Chyde: “Musik ska göras från hjärtat”

Intervju från Kingsize Magazine #6 2022.

Rapparen och producenten Chyde har på några års blivit en av Sveriges mest streamade engelskspråkiga rappare. Med en uttalad ambition att skapa ”lo-fi sad rap” har den Stockholmsbaserade artisten byggt upp en karriär internationellt, vilket resulterat i artistsamarbeten och trogna lyssnare från världens alla hörn.

Att bygga en musikkarriär utanför de stora skivbolagen och mainstreamfårans sfär har blivit allt vanligare på senare år, när streamingtjänsterna har tillgängliggjorts i allt högre utsträckning. Det har den 29-årige rapparen och producenten Chyde tagit till vara på och byggt en solid lyssnarskara, helt obrydd av rådande trender på den svenska hiphopscenen. Men han har också tagit den långa karriärvägen, där han sakta men säkert byggt upp sitt artisteri. Redan i unga år var musiken högst påtaglig i uppväxten i Kallhäll, norr om Stockholm.

– Jag växte upp med en farsa som turnerade med sitt band och hade spelningar överallt i Sverige. Han var lead-sångare och gitarrist och är än idag. Så som barn spenderades många kvällar på barer, krogar, restauranger, festivaler… Musiken var vardag för mig på så vis. Och det var kul i sig men det var inte förrän storebrorsan drog på CD-skivor med hiphop som nånting väcktes i mig. Jag kan inte beskriva det mer än som att jag bara visste att jag ville bli en rap-stjärna och att jag bara ville göra musik. Jag satt som i trans och lyssnade och föll för flowet, texterna, rimmen… Jag höll redan på med breakdance och graffiti då men musiken fick övertaget och lämnade både färgen och dansen för pennan och micken.

“…det var inte förrän storebrorsan drog på CD-skivor med hiphop som nånting väcktes i mig. Jag kan inte beskriva det mer än som att jag bara visste att jag ville bli en rap-stjärna och att jag bara ville göra musik.”
Chyde

Under skolåren fick musiken än mer näring då han gick musikklass på högstadiet i Jakobsberg. Där fick Chyde sjunga i kör och lära sig stämmor, vilket gjorde att han redan tidigt lärde sig kontrollera rösten och experimentera med sång och rap.När det blev dags för gymnasiet sökte han Fryshusets nya ”rap-linje” och blev en av 10-15 antagna, från över hundra sökande. Under mentorskap av Aaron Phiri från Hearin Aid och Gary ”Leafnuts” Beckford, fick Chyde möjligheten att göra musik på heltid under tre års tid, 2009-2012. Bland de tidigare inspirationskällorna inom svensk hiphop nämner han bland annat Thomas Rusiak, The Narcs och Niprone – svenska rappare som rappade på engelska och som har inspirerat mycket av det som utgör Chydes musik idag.

– Jag kommer alltid respektera och hedra dom [svenska engelskspråkiga rapparna] för det. Och sen även Eminem, Dre och Pac och alla. Idag inspireras jag inom musiken av samma folk jag jobbar med. Då jag jobbar så mycket med musik blir det inte mycket lyssnande, för lyssnandes skull, om det inte är relaterat till producerandet. Men för att nämna några artister kan jag ändå nämna SadboyProlific, Parker Jack, Russ, Nas, NF, Hopsin och Shiloh Dynasty.

Efter gymnasietiden fortsatte Chyde att vara aktiv på hiphopscenen, även om det definitiva genombrottet via etablerade kanaler skulle dröja fram mot slutet av 2010-talet.

– Jag har funnits där underground-rap har funnits, vilket har varit SoundCloud och andra mindre sidor som var större då. Uppträtt på ställen, freestylat och joinat rap-battles. Men det är inte förrän senaste två åren som jag börjat samarbeta med artister, då hela min mentalitet kring musiken förändrades. Jag började göra musik för andra och inte bara mig själv längre. Och sen dess har jag inte blickat bakåt. Jag tror på att man måste göra någonting större av sig själv och det man gör än att bara göra det för sig själv. Så att man gör skillnad för världen och inte bara sin egen värld… If that makes sense?

“Jag började göra musik för andra och inte bara mig själv längre. Och sen dess har jag inte blickat bakåt.”
Chyde

Berätta om vägen fram till ditt debutalbum från 2018?

– Jag tog ett ”break” från musiken från 19 års ålder till jag var 24 år. Då blev bodybuilding mitt stora intresse. Började förstå att jag måste bli lika stark fysiskt som mentalt för att länka samman kedjan. Men efter några år, år 2018 hade jag precis abrupt kommit ut ur ett förhållande. Istället för att ligga och stirra i taket och tycka synd om mig själv, vilket jag i för sig gjorde i två veckor i sträck, så drog jag fram flyttkartongen med nerpackade hemma-studion som jag inte rört på många år och koppla in allting. Det var då jag bestämde mig för att skriva mitt debutalbum ”Speaking My Silence” och att bli ”officiell” med min musik.

– Det har hänt väldigt mycket genom åren. Förutom att man vuxit som artist har jag vuxit enormt mycket som människa, och det speglas i musiken också. Känner att jag har lättare att få ner det jag känner i ord. Är mer säker i det jag gör. Har faceat mina demoner så mycket att dom inte skrämmer mig längre. Det är därför jag syns och hörs – och jag har bara börjat.

Du är både producent och rappare. Hur ser din skapandeprocess ut?

– Det är väldigt olika. Förut var det jag som letade beats, men nu får jag dom skickat till mig direkt av producenter eller samarbetar direkt med dom. Men ibland sätter jag mig själv och producerar beats även om det inte är min ”main thing”, så har jag inte tålamod ibland att vänta på andra, haha. På senaste låten ”WHO I AM” som släpptes i oktober har jag producerat beatet på. Personligen älskar jag samplade beats, och det är där kärleken för lofi-rap har vuxit. Jag mixar och mastrar allt mitt egna, och åt andra artister som kommer med sina projekt till mig. Dock får jag hjälp med mastring ibland av legenden Mix By Marius, när jag behöver nånting att putsas upp med andra öron. Shoutout till min broder Marius, jag uppskattar dig!

– Dom bästa låtarna jag gjort har skrivits väldigt fort och spelats in samma dag. Det är då det känns som bäst att skapa när allt bara flyter. Oftast hamnar jag där då skrivandet idag har blivit som en ritual. Jag har vissa rutiner som får mig i ”mode” och sen kör jag. Till exempel korkar jag upp en Pepsi Max med en påse gifflar eller kanelbullar, haha. Använder mig av Universal Audio Apollo som ljudkort, med preamp API Vision och Teletronix LA-2A på väg in när jag spelar in med micken Aston Spirit. Lyssnar i Yamaha HS7 monitorer samt ATH-M40x hörlurar. Och jag gör allting i programmet Cubase 10.5.

Vilka kvaliteter letar du efter när du samarbetar med andra artister?

– När det kommer till att samarbeta med andra artister så tycker jag det ska kännas naturligt och bra att skapa ihop. Det ska vara en liknande vision för låten och ömsesidig process för skapandet. Man ska känna samma vibe, vibrera på samma frekvens. Några som jag släppt med är Shiloh, Burgettii, Stract, Rnla, Dtrue, Two:22, Parker Jack och då är det inte bara för deras musik utan för att dom är bra människor och vi klickar. Sen att vi skapar f**king bangers ihop är bara pricken över i:et. Det har blivit mycket projekt och släpp detta år, och det sjuka är att man ändå bara sitter och tänker på alla låtar man inte har fått ut än. Det är så mycket feta låtar som är på gång.

Din musik beskrivs ofta som som lo-fi sad rap, vad tycker du själv om den beskrivningen?

– Det känns fett bra, för det är där jag vill vara. Det är där jag känner mig mest hemma! Idag är mycket annat trendigt… och jag ser många artister drunkna bland musik som låter likt varandra. Musik ska göras från hjärtat och att ens låtar ska spegla det man själv vill förmedla och framför allt den man är… Och då måste man vara ärlig med sig själv först för att sen kunna vara ärlig mot andra. Jag kan till exempel inte skriva en party-låt när jag inte festar, det känns inte genuint. Eller en glad låt om hur livet är underbart, när jag kämpar med mörka tankar. Eller prata om att leva gangsterlivet, om jag nu inte lever i det. Lämnar över det till dom som står för det. Jag skriver sad rap för att jag växte upp som en rapper som var sad och vill kunna hjälpa andra läka sig själva genom min musik med verkliga historier tagna ur mitt liv. Och det i sig läker mig också.