Detroit håller på att gå i konken. Ett faktum som stadens idag största rappare vägrar att förlika sig med. Under ett Sverigebesök fick Kingsize tillgång till Big Sean.
Det skiljer drygt 650 mil fågelvägen mellan Detroit och Stockholm. Trots det gör Big Sean sitt bästa för att inte få hemlängtan när han kliver upp på Nalens scen. Med sig har en lejonmaskot som förkroppsligar hemstadens fotbollslag, Detroit Lions. På sig bär han den rödvita tröjan som tillhör hockeylaget med elva Stanley Cup-titlar och som vi sett iklädas av blågula hjältar som Nicklas Lidström och Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings.
– Ikväll reppar jag Stockholm, proklamerar Big Sean, men tillägger snabbt:
– Men ni vet att jag alltid reppar Detroit.
Och det behövs. För just nu är staten Michigans största stad i direkt behov av en beskyddare. Under förra seklets mitt stod Detroits stjärna i zenit. GM och Fords bilar producerades på löpande band. Skivbolaget Motown började ta världen med storm. Med sina nära två miljoner invånare var Detroit USA:s tredje största stad.
Men det var då. Idag bor bara 700 000 människor kvar. Arbetslösheten är 18 procent, vilket enligt Dagens Nyheter är dubbelt så högt som övriga Amerikas genomsnitt. Av landets 25 största städer är Detroit den sjätte mest kriminella. I finanskrisens spår har tonvis av företag världen över svårt att klara livhanken. Men det är inte längre bara näringslivet som hotas. Under vintern berättade Detroit News att staden har ofantliga 100 miljarder svenska kronor i skulder och hotas av konkurs.
– Rent ekonomiskt är det helt fucked up just nu. Det smärtar mig eftersom jag själv kommer därifrån och har min familj och mina vänner där.
Big Sean skruvar på sig i tygfåtöljen när Kingsize får en pratstund med honom i Nalens katakomber, några timmar innan konserten. I motsats till hans minst sagt avslappnade, för att inte säga slappa, kroppsspråk – så intensifieras blicken när Detroit kommer på tal.
– Folk har lätt att döma staden och alla som bor där. De ser alla mord – men du vet, det finns inga jobb! Självklart är det fel att döda och stjäla. Men om du själv har ett barn som håller på att dö och ingen hjälper dig – då kanske du blir en tjuv eller mördare själv. Folk vet inte hur man överlever där, det är det sorligaste.
– Jag reser till massa olika ställen och ser att ni verkligen har det annorlunda här. I Danmark berättade de att ni får betalt för att gå i skolan? What the fuck?! Hemma kostar ett bra college säkert 30 tusen dollar varje termin. Sjukvården är gratis?! Det känns bara som att folk bryr sig mer om varandra här och det är något vi borde lära av.
Big Sean ler matt.
– Men vi kommer att lära oss. Genom den enkla vägen eller den svåra. Förr eller senare.
Sean Michael Anderson föddes i mars 1988 i Kalifornien men flyttade bara några månader gammal till Detroit. Han växte upp i ett hårdkokt område, men placerades av sin mamma i en privatskola.
– I skolan hade jag klasskompisar som var vita, judar, indianer, svarta, gula, gröna, lila. Och så kom jag hem och hängde med mina polare som var ghetto as fuck. Det gjorde mig väldigt öppensinnad, berättar han.
Big Sean började rappa i 12-årsåldern. Då, under åren kring sekelskiftet, hade en annan mc från Detroit börjat lägga världen under sina fötter.
– När jag såg Eminem växa insåg jag att det gick att komma från Detroit och bli störst. Inte bara här utan i hela världen. Där bestämde jag mig.
Hur Big Sean upptäcktes är en sannsaga av Hollywood-mått. Under gymnasietiden var han en återkommande gäst på en lokalradiostation och programmet ”Friday Night Cypher”. Under hans sista sommarlov reste Kanye West land och rike runt för att marknadsföra ”Late Registration” och kom därför på ett besök på stationen. När Big Sean fick nys om visiten hoppade han direkt in en polares bil och fick skjuts till radion. Superstjärnans livvakter antog att han jobbade på kanalen och till slut lyckades Big Sean att få skaka Kanye Wests hand. Och: han fick rappa för honom.
– Medan han höll på att gå ner för trappan frågade jag om jag fick lägga 16 bars, berättar Big Sean.
De 16 raderna blev en tio minuter lång session. Som blev den första kontakten i ett samarbete mellan de båda. Men det skulle dröja två år innan Kanye signade Big Sean till G.O.O.D Music.
– Om det var en jobbig tid däremellan? Klart som fan det var jobbig. Du vet, jag gav up så mycket. Jag ville börja college, flytta hemifrån, tjäna pengar, träffa brudar, get pussy. Jag ville leva! Men när alla mina grabbar började college satt jag hemma och jobbade med musiken.
– Jag försökte få tag på Kanye som inte ringde tillbaka. Jag har aldrig jobbat så hårt och la alla mina pengar på studion. Det var verkligen musik som spirade ur ärlighet. Och när han (Kanye) till slut lyssnade hörde han just det. Och han älskade det. Han tog med mig till studion, det här var när han höll på att färdigställa ”Graduation”, och visade hur det gick till.
Det var också där du träffade Jay Z för fösta gången?
– Jag rappade för honom. Och jag måste säga att han inte gillade vad han hörde. Han sa bara: ”keep it up”. Men nu rappar jag på samma låtar som Jay Z. Och vet du, det var Jay Z som vill att jag skulle vara med på ”Clique”! Det är sjukt hur det kan vända.
2011 släppte Big Sean sitt debutalbum ”Finaly Famous”. Precis som mixtapet ”Detroit” från förra året präglades skivan av, vid sidan av alla opolerade klubbdängor, kontrasten mellan de nya framgångarna och de en gång tomma fickorna.
– Jag kommer från ett tufft ställe. Jag har sett framgång men jag har också kämpat, sovit på golvet och den typen av skit.
– Och jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån. Jag snackar om Detroit i varje låt. Du vet, när Jay Z körde i Barclays Center nämnde han Brooklyn i varenda låt! Det är sånt som ger energi till Brooklyn och som samtidigt ger honom en identitet. Jag känner samma grej. Jag är stolt över att komma från Detroit, jag kommer att fortsätta reppa min hemstad, jag vill vara den där Detroit-killen – jag har det ansvaret. Och jag vill hjälpa folk hemma.
I sommar släpper du nästa album, ”Hall of Fame”. Har Detroits nuvarande situation påverkat dig under processen?
– Absolut. Det kommer definitivt att bli ett mer personligt album med ett mer känslosamt perspektiv. När jag gjorde ”Finaly Famous” ville jag bli spelad på radio, köpa ett hus till min mamma – och, som titeln säger, bli känd.
– När jag åkte på turné träffade jag massa folk som berättade att jag var deras hjälte. Jag kände: när jag står i rampljuset har jag verkligen ett läge att hjälpa andra. Det gav mig ett nytt perspektiv: jag vill hjälpa, vill inspirera. Jag vill kunna berätta om hur jag hade det och hur jag lyckades med den här skiten. Jag vill kunna berätta det för dig och se dig försöka göra samma sak.
Hur ser du på Detroits framtid?
– Jag körde en spelning i en stor arena i Detroit för ett tag sen. Jag tog upp Kanye, Common, J. Cole och Pusha-T på scen. Folk hemma får inte se sånt så mycket eftersom många artister inte kommer till Detroit. Men nu kom hela stan och kollade, det var fullt! Alla skrek tillsammans, och då menar jag inte bara mig och mitt crew – utan hela arenan. Det var glädje och skratt. Det var helt galet.
– Det visade mig att hur ekonomiskt knepigt det än är, hur tufft livet än är så kommer människor alltid att kunna samlas och ha det bra. Där på arenan kände jag massor av kärlek och lojalitet. Och när folk är kärleksfulla mot varandra kan man göra vad som helst. Förhoppningsvis kan vi vända på det här. Jag tror verkligen att framtiden är ljus för Detroit.
Gör du?
– När man når botten finns det bara en väg att gå: upp. Folk har tröttnat. De vill kunna växa upp, skaffa sig ett jobb och försörja sin familj. Jag tror verkligen vi kan vända på det här tillsammans.
Intervju av: Harald Broström
Foto (porträtt): Erik By Erik
Foto (video): Love Strandell
