Inför hennes spelning på Lydmar Hotel träffade Kingsize upp den Los Angeles-baserade MC´n Gavlyn tillsammans med övriga medlemmar i rörelsen Organized Threat. Gruppen står nu redo att följa i sina föregångares fotspår och bevisa att ensam inte alltid är starkast.
Sannsagan fick sin början då den schweiziske DJ´n Mike Steez fick upp ögonen för Gavlyn på Youtube. Direkt stod det klart att han snubblat över något speciellt som han till varje pris ville presentera för övriga Europa.
Innan dess hade den 23-årige Gavlyn och hennes gäng, Organized Threat, endast hållit sig till LA:s undergroundscen; men när Mike Steez kallade påbörjades så småningom en omfattande Europaturné som överraskat de unga amerikanerna stort med tanke på vilken fin respons de fått.
Gavlyns debutalbum ”Habit That You Blame” (Broken Complex Records) gjorde henne ökänd inom hiphop-kretsar och hennes video till låten ”What I Do” har otroliga fyra miljoner visningar på Youtube.
Europaturnén påbörjades tidigt under 2013. Tanken var först att hon skulle uppträda på Peace & Love i Borlänge, men efter att festivalen gått i graven efter konkursen bokades hon istället in på det pånyttfödda musikmeckat Lydmar Hotel, på Blasieholmen i Stockholm.
Kingsize fick en pratstund med Gavlyn och resten av Organized Threat innan deras spelning i Stockholm.
Välkommen till Sverige. Det måste ha varit ett stort steg att gå från klubbarna i LA till att spela inför stora folkmassor runt om i Europa?
Gavlyn: – Jag har sett mycket fram emot det här, jag är superpeppad och överväldigad över hur bra det har gått. Responsen har varit fantastisk, speciellt nu när jag har mitt gäng med mig.
Kan du beskriva dig själv lite grann, vem är Gavlyn?
– Jag kommer från San Fernando Valley i Kalifornien och är en MC med rötterna i hiphop och andra musikstilar som rock, pop – men främst spoken word. Min nuvarande stil är mer personlig och väldigt lyrisk. Men det är svårt att beskriva sig själv eftersom jag ständigt förändras och utvecklas hela tiden.
– Jag jobbar dagligen med att utveckla mitt flow, min andning och min intonation. Jag arbetar hårt för att hela tiden bli bättre och försöka bli en så skicklig artist som det bara går.
Kan du nämna några influenser som inspirerade dig när du var yngre?
–
Från valfri genre? Ok, jag antar att från hiphop så var det definitivt Jean Grae och Lauryn Hill. Amy Winehouse är en annan. Jag älskar verkligen Kendrick Lamar och hela TDE– speciellt eftersom vi själva, precis som dem en gång var, är ett team på väg uppåt i vår karriär.
Berätta lite om hur ni som grupp formades och vad det är som ligger bakom skapandet av Organized Threat.
– Det var Poetic Death(som sitter med oss under intervjun, red. anm.) som startade det hela för ungefär tre år sedan. Han tog kontakt med mig för att spela in en video och på den vägen är det.
Poetic Death: – Det var den 11e november 2011 och vi spelade in hennes första video till ”What I Do” i mars 2012 och resten är historia.
Kan inte ni andra presentera er så att vi får en bättre idé om vilka Organized Threat är?
Poetic Death: –
Jag heter som sagt Poetic Death och är en av grundarna av OGT. Jag är en MC och artist. Jag är den som filmar alla videor som finns på våra kanaler. Jag är också den som designar hemsidan och försöker se till att vår rörelse ständigt utvecklas. Jag jobbar lite i bakgrunden. Jag är sjukt glad över Gavlyns framgångar och hoppas att det ska ge ringar på vattnet för oss andra att växa också.
– Som artist är min stil lite mörkare än de andras. Jag influeras av Shakespeare och Edgar Allan Poe och gillar experimentella ljud. Jag är ett stort fan av Portishead, PJ Harvey och Tricky. Jag har hållit på sedan 2006 och har släppt ett album och tre EPs. Jag känner att jag vid det här laget har hittat min plats och mitt sound…
Papa J: – Jag är den enda som inte är från Los Angeles, jag kommer från Denver, Colorado. Mina föräldrar var hemlösa och vi flyttade runt mycket. Jag blev förälskad i musiken vid en ung ålder och mina förebilder var Big Pun, Biggie, 2Pac, Eminem, John Lennon, Bob Marley osv. Men den största hjälten för mig var Gud, som hjälpte mig genom allt som jag tvingats utstå i mitt liv.
Jag jobbar på två projekt för tillfället och släppte mitt nya album för två veckor sen som heter
”No Recollection”. Det har laddats ner av massa människor så det är jag lycklig över.
– Jag flyttade till Kalifornien och träffade Poetic Death på en talangtävling. Därefter har vi jobbat tillsammans och han gjorde mig till en del av hans rörelse. Sedan dess bygger jag vidare på det här med övriga medlemmar. Jag försöker bara vara ärlig i mina texter, jag tror att det är det som rör folk och får publiken att vilja söka sig till just dina verk. Om du försöker fejka någonting så märker folk det, de kan lukta sig till det, precis som med rädsla…
Mike Steez: – Det sjuka var att när vi var i Paris nyligen så trodde vi att alla skulle skrika efter Gavlyn, men plötsligt hörde vi hur publiken skrek efter Papa J istället, det var helt galet och överraskade alla positivt. Det visar att vi gjort någonting bra.
Poetic Death: – Jag vill ge en speciell hälsning till DJ Mike Steez – utan honom hade vi inte varit här. Han var den som gav oss en chans och investerade sina egna pengar för att ta oss på den här turnén. Det betydde allt för oss. Mottagandet vi fått i Europa är enormt och vi trodde aldrig att det skulle bli så här. I USA får vi inte den här sortens uppmärksamhet – så när vi kom hit trodde vi att det skulle komma kanske 50 till 100 personer på våra spelningar. Men vi har haft ungefär 2000 på alla våra gigs vilket är helt otroligt.
Vad betyder det för dig, Gavlyn, att ha det här gänget i din ringhörna, så att säga?
–
Det betyder allt. De är som min familj. Att ha folk som inte bara gillar det du gör men som också ser till att du har det bra, det betyder massor för mig.
Vad händer sen när ni kommer hem från den här turnén, kan vi vänta oss ett till album?
– Mitt andra album ”Modest Confidence” kommer senare i år och det är ett väldigt personligt album. Det kommer låta ungefär som den förra skivan men kommer samtidigt vara helt unikt. Man kommer att kunna se skillnaden och att jag växt som artist…
Intervju, text & foto: Nicholas Bonde
