Det är nu tre år sedan Pablo och Fille Leiva Wenger släppte sin första EP som sina alter-egon Grillat & Grändy. Duons lekfulla stilspråk och nya sound blev snabbt populärt och låtar som ”Vafan Händz?!”, ”Tung Baba” och ”Jag Ler” fungerade som soundtrack till mångas sommar. Nu är det dags för släpp nummer två och med det har man tagit ytterligare steg mot den kompromisslösa lättsamhet som bröderna eftersträvar.

Pablo: Vi började där ”Gendish & Gäris” slutade, med ”Jag har fakking fått lön” som var den första låten vi gjorde till det här. Sen löpte det vidare naturligt bara.

Fille: Just då tyckte vi inte att det fanns den typen av hiphopsound i Sverige. Nu är det skitvanligt, det är ju så det moderna soundet låter. Vi kände att vi behövde förnya oss och nu gör Mack de här beatsen av sig själv på något sätt, så det blev så att vi bara fortsatte där vi slutade…

Pablo: … Med inte för upp-proddade grejer utan ganska avskalat, som mycket hiphop låter nu. Men vi kunde inte uppfinna ljudet igen, så vi fortsatte på det. Sen blev det ändå något annat än vad första EP:n blev. Det som kanske kännetecknar Grillat & Grändy är att vi har ett speciellt sound, men på första EP:n hade vi egentligen bara två låtar som lät så och resten var traditionell hiphop. Nu har vi gått vidare i det som blev vårt sound.

Fille: Precis, det här elektroniska och klubbiga. Som så klart har funnits tidigare men inte på samma sätt, tycker vi.

Kul att ni nämner det för jag tänkte precis samma sak. Det känns som att ”Tung baba” och ”Vafan händz?!” var ungefär det sound ni ville åt och att ni nu har nått dit hela vägen med den här EP:n?

F: Exakt. Jag tror att vi kände och tyckte att vi gjorde något som var lite annorlunda för oss rent soundmässigt och att vi safeade upp lite genom att göra grejer som vi är vana vid, som ”Min fakking bror” och ”Jag ler”. Nu skalade vi bort det soundet och körde mer på det renodlade klubbiga och elektroniska.

Jag har ofta tänkt på det här med att ”förnya sitt sound”, som de flesta alltid strävar efter. När man har hållit på med musik så pass länge så måste det vara så sjukt svårt? För som du säger Pablo, man kan inte uppfinna ljudet igen. Hur hittar man dit?

P: Jag tror att det måste komma naturligt. Vi har ju en studio så vi har råd att experimentera och just det här projektet är väldigt experimentellt för båda två. Vi leker i studion och sen händer det bara. Det är lite som att sätta i foten i skon, ibland går det inte men sen ”shoff”! så går den i. Så har Grillat & Grändy-soundet kommit fram.

F: Det är svårt att hitta det där och att förnya sig, det är lätt att det blir krystat om man försöker för mycket. Men det är inte alltid det som är ändamålet i den musik vi skapar. Ibland vill vi bara säga något eller leverera en känsla, men just med Grillat & Grändy så är det lekfullheten och att göra något annorlunda som är det vi eftersträvar. Även textmässigt så är det mest rap för att rappa, även om det är genomtänkt.

Den nya EP:n innehåller sex svängiga spår med fyndiga oneliners och härlig feel good-vibe. Produktionerna står Gameboii och Mack Beats för, varav den senare är en oumbärlig del av duons arbete och framgång.

F: Mack är lite som en tredje medlem i Grillat & Grändy. Vi garvar hela fucking tiden när vi är i studion. Men också på sättet vi jobbar ihop med produktionerna och bollar idéer.

P: Han är faktiskt en stor anledning till att det har gått så bra som det har gjort. Vi hittade soundet ihop, men han bemästrade det. Man behöver inte ens säga något, utan han spelar en slinga och sen är det klart. Även om han är skittung på att prodda upp allting så har han verkligen anammat det här enkla som vi vill åt.

F: Sen att han är med på att testa alla dumheter vi kommer på och tycker det är kul. När vi går in i båset och gör flummiga grejer så trycker han bara på ”rec” och antingen garvar eller så fattar han inte vad vi gör, men han kör ändå. Så det är fett kul att jobba med honom.

En av de fem låtar som Mack Beats har producerat är singeln ”Jag har fakking fått lön”. En låt som med tillhörande video spridits som en löpeld på sociala medier sen releasen. Många fans har även gjort egna klipp på Instagram under hashtagen med samma namn.

F: Det var något år sedan vi gjorde den låten. Nu har det blivit så att vi har gjort något projekt med Grillat & Grändy mellan Ison & Fille-skivorna. Den låten är den som är mest skojfrisk och den som vi garvade mest åt när vi skrev den. Beatet var faktiskt ett av demoförslagen till ”Langa fram” (låt från Ison & Filles senaste skiva ”Länge leve vi”, reds anm). Jag satt i studion med Mack och vi hade flera olika versioner av beatet innan han proddade upp den. Jag minns att vi dog av garv när vi spelade in den refrängen. Vi ville hitta något som skulle ge en skön känsla och efter lite funderingar så gick Pablo in i båset och skrek frasen ”jag har fucking fått lön” som vi tyckte var en kul grej.

P: Det var ett typiskt exempel på när vi bara hade kul och testade lite. Jag har aldrig skrikit sådär på en låt tidigare.

Du kanske inte har skrikit så NÅGONSIN tidigare?

P: Haha, nä kanske inte. Och jag tror inte jag kommer kunna göra det live heller, jag kommer gå sönder… Äh, vi får se.

Är ni förvånade över mottagandet?

P: Jag var lite nervös för att släppa den faktiskt, för den är rätt svår. Folk är vana vid tralliga melodier och här kommer någon och skriker sönder ditt öra… Men att den har tagits emot så bra som den har gjort och att videon blev så uppskattad är fett skönt. Det var en lättnad och en överraskning, även om vi tyckte den var bra.

F: Aa, det är fett kul att folk har tagit den till sig och förstår humorn.

 

För jag minns att när den släpptes så var min första tanke ”vad fan är det här?” och många kompisar tyckte den var kass, men efter en vecka ville alla höra den på förfesten.

F: Hahaha, fan vad roligt.

P: Vår storebror sa samma sak. Han ringde mig och sa att han gillade låten men att han tyckte den var skitdålig i början. Jag tror det tar några lyssningar innan man kan acceptera den. Man måste ge den en chans.

Det känns som att den har ganska bra chans att gå om Magnus Ugglas ”Kung för en dag” som bästa löningslåt?

F: Haha, en alternativ variant i alla fall. Men det är kul för det är en låt som alltid kommer vara aktuell. Folk kommer ju få lön så länge människan existerar. Men det tänkte man inte på när man skrev och släppte låten.

Lekfullt och lättsamt är ord som beskriver er och er musik ganska bra. Känner ni att det är något som saknas i svensk hiphop just nu?

F: Jag tycker nog inte det. Svensk hiphop mår skitbra och det finns många olika stilar, samtidigt som den är väldigt samhällsmedveten vilket är skitfett. Men i det vi gör och hur vi är som människor så är det viktigt för oss att ha kvar den här lekfullheten, att det ska vara roligt.

P: Jag ser det mer som att vi är en extra krydda till scenen, där vi bidrar med vår del precis som alla andra gör. Sen om vi är ett alternativ till politisk rap… Det vet jag inte.

F: Inte bara politisk rap. Det finns ganska mycket hård hiphop därute, så på så sätt är det soft att vi kan utgöra en balans.

Ni båda har ju kopplingar till skådespeleri och att spela en karaktär. Ser ni det här projektet som en del av det, fast genom ett annat uttrycksmedel?

P: Det kan man säga. Men även om Fille gör en rolig karaktär i radio så är han ändå på ett seriöst jobb, du vet, med studio och massa gäster. Och även om jag kan vara komisk och ibland spela lättsamma roller finns det ändå en publik som har betalat 300 spänn för att titta, så man måste alltid leverera. Jag tror att det här är ett sätt för oss att inte ha några krav utan bara göra det vi vill, vilket gör det väldigt lustfyllt.

F: Sen är ju Grillat & Grändy också två karaktärer. Det är inget vi suttit och snackat om men vi skriver texterna som att vi ser oss själva i de situationerna, att vi spelar tuffa men är dumma töntar som säger konstiga grejer. Det är karaktärer som är som oss med en twist. Det är också kul att våra jobb kommer in i musiken och får en musikalisk dimension.

Precis, det blir nästan som en tredje karaktär och person för er, med Fille och Sabo, Lilla Al-Fadji och Pablos roller och sen Grillat & Grändy där ni får leka av er?

F: Exakt, så är det. Och nu har vi tagit det hela vägen. Vi snuddade vid något på första EP:n och nu tar vi det vidare även visuellt, på bilder och i videon. Det här att vi försöker vara coola men aldrig riktigt blir supercoola, på ett sätt.

Det här med er slang blev ganska uppmärksammat på första EP:n, ni satt bland annat i Nyhetsmorgon och förklarade ord, samtidigt som det är en ganska stor del av er musik. Är det något ni tänker på och är medvetna om?

