2014 var året då en ung kille från Rissne skapade ringar på vattnet med debutsingeln ”Jetski”, för att sedan vara en del av den svallvåg av trap som sköljde över svensk hiphop med låten ”Måste”. Tillsammans med rappare som Ivory vara han en av de första att brygga gapet mellan kulturen och musiken från den amerikanska södern, innan ett olyckligt hinder satte paus på karriären. Fem år senare är Denz redo att göra anspråk på sin rättmätiga plats inom svensk hiphop.

Sommaren 2014 dök Denz för första gången upp i musikvideon till Pato Poohs låt ”Västeraq”. Iklädd fotbollströja och en handduk löst hängande på huvudet rappade han avspänt men energiskt på ett sätt som var relativt nytt för den svenska genren. Precis som Pato Pooh började Denz skriva på engelska, men tack vare producenten Jeff Roman blev han ”lurad” att skriva en låt på svenska – ”Jetski”. I takt med att fler och fler streams rullade in, följde man senare upp med låten ”Måste” och det var då det tog fart. Denz hade hiphop-Sverige framför sina fötter.
– Det var en gamechanger! Det startade en ny våg av sound, även om folk inte snackade om samma grej. Alla topprappare under den tiden började göra trap. Men jag minns att det ändå inte fick den där uppmärksamheten av mainstreammedia som det borde ha fått. Men den riktiga kulturen vet, berättar Denz under vår pratstund på Universals kontor i Stockholm.

Tillsammans med Pato Pooh gjordes storslagna planer och de båda kompletterade varandra väl. Men efter omorganisationen kring nuvarande bolagen Nivy och NBL Sound började Denz jobba med Kristian Riffo och Jeff Roman på det förstnämnda. Hypen byggdes på med låtar som ”Varje dag” och ”Jag har den”, men året efter stötte han på sitt första hinder då han under en period blev frihetsberövad.
– Det var något som hände och det var inte den bästa timingen för min karriär i och med att det var i början när jag fick som mest hype. Men det är något som jag har gått vidare från. Det hände, det var definitivt ett farthinder, men sen gick jag vidare.

Det måste varit väldigt frustrerande med tanke på timingen?
– Jag hade så mycket grejer som var på gång då. Jag skulle till Way Out West, ha en mini-turné i Norge… du vet, massa grejer som skulle tagit mig framåt i min karriär. Men istället hände en fucking skitsak som var helt onödig. Men man lever och lär. Det är bara att gå vidare. Det är därför jag ändå tror att det har handlat om att hitta rätt timing att släppa ett projekt, att det ska kännas rätt. Och nu känner jag att jag kommer komma tillbaka med samma fokus som jag hade då. Det är dags för mig att ta min plats igen.

Men den enes död är den andres bröd. Historierevisionism är alltid vanskligt, men det kan vara kul att underhålla sig med tanken på om kollegan Jireel hade blivit den han är om Denz hade kunnat fortsätta rida på sin våg 2015. Det var nämligen när Denz satt inne som Nivy-managern Kristian Riffo började jobba med den då 15-åriga rapparen.
– Haha, det är det som är så sjukt för dom hittade Jireel när jag åkte in, så det kanske var menat. Om jag hade varit ute kanske inte Jireel hade funnits, eller han hade säkert funnits, men det kanske inte hade varit med Nivy. Man vet aldrig, fattar du?
– Men jag minns när jag kom ut från häktet och dom berättade att dom hade hittat en ny artist. Jag var ute när han gjorde ”Cataleya” men sen skulle jag in igen lite innan den släpptes. Men jag sa till folk att ”han kommer ta över”. Och vad händer? Jireel blir Jireel. Det var kul att se.

Men vidare har han gått. Efter ett 20-tal singlar över de senaste åren och en rad tilltänka och försenade projekt släpper han äntligen sitt efterlängtade debutalbum. Hans första projekt under eget namn, producerat av bland andra Jeff Roman, Mack Beats och D-Note.
– Det har varit så många tillfällen där vi har varit redo att släppa ett album eller EP, så nu känns det mer som ”äntligen”. Men det är definitivt annorlunda, jag tror inte jag har tagit in det helt än.

Trots flera år av förberedelser blir det tydligt att även detta album korrigerades långt in i processen. Denz förklarar att han är perfektionist och att det ofta har varit anledningen till att saker har varit svåra att planera.
– Riffo skrev till mig igår: ”Jag har aldrig träffat en sån sista minuten kille som dig”, haha. Det är så jag är, i sista minuten ändrar jag två låtar på albumet och vi jobbade även in i sista stund för att få in allt till Spotify och så vidare… Egentligen skulle jag släppt det här tidigare, men allting är menat så det blev nu.

Det känns som att du går mycket på din magkänsla och det spiller väl över i ditt sätt att rappa också? Mer på känsla än struktur?
– Exakt. Jag går mycket på känsla när jag rappar, men det var också viktigt för mig att komma med något annorlunda. För det jag har släppt tidigare har inte varit så personligt. Jag har haft vissa låtar som berättar historier, men på det här albumet kommer du höra mer, väldigt personliga grejer. Dom som vet vet när allt det här hände och kan känna igen sig i texterna så det känns viktigt. Jag har hållit på med det här så länge men aldrig riktigt visat mig på det sättet.
– Allt som sägs på ”Tider” och introt… Allt är ordagrann verklighet. Speciellt ”Tider”. Jag försökte gå in på varenda detalj och få det så autentiskt som möjligt och jag hoppas folk uppskattar det. För nu för tiden handlar det ofta mer om melodier än texter så jag tänkte att på mitt första album ville jag ha något som var 100% jag och inte tänka på vad som är hett eller en trend.

Tory Lanez gick nyligen ut och sa det också. Att folk bara lyssnar på melodier snarare än texter. Vad tycker du om det?
– Jag förstår den delen också och jag kommer komma med grejer som är mer melodiska, men just för att det är första projektet jag släpper så måste det ändå vara något som kan leva vidare. Det här är killen bakom artisten som folk ska kunna relatera till.

Du har alltid hållit ganska låg profil, är det bara så du är eller kommer det ändras nu när du släpper album?
– Man förändras med åren, men jag har alltid varit och är fortfarande någon som håller låg profil överlag. Det enda jag gör är att vara i studion. Jag har min egen studio och har börjat driva mitt egna produktionsbolag VVS Music, så det har varit mitt fokus. Men jag har varit på dom här festerna och minglat… Det har aldrig varit min grej. Att synas allt för mycket. Jag låter musiken göra sitt istället.
– Jag minns faktiskt förut när jag släppte ”Måste” och dom här låtarna… Folk såg mig lite som ett mysterium för man såg mig aldrig. Det var bara musiken. Så jag tror det alltid har varit en del av min personlighet.

Jag tror många kan missuppfatta den grejen också, att tolka det som att man ”lallar”?
– Musik är mitt liv, fattar du? Jag har inte fokus någon annanstans eller är inne på
andra banor. Det är bara musik. Dom som jag har relationer med vet det också, att det här är det jag brinner för och det jag prioriterar. Hellre att jag är inne i studion och gör musiken som spelas på dom här festerna än att jag är där.

En lite lökig fråga, men vad har du för mål med musiken? Vart vill du nå?
– Jag tycker inte alls det är en lökig fråga. Jag har definitivt mål. För mig är det att komma med den bästa musiken som möjligt. Hålla en långvarighet. Sen är det också att jag vill hämta in andra artister som inte behöver vara signade, men som man jobbar med. Jag gillar både att vara på scen och bakom kulisserna. Så jag vill bara utveckla och toucha flera aspekter av den här branschen – både film, kläder, vad det än är. Men just med musiken: att fucking vara nummer ett. Det tror jag allas mål är. För jag vet min potential och jag vet vart jag kan vara någonstans och vart jag borde vara någonstans. Det är där uppe, säger han bestämt och gestikulerar mot taket.

Jag tänkte på din rad ”Du kanske har Grammis, men jag kommer också” på ”Jag har den”. Med tanke på årets Grammis-nomineringar, tror du att en större del av publiken och media är mer mottagliga för den typen av hiphop t.ex. du och Z.E gör?
– Definitivt. Det har blivit bättre, men det kan fortfarande bli ännu bättre. Hiphopen har växt så mycket så den går inte att ignorera. Och jag tror det kommer fortsätta. Den kraften som vi kommer med i den nya generationen. Siffrorna talar för sig själva. –Jagharvaritidethärgameti4-5årnu och det utvecklas hela tiden. Förut var jag yngst i rummet, med dagens artister känner jag mig som baba, förstår du? Haha. Jag hoppas det utvecklas till den punkten att det vi pratar om… inte blir mainstream, men att det accepteras bara. Det är en konst, det är en verklighet och verkligheten är inte alltid så rolig hela tiden. Det är vad folk relaterar till.

Och kanske framförallt att inte dömas för det?
– Exakt! Vad vet vi om vad du gör bakom stängda dörrar? Vi säger det öppet i alla fall. Och för att gå in på det snabbt… Jag har aldrig varit den som gillar att glorifiera saker. Jag förstår, vissa festlåtar snackar man om vissa grejer för att det låter kul, men du tänker inte på innebörden. Budskapet måste ändå komma fram och precis som du sa, inte dömas. Försök förstå det istället.

Det där är en fett intressant aspekt som många ofta glömmer bort när dom kritiserar svensk hiphop. Eller hiphop överlag, egentligen.
– För det första, dom här rapparna som exploderar på vissa låtar tänker inte ”abow, folk kommer lyssna på det här. Dom kommer se upp till det här”. Det där är saker som man lär sig med åren. Man fattar att man ändå påverkar folk och att man kanske får switcha upp lite. Jag har själv pratat med folk som lyssnar, och även äldre rappare, som säger till mig ”bror, jag älskar din låt, jag älskar den här… men när jag ser min lillebror som är nio år sjunga din låt…” Det påverkar dom. Men då får man också komma ihåg att när han spelade in den här låten var det på en ungdomsgård eller i en garderob någonstans och tänker att han gör något som hans vänner gillar. Du tänker inte ”om sex månader kommer mitt liv förändras genom den här låten”, eller ”jag kommer ha hundratals ungar som lyssnar på den här låten”, fattar du?
– Och som sagt, det är en konst också. Du kan aldrig säga till någon vad dom ska prata om. Det är upp till var och en. Men just för mig är det viktigt att berätta båda aspekterna, det är det jag har känt när jag har gått in i det här albumet. Att prata om den andra aspekten som folk kanske glorifierar. Även om dom inte alltid gör det med flit.

Det måste kännas extra kul att västerort är en så stor del av den här framgångsrika vågen?
– Absolut. Vi snackade om det innan, att om inte Z.E hade fått nominering så hade det varit ett bevis på hur korrupt det är. Det finns andra också, och då pratar jag inte om mig själv, men vi får tacka och ta emot för det vi får. Man kan inte förändra allt på ett år.
– Jag kan bara prata för mig själv och min mentalitet är att om det går bra för någon som är där jag är ifrån, då kan jag också. Om han kan, jag kan. Om du öppnat en dörr så kan jag gå in genom den senare. Det är så jag ser det i alla fall och det tror jag dom flesta gör.
– Jag känner också att just det här året kommer vara min återuppståndelse. Jag känner att jag har hittat tillbaka till den här moden där jag känner att allt jag släpper kommer slå. Jag tror det här blir ett väldigt intressant år för alla och inte minst mig själv. Det kommer definitivt vara mitt bästa år.

Du har byggt upp det riktigt bra från förra året också, med låtar som ”Ekta” och ”Kasta tillbaka”.
– Med musik, du vet aldrig. Vissa grejer jag har släppt känner jag att jag har varit före min tid med. En låt som ”Ögon”, till exempel. Dom som kan trap och som fattar, dom kom till mig och hyllade den. Och jag kan säga att jag har hört folk som låter… jag ska inte säga att dom har kopierat mig, men som gått in på samma bana efteråt och det har gått bra. Så det är mycket såna där grejer, när du är först med någonting så kommer folk inte förstå sig på det, fattar du? Och när jag istället har vågat testa nya saker så har det inte alltid uppskattats. Så när jag släppte ”Ekta” och släppte ”Ögon” efter, då fick jag börja om.
– Men det här året känner jag att varje grej kommer bli bättre och bättre. Jag är hundra procent säker. Jag är en väldigt ärlig och öppen person, så jag kan säga när jag släppt en dålig låt. Men när jag vet, då jag vet. Haha!

Hur ser du själv på din egen utveckling genom åren?
– Från där jag började, när jag inte ville göra några melodier, inte sjunga, ingen autotune… Till var jag är idag och vad jag kan göra… Det har varit en stor utveckling, vare sig du gillar dom låtarna eller inte. Det kommer alltid finnas folk som fastnar för det första du gjorde. Som Jay-Z, Nas… Men du måste bredda ditt sound. Du måste.

På ”Tider” pratar du mycket om din familj och kanske framförallt vad som format dig till den du är?
– Det är definitivt en del som har format mig. Men också bara för att ge en sann bakgrund om mig själv. Det är lite det som jag i förstahand själv har gått igenom. Jag pratar lite om alla som varit en del av mitt liv i den låten. Min kusin, min morbror, min farbror…

Det är kanske din första riktigt personliga låt. Varför ville du göra den just nu?
– Jag spelade in den för typ ett år sedan, så den är inte helt ny. Men det var definitivt när jag var i album-mode som jag skrev den. Den har varit tänkt för flera album som hamnat på hyllan, så jag tog med den till den här.

Det är en jävligt fet låt också, överlag!
– Ja, jag ville definitivt inte att det skulle vara en ”åh vad synd det är om honom” eller att man ska bli helt deppig av att lyssna på den. Om något, så ville jag att man ska få gåshud eller på något sätt relatera. Det är det viktigaste för mig, att du kan känna igen dig själv i någon aspekt av det jag pratar om, fattar du? Om du har gått igenom familjeproblem eller om du har förlorat någon… Vad det än är. Att du kan relatera.

Jag tänkte på titeln också. Den kan tolkas som ganska mörk, nästan lite Biggie, ”Ready To Die”-vibb. Vad är din tolkning av den?
– Haha, det är lite både och. Det ska vara lite ”lever för stunden” och samtidigt ”gör det bästa du kan medan du lever”. Det ska vara lite vad du som lyssnare tolkar in. Jag lämnar den uppfattningen till dig. Min tolkning kanske inte är din tolkning.

Denz debutalbum ”Medan vi lever” kommer också med en kortfilm med samma titel som albumet. I filmen syns bland andra Adel och Göteborgsduon Aden & Asme. Tanken är att gå in lite djupare i temat, istället för att släppa en vanlig musikvideo.
– Jag ville komma med något nytt. Den berättar också en lite mörkare version av ”Medan vi lever”. Som jag var inne på, för mig är det viktigt att berätta båda sidorna av saker som kan glorifieras ibland.

Det är också lätt att förstå varför Denz är så målmedveten och säker kring det nya året. Han avslöjar att det här projektet inte blir det sista, utan kommer följas upp av fler släpp.
– Anledningen till det är att jag vill gottgöra för alla år som jag sagt att jag ska släppa projekt. Så jag känner verkligen att det här året är ”Allt eller nada”. Det är den mentaliteten jag går in med. Och något av dom här projekten kommer definitivt få Grammis.

DENZ EGNA FAVORITSINGLAR:
1. ”Måste”
– Det är inte min favorit, men det är ändå den som jag breakade med och den låten som startade den här vågen.
2. ”Ekta”
– Här kom jag med något helt nytt igen, något som jag inte hade gjort innan. Och så är det min mest framgångsrika låt hittills.
3. ”29 juli”
– Det är ändå min ärligaste låt som jag släppt fram tills nu. Jag har fortfarande lite svårt att lyssna på den, för den är en så stor del av mig.

Intervju: Malkolm Landréus
Foto: Jacob Zingaropoli