I tre decennier har Blacknuss varit ett hem för jazz, hiphop och allt groovigt där emellan. Medlemmar har kommit och gått, men en stark består. Bandets grundare, Martin Jonsson, berättar för Kingsize om åren som varit och åren som kommer, tillsammans med Prince Prime Mpedzisi och Mary N’diaye. Den 18 september intog nya Blacknuss Konserthuset i Stockholm för en stor jubileumsfest med flera gästartister på scen.
Höstmörkret har lagt sig över ett kallt Stockholm en torsdagkväll i november 1991. Längs Sveavägen köar hundratals personer, förväntan ligger i luften och pulsen är hög. De väntar på att dörrarna till jazzklubben Fasching ska slås upp. Snart blir de en del av en ny era i Stockholms nattliv. Ikväll har den nya jazz- och hiphopklubben Blacknuss premiär.
– Det var fullpackat från den allra första kvällen. Kön ringlade sig ända ner till Burger King, säger Martin Jonsson, trummis, dj och Blacknuss grundare.
Han ler när han tänker tillbaka på kvällen. Martin Jonsson och kompanjonen Conny Lindström var länge en dj-duo som hoppade runt på olika barer i Stockholm med sina svängiga jazz- och hiphoplåtar. De längtade båda efter att ha en permanent klubb där musikälskare kunde samlas. Därför hörde de sig för på Fasching och fick ta över alla torsdag- kvällar mellan 1991-1994.
– Alla hängde ju hos oss, säger Martin. Innan Blacknuss kom så fanns det ingen renodlad klubb i Stockholm för den här typen av musik, det var i princip bara vi, Micke Goulos, DJ Sleepy och Mats Nileskär som spelade detta.
Strax efter att klubben öppnades formades bandet Blacknuss. Martin turnerade med Eric Gadd och ur det kompbandet uppstod den första upplagan av bandet. Och det ovanliga namnet Blacknuss kom från saxofonisten och den stora inspirationen Roland Kirk.
– Kirk var en blind jazzsaxofonist som ofta spelade på tre saxar samtidigt. Ett av hans album heter ”Blacknuss” och då kom Conny med idéen att vi borde heta det, säger Martin.
Ryktet om den nya klubben spred sig fort i Stockholm och på dansgolvet syntes snart Petter, ADL, Swingfly och den legendariske numera bortgångna producenten Christian Falk. Som kuriosa kan nämnas att när Petter inte dansade till Martins senaste disco-tolva kunde han ibland hittas med ärmarna uppkavlade i disken på restaurangen.
– Vi var väldigt hängivna jazz- och hiphopfanatiker, minns Martin. Fasching var en renodlad jazzklubb men vi drog in hiphopen och spelade liveversioner av klassiska låtar av till exempel Gang Starr. Det lockade dit ADL och grabbarna och de var naturligt med och rappade när vi spelade live. När Christian Falk började dj:a hos oss bestämde vi oss för att börja prodda ihop. Det resulterade i bandets två första skivor.
1994 lade Martin ned klubben efter tre intensiva år. Han fokuserade istället på bandet Blacknuss. Samma år släpptes debutalbumet ”Made in Sweden” där artister som Jennifer Brown, Titiyo, Lisa Nilsson och Desmond Foster medverkar. ”Blacknuss All Stars” blev namnet på det andra albumet som släpptes 1996. På toppspåren “Dinah” och “Last Night a DJ Saved My Life” hörs rapparna ADL och Swingfly, på andra låtar hörs bland annat Joshua och Abel, nuvarande Chapee och Abidaz.
– På den andra skivan ville vi ha fokus på en coolare r&b. Vårt skivbolag Diesel Music hade precis signat Stephen Simmonds som spelade keyboard och sjöng som Stevie Wonder så vi plockade med honom in i studion. ADL, Swingfly och hans polare var redan där och hängde, stämningen var härligt kaotisk.
Martin skrattar vid minnet och fortsätter:
– Plötsligt började Stephen waila på en melodi som vi tyckte var bra och han spelade in den på tio minuter. Sen gick ADL och Swingfly in och rappade och på två timmar var det klart och vi stod där med vår egen r&b-hit, “Dinah”.
Efter det samarbetet blev de en del av Blacknuss. Men trots den egenskrivna hiten “Dinah” var det covers, med den egna Blacknuss-touchen, som skulle bli bandets signum.
– Idéen till “Last Night a DJ Saved My Life” växte fram för att jag tyckte att den låten var en jävligt cool klubblåt och den var okänd i Sverige. Vi ville göra om låten till en discolåt. En sångerska från Danmark, Nai-Jee-Ria, kom upp och sjöng och ADL rappade. Men vi fick inte ihop produktionen så då tog vi hjälp av Cutfather & Joe, två danskar som producerade jättehitten “Return of the Mack”.
Under de nästföljande åren släppte bandet två album och turnerade i hela landet. ADL, Swingfly, Joshua och Abel med flera hoppade sedan av för att fokusera på soloprojekt och Martin såg sig om efter nya bandmedlemmar.
Vi hoppar några år till 2009. Nu befinner vi oss på en talangklubb på Nalen. 21-åriga Mary N’Diaye går med själv- säkra steg mot scenen. Tillsammans med ett band hon aldrig hört förut ska hon framföra Aretha Franklins “Respect”. Hon presenterar sig för bandet som hon då får veta heter Blacknuss. Martin Jonsson räknar in och Mary N’Diaye chockar alla med sin kraftfulla röst. Den kvällen blev hon en del av dagens Blacknuss. Tillsammans med artisten Prince Prime Mpedzisi, som kom med i bandet under samma tid, frontar hon som sångare.
– Mary och Prince driver bandet framåt och därför är det roligt att fokusera på nya Blacknuss, säger Martin. Även fast vi kör våra 90-talslåtar. Mary och Prince har kommit in med nya element till dem.
Mary håller med och säger att hon är den hon är på scen tack vare Blacknuss.
– Redan från den kvällen på Nalen kände jag att det här bandet backar mig, det är inte vanligt, konstaterar hon. Martin har skolat mig i gammal funk och jazz och det har gjort mig mycket bredare musikaliskt. Det är något jag märker tydligt när jag skriver för mitt soloprojekt.
Framtidsplanerna för Blacknuss är att skapa egen musik, berättar Martin.
– Jag vill inte gå loss och göra retrodisco, utan vi har pratat om att göra afrobeats, reggae och r&b. Vi gillar allt från James Brown till Drake. Det coola är att Mary är som Lauryn Hill. Hon både rappar och sjunger. Och Prince är jättebra på att sjunga, rappa och skriva texter. Han är lite som ADL var på sin tid.
Under de 30 åren som bandet varit aktivt har medlemmar kommit och gått. Det är nyckeln till att de har kunnat hålla det levande i så många år, menar Martin. Och det är också därför han har orkat vara kvar från starten till idag. Den 18 september hölls en jubileumskonsert på Konserthuset där de tog med publiken på en groovig resa från den där första klubbkvällen i november 1991 fram till idag.
– Jag håller gärna på med Blacknuss i 20 år till, säger Martin. Det tänds en gnista i hans ögon.
– För det är planen, att vi ska bli som Rolling Stones.
Intervju: Stella Svärd
Foto: Andre Jenmert / Stella Svärd