F: Det känns som att det är mindre nu, även om vi fortfarande fuckar upp språket. Jag tror inte det är medvetet utan det är bara så vi pratar och det skulle kännas konstigt om vi tog bort saker. Det är ju vi. Sen kanske jag inte skulle sagt samma fula ord på en Ison & Fille-låt, men det handlar mest om att vi gillar att leka med språket. Ofta är det så att någon säger något sjukt i studion och så dör vi av garv för att det låter så fult.

P: Exakt, jag hade inte heller sagt det här med ”fella” och ”umbrella” på en Highwon-låt. Grejen är ju att det är skitkefft, men det är därför det funkar i det här projektet för att vi går in med inställningen att vi är sjukt coola: ”fem drinkar each utan fucking umbrella”.

F: Hahaha!

Vissa grejer är ju knappt slang heller, utan det låter bara jävligt knäppt. Som när du, Pablo, rimmar Bahoui (fotbollsspelare i AIK, reds anm) med halloumi i låten ”Driftig”. Man ba: ”Va? Vadå halloumi?”

P: Hahaha!

F: Hahaha!

P: Halloumi är en referens till pengar, Fille har sagt gorgonzola vid något tillfälle. Så jag tog halloumi bara för att kunna rimma på Bahoui. Vi har hans landslagströja i studion och jag hade lite skrivkramp, så jag tog det första som rimmade på namnet. Det är ett skitkefft rim men jag behövde det för att komma vidare, haha.

Känns det inte som att man ofta glömmer bort vikten av att ha ett eget språk? Titta på er och till exempel Lorentz, halva hans grej är ju hans ändelser i princip.

F: Det är det som är grejen, antingen tycker folk att det är fett kefft för att dom inte fattar det och i vissa fall kanske det är begränsande för att folk inte fattar vad man snackar om… Men om man gör det för att man själv tycker det är kul, då får de som fattar tycka att det är kul och resten får hoppa över det.

P: På det sättet är Grillat & Grändy fett personliga. För i låtarna pratar vi exakt som vi gör annars och vi anstränger oss inte för att hela världen ska förstå oss.

I vanliga fall brukar jag tycka att för mycket slang och även att blanda svenska och engelska är fusk eftersom det gör det mycket lättare att hitta rim osv. Men med er känns det som att det är en del av musiken som passar in.

P: Absolut. Och i vanliga fall hade vi inte gjort det. Jag kan inte komma på någon Ison & Fille eller HighWon-låt som vi har gjort det. Men här kan vi fuska, du vet.

Det blir nästan att ju fulare rim desto bättre? Ni tar det verkligen tills sin spets på det sättet.

F: Exakt!

P: Precis, fan vad tungt att du hajar det!

Låten ”Driftig” handlar om hur många kanske tror att ni är lallare men att ni får grejer att gå runt. Kan man applicera det på er som rappare också? Jag tänker att folk som inte är så insatta i svensk hiphop kan se er som rätt lalliga rappare som gör skön musik, fast ni lägger det sjukt tight även när ni lallar?

F: Man kan ju göra låtar för att hävda sig men jag tänker att vi är sjukt bra rappare och just därför kan vi göra den här grejen. Om någon som inte är lika bra på att rappa skulle göra samma sak skulle det inte funka. Men vi vet att vi är bra och därför kan vi lägga dåliga rader och det hänger ju ihop med lekfullheten. Vi gör det för att det är kul och inte för att imponera på rapnördar som räknar stavelser och metaforer, även fast det ändå finns i låtarna genom ett komiskt filter.

P: Jag tror att båda behärskar den här rapgrejen så pass bra att vi inte behöver tänka på det, för vi vet att vi kan om det behövs. I det här projektet tänker jag inte alls på stavelser eller flow för att jag inte har något att bevisa.

F: Sen är det också så att om man kan reglerna och tekniken, då är det extra kul att bryta mot det. Vi är ju medvetna om den tekniska biten och därför är det kul att göra det på ett fult sätt istället.

På det sättet är ni väldigt ocreddiga, något som är ganska ovanligt inom hiphop?

F: Jo precis. Det är det som är flummigt också, för det blev lite creddigt på de första låtarna vi släppte och de var mycket creddigt folk som tyckte det var tufft. Vi själva tyckte det var töntigt. Men samtidigt tycker vi ju att musiken är jävligt bra, vi har inte tanken att släppa pissmusik liksom.

