Från Kingsize Magazine #3 2024.
Det krävs mycket för att övervinna hinder, men ännu mer för att övervinna de som satts upp av en själv. En som klarat det är Bella BonBon, som nu lyckats färdigställa sitt debutalbum ”Processen” trots flera år av destruktivt leverne och mentala spärrar. Nu kan hon klara allt.
Izabela Muminović kom till Sverige som två-åring, när hennes föräldrar flydde från Bosnienkriget. Uppväxten kom att ske i Umeå, innan hon lagom till nian flyttade till Brandbergen i Haninge. Men 2014 gick flyttlasset tillbaka till Umeå, i samma veva som hon bestämde sig för att bli nykter.
– Det är kliché-grejer, men vissa saker är kliché av en anledning. Det här att vara trasig och ha en strulig bakgrund, säger hon med referens till hur många hanterar, omedvetna eller medvetna, trauman från barndomen och söker sig till alkohol och droger.
Bella BonBon – som hon kallar sig som artist – började med att skriva poesi, men kom senare att bli inspirerad att börja rappa av sin bästa vän Nasteho Osman Lander, som en del kanske känner igen som den första tjejen på Basementality Battles i Stockholm och kulturscenen i Umeå. Vid 21 års ålder, 2011, började hon skriva mer seriöst men vågade aldrig riktigt ta steget ut som artist. Även om hon kände att hon kunde bidra – och mer därtill.
– Jag var fortfarande ung och jobbade mycket med min självkänsla och mitt självförtroende. Men det känns som att jag har varit i den här kretsen länge men mer ”from the outside looking in”. Jag kände alltid att jag kunde göra det som andra gjorde och kanske till och med bättre än många, oavsett kön.
Utöver modet behövde Bella också kunskap om hur man spelade in, något som idag bara är ett knapptryck eller en Google-sökning bort. Den hjälpen skulle hon få via Rikard ”Skizz” Bizzi, som hon träffade i samband med att hon tillsammans med en väninna skulle starta en hiphopklubb i Umeå.
– Hon nämnde hans namn och jag är ju så jävla dampig så jag skrev till honom direkt. Han var superproffsig trots att vi inte hade något annat än en idé. Det blev inget av den där klubben men det var så vi lärde känna varandra.
Relationen mellan Bella och Skizz skulle snabbt utvecklas till något annat och idag är de båda musikerna en artistduo under namnet 2X Delli och ett kärlekspar med två barn. Men samarbetet i studion har man fått jobba på.
– Vi blev ju kära och hela den bal- letten. Därmed var man tvungen att utveckla hur man jobbar ihop. Rikard har ju inte jobbat med så många egentligen så hans utlärningsmetod och pedagogik passade inte mig då, haha. Men nu har vi utvecklat det ganska mycket, så nu är det på en nivå där det är en ganska stor del av vår relation. Hur vi umgås och vad vi gör… det är ganska coolt faktiskt, att det har blivit så, säger hon och på följdfrågan vad Skizz har betytt för henne svarar hon kort:
– På många sätt hade jag inte varit den jag är idag utan honom.
En del går att förtälja i det avslutande spåret på debutalbumet ”Processen”. En låt som i mångt mycket kapslar in både deras relation och vad Bella gått igenom de senaste åren. Både positivt och negativt.
– Den är väldigt personlig, som du hör. Bakgrunden till låten är 1-2 år av… en tuff period, kan man säga. Men sen hände något i mig som vän- de hela mitt perspektiv uppochner. Jag insåg att jag de senaste åren inte alls hade sett saker från hans synvinkel. Han skulle börja plugga till trädgårdsmästare då. Jag var ganska missunnsam, men plötsligt ändrades hela mitt tankesätt och jag kunde se hur begränsade mina tankar varit, berättar hon och fortsätter beskriva hur det ledde till låten ”Vill du bli min (igen)?”.
– Det var som en kraft som kontrollerade mig och jag var tvungen att skriva och den här låten bara kom. Det var typ inte som att jag skrev låten, det var verkligen ”the holy ghost” som kom in i mig. Jag spelade bara in den som en skiss för att ge den på hans födelsedag, men det blev den färdiga låten för det var omöjligt att få till den känslan igen.
Den här typen av skrivande genomsyrar också hela albumet, som känns väldigt spontant och direkt i sin framtoning. Ett typ av ”stream of consciousness”-tänk som fram tills nyligen var helt främmande för en övertänkande person som hon.
