att jag har vågat satsa nu, vågat lägga tid på musiken, som gör att jag blir mer motiverad också. Det var svårare innan när man skulle klara av jobb, familj och dessutom musiken utöver det. Jag tror helt på den grejen jag gör, annars skulle jag inte jobba så hårt för det.
Du är producent från grunden också, men nu är det mest andras beats du kör på, även om du är med som medproducent på ett par spår. Kommer man att få höra mer beats från dig framöver eller är det bara rap som gäller nu?
– Jag kommer nog aldrig att sluta göra beats. Men det är svårt att hinna med att både skriva texter till sig själv och göra beatsen. Nu har jag riktigt grymma producenter med mig också, som Chris Change från Level 8 t.ex. Men jag kommer att göra lite mer beats framöver, jag ska bara få tiden att räcka till!
Annars har du med Gonza-Ra, Tjuvjakt och Adam Kanyama på EP:n. Tre relativt nya och framför allt heta namn just nu, precis som du. Var det medvetet att jobba med just dom?
– Det har jag inte tänkt på ens faktiskt. Men det är sant som du säger att de är på väg upp nu. Jag jobbar bara med de jag gillar själv, hur hajpade de är bryr jag mig inte så mycket om.
Att Ivory är ett namn som det snackas mer och mer om har nog ingen undgått. Jag kan höra allt från ”inne-folket” och hipsters till folk från orten som pumpar dina grejer. Har du själv märkt ett ökat intresse för dig?
– Alltså, egentligen inte. Men det är kul att höra det från dig och få bekräftelse. Jag sitter ju mest och gör musik och möter nästan aldrig folk på det sättet. Det är väl när jag spelar som jag kan märka att det blir mer och mer folk…
Vad är det för crowd på dina spelningar? Jag kan tänka mig att det är ganska blandat?
– Det är det verkligen. I Stockholm är det så klart många av mina polare som är där, men det är också ganska blandat. När jag kör ute i landet, som när jag var i Göteborg, så är det väldigt blandat. Det är väldigt kul… och intressant.
Men Andreas Kleerup har inte varit på någon spelning antar jag…? Har ni haft någon kontakt? Hur har han reagerat på låten ”Andreas Kleerup”?
– Han hörde faktiskt av sig till mig. Han ville att jag skulle skicka texten, för att han inte hörde allt vad jag sa.
Han hörde inte? Haha. Kul att han säger det efter intervjun i TV4 som är i introt på låten…
– Hehe, ja jag vet. Men jag skickade den och han svarade med en massa glada emojis och sa att han gillade det och att jag skulle fortsätta typ. Vi skulle faktiskt träffas och kanske göra något tillsammans, men hans management satte käppar i hjulet för det. Nu verkar allt ha runnit i sanden.
Den låten bidrar ändå till din kultliknande status hos vissa. Jag har sett folk som har gjort målningar och även taggat ”Kleerup” och liknande runt om i landet…
– Det är sjukt. Många är från folk jag inte ens känner, där vissa har gjort feta graffitimålningar liksom. Jag är ingen graffare, men jag gillar det och det känns riktigt nice att de verkar gilla mina grejer också!
Ditt sound är ändå ganska ”osvenskt” om man kan säga så. Kanske till och med före sin tid, här i Sverige. Det finns ingen som gör riktigt samma grej, håller du med om det?
– Nej det är väl så. Men jag har gjort den här grejen länge. Jag har lyssnat på trap och saker från södern sedan början på 2000-talet, jag kan den musiken. Nu gör jag min egen grej och inspireras så klart samtidigt av Project Pat och Three 6 Mafia och även nya grejer som ILoveMakonnen som är hur tung som helst.
Jag intervjuade Stress nyligen, som även han har grejer som är före sin tid i Sverige, men som funkar bättre i USA som han sa. Beats som bara ligger nu…
– Ja, jag läste intervjun! Stress, du borde skicka beatsen till mig! Han gör också sin grej på ett unikt sätt. Vi är nog lika, eftersom jag också tror på min grej fullt ut och vågar göra något eget.
Du är också väldigt frispråkig i dina texter. Finns det något du inte skulle vilja/kunna prata om i dina låtar?
– Saker som är keffa. Saker som jag inte står för. Allting jag säger i mina låtar står jag för, till skillnad från många andra rappare. Det är mycket snack på många. Men om de vet vem jag är så vet de att jag lever det jag säger, det är inget snack.
Har du fått någon kritik eller negativa reaktioner för dina texter?
– Jag fick skit av några tjejer i Göteborg när jag körde ”Pengarna” live, som de tyckte var kvinnoförnedrande. Då körde jag ändå ”XXX” som i så fall är mycket värre.
Bryr du dig om ifall du gör vissa arga? Om du provocerar människor?
– Varför skulle jag det? Det finns betydligt värre saker att bli upprörd för här i världen än rap. Rap är en konstform och man måste få uttrycka sig fritt.
Du har aldrig tagit den rollen, men vad säger du till de som säger att ”artister ska vara förebilder för ungdomar” etc.? Finns det någon del av dig som bryr sig om den typen av moraliserande?
– Jag gör det här nu, sen får jag se vad jag snackar om. Men jag tänker inte anpassa mig för att vissa vill att man ska vara någon slags förebild. Det är som sagt en konstform, precis som vad som helst inom kulturen. Rap handlar om att få uttrycka sig fritt utan att censureras.
Du blir mer och mer populär och nästa steg i karriären innebär granskning av ”gammelmedia” och P3 Guld-galor och allt vad det innebär. En typ av människor som kommer att granska dina texter ännu mer och säkert även kritisera. Är du redo för den eventuella stormen?
– Jag kan inte säga att jag gillar det eller ser fram emot det direkt. Snackar vi kvällspress så gillar de ju att plocka citat ur sitt sammanhang och döma en för det. Men jag är redo för det. Jag vet själv vad jag står för och vem jag är. Man kan inte heller döma mig för en enskild låt. Jag har en kärlekslåt, en låt om min son, osv. Det finns fler sidor av mig, det hoppas jag att de förstår.
Nästa steg innebär också att du måste lägga ner ännu mer tid. Är du redo för det?
– Jag har stor hjälp av min manager Tony och andra runt omkring mig. Jag spelar in i Level 8 som också backar mig. Samtidigt har jag familj och måste kunna balansera allt. Det vi letar efter just nu är ett bokningsbolag för att se till att jag kommer ut och spelar mer runt om i Sverige. Annars har vi mycket på gång redan nu, förutom musik och videos så kommer det en ny hemsida, ny merch osv.
Vi närmar oss slutet på intervjun och med risk för dålig stämning här så kan jag väl nu säga att jag är Djurgårdare. För visst är det så att du håller på Gnaget?
– Är du? Fy fan, gå härifrån, haha. Nä men, ja jag har stått i klacken sen jag var liten grabb med farsan liksom. Min brorson är Christian Kouakou som gjorde debut i AIK som 16-åring och var då den yngsta AIK-spelaren som spelat i Allsvenskan. Men jag är inte lika aktiv idag om jag ska vara ärlig. Det var ett tag sedan jag gick på match. Men jag kommer alltid att hålla på AIK.
Och på tal om din pappa så hörde jag att han gick bort nyligen. Om det är okej för dig att jag frågar om det – hur påverkade det dig som person och som rappare med en EP som snart skulle släppas?
– Det var tungt, väldigt tungt. Jag tog ett par veckor bort från allt men sen kände jag att jag måste fortsätta. Jag måste hålla mig aktiv. Jag känner också att jag har någonting på gång och jag tror att pappa hade uppskattat att jag fortsatte och verkligen satsade på det jag älskar. Det är det här jag vill hålla på med, i många år till…
Intervju av Alexander Kihlström