Apropå creddigt och att vara en bra rappare, är det inte generellt lite mindre fokus på rap och mer på att göra bra låtar i svensk hiphop än amerikansk? Om man bortser från den allra mest kommersiella biten i USA. Det är inte många som släpper mixtejps med bara instrumentaler och går loss i Sverige direkt…

F: Jag vet inte, kanske. Men vi pratade faktiskt om det häromdagen, det är klart att det skulle vara fett och något man efterlyser lite. Svensk hiphop börjar bli så jävla bra, både produktionsmässigt och rapmässigt att det är så nära pop på många sätt. Inte att musiken är poppig utan hur man jobbar fram den, med produktioner och låtskrivare. Det blir en helt annan grej. På det sättet saknar man det här smutsiga, när folk bara rappar för att rappa.

P: Taro visade oss någon grej från London igår, där folk bara gick loss. Ljudet gick av och på, riktigt rått. Det saknar man verkligen.

F: Sen tror jag att om vi känner så, så finns det många andra som gör det också. Det kommer säkert komma som en motreaktion på att det går så bra för svensk hiphop. Det är skitmäktigt, men just det här råa som gjorde att man själva började hålla på med hiphop, det kan man sakna. Sen finns det kanske inte något ordentligt forum för det, förutom internet.

Om vi återkommer till låten ”Driftig” så har ni supercoola Evin Ahmad med. Hon har ju lite kopplingar till er sedan tidigare, men hon får till och med lägga en vers. Hur kom det sig?

P: Vi har jobbat lite tillsammans som skådespelare, sen var hon ju med på introt till vår första EP också. Men hon frågade mig när vi jobbade om hon fick lägga en vers, jag ba: ”ah, fan”. Det är ju som sagt lite lättsamt, på förra skivan hade vi vår kompis Adde med som inte ens rappade. Han la refrängen på ”Bus”. Men jag visste att hon skriver skitmycket poesi och nu hade hon skrivit en text. Jag kunde tyvärr inte vara med i studion men hon la den på första tagningen. Hon brukar driva med mig och lägga freestyles på engelska, så jag hör ju att hon kan, haha.

F: Det kändes som att hon hade gjort det här skitlänge. Du vet, folk brukar kunna vara lite stressade eller inte kunna sin text riktigt, speciellt om man inte har gjort det tidigare. Men hon var sjukt avslappnad och satte den direkt.

P: När jag hörde den versen var jag tvungen att skriva om lite, haha.

Andra gäster är Rosh, Natty Silver, Amin, Denz och Karim 1 Hunnid, där de två sistnämnda kanske är lite mer oväntade än de andra. Varför ville ni ha med just dom?

F: Karim har vi känt och vetat om ganska länge. Han körde ju på engelska förut och när vi hörde att han börjat köra på svenska så tyckte vi det lät jävligt fräscht, med rösten, flowet och energin. Vi hade även pratat om att ha med några gäster som vi inte jobbat med tidigare.

P: Han är jävligt egen, det finns ingen i Sverige som låter som honom. Han blev en skitbra krydda till hur vi rappar i och med att han har ett helt annat flow. Jag är fett peppad på att höra vad han ska släppa härnäst.

P: Denz tror jag redan hade lagt refrängen på ”Jag vill oxå” när vi fick beatet. Och det var mycket den som gjorde att vi valde att ha med låten. Han har också ett eget sound och det passar oss att jobba med såna artister.

F: Även om vi pratar mycket om att ha kul när vi rappar så är det också kul att få ta del av andras energi. Och Denz är grym.

Avslutningsvis då, omslaget är väldigt härligt och passande för EP:n. Hur kom det till?

F: Vi hoppade utan fallskärm.

P: Hahaha!

F: Nä, men vi försökte komma på någonting som passade titeln och hur vi skulle kunna förmedla ”kör vi tills att dör vi”. Att hoppa utan fallskärm är verkligen ”kör vi tills att dör vi”, haha. Sen kontaktade vi en fotograf som vi har jobbat mycket med, Ea Czyz heter han. Han har också mycket humor och är med på att testa grejer som många kanske hade tyckt var konstiga eller dumma. Så låg vi på pallar och blåste med lövblås i hans studio och sen la han på en bakgrund. Rent bildmässigt passar det skitbra med titeln och det blev verkligen bättre än vi hade tänkt. Det är också kul att visa att det är något annat och att man inte behöver vara rädd för att testa grejer. Vi gick verkligen fullt ut.

P: På det sättet känns det fett kreativt för vi har inte gjort så förut, att vi verkligen bollade idéer för att komma fram till det här. Vi har sagt förut att vi inte gör något om det inte är kul, så hade vi inte kommit på något hade det lika gärna kunnat vara svart.

F: Det är kul att bara kunna göra det man känner för utan att kolla på andra omslag och vad som funkar. Det kanske inte är supercreddigt eller särskilt tufft, men det är kul!

Intervju / foto: Malkolm Landréus