Två män. Den ena från den amerikanska östkusten, den andra med rötterna på västkusten. Båda har haft ekonomiska svårigheter. Båda har länge haft en stor passion för musiken och båda är idag signade av J. Cole och skivbolaget Dreamville Recordings. Kingsize Magazine har träffat Bas och Cozz, två artister med helt olika sound och livshistorier. Just svårigheterna att överkomma sociopolitiska problem i samhället har blivit ett genomgående tema för många rappare, så även för Bas och Cozz om än med olika uttryck.

– Jag frågade mig själv ‘Vad är syftet?’ Saker och ting kommer aldrig förändras, tills jag åkte till Ferguson och såg det med egna ögon. Vi har makten att åstadkomma sociala förändringar, säger Bas till Kingsize Magazine efter uppträdandet på Berns.

Skivbolaget Dreamville Records grundades av J.Cole och Ibrahim Hamad, som i fjol signade rapparna Bas och Cozz(senare även kollegan Omen). Under J. Coles världsturné ”Forest Hills Drive” fick rapparna värma upp sceen Coles entré. Abbas ”Bas” Hamad definieras i media som ”The Queens-rapper”, men i verkligheten har han ett ännu bredare kulturellt arv som sträcker sig genom flera världsdelar. Föräldrarna kommer från Sudan och som ung bodde han i Paris, samt Qatar. När Bas var åtta flyttade familjen till New York och han berättar att samtliga kulturer sätter avtryck på hans musik idag.

– Jag tror att min musik bara handlar om de perspektiv jag fått från livet. Jag har rest mycket, sett många olika städer, olika kulturer och pratar flera språk. Jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan alla dessa kulturer genom musiken.

Du är trots allt uppvuxen i Queens och favoriterna har varit Hov, Nas, 50-cent. Men vad eller vem är din absolut största inspirationskälla och motivation i livet?
– Min familj är min största inspirationskälla och motivation. Min pappa är diplomat, min mamma är en social-butterfly, hon är helt awesome! Mina föräldrar gett mig och mina syskon många möjligheter i livet. Jag har växt upp med många sudaneser och muslimer med stängare föräldrar än mina. Jag förstår dem för jag vet att det verkligen är svårt att växa upp i en annan kultur.

Bas storebror är DJ och det blev även karriärsvalet för Bas själv. Bas beskriver storebrodern som sin största förebild.

-Han introducerade mig för mycket musik, allt ifrån gammal soul till fransk house till UK garage. Han är min källa till musiken!

Bas berättar att hans två absolut första musikprojekt var mixtapen ”Quarter Water Raised Me” Vol. 1 & 2. Han provade olika sound alltifrån hårdare rap, till soulsamplat och ”vibie-music” som han väljer att beskriva det. Syftet var att finna ett eget sound. Resultatet blev succélåten ”Lit”.

– Quarter Water är en väldigt onyttig dricka som säljs i fattiga områden i New York. Den kostar bara 25 cent och består av vatten och massa socker. När vi var unga brukade vi dricka det. Det är förfärligt jävla äckligt, skrattar han och tillägger: den är väldigt onyttigt. Men för oss var den vanlig. Vi brukade ta våra cyklar, säga till föräldrarna att ”vi ska bara gå och köpa Quarter water”. Istället gick vi ut och gjorde massa andra saker och hamnade i en hel del problem.

Men alla problem du hamnade i, lärde dem dig något? För du säger att Quarter Water uppfostrade dig…

-Ja definitivt! Mest av allt lärde det mig att leva livet till min fulla potential. Jag insåg att jag kunde göra bättre än så.

Bas kände J. Cole flera år innan han blev signad av Dreamville. Men det var talangen, inte vänskapen som gav honom kontraktet.

– Cole är väldigt hands off på ett bra sätt. Han ville inte att min musik skulle låta som hans eller försökte tvinga den till att låta på ett specifikt sätt.  Han sa ”detta är nytt, detta är annorlunda du har din egen style fortsätt.”

Du turnerade med Dreamville-teamet redan innan du blev signad. Tror du att det plus din tidigare DJ-karriär ger dig ett annat perspektiv på musiken än andra up-coming rappers?

– Ja absolut! Före jag började rappa hade jag varit på tre turnéer med Cole. Undertiden lärde jag mig vilka låtar som får igång publiken och hur man bygger upp en bra set-list på egen hand.  

– Men jag lär mig fortfarande mycket av hela teamet. Ibland tror jag att låtar är färdiga men det är dem inte. Idag måste du kunna mer än att bara rappa. Jag behöver hjälp av andra som kan komma med förslag och åsikter. Du vet, folk som säger vad de verkligen tycker. Dreamville teamet kan komma med förslag om att lägga till lite live instrument, någon sångare eller andra melodier och deras åsikter är väldigt värdefulla för mig och min musik.

Förra året släppte du ditt debutalbum ”Last Winter”.  Framsidan föreställer en 100-dollarssedel, fast Benjamin Franklin har två ansikten. Du har en låt med samma titel som handlar om vägen till framgång och att du är borgmästare i staden…

-Haha och du försöker knäcka koden?

JA! Haha, hjälp mig!

– Ced (Cedrik Brown, Dreamville- producent)  och jag träffades under Coles turné och vi började jobba tillsammans. Vi hade inga pengar så jag och Ced bodde i mina föräldrars källare i New York två vintrar i sträck. Varje gång vi skrev en bra låt så brukade vi säga ”Yo, this is our last winter!”.  Vi jobbade för att ändra vår livssituation och drömde om att flytta till California och resa världen runt.

– Den sången, uttrycker idén vi hade. Omslaget ja, det är pengar, men haken är att det inte alltid handlar om pengarna. Det är därför vi gjorde om ansiktet och sedeln. Det handlar om att uppgradera sin situation och göra något bättre av sitt liv. I början av låten ”Last Winter” gör jag shout outs till mina grabbar, för det är dem som var med mig genom hela vägen.

Det var många artister som visade stöd och kärlek för Ferguson förra året. Vissa gjorde låtar, andra visade stöd via sociala medier men du befann dig på plats. Varför valde du att åka dit?

– Det var faktiskt Cole som ringde oss alla och sa ”Jag vill göra det här.  Jag tar med den som vill komma”. Och jag sa ”Ja 100 %, jag är på ”.

– Vi behövde det, speciellt just nu. Det är så lätt att vara cynisk och säga att saker och ting aldrig kommer förändras. Jag frågade mig själv många gånger ”Vad är syftet?”. Jag kände så under en lång tid. Tills vi åkte till Ferguson och såg det med egna ögon.

– Det var helt fantastiskt att se. Det var många som kramade oss, gav oss blommor, grät och alla i vårt crew insåg att vi har kraften att åstadkomma social förändring. Vi kan ge kraft åt dem som vill ha förändring. Hatten av för Cole, det där är bara bra ledarskap.

– Det suger att nyheterna innehåller så mycket skit. Journalister dyker upp vid kvällstid när poliserna har hållit på att hota demonstranterna i 12 timmar. Om du kommer under dagen ser du istället fridfulla människor som går på gatan, ger varandra rosor. Vita människor som står och delar ut vatten till dem som marscherar. Folk var enade och det var verkligen vackert. På nyheterna visas bara upplopp, bränder och kaos. De har sin egen agenda. De framställer folket som djur och monster. Jag är glad över att vi såg det med våra egna ögon. Det finns så många som vill ha en bättre värld och kämpar för det.

För nykomlingen Cody Osagie mer känd som Cozz har karriären fått en rejäl rivstart. Hans absolut första musikprojekt ”Cozz and Effect” fick honom omedelbart signad av Dreamville och släpptes senare under skivbolaget.  Alla som såg honom på scen i tisdags kan med säkerhet konstatera att Cozz absolut främsta kännetecken är självsäkerhet och hunger.

– Du vet när man säger att ’Jag ska bli rappare’, så tror folk inte att man kommer bli stor på riktigt.  Men jag var en rebell så jag bevisade raka motsatsen, säger stjärnskottet till Kingsize Magazine som träffar honom efter spelningen för att prata om musiken, resan till drömyrket och om konsten att bygga upp sitt självförtroende.

För bara några minuter sedan stod han på scen i Berns, utstrålade attityd och självsäkerhet. Hans favoritlåt att köra live är ”I’m Tha Man” och det är tack vare publiken. Att den amerikanska rapparen var en ”nobody” förra året är svårt att tro.  Nu sitter han mitt emot mig under tiden som crewet springer fram och tillbaka i rummet. Jublet från nedervåningen når oss. Cole står på scen.

Cozz bjuder på sig själv, skämtar och ler.  Han berättar att han ursprungligen kommer från södra Los Angeles och signades till Dreamville i samband med debutsingeln ”Dreams”(2014). Innan videosläppet jobbade han på ”Frozen Yoghurt” och videon finansierades ur egen, men även vännernas, fickor.

-Jag hade inga fans före jag släppte ”Dreams”. Jag hade inte släppt någon musik över huvud taget, inte ens på Soundcloud.

Cozz hade redan påbörjat sitt första musikprojekt ”Cozz and Effect” som senare släpptes under Dreamville, utan att skivbolaget gjort några ändringar på hans originella sound och texter. Musikprojektet hamnade omedelbart på Itunes hiphop chart top 3.

Du hade inte ens släppt någon musik innan. Varför tror du den sålde så bra?

– Jag vill inte låta kaxig men ”Dreams” är en grym låt. Den är helt galen och den är uppfriskande. Folk hade hört den och ville höra mer av hela projektet. Jag tror att folk att var nyfikna på vem jag var.

Dreamville ändrade inget i ”Cozz and Effect”, som du redan hade börjat på innan du blev signad. Det måste betyda att du gjorde det bra. Men sa de exakt vad de tyckte var så speciellt med just dig? Din hunger? Dina wordplays, den lyriska förmågan?

– Jag tror inte de har utryckt hur de känner fullt ut, skrattar han.

-När jag spelade upp mitt material för Dreamville första gången gillade de helheten och min energi. Den är äkta. I think thats why they fuck with a n*gga.

Med facit i hand förstår man yrkesvalet, men allt har inte alltid varit självklart för Cozz. Han berättar att skrivandet började lite lätt vid 16 års-åldern och då såg han det bara som en hobby.

Idag genomsyrar din hunger musiken du gör, men när började det?

– Den kom när jag blev lite äldre, ungefär 19. Då började jag skriva om saker jag verkligen menade och då blev det en annan känsla. Jag kände det jag skrev och jag var väldigt seriös.

Cozz berättar att han bodde i ett fattigt område men modern hade redan planerat framtiden åt honom. Hon ville att han skulle studera och övertalade honom till att börja på skolan ”Mira Costa” som han name-droppar i låten ”I Need That”:

Du säger ”I went to mira costa so the homies think im getting white”- vad är det för skola?

– Hahah! Jag kommer från ett område med bara mexikaner och afroamerikaner.  Min mamma skickade mig till en skola med nästan bara vita elever.

– Det fanns en del rasister på den skolan men det var framförallt vissa lärare som verkligen var fördomsfulla. De trodde jag fuskade på alla prov och ifrågasatte mig mycket.

– Jag hade inga problem med eleverna. Jag var social och spelade flera olika sporter så alla elever visste vem jag var. Även om vissa elever tyckte något så sa de inget till mig för annars skulle jag slå dem haha im playin im just playn haha.

– Det positiva var att jag träffade en snubbe där som kom från samma område som jag. Han gick igenom samma situation som mig och han rappade dessutom. Han var den första rappare jag någonsin träffat. Han hade verkligen talang och inspirerade mig väldigt mycket. Det är tack vara honom jag började rappa!

I låten ”Dreams” säger du ”Momma never thought I´ll make it this way”. Trodde inte din mamma på din talang?

– Jo, hon tyckte jag var bra och hon sa aldrig att jag var en dålig rappare. Men som sagt jag började när jag var 16 och hon ville att jag skulle satsa på skolan. Men hon trodde aldrig att jag skulle lyckas. Du vet när man säger att ’Jag ska bli rappare’, så tror folk inte att man kommer bli stor på riktigt.  Men jag var en rebell så jag bevisade motsatsen.

Låten Western Ave. Slaves(Cozz And Effect) handlar om att jaga pengar. Jag tror att många kan känna igen sig i budskapet. Men vad är själva bakgrundshistorien för just den låten?

– Jag växte upp på en gata som heter Western Ave. Vid kvällstid fanns det många prostituerade och många hallikar som gick runt där och gjorde sin grej. Jag kallade dem för Western Ave. Slaves på grund av deras situation och det de gör för pengar.

-I andra versen så tar jag fram min personliga sida, mina egna problem. Men jag dömer ingen. Alla gör misstag.

Du är otroligt självsäker både på scen och i mina hörlurar. Är det något du haft med dig länge eller något du lyckats bygga upp på vägen?

– Hahah! Ja, det är definitivt något jag har lyckats bygga upp. Jag har inte alltid varit såhär självsäker utan var tvungen att jobba med mig själv, du vet bygga upp det med åren. Jag vet inte var det kom ifrån men jag bara lyckades bygga upp det, skrattar han.

Kom det kanske från hiphopen?

-Kanske ja, fast mest från mig själv. Det var när jag började strunta i vad andra tyckte. Det är ju där osäkerheten kommer ifrån, att man ständigt bryr sig om andras åsikter. Jag blockerade det och tänkte ”Jag ska göra min grej oavsett. Jag ska vara mig själv”. Idag är jag otroligt självsäker.

Fast samtidigt anses det lite fult att vara för självsäker. Så fort en rappare har för stort ego blir det till något negativt. Håller du med? Kanye West är ju ett bra exempel…

– Jag älskar Kanye! Han är sjukt självsäker.  Jag tycker det är jättebra, man måste vara sån!

– Men jag är ödmjuk. Inte kaxig. Det finns en skillnad mellan att vara kaxig och självsäker.

I’m not cocky im confident so when they..

-Tell me I’m the best it’s a compliment hahah yeah there you go!

Intervju av Mariana Benyamin Sir

Foto: Melika Zakariae

 
Bas “Lit”:

 
Cozz “Im tha man”:

Cozz “Dreams”: