Om debutalbumet "Äktah Fukking Hiphop".
Inspirationen kommer från förortsbarnens vardag och ett liv i utanförskap. Det är deras röster som lyfts upp och sätts i fokus, händelser som reflekterar hans yngre dagar. Aliammo (farbror Ali som alltid finns där), är nu aktuell med sitt debutalbum ”Äktah Fukking Hiphop” som släpps under bolaget Underklassmusik, producerat av Krille från Dopamean och Mr. Brazuca.
– Albumet är som en känga till branschen. Vi gör det mer real än alla i hela Sverige, säger Göteborgsrapparen till Kingsize Magazine som träffar honom inför albumsläppet och pratar om alltifrån hiphop, brister i samhället, “realness” och livet i Göteborg.
Förra året släppte han EP:n ”Ångest & Frustration” nu är han direkt tillbaka med nytt material som fortsätter i liknande spår med ytterligare fördjupning i ämnet.
– Jag hade inte kunnat vara mer nöjd med albumet. Jag har jobbat intensivt i ett år med min manager Brazuca som äger Underklassmusik. Vi i UKM har inga stora skivbolag som backar upp oss. Vi gör allt på egen hand.
– Jag ser min utveckling från min ep tills nu och det är fett roligt för dagen du slutar utvecklas kan du sluta med allting.
– Den största skillnaden från EP:n är att jag har öppnat mig ännu mer. Jag har tagit upp fler ämnen, utvecklat språket, berättandet och känslan. Albumet är mer djupgående och personligt.
Jo, jag fick den känsla också. Tillexempel låten ”Ödet”(2015) känns som en fortsättning på ”Landsflykt” från EP:n(2014)?
– Ja, delvis. Hela första versen (Landsflykt) handlar om när vi lämnade Iran och i ”Ödet” börjar jag storyn med att familjen kom till Sverige, vi kunde ingenting och vi var tvungna att komma in i samhället. Om samhället inte accepterar dig har du svårt att acceptera samhället, och det är ett av budskapen.
– I och med att jag har fått ungar att se upp till mig vill jag säga med ”Ödet” att: Det är inte ditt fel om din mamma är sjuk eller om du är dålig i skolan. Jag vill att dem ska veta jag kommer från samma plats men att jag håller på att lyckas och det kan dem också.
En av nyckelpersonerna bakom albumet berättar han, är managern Brazuca. Aliammo menar att det är tack vare Brazuca som han lyckats utveckla sin musik. Managern ställer höga krav vid musikinspelningarna. Det räcker inte med att Ali sätter verserna rätt efter tredje gången, Brazuca vill att han ska göra det tio gånger till.
– Han kan vara fett jobbig ibland när vi spelar in. Men när jag hör resultatet i så inser jag att han gjorde det för min skull.
-Han vet vad jag kan åstadkomma och att jag kan utvecklas, det är därför han ligger på mig. Jag är fett tacksam att jag har honom. Utan honom hade jag aldrig skrivit så här många låtar. Han har inte bara hjälpt mig med musiken, utan han har även fått mig att tänka annorlunda i livet också.
Albumet innehåller 15 spår som ger utrymme åt andra sidor av Aliammo. Det finns reggae- och trapbeats. Han berättar att låtarna ”Faller snabbt”, ”Ghettobarn” och ”Ödet” släpptes först för att visa att UKM fortfarande är samma.
– Vi kommer inte börja göra popmusik nu bara för att vi har blivit lite större. Vi har utvecklats mycket och det finns inga låtar på albumet som låter likadant.
Aliammo berättar att han dagligen får flertalet tackmail från ungdomar som känner igen sig och finner tröst i hans musik. Personerna har olika bakgrunder och kommer från olika samhällsklasser.
– Du vet när någon person har mått så dåligt och säger att de mår bättre av min musik, klart jag måste fortsätta! Även om jag kanske inte alltid orkar eller känner för det. Det är svårt att lämna musiken när man fått människor på fötter.
– Jag har träffat människor jag aldrig skulle kunna tro lyssnar på min musik. Till exempel svenska barn som har det bra ekonomiskt ställt, bor i villa men farsan dricker för mycket. På utsidan ser det ut som att dem har det bra men dem mår också dåligt.
När du var yngre, fann du själv tröst i musik, är det därför du försöker ge tillbaka just genom musiken?
– Ja, absolut så är det! Jag lyssnar bara på svensk hiphop och har alltid gjort det och fann tröst i det när jag själv hade det svårt. En av de rappare som nådde mig tidigt var Ayo.
Du är väldigt samhällskritisk i din musik. Vad skulle du säga saknas i dagens samhälle?
– Stöd till ungdomarna saknas. Dem måste få hjälp i tidig ålder. Du kan inte ta en snubbe som är 21 till 25 och försöka få in honom i samhället. När någon är på väg in i fel banor ska man hjälpa personen direkt.
Aliammo berättar att han ser mycket kriminalitet och att han avskyr det, framför allt glorifierandet av det. Albumet, förklarar han till skillnad från konkurrenterna, är äkta.
– Alla snackar om sina pistoler och skottsäkra västar men ingen berättar om baksidan av kriminalitet i rap-Sverige.
– Jag hatar kriminalitet. 80 % av folk runt omkring mig är kriminella och det är verkligen inget jag vill att lyssnarna ska se upp till. Jag vill berätta om det så kidsen ska tänka ”fan så vill jag inte vara”.
– Titeln är mer en känga till branschen och alla rappare som låtsas vara äkta. Nu kommer vi, Underklassmusik och allt vi gör är självupplevt. Är det inte jag så är det han som sitter bredvid mig.
– Jag tycker ingen i Sverige idag gör äkta hiphop längre. För mig ska det komma från hjärtat. Utanförskap, misär, fattigdom och ghetto: det är hiphop! Inte att springa runt på Stureplan och skåla champagne. Det är inte hiphop.
Okej en spontan fråga: dagen dina pengar börjar rulla in och du står där med en fet jävla lägenhet mitt inne i stan…
– Jag kommer aldrig bo i stan jag hatar stan.
Haha okej inte stan då, men du har ändå en fet lägenhet och du har så mycket pengar så din bil kommer vara fet…
– Jag kommer aldrig bli den som flashar grejerna. Jag är inte fattig men jag kommer aldrig glömma var jag stod. Varför ska jag sticka folk i ögonen och trampa dem på tårna? Det är inget jag strävar efter!
I mitten av mars var det en skottlossning i Göreborg som uppmärksammades mycket i media. Kände du igen bilden av Göteborg som visades på nyheterna under den perioden?
– Media vet ingenting. Det är skottlossningar i Göteborg varje dag och det har blivit så många att media inte ens uppmärksammar det. Tänk alla andra skottlossningar som inte rapporteras in, de som aldrig upptäcks?
– Göteborg är en kokande gryta och det beror på att det är så litet, det finns fattigdom och alla jagar samma grej. Alla pengar går bara runt och på vägen dör folk.
– Man kan inte skylla på enskilda personer, det måste finnas något samband att det händer i förorterna och inte i de finare områdena. Att poliserna griper en kriminell person kommer inte stoppa kriminaliteten. Det är inte lösningen. Man måste hjälpa ungdomarna som hamnat fel redan i tidig ålder.
Men känner du dig trygg?
– Ja, men inte innerst inne. Jag går ju och kollar mig runt axeln. Hör jag en vespa kollar jag bak och tänker” shit”. Det är många områden i Göteborg där du inte ens får köra vespa. Många som skjuter kommer med vespor, skjuter och drar. Kommer det en vespa bakom mig kan jag bli lite paranoid.
Aliammo berättar att det finns många bra rappare i Sverige just nu.
– Jag lyfta svenska rappare också, dem jag tycker gör det riktigt bra! Det är Black Ghost som tyvärr sitter inne Free Black Ghost! Kakka, Södra Sidan, Realistico, Lani Mo och Team- Galagowear rapparna: Alpis, Dacosta, DC Grimsta. Dom är fett sköna, väldigt godhjärtade och verkar bara vara sig själva. Jag vill även tacka Gigo för hjälp med melodier!
Albumet ”Äktah Fukking Hiphop” släpps idag via Underklassmusik och ni kan höra den här:
Intervju av Mariana Benyamin Sir
Foto: Jonas Hintermeier / press