Inget var planerat. Det var inte ens logiskt; han fick chansen att ha en studiosession med Dr. Dre. Helt plötsligt gästade han sex spår på Dre’s efterlängtade comeback-skiva “Compton”. Redan som 11-åring började han spela trummor inför publik. Musiken har länge varit en stor och viktig del av hans liv. Trots motgångar har han klamrat sig fast vid sitt kall, idag är han 30 år gammal, har precis blivit signad av den legendariske Dr. Dre och är aktuell med det kritikerrosade albumet ”Malibu”. När han gör sitt första Sverigebesök tillsammans med The Free Nationals var spelningen slutsåld. Brandon Paak Anderson som tidigare gick under namnet Breezy Lovejoy, kallar sig idag för Anderson. Paak och är just nu en av de absolut hetaste artisterna inom genren.
– Jag gick in i båset, blundade, freestyleade något och när jag öppnade ögon så jublade Dr. Dre, berättar han för Kingsize Magazine som möter upp honom några timmar före Sverigespelningen för att prata om den nya musiken, karriärsutvecklingen, arbetet med Dr. Dre och allt där i mellan.
Artisten och musikern Anderson. Paak är sprallig, väldigt trevlig och jordnära. Han har lätt för att skratta och skämtar mycket.
”Jag måste borsta tänderna- har någon av er tandkräm?”, frågar han och lämnar hotellrummet i sitt letande. Att han är bekväm och öppen gör så att alla andra runt honom blir lika bekväma. Det finns liksom ingen is att bryta.
Efter att han borstat tänderna tar han av sig skorna, sätter sig på den bäddade hotellsängen och sträcker ut benen. Bekvämligheten smittar av sig och rätt som det är har även jag tagit av mina skor, sitter hopkurad i sängen bredvid honom och han börjar berätta om sin uppväxt.
Paak växte upp med en hårt arbetande mamma som nästan aldrig var hemma. Ensamheten gjorde dels att han blev självständig, lärde sig att laga mat och att trivas i sitt egna sällskap men det ledde även till att han gjorde saker som han aldrig skulle få tillåtelse att göra om någon vuxen varit hemma. Dagarna spenderades framför TV:n som visade alla möjliga typer av program.
– Jag tittade mycket på program som jag kanske egentligen inte borde. Efter klockan tio på kvällen gick det mjukporr på några av kanalerna vi hade hemma så jag tittade mycket på det. Sen kollade jag på tv serier där de talade väldigt ovårdat språk och när jag gick till skolan så försökte jag alltid imitera det jag hade sett på TV så jag hamnade ofta i problem.
– Jag minns en gång, när jag var yngre, så gick jag fram till en grupp tjejer på skolan och tog av mina byxor bara sådär.
Vid elva års ålder började han istället spendera tid i kyrkan (Yes Lord) och det kom att ha en stor påverkan på hans senare karriärsval. Intresset för trummor fanns sen tidigare och Paak kände till grunderna innan han kom till kyrkan.
– Och när kyrkan kom in i bilden ändrades mycket. Jag gillade verkligen kyrkan för jag fick spela trummor. Innan jag började spela trummor i Kyrkan hamnade jag alltid i problem.
I kyrkan mötte han även andra musiker som lärde honom ännu mer om musik och han fick följa med musikerna när de uppträdde i andra kyrkor. Där fick han vara trummisen. Paak berättar även att han fick lära sig mycket om moral.
– Det var där jag blev musikaliskt skolad. Sångarna i kyrkan var professionella. Gospel är väldigt svårt att lära sig. Så jag fick lära mig hur man memorerar musik. Och jag fick många goda musikaliska instinkter av att spela i kyrkan. Bara naturliga instinkter som att anpassa sig, följa och lyssna.
Drömde du om att bli en artist redan då?
– Nej jag ville bara bli den bästa trummisen som fanns. Eller den bästa musikern. Jag producerade beats under gymnasietiden och jag skrev och sånt men det var inte mitt mål. Senare, under sista året på gymnasiet så hade jag en demo och jag hade börjat rappa på beats. Just då ville jag verkligen bli rappare och vara med i Roc-A-Fella med Jay-Z. Jag trodde jag skulle bli nästa Kanye West och jag gillade verkligen Kanye. Han var som vår hjälte och Jay-Z, Cam’Ron var allt för mig.
Livet fortsatte och multitasking blev en del av hans vardag. År 2012 gick han under namnet Breezy Lovejoy och hade precis släppt O.B.E Vol. 1. Han hade även skaffat fru och barn, vid sidan av familjelivet höll han igång musiken och spelade trummor på olika håll, rappade en del, sjöng, bakade pizza och försökte försörja sin familj.
Paak åkte till LA för att jobba med Battlerapparen Dumbfounded; en rappare som tagit sin musik från gatan till nätet och blivit en youtubestjärna. Paak fick även träffa mannen bakom Doumbfoundeds framgång; Brian Lee, en person som kom att påverka och styra Anderson. Paaks karriär i rätt riktning. Lee blev en av hans första mentorer.
– Och Brian Lee sa du är duktig, du borde bara fokusera på dig själv. Och just då höll jag på med massa olika saker, jag hade ingenstans att bo och flyttade runt hos olika kompisar. Jag hade ingenting och tänkte hela tiden att ”Jag har talang. Det räcker”.
– Brian Lee sa att jag borde fokusera på att göra musik och inte oroa mig över något annat. Han köpte en bärbar dator, en mikrofon och miniboard till mig och sa vi får se vad som händer. Och jag tänkte ”okej”.
Självdisciplinen blev hans starkaste vapen. Paak satsade allt på musiken som om det vore ett heltidsjobb. Under ett halvårs tid vaknade han tidigt varje morgon, skapade musik med hjälp av den nya utrustningen och spenderade därefter tid med sin familj.
– Efter jag var klar med det så ändrades jag. Jag förlitade mig inte på att min karriär skulle ta fart tack vare någon annan och jag gjorde all typ av musik. Jag hade 60-70 nya låtar och jag ville inte kallas för Breezy Lovejoy längre utan ändrade namn till Anderson. Paak och jag la punkten där för att påminna mig själv om processen när jag jobbade. Punkten påminner mig om min arbetsmoral och hur jag utvecklade goda vanor, för jag hade inga riktigt goda vanor före det hände. Tidigare hade jag varit lite överallt och jag hade ingen vision eller en klar bild av vad jag ville uppnå. Så punkten står för att: var uppmärksam med detaljer, arbeta hårt, get on your grind, ta inget för givet och var förberedd.
Och så kom dagen som fick hans karriär att ta fart. I fjol hade Paak en studiosession med Dr. Dre, det ledde till att Anderson. Paak hoppade in och gästade hela sex stycken spår på Dres album ”Compton”.
– Brian Lee brukade säga ”om du är förbered för att göra det här så kommer du få möjligheter senare och då kommer du vara redo för det.” Och allt är så självklart nu. När jag arbetade med Dre så var jag redan i det tankesättet. Jag var redan förbered efter att ha jobbat så intensivt.
Det här med att jobba med Dr Dre, hur är han att arbeta med? Är han bossig, uppmuntrande, inspirerande?
– Han är så inspirerande! När vi jobbade med Compton jobbade han med filmen samtidigt så det kändes som att det var därför han gjorde albumet. Han var verkligen inspirerad av hur bra filmen skulle bli. Så han var verkligen taggad på att göra musik och det var ett stort team med människor, låtskrivare och sånt. Jag kom in i slutet av arbetsprocessen. Då hade de redan färdigställt många av låtarna, så när jag kom med nytt liv gick allt väldigt snabbt. Vi gjorde en låt under en dag. Och jag minns när jag gick in i båset, blundade, freestyleade något och när jag öppnade ögon så jublade Dr. Dre.
– Och vi började skriva massa den dagen och han fick massa idéer så jag gick tillbaka dagen efter och han ba ”Kendrick har gjort en vers och jag vill att du ska lägga nåt här, jag har en grej med Eminem och jag vill att du ska göra nåt här”. Det var helt galet!
– Jag tänkte ”vad är det som händer”. Allt gick bara så snabbt! Men vi båda har stjärntecknet vattuman så jag tror vi tänker ganska lika. Sen är Dr Dre väldigt bra på att veta vilken person som är bra för vad. Han är en perfektionist som vet hur han ska få fram det sound han söker.
-Dre lärde mig att inte nöja mig med mindre. Om detta är vad du vill göra så kör hela vägen tänk inte att ”Detta är ok” fastän du vet att du vill mer. Han vet vad han vill, så det var inspirerande.
Anderson. Paak började arbeta med Malibu (2016) före han började med Venice (2014) och båda albumen skapades innan han blev signad av Dr. Dre. Låtar som ”The Bird” och ”Put Me Through” är nästan 4 år gamla. Det var under Paaks intensiva halvhår som han började jobba med producenten Knxwledge och han hoppade på nya sound och de skapade låtar som ”Suede”, ”Drugs” och ”Might Be”.
– Då tänkte jag att detta är också kul! Vi släppte Drugs på Soundcloud och folk gillade det. Men jag ville inte att de skulle blanda ihop min musik för om du tänker på ”Drugs” och ”The Bird” på samma album så blir det lite konstigt. Så jag tänkte okej vi gör ett helt nytt album runt ”Drugs” och det var Venice, ett mer lättsamt album. Inte lika personligt, utan roligt och mer festmusik, äventyrligt. För Venice är genreöverskridande och vi hoppar in på house, hiphop, trap, akustiskt, rnb och det handlade mer om att finna ett sound.
– Tanken bakom att färdigställa Venice först var att folk skulle tycka att det var kul och folk skulle säkert lyssna på den och då skulle fler vilja lyssna på Malibu, det var min vision.Samtidigt så ville jag inte att folk skulle sova på låtarna på Malibu. Att lyssnarna skulle förbise låtarna för det var det som hände med Breezy Lovejoy grejerna. Jag gjorde musik under namnet i sju år och det var massa musik som folk inte brydde sig om så jag tröttnade på att inte få den responsen jag ville ha.
Låten ”The Season/Carry Me”, sticker ut på skivan ”Malibu”, framförallt beatet på ”The Season”, som är producerat av 9th Wonder. Textmässigt är låten otroligt stark men samtidigt personlig och svår att bryta ner och förstå om man inte har stor kännedom om Anderson. Paaks liv.När jag hörde beatet tänkte jag hela tiden att ”Jag ska skriva något bra till det här beatet”. Och jag tog verkligen min tid. Jag ville skriva något personligt och ville att det skulle bli episk. Texten var annorlunda först. Jag gillade inte den så jag skrev om och sen tänkte jag att den var okej, sen fick jag det andra beatet så skrev jag nästa del av låten. Jag visste inte vad jag själv tyckte om låten riktigt från början för den var väldigt personlig.
“My faith is buried somewhere underneath the town until it’s paid for” – din tro på din karriär? Din tro på gud?
– Jag föddes i Oxnard California där jordbruket är en viktig del av ekonomin, och jordgubbarna med. Jag la ner mycket tid på musiken, sådde många frön under jorden(metafor), litade på att de skulle växa och att jag skulle ha frukt att erbjuda. Fröna skulle vara under mark tills det var betalda för, tills det var redo att distribueras. Det är då vi ska nyttja förmånerna och köpa en Bentley eller vad som helst haha!
-Jag har sått så mycket under marken och jag har väntat så länge och nu är det hög tid att något ska hända.
“And when i crack the cookie all it said was keep dreaming” – är det också en del av det?
– Ja för det var en tid då jag sökte svar kring vad jag skulle göra. Jag ville fortsätta göra musik och det var svårt för mig att hålla igång. Jag tänkte mycket på min familj och att min son förtjänar ett bättre liv och jag visste inte om mitt karriärsval skulle ge honom ett bättre liv. Jag ville inte att han skulle hata mig när han växte upp för att hans pappa inte försökte syssla med något annat yrke. Just under den tiden satt min mamma i fängelse, min pappa är död, min styvfarsa satt inne och allt var rörigt. Jag hade ingenting. Jag hade inte ens mitt egna hem.
– Min fru var på väg att deporteras och jag försökte förhindra det. Jag ville samtidigt skapa musik, men jag ifrågasatte om det verkligen var värt det. Så jag sökte många svar och alla tecken jag fick sa ”fortsätt”. Ibland tänkte jag ”hur ska jag fortsätta?”. Men jag gjorde det.
Intervju av Mariana Benyamin Sir
Foto: Melika Zakariae
Video: Markus Helin
