Läs även intervju med Can Demirtas och skaparna bakom serien och filmen.
UPDATE 4/9:
Nu finns samtliga åtta avsnitt av “Måste gitt – serien” att se via SVT Play. Serien kommer även att sändas i linjär tv på SVT från och med imorgon lördag. SE ALLA AVSNITT HÄR!
ORIGINALARTIKEL 31/8:
För ganska exakt ett år sedan stod det klart att den uppskattade filmen “Måste gitt” skulle bli tv-serie. Den fristående fortsättningen på filmen, med Can Demirtas återigen i huvudrollen som Metin, får nu premiär via SVT och SVT Play till helgen. På fredag den 4:e september kommer alla avsnitt till SVT Play och från och med lördag, dagen efter, sänder SVT serien i linjär tv.
Med hjälp av humor och skratt ska man enligt egen utsago kommentera samhället idag och karaktärerna som finns i förorten, men med hjälp av värme istället för mörker. Nu går en första trailer att se via SVT Play. Kingsize passade också på att ta en pratstund med Can Demirtas och skaparna Ivica Zubak och Abbe Hassan inför den kommande premiären. Läs intervjun i sin helhet nedan.
”En film om förorten, för och till förorten”. Så skulle 2017 års filmjuvel ”Måste gitt” slentrianmässigt kunna beskrivas. Men att den skulle bli mycket mer än så var långt ifrån självklart. Tillsammans lyckades Can Demirtas, Ivica Zubak och Abbe Hassan skapa en värld som släppte in fler och målade upp en mer levande bild av livet utanför innerstan än de flesta projekt inom film och tv gjort tidigare.
Samtliga var relativt anonyma inom branschen och i Cans fall var det hans första stora projekt efter att ha korsat väg med Ivica redan 2006 – när en boxare vid namn Micke samlade ihop Rinkebys ”bökigaste grabbar” för en pjäs.
Can: Det var så jag kom i kontakt med Ivica första gången, när han skulle casta till sin långfilm ”Knäcka”. Annars hade vi bara hängt i uppehållsrummet där, det hade inte spelat någon roll om det var teater eller hästhoppning, vi hade hängt där ändå, skrattar han över ett Whatsapp-samtal från Turkiet där han spenderat den senaste månaden.
C: Jag har alltid varit klassens… inte pajas, men jag har alltid haft humor som en grej att luta mig tillbaka på om man varit osäker och sådär. Så jag tror det kommer därifrån, svarar han på frågan om när skådespelardrömmarna föddes.
Men i sin roll som den naiva men godhjärtade Metin Turkoglu är Can allt annat än osäker. Faktum är att när de tre, tillsammans med manusförfattaren Marcelo Obon, återförenades för att följa upp succén – var Metin snarare tänkt att fungera som en röd tråd än huvudperson.
Abbe: Hans komiska timing är oslagbar. Om vi ska vara ärliga: Han skulle inte vara huvudkaraktär i varje avsnitt, men enligt både SVT och tester som vi gjorde innan så ville man se mer av honom. För att han är så pass stark som skådespelare, berättar Abbe Hassan.
Serien bygger vidare på succén med filmen, men att den sistnämnda ens skulle bli av var långt ifrån självklart. De tre skaparna berättar att när man presenterade idén var det få som nappade. En tuff, men lärorik erfarenhet.
C: Jag har lärt mig massor, både positivt och negativt. Jag var med och skrev den och hade huvudrollen, men jag vet hur dom fick kämpa för att få till det. Och hur svårt det är i den här slutna branschen där folk suger av varandra för att få göra saker. Det är lite så känner jag.
Och att filmen nu blir en serie som plockas upp av SVT ser samtliga som någon form av revansch.
C: Exakt. Ja, ja. Det är lite ”fuck you”, haha. Vi gjorde filmen och att vi nu får göra serien hoppas jag visar att vi inte är någon ”one hit wonder”. Utan att vi också kan det här, inte bara ni. Vi finns också här, säger Can.
”Måste gitt – serien” beskrivs som en fristående fortsättning på filmen och består av åtta avsnitt. Men den ursprungliga arbetstiteln var ”Måste gitt – igen” och var tänkt som ytterligare en långfilm.
C: Jag och Ivica tänkte göra en tvåa av filmen, men sen kände vi att vi hade så mycket bra material att vi kände ”det är väl bättre att göra en serie?”. Sen lobbade Ivica det för SVT och dom gick igång på idén. Det var ett färdigt koncept med karaktärer, du vet, bra manus… Det är bara att tacka och ta emot.
C: Film känns lite… inte dött, men jag tror det har att göra med hur vi människor lever idag. Man är alltid i farten, på väg någonstans. En serie kan man sätta på och titta i 20 minuter, du behöver liksom inte två timmar.
Och med serien har man verkligen tagit fasta på det allmänt kända faktumet om människors allt kortare ”attention span”. Förutom att samtliga avsnitt klockar in under 30 minuter är det också ett fasansfullt högt tempo, med rapp dialog och korta men intensiva scener. Ett upplägg som drivs framåt av Metins många gånger kaotiska liv, som mot alla odds oftast reder ut sig till sist. En karaktär som är lätt att både hata och älska. Can själv lutar åt det senare.
C: Han är ju hjärndöd som karaktär! Men man gillar honom ändå. Han är ärlig, han är mänsklig. Oftast kan man porträttera någon som hård och arg och någon som hatar allt och alla, eller att det är någon mupp liksom. Det här är bara en vanlig kille, han är dödlig liksom. Han är bara sig själv och jag tror det är det man gillar med karaktären. Det är i alla fall det jag har försökt förmedla, att inte spela någonting utan bara vara Metin.
Handlingen beskriver Can som en mix av hans egen verklighet och uppväxt, men också Ivicas och alla andra som jobbat med både filmen och serien. Men enligt egen utsago finns inga likheter mellan Can själv och karaktären Metin.
C: Båda är från förorten, that’s it. Och turkar. Men jag önskar att jag var mer som Metin.
Ett påstående som Ivica Zubak och Abbe Hassan bestrider till viss del. Dels genom en träffande och komisk anekdot som likaväl hade kunnat vara en scen från serien.
Ivica: Jag frågade Can häromdagen: ”Har ni 5G där borta i Turkiet?” och han svarade: ”Vadå 5G? Vi har 8G!”, haha.
När jag berättar om Cans svar på min fråga skrattar de båda i kör över den upprättade Skype-länken, men vidhåller samtidigt att Metin är en bred karaktär.
I: Min pappa var så och det är jättemånga som jag känner runt omkring mig som är såna, som Can och Metin är. Så det finns likheter, absolut, men det är en väldigt vanlig karaktär – som är lite crazy, där allting är 8G, säger Ivica och skrattar.
A: Det vi brukar säga om Metin är att han alltid försöker göra grejer på sitt sätt även om det kanske inte alltid är de smartaste sätten. Can är ju smartare och lugnare. Metin har lite ”myror i brallan”, fyller Abbe i och berättar att det också är därför som serien har ett så snabbt tempo. Ivica fick till och med krympa dokumentet med scenerna för att det inte skulle se för mycket ut.
A: Det är också för att man ska hänga med Metin och för att han inte ska bli uttråkad så måste det hända grejer hela tiden. Det är lite det vi försöker återspegla. Samtidigt tar vi upp ganska seriösa ämnen. Vi snackar bortgifte, folk som dör, stenkastning och kvinnor som ska dela en föreningslokal. Och det kan låta konstigt för vissa, men det är faktiskt såna saker som det vanligtvis inte pratas om i såna här sammanhang.
Och även om serien är paketerad som en komediserie ryms det mer än så.
I: Den har blivit lite mer än ett genreord, vi har försökt ta in hela livet. När vi sålde det var hisspitchen var ”’Solsidan’ i orten”. Och alla köpte det direkt, för det lät kul. Men vi kunde inte bara göra det ”funny”, när världen ser ut som den gör idag. Så vi har dragit det åt lite olika håll. Men det är ett komedidrama, menar Ivica och berättar om när man först började skissa på vad serien skulle handla om.
I: Man märkte plötsligt att den här världen är väldigt undernärd på berättelser. Det berättas sällan om den här världen om det inte är gangsters involverade. Samma stereotyper och liknande karaktärer. Så vi kunde nästan berätta om vad som helst och det hade inte berättats.
A: Ja, och det som förvånade oss var att de som gick och såg den första filmen var mest kvinnor i 40-årsåldern med sina barn…
I: Så det kunde gå tre generationer svenska kvinnor och se ”Måste gitt”, vilket inte alls var dom vi trodde var publiken när vi gjorde filmen, fyller Ivica i. En gång smygtittade jag på filmen på Söder och då gick det ett gäng damer ut från bion med sina gubbar och nynnade på Ison & Filles ”Jag skrattar idag”, haha.
Foto:
