I samband med sitt Sverige-besök nyligen träffade Özgür Kurtoglu upp med Rhymesayers-representanten aktuell med skivan "Winter & The Wolves".
– Det är ingenting jag egentligen känner eller har känt ett behov av att påpeka för folk tidigare liksom, det har bara blivit så och jag har nog aldrig lagt någon större tanke på det för att jag inte vill låta liksom…”yeah, I rap AND produce on my records!”. Det var enklare att inte prata om det än hitta ett sätt att prata om det på.
Benjamin Laub pratar opretentiöst och öppet om den karriärsväg som tagit honom till en loge tillhörande Nalen i centrala Stockholm i slutet av april, och om den del av karriären han egentligen aldrig anmärkt på: musikproduktionen. Benjamin Laub kallas till vardags Grieves och rappar, signad till Rhymesayers, och är således liksom de flesta som arbetar med det skivbolaget en älskad del av Minneapolis-kollektivet som driver det. Och det Grieves pratar om på Nalen är det faktum att han, utöver att vara en duktig rappare som uppmärksammats både för sitt verbala sätt och generella hanteringen av rapverktyget, också skriver en hel del av sin musik samt producerar den. Han pratar om att han aldrig känt att det är någonting han behöver explicit markera utan bara kört vidare, åtminstone fram till nyligen.
– Jag och Budo…jag tror tanken var att vi skulle göra två låtar tillsammans, haha. Jag skojar inte, vi hade inte tänkt göra så mycket mer. Och den tiden vi var i studion tillsammans resulterade liksom i 88 Keys & Counting och Together/Apart, det vill säga närmare 30 låtar än två. Så då blev det ju automatiskt så att vi förknippades med varandra, och det funkade både för att vi är goda vänner och arbetskamrater, och så togs ett beslut om att vi borde spela live tillsammans också. Och det blev det liksom så, vi körde på det utan att nödvändigtvis tänka igenom det, för att det kändes som en förbannat rolig grej att göra tillsammans. Tro inte att jag ångrar något alltså, det gör jag verkligen inte, men jag vet inte om det var nödvändigtvis det vi hade i åtanke när vi satt oss ner i studion, haha.
Under flera år sågs Grieves inte som soloartist egentligen men som del av en provisorisk duo där kompisen Budo utgjorde den andra delen, tack vare deras arbete tillsammans som sedan ledde de båda till Stockholm för tre år sedan. Även då på Nalen, i november 2011, uppträdde Grieves & Budo tillsammans med en handfull av Rhymesayers bästa och mest inflytelserika: Atmosphere var självklart headliners med Brother Ali som lika självklar öppningsakt, även Evidence från Dilated Peoples var med, och så Blueprint och Grieves & Budo. Sedan dess har Grieves mest turnerat hemma, han har jobbat på sitt nya album Winter & The Wolves, han har jobbat på att jobba själv och med andra. Och så har han jobbat på att ta sig hit igen, men själv: spelningen på Stacken, tillhörande Nalen, är den sista på hans första Europaturné som headliner.
– Jag älskar att vara en del av Rhymesayers av många anledningar, men att få ta del av sådana turnéer och liksom dela scen med folk som fick mig att tro på att jag också kan rappa är verkligen en av de största och bästa. Det och de gav mig en språngbräda både musikaliskt och i konsertform nästan direkt, och byggde för att jag skulle kunna jobba mer fritt och på så sätt lära mig att tänka mer fritt också. Så där hamnade vi i turnéschemat som Grieves & Budo och körde vidare på det vi skapat över två album. Men med tiden så insåg vi väl att vi vill göra olika saker också, och tycker det är helt naturligt att vilja det. Det finns ingen ”oh shiiiit, there’s beef?!”-grej här överhuvudtaget, haha. Det vore oärligt att jobba tillsammans när vi vill göra olika saker som inte går att kombinera.
På Winter & The Wolves jobbar Grieves för det mesta bara med B. Lewis, en överväldigande majoritet av låtarna är produktioner skapade av de två tillsammans, och det är egentligen bara ett produktionsgästspel av Lunds alldeles egna Chords som bryter mot mönstret. Men det är ändå ett annorlunda album för rapparen att släppa just för att han släppt tankarna om att bara kalla sig själv för just rappare och tagit mer plats som producent; musiken är därför större, bredare, mer lutad mot storslagna idéer byggda stråkar och symfoniska strukturer, och det är ett fullt och medvetet val av Benjamin Laub.
– Winter & The Wolves låter liksom så som jag hoppades att det skulle låta, eftersom det var främst mina idéer och mitt skrivande som gick in i det. Och det jag menar med hur det blev kring Budo är helt enkelt såhär: vi ville åt olika riktningar musikaliskt, och bara musikaliskt, som vi märkte inte klickade alls när vi jobbade ihop nu senast inför det nya albumet. Det kändes inte rätt och vi ville inte göra något som vi visste inte skulle bli bra, det kändes inte som om det skulle bli någon bra musik av det. Så Winter & The Wolves är liksom…annorlunda, mer ”mitt”, även om det kanske låter lite elakt mot saker jag gjort tidigare så menar jag bara rent strukturellt liksom. Och så fick jag jobba med Chords, och mannen…jag hade koll på honom innan, gillade sakerna han gjorde, men att sitta ner och jobba med honom…han är fan ett geni, jag vet inte om ni inser det. Jag ser så jävla fram emot att försöka boka en längre session med honom här i Sverige och verkligen jobba igenom något tillsammans, du anar inte.
Intervju av Özgür Kurtoglu.
Foto: Melika Duvetinte Zakariae