– Jag upplevde verkligen en switch i mitt skrivande. Innan hade jag letat så mycket efter orden. Jag bär på så mycket som jag vill säga och jag ville att det skulle sägas på rätt sätt. Det var mer ett sökande. Sen blev det bara mer att jag lyssnade på beatet och kollade vad som kom. Jag har aldrig trott att jag kan skriva så, men när jag väl testade det förändrade det allt, säger hon och fortsätter:
– Det som är intressant med den här typen av skrivande för min del är att du låter det komma till dig och det känns typ inte som att du skriver det. Men du får ändå sagt det du vill. Med den här metoden kommer det fram grejer som inte ens har kommit upp till den medvetna ytan innan. Så i mångt och mycket ställs man inför saker man behöver möta. And I’m here for it.
Utöver Skizz har hon jobbat med gästartister som Ikhana, ASTRALA och Isabella Jordkreation medan en rad duktiga producenter som Scientific, 86CLASSIC och OP format soundet på ”Processen”. Hur allt kom ihåg beskriver hon som lite av en slump.
– Jag var deprimerad och lider en del av vad jag kallar för digital social ångest, där jag tycker det är svårt och ibland jobbigt med sociala regler och kutym inom den digitala sfären. Så jag överanalyserar väldigt mycket även där. Men så kände jag bara ”vem fan bryr sig” och skrev på sociala medier att ”folk är deprimerande, nu är det läge att skriva, skicka beats!”. Då fick jag ganska bra respons.
Soundet på skivan låter nostalgiskt men fräscht, där låtar som ”Desolé” för tankarna till tidiga Lil Wayne-gruppen Hot Boys, medan Bella själv nämner underground-duon Dead Prez på ”Vroom vroom”.
– Jag har inte lyssnat så mycket på Hot Boys men jag älskade Lil Wayne för typ 10 år sen. ”Go DJ”, ”I Feel Like Dying”… OutKast har jag lyssnat mycket på också om vi snackar hiphop. Annars har jag varit mer en r&b-tjej. Men jag lyssnar på allt från rock till psytrance, för mig handlar det om känslan man får som lyssnare.
För personlig del skulle mycket av processen handla om att praktisera tålamod.
– Det tog mycket längre tid än jag hade trott, men jag har lärt mig mycket och om processen, pun not intended. Och jag är ändå glad att jag inte rushade det, för jag är en person som vill göra saker nu om jag känner det starkt. Jag skiter i EP eller skiva, det är nu nu nu. Och I’m not gonna lie, jag använder mig också ibland av ”I Ching”.
Det märks snabbt under vårt 40 minuter långa telefonsamtal att Bella BonBon är, vad hon själv skulle kalla, ”dampig och flummig”. En känslo- styrd person som inte sällan svävar iväg när hon pratar och ofta talar om någonting större än henne själv. Ett exempel är när hon tar upp ”I Ching”, eller ”Förvandlingarnas bok” på svenska, som är ett av de äldsta verken i kinesisk litteratur. Boken har använts – och används fortfarande – som ett orakel där man med hjälp av mynt eller röllekastjälkar åstadkommer slumpmässiga kombinationer av streck som tillsammans bildar ett hexagram. Olika hexagram finns sedan beskrivna i boken.
– Jag konsulterade ”I Ching” och ”I Ching” sa att jag skulle ha tålamod, haha. Då tänkte jag istället att jag skulle känna när det var klart.
Klart blev det till slut och ”Processen” markerar nu Bella BonBons första soloprojekt som artist. Något hon inte trodde hon skulle klara av.
– Det känns skönt. Haha. Jag känner mig väldigt stolt. Det är en ovanlig känsla, det var ett tag sen jag kände så. Det var väl när jag tog körkortet senast, haha. För jag har känt att jag har haft svårt att färdigställa saker eller skriva en hel låt själv. Men nu börjar jag verkligen ifrågasätta om allting bara har varit en egen mental begränsning, för jag känner mig lite som en pånyttfödd naturkraft.
Men även naturkrafter behöver utöva återhållsamhet, vilket hon själv påpekar när jag frågar vad som väntar härnäst.
– Jag ser fram emot spelningar! Jag har spelning den 29 juni och så får vi hoppas att det går bra. Nu har jag lärt mig: ingen sprit före giget. Max fem enheter. På vår releasefest fuckade jag uuuuur, säger hon på tillgjord bred norrländska och skrattar.
– Det vill man ju såklart inte, för man vill förmedla sin vision så bra man kan. Men jag är den jag är och man kan inte kontrollera allt.
Eller som hon rappar på ”Desolé”:
”Kan inte bete mig / om du anser jag är oregerlig / ba tagga till nån annan du kan hantera / kan du matcha, kom låt oss fucka ur / de inte alltid så djupt”
Intervju: Malkolm Landréus
Foto: Daniel Ekenberg
