Första intryck kan säga mycket om en person. Det kan vara ett avgörande ögonblick. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Houman Sebghati har en stark personlighet och oavsett om intrycket är bra eller inte så blir han ihågkommen. Mitt första möte med Houman var som att bli omskakad av en tornado.

Det står en silvrig Mazda utanför min port. Houman Sebghati sitter bakom ratten. Han har insisterat på att plocka upp mig och ta med mig på ett ”äventyr”. Solen skiner denna sensommarförmiddag och de friska vindarna påminner mig om behovet av en jacka. Houman är pigg och energisk, iklädd en långärmad, grå tröja.

– Jag vill inte att detta ska vara en vanlig intervju, säger han med ett stort leende när jag kliver in i bilen.

– Okej, säger jag och försöker hindra mig själv från att hosta. Höstförkylningen is on.

Bilen rullar in på motorvägen och Houman berättar att han är föreläsare och har ett band.

– Jo jag vet, jag brukar göra research innan jag ska intervjua, säger jag med min småländska dialekt. Houman hakar upp sig och påpekar att det heter ”intervjua” med ”rrrr”.

– Jag är lärare, fortsätter han.

Jag orkar inte ens förklara att jag har en dialekt utan tillåter hostan, som kämpat sig upp i några minuter, träda fram. Jag skäms lite och överraskas av att Houmans ögon lyser upp.

– Är du sjuk?

Jag nickar.

– Jaaa, vi drar och käkar soppa, säger han entusiastiskt. Houman är spontan, lite för mycket men han har ändå en positiv vibe.

Högtalarna pumpar ”Gud för en Stund i Stockholm” medan Mazdan rullar innan innanför tullarna. Bilen stannar utanför en barbershop. Houman förklarar att ett frisörbesök ingår i mitt ”äventyr”.  Vi går in i den mysiga salongen där Houman är stammis och talar gott om frisören.  Gud för en stund? Houman lyckas gå före i kön trots att han inte bokat någon tid. Han blir dessutom igenkänd och fotograferad av ett fan som får en inbjudan till Houmans releasefest den 5:e september.

Houman lutar sig tillbaka i frisörstolen och ser sig själv i spegeln. Frisören sätter igång rakapparaten och börjar. Utan att släppa blicken från sin spegelbild berättar Houman:

-Det här är mannens fristad. Man får tänka fritt. Man blir omhändertagen och det är okej. Man kan vara fåfäng och manlig på samma gång.

Har du någon annan fristad?

– Vill du höra helt ärligt? När man har barn? Toaletten, säger han och skrattar.

– Studion också, fortsätter han. Fast det är blandning av lek och allvar när man sitter i en studio och skapar.

Vad anser du är producentens viktigaste uppgift?

– Att säga nej. Jag trivs bäst med Moe. Moe är som en mentor, säger han och tittar på sig själv i spegeln

– Kan du ta lite till här?,  frågar han och visar frisören området som behöver lite mer omsorg. Houman fortsätter att berätta om Mårten ’Moe’ Sakwanda.

– Det finns en slags trygghet i att producenten är musikaliskt skolad. Moe vet vad han snackar om och jag kan luta mig tillbaka på det. Jag sätter mig som en elev i studentstolen, samtidigt blir jag bättre textmässigt när jag är runt honom.

– Men sen finns det vissa personliga låtar där jag inte kan göra fel. Om jag skriver om min dotter eller min mamma så är det bara att köra, de är så pass personliga texter så ingen utifrån kan tycka att det är rätt eller fel.

– Moe är old school, man får lyssna på beatet en gång sen ska man skriva utifrån känslan. Han vill typ att man ska freestyla. Det är många låtar på den nya skivan som är one take, säger han, betalar frisören, tackar artigt och vi lämnar salongen.

– Så här vill jag att en intervju ska vara, säger han glatt när vi kommer ut.

Äventyret fortsätter och vi sätter oss i bilen på jakt efter Stockholms bästa sopprestaurang. Det har tagit 3 år att göra albumet, berättar Houman när bilen rullar in på Roslagsgatan. Att hitta en parkeringsplats i centrala Stockholm tar ungefär lika lång tid, tänker jag ironiskt.

Efter några minuters sökande sitter vi slutligen mitt emot varandra och inväntar den efterlängtade soppan. Houman börjar berättar om sitt självständiga arbete genom åren.

Servitrisen kommer fram till bordet med två skålar rykandes het lax-soppa. Houmans förslag, eller beslut. ”Du är sjuk och då ska du ha fisk och citron”, hade han sagt.

 

– När jag släppte mitt första album,” Reptilernas planet” visste jag inget mer än att jag ville göra ett album. Så jag samlade in massa pengar. Sen när det var dags att sprida det så lärde jag mig själv hur man gjorde det här med PR. Snöbollseffekten. Practice  by doing. Det finns ju bra PR och dålig PR, jag hade inte råd med bra PR så det fans även ekonomiska skäl.

 

Houman har ungefär 20 års erfarenhet av den svenska hiphopscenen. Idag han aktuell med sitt tredje album och släpper det via sitt egna skivbolag. Tillsammans med fotografen Camilla Cherry har de skapat ett skivomslag med en bild till varje låt.  Dessutom lanseras en öl döpt till ”Gud för en stund” i samband med albumet.

För dig personligen och din musik: vilka är för och nackdelarna med att vara independent?

– Fördelarna är till exempel projektet med ölen. Det bildas en charm runtomkring det. Skivbolagen gör mig nästan en tjänst som inte signar mig. Jag ligger inte på latsidan, utan blir tvungen att vara super, superkreativ. Nackdelen är att jag inte kan spendera lika mycket tid i studion.

Men det är du som väljer att se det som att skivbolagen gör dig en tjänst. Du väljer att ha den inställningen?

-Ja jag hade inte överlevt annars. Bitterheten hade märkts av på min musik, det hade märkts av på mig som person.

– Du ser det ena leder till det andar, berättar han. Vi gjorde helt rätt att komma hit. Det här var en bra dag, säger han tar en slurp av soppan.

Albumet är betitlat ”Gud För En Stund i Stockholm” och Houman säger att han inte är ute efter att provocera människor.

– Om gud finns i allting så måste han även finnas i människan. I detta fall mannen men även kvinnan såklart. Nu har jag inte den hybrisen att jag kan gå ut och säga ”jag är gud”. Den hette ”Jag är gud” från början men ingen tyckte att det var en bra idé.

– Då tänkte jag okej, men för att folk ska kunna förstå mig utan att jag ska trampa dem på tårna  så låt mig vara ”gud för en stund då”, berättar Houman.

– Jag är inte gud. Det blir för provokativt och jag är inte ute efter att provocera människor.

Houman förklarar att albumet ”Gud För En Stund i Stockholm” är indelat i tre delar, den första är ”skrytrapp”, den andra delen handlar om den gamla Houman.

I låten ”Klättra Upp Igen” (andra delen av albumet) säger Houman ”Hatad och älskad tills du går sönder efter att känslan blivit förväxlad” och berättar att det är ett personligt citat:

– Det handlar om hur folk ser på mig och har sett på mig. Vi blev förortskändisar vid väldigt tidig ålder och vi tog mycket för givet. Jag har varit en semioffentlig människa under större delen av mitt liv. Sen har jag gått igenom mycket som fått människor vända mig ryggen. Jag har fått mycket hat riktat mot mig. Sen finns det folk som tycker om det jag gör och min musik. Jag har blivit super-älskad och super-hatad. Till slut går man sönder.

 

Har du själv blivit påverkad av det? Blivit deppig på riktigt?

– Ja, jag har nästan gått under. Men sen så fick jag mina barn, säger han och ler.

– Hade ”Underbara smärta” gjorts för 25 år sedan hade jag  grävt ner mig i smärtan. Men inte idag, nu kan jag berätta.

I låten ”Efter Allt” säger Houman ”Låt den utan synd kasta första stenen”, ett bibliskt citat. Han menar att olika religioner kan vara inspirerande rent textmässigt.

– Jag är lite buddhistisk. Jag tror att gud är i nuet och i allt runt omkring oss. Men jag är inte bunden till någon religion. Jag plockar grejer från Koranen och Torahn också. Är et ett bra citat så är det bra liksom.

Sista delen av albumet handlar om att låta det förgångna vara förgånget och skildrar den nya Houman.

– Man kan inte undgå vad det innebär att vara pappa att kämpa. Det är manliga problem. Det handlar om att ta ansvar som en man. Sista spåret(Stanna Här) är ingen klagosång. När vi var yngre adresserade vi våra problem som att det var synd om oss. Och det finns känslor kring det. I tredje versen pratar jag med en kompis som gått bort. Jag ber om ursäkt till alla jag sårat och gjort illa. Så det är väldigt mentalt. Det är så jag vill att hiphop ska låta.

Är detta ditt sista projekt?

– Vi får se, det sista independent under mitt namn i alla fall. Ska jag lägga 10 000 kronor på ett beat när jag kan köpa en resa till mina barn? De kommer växa upp och de behöver kläder och Iphones. Jag kommer vara verksam musiker i flera år till men på annat sätt, exempelvis genom mitt band Donné. Vi ska ut på turné efter albumreleasen.  Där är jag är ingen rockstar, där jag är bara Houman, säger han och ler.

Första intryck betyder mycket. De kan påverka avgörande ögonblick. Du kan aldrig få en andra chans till att göra ett första intryck. Houman har verkligen gjort ett intryck. När jag vi ska säga hejdå inser jag vi har hängt i nästan fyra timmar. Tiden har bara rusat iväg och det har varit kul.  Jag har bestämt mig för att jag tycker om Houman så jag ska ge honom en hastig kram, han är på väg att göra det samma och sträcker fram sin arm som träffar mig rakt i ansiktet. Han ber genast om ursäkt. Jag förklarar att det är lugnt och lämnar tornadon Houman som precis skakat om mig in i det sista.

Intervju av Mariana Benyamin Sir

Foto: Camilla Cherry

Lyssna på Houman Sebghatis nya album “Gud För En Stund I Stockholm”: