Inför släppet av sin nya EP berättar Kartellens fynd Aliammo om sin väg in i hiphop-världen, haters i hemstaden och om de höga ambitionerna.
Från att ha startat med att ensam skriva texter på nätterna hemma i Göteborg till att bli den första artisten på Kartellens nya etikett Underklassmusik. Det senaste året har varit omtumlande för Aliammo, men allt började med ett uppträdande på bortgångne Juliano Anderssons minnesstund förra hösten.
– Jag blev inbjuden att uppträda på minnesstunden av hans (Julianos) pappa, som jag känner. Efter den showen tog Sebbe Staxx kontakt med mig, berättade hur imponerad han blivit och sa att han ville starta ett samarbete och hjälpa mig växa, berättar Aliammo för Kingsize.
– Det var overkligt. Jag hade liksom aldrig varit seriös innan utan hade bara skrivit mycket.
Vad var nästa steg efter det första samtalet?
– De sa: ”Jalla, skriv! Visa oss någonting”. De ställer jävligt höga krav men jag har också höga krav på mig själv. De vet vad jag kan och försöker bara få ut max av mig, vilket är bra.
Vad drar du inspiration från när du skriver; är det hemstaden GBG?
– Absolut, jag har knappt varit utanför Göteborg innan så allt handlar om förorterna där nere. Mina vänners eller mina egna erfarenheter. Det blir mycket misär eftersom det är under de förhållandena vi är uppväxta, i fattigdom och utanförskap. Jag ska inte sitta och klaga men det är min verklighet och det måste jag få ut.
Under sommaren och hösten har Aliammo släppt två låtar (Knasdagar och Landsflykt) med tillhörande videos och hypen är redan stor kring den lovande MC:n från västkusten. På julafton släpps en tredje singel som en försmak på debut-EPn som kommer i början av 2014.
– Vi ger en liten julklapp till ghetto-ungarna som ändå inte får fira jul som andra svenskar.
Trots att Aliammo är nyinflyttad i Stockholm märker han att intresset är större i den nya hemstaden än hemma i Göteborg.
– Här kan man bli stoppad lite här och var av folk som vill ta bilder och grejer. Hemma är det tystare och inte lika mycket intresse.
Här vill du klassificera GBG som hiphop-stad?
– Det går framåt tycker jag. Felet där är att det är många rappare som inte vill hjälpa varandra. Ingen lägger ut varandras låtar på nätet och det känns som det sticker lite i ögonen på folk när de ser någon kollega lyckas. Jag bryr mig egentligen inte, jag behöver inte deras reklam.
Så det är fler haters i Göteborg än i Stockholm?
– Ja, absolut. Jag har inte fått något hat i Stockholm, ännu, men där nere finns det folk som hatar.
Du har jobbat med Stockholms-killar som Stor nyligen, hur har du blivit mottagen i huvudstaden?
– Tvärbra, alla är hur sköna som helst. Alla är så jävla ödmjuka här uppe har jag märkt. Adam Tensta kom fram på Gröna Lund och sa hur bra han tyckte ”Knasdagar” var. När en sån kille, som varit med så länge, kommer fram och hyllar en blir det självklart en push. Till skillnad från 13-åringar som kommer fram och säger: ”Fan vad fet och häftig du är!”. Adam Tensta förstår kanske lite mer vad jag försöker säga. Jag är inte en av de hårdaste grabbarna, men jag kan ändå gatukoderna.
Hur går det till när du väljer dina beats, gör du det själv?
– Jag får kanske sex, sju åt gången och får välja bland dem. Ibland kommer någon och säger: ”Den här skulle passa dig”, och då lyssnar jag alltid. Man har fått jobba med killar som Stress, Matte Caliste – som jag lyssnat på i åratal – och sådana tunga snubbar med riktiga meriter. Matte Caliste är en sådan ödmjuk kille att det är en ära när han vill hjälpa mig.
Det låter som du har rätt bra back-up rent musikaliskt.
– Ja, självklart, och inte bara musikaliskt (skratt).
Intervju av Nicholas Bonde
Se nya musikvideon “Mörka Tider”:
