Alexander Kihlström i samtal med artisten albumaktuell med nya albumet "A Good Idea".

Om du inte är en världsartist så är det svårt att lansera sig själv i flera länder och på flera marknader samtidigt. Det krävs oerhört mycket av artisten, skivbolaget och folket runt omkring för att lyckas med detta.
En som har potentialen, och definitivt drivet, för att lyckas är Elliphant.

Stockholmsbördiga Ellinor Olovsdotter har hittat sin stil och sig själv i Elliphant, som skapar musik med influenser från olika genres… Det är rap, dub, roots, electro och mycket annat inbakad i något svårdefinierat men spännande, eller ”pro-pop” (provokativ pop) som hon själv kallar det. Personligen ser jag en nutida Leila K med samma attityd och självsäkerhet, uppbackat av en stor dos talang.
Hon har också redan skapat ett namn för sig själv i England och blivit omskriven och hyllad av NME, Pitchfork och The Guardian till exempel. I Sverige är hon inte fullt så känd än (vilket säkerligen kommer att förändras nu när skivan släpps) men har ändå redan betat av ett vilt uppträdande på Grammisgalan och på program på bland annat TV4.

Jag visste inte mycket om Elliphant innan, mer än att jag hade lyssnat in på all hennes musik (bl.a. ”Tekkno Scene” feat. Adam Kanyama som var en av låtarna till TV-spelet FIFA 13). Men jag fick möjligheten att åka med Red Bull-representanter samt Elliphant med DJ till London och Notting Hill Carnival nyligen, där hon delade scen med storheter som Damian Marley, David Rodigan och Wayne Marshall.

Det var en energisk och unik människa jag fick träffa och när vi kommit hem till Stockholm igen tog vi en lunch i närheten av studion, där hon dagen innan satt och gjorde låtar med Skrillex. När vi möts är hon återigen öppen och precis som i sina låtar säger hon precis vad hon tycker…

– Sitter man i en position där man kan få miljontals views på YouTube så tycker jag inte att man bör säga en massa idiotiska saker bara. Jag pratar ofta och gärna om det jag brinner för.

Vi åkte till London strax efter att du hade uppträtt på Sommarkrysset i TV4, där du bland annat hade en skärm bakom dig med budskapet ”Save the Arctic”. Vad var tanken bakom det?

– Det var tillsammans med Greenpeace och vi kommer att jobba mycket tillsammans i framtiden också. Jag har jobbat med dom länge… innan jobbade jag som värvare för Greenpeace liksom. Jag har nog supportat dom i 10 år nu tror jag, så det känns ganska naturligt att sprida deras budskap så gott jag kan. Jag kan uppskatta hur de tänker och agerar, det är väldigt konkret och de når viktiga resultat med enkla medel.

Tror du att det är en risk för dig att vara så frispråkig och jobba med Greenpeace till exempel? Att du kanske ”skrämmer bort” en viss typ av potentiella fans?

– Jag tror att man nog tar ett steg bort från en viss typ av publik. Men förhoppningsvis är det någon person i den människans liv som man kan nå. Någons barn kanske hajar till och förstår att det finns en tanke bakom det hela, att det inte är så provokativt som man kan tro. Det gäller både mig som artist och Greenpeace som organisation till exempel. Men det finns så många som blint följer Babylon och alla regler, men alla vet att regler inte alltid behöver vara korrekta.

Du har uppträtt en del för den här ”mellanmjölkspubliken” i Sverige. Men är det lättare i England t.ex.? Är man mer öppensinnad där upplever du?

– England är ganska svårt ändå alltså. De är väldigt konservativa och patriotiska när det gäller sin musik. I Sverige har jag ändå blivit medias gullunge av någon anledning. Ingen media har någonsin skrivit något negativt om mig känns det som. Alla från DN till Plaza Kvinna skriver positivt om mig, men jag har inte riktigt nått ut till folket än känns det som. Det handlar nog mycket om att jag är otydlig och spretar mycket med min musik och stil. Jag måste försöka hålla fast vid min ärliga stil. Jag är egentligen ingen musiker och jag har precis lärt mig sjunga i stort sett. Men jag är så trygg med det livet jag har, de jag umgås med och det budskapet jag för fram. Därför tror jag att jag kommer att nå ut till fler efterhand. Men man måste ha sina extrema perioder för att balansera, som de svarta i USA som kanske behövde en tid med ”bling bling” för att balansera sin tragedi liksom. Eller som att gayfolk behöver vara ”väldigt gay” som personer. Allt handlar om att det behöver gå till det extrema ibland för att kunna neutraliseras. Jag känner att jag är rätt person för att göra det. Det känns som att det ligger ett ansvar på mina axlar, som jag inte kan släppa.

Vad är det för frågor du brinner för, som du vill föra fram?

– Jag bryr mig framför allt om psykvård när det kommer till människor. Medicinföretag som drogar bort personligheter för att följa ett samhällsmönster. Man ger inte folk en chans att hitta sig själva innan man drogar dom ens. Allt sker också i ett vinstsyfte och det gör mig äcklad. Jag är evolutionist och det känns som en skam för solen och månen och allting… det pissas säkert ut gifter i vattnet som vi dricker och så vidare. Ingen kan ta ansvar för vad de gör. Det är det jag bryr mig om med människor, men annars skiter jag ganska mycket i folk. Jag bryr mig om djuren och naturen. Nu handlar ALLT om noshörningarna, elefanterna och hajarna för mig. ”My gray”. Alla låtar jag har gjort med Skrillex och så nu det är… ja… jag vill bara få ut mina budskap! Vi kan inte fortsätta döda alla våra grå, vi dödar hajarna, valarna, elefanterna, noshörningarna, flodhästarna, vargarna och vi dödar de ”grå” människorna också. Människor som inte väljer svart eller vitt, människor som inte vill välja svart eller vitt kanske. Det är mitt budskap just nu: all gray!

Annars så pratar vissa om dig i samma andetag som M.I.A. till exempel. Men jag känner mer att du är en modernare version av Leila K i så fall. Håller du med?

– Absolut. Leila K är en stor inspirationskälla för mig. Det hon stod för och det hon krigade för – är det jag krigar för också. Naken inför världen, ge folk energi via livespelningar och musiken, vara rak och ärlig… Hon gjorde aldrig lugna låtar som jag kan göra ibland, men hade hon gjort det så hade hon nog skrivit liknande som jag gör. Jag har träffat henne en del genom åren och det känns som att hon är en kvinna av folket. Alla känner Leila och alla har en story om henne. Alla känner henne, men samtidigt känner hon ingen.

Du nämnde att du suttit och jobbat med Skrillex och du har en del andra intressanta samarbeten bakom och framför dig. Det känns som att du är ganska fri att jobba med vem som helst, över genregränser?

– Så är det verkligen. Skrillex kom till av en slump… jag vaknade med ett sms från honom efter en utekväll i London – sen har det rullat på liksom. Jag är öppen för att jobba med vem som helst, så länge som det finns ett mission och en idé. Men då gäller det att jag visar för alla vad jag kan så att de vill jobba med mig. Jag måste vara enhetlig i mitt sound och vara tydlig med mitt budskap för att folk ska fortsätta vilja jobba med mig även i framtiden. Samtidigt lyssnar jag inte så mycket på modern musik. Jag har inte lyssnat så mycket på Skrillex eller Diplo, men jag förstår vad deras grej är och vi jobbar bra tillsammans. De är också som jag, som är öppna för lite vad som helst egentligen, utan fasta ramar. Jag älskar den friheten.

Hur ser din framtid ut om du själv får bestämma? Vad är målet, både privat och med ditt skapande?

– Nu har jag fått möjligheten att skapa trygghet och en plats på jorden där mina framtida barn kan växa upp. Jag vill inte bo i en stad, jag vill bo i ett hus i ett annat land… på landet. Men den drömmen kan förändras med tiden. Det handlar om hemmet. För många är det normalt att ha ett stabilt hem, ett bra jobb och sunda relationer osv. – det är det jag är ute efter. Min mamma fick aldrig något jobb hon trivdes med och det enda jag har sett av landet är när jag har åkt på kollo liksom. Jag vill ha midsommarfest, jag vill ha kräftskiva, jag vill ha gurka på ostmackan med svart kaffe på morgonen… förstår du? Jag vill ha lugnet och jag vill ha stabiliteten som är så självklar för många.

Jag förstår. Det känns som en idyll som många eftersträvar också. Men om/när du kommer dit, tror du att du kommer nöja dig eller kommer du fortfarande att sträva efter förändring och nya mål för dig som person?

– Ja, jag kommer definitivt att fortsätta sträva. Jag kommer aldrig att vara nöjd, men det är så jag är. Men om jag drar åt rätt håll – jag vill mot naturen, jag vill jobba aktivt med djur. Jag vill leva med djur runt omkring mig och skita i folk. Men det mest övernaturliga som finns hos människan: konsten och musiken, kommer alltid att finnas för mig… och den typen av människor kommer alltid att finnas runt mig. Förhoppningsvis kommer jag att kunna bygga upp en riktigt bra studio själv, men jag vill också skapa en biodling och investera med samvetet i behåll. Jag vet inte, jag kanske lägger ner Elliphant helt om 2-3 år… det kan jag inte veta. Just nu kör jag på Elliphant och kommer att släppa ett gäng plattor. Men sen skulle jag gärna skriva fantastiska radiolåtar till andra artister, medan jag jobbar med sådant som är viktigt för mig. Men det finns en massa saker jag vill göra. Jag vill göra kläder, vilket jag har fått massa erbjudanden om… men just nu har jag inte tid. Men jag vill använda mitt varumärke för att göra lite schyssta grejer. Helt plötsligt är man inte en musiker längre… man kanske är en person som ordnar klubbar, inreder restauranger, startar dildokollektioner eller vad som helst. Jag kommer att göra en massa olika grejer under namnet Elliphant, så småningom…

Intervju av Alexander Kihlström
Foto: Press/Universal Music Sweden