Bonbon & YRA, med rötterna i Dalarna och Gästrikland, debuterade i slutet av förra året med sin första officiella singel “WYA”. Tidigare i år signade duon till Syster Sols helkvinnliga label GAL:ANT och släppte tidigare i höst nya singeln och musikvideon ”Går Om”. Inspirationen hämtas från artister i Soundcloud- generationen där genrer blandas samman. I vinter stundar ny singel och därefter en debut-EP.
Vilken bakgrund har Bonbon och Yra?
Bonbon: Vi är två artister från skogen, som numera bor i Sthlm.
Yra: Vi längtar hem.
B: Haha, true. Jag kommer från Dalarna & Yra är från Gävle. Shoutout till alla i 02 area. Jag är uppvuxen i en familj med mycket krea- tivitet och musik, så jag har alltid skapat. Började spela instrument som sjuåring, skrev min första låt som tolvåring och sedan dess alltid spelat i band, rappat, sjungit, producerat och så vidare.
Y: Jag har sjungit sen jag var typ bäbis, men mitt riktiga musikskapande började i gymnasiet då jag gick jazzlinjen i Gävle. När Boni var tuff och cool och vrålade lyrics av Ebba Grön, så hade jag portfölj och nynnade på Monica Zetterlund.
Hur träffades ni och när började ni skapa musik tillsammans?
Y: Vi träffades första gången för två år sedan på Götgatans risigaste pizzeria via en gemensam vän. Alltså inte där uppe på fin-sidan kring Slussen utan där längst ner mot Ringen, där alla butiker ser ut som Rättviks marknad.
B: Vi svepte varsin Norrlands och drog vidare till Tanto för att dricka boxvin. Vi insåg snabbt att vi hade musiken gemensamt. Jag hade fått ett gig och vi bestämde på fyllan att Yra skulle vara med på det giget.
Y: Vi sågs i studion dagen efter.
Ni gör musik tillsammans, spelar live och är bästa vänner, hur går det ihop? Håller ni sams?
Y: Både ja och nej. Ibland är vi sams på kompisnivå, ibland är vi sams på jobbet. Ibland är vi sams på båda ställena och ibland är vi inte sams alls. Men det hindrar inte oss från att fortsätta pusha både vår musik och relation.
B: Vi båda är extrema känslomänniskor och varandras raka motsatser. Jag är väldigt öppen och tydlig i min kommunikation när det kommer till mina känslor då jag behöver och förväntar mig det av mina nära. Annars märker jag inte om något är fel. Yra däremot kan gå runt i två månader och känna att något är fel och vänta på att jag ska upptäcka det.
Y: Det är rätt sjukt ändå att vi får det att gå ihop på nått sätt trots att vi är så otroligt olika! B: Drömmen är ju att bli så rich and famous att man har råd med parterapi mellan turnéstopp och studiosessions.
Er musik har beskrivits som ”trap-punk”, hur ser ni själva på den etiketten?
Y: Musiken i sig är nog mest åt trap-hållet om man måste sätta en label på den. Det är mer vi som personer som är punk. Vi bryr oss inte så mycket om vad andra tycker och gör vår egen grej på vårt eget vis. Men vi skriker ju rätt mycket på scen och så.. startar moshpits och grejer. Det blir liksom roligare om folk köttar på.
B: Vi tar liksom det vi vill ha. Emmabodafestivalen är väl typ ett bra exempel. Vi mailade och sa att vi kan spela gratis. Vi vill bara ha lite scentid, vart som helst, när som helst. Gratis liksom! Dom svarade inte ens. Men vi åkte dit ändå och spelade tre kvällar i rad. Allt från att gästa Trainspotters, tack som fan!, på primetime till mindre camp-scener – och det var svinfett.
Y: We don’t take no for an answer.
Ni signade till Syster Sols GAL:ANT-label tidigare i år, hur kom det sig?
B: Syster Sol är en av de personer som hjälpte mig att komma igång och rappa för tio år sedan. Så det känns sjukt fint att vi landade på just hennes label.
Y: Personkemin stämde till 1000 procent och vi vart alla väldigt excited väldigt snabbt. Tror det viktiga är att få jobba med människor man trivs med och litar på. Syster Sol är den personen för oss.
Vilka inspireras ni av på hiphop-scenen internationellt och i Sverige?
B/Y: XXX, 070 Shake, Jazz Cartier, Kodie Shane, Ski Mask, Tierra Whack, Juice Wrld, Doja Cat, Princess Nokia, Lil Xan, Scarlxrd, Parisalexa, Saint Jhn. När det kommer till svenska artister så inspireras vi mest av Random Bastards på grund av hela konceptet av att göra allt själv. Att inte bo i storstad, att hjälpas åt och lyfta varandra, dela scen och så vidare.
Intervju: Tobias Carlsson
Foto: GAL:ANT Music
